En sak jag är riktigt less på är att läsa och höra om hur dåligt nån mår och blablabla.. Om det är så fruktansvärt dåligt, gör nånting åt det då?! GAH! Tycker du att du är tjock, well, börja träna! Vill du blir rundare, ÄT.

Sluta klaga och gör nånting åt saken istället. Så jäkla svårt är det inte.

Jag måde sjukt dåligt ett tag och funderade på att ta livet av mig, men alltså, haha varför ska JAG dö för att jag har idioter runt mig? Gjorde nånting och saken och jag står på egna ben.

Man ska inte vara blödig av sig och känna empati för allt och alla. I don´t. Speciellt inte för människor. Blir iprincip alltid irriterad på folk för dom är så patetiska och söker uppmärksamhet 24/7 och klagar på allt.

Jag umgås med 2 personer på sin höjd. Samma människor. En av dessa har samma värderingar som mig och den andra är blödig men på ett sätt som jag står ut med.

Fast jag vet inte, kanske jag som är väldigt hård i psyket?

Jag håller med till viss del.. Visst, det är jobbigt när folk klagar på t.ex. sin vikt när de inte har några som helst problem med den. Eller om en person klagar på samma sak hela tiden, det blir jobbigt i längden. Men att vilja prata om att man mår dåligt är inget dåligt enligt mig. Om man mår psykiskt dåligt (om man inte kan förändra det själv t.ex.) så är det mycket bättre att prata om det.

Jag har bra självförtroende och jag är en positiv person. Jag förstår inte varför folk klagar på otroligt onödiga saker som bara skapar en sämre livskvalitet och sänker självförtroendet. Men det är inte alltid så att folk söker uppmärksamhet om de klagar eller mår dåligt :)

Jag är less på mänskligheten. Är less på att höra om personers jobbiga liv, samma sak, om och om igen..

Jag anser att folk söker uppmärksamhet/hjälp om de klagar. Mår de dåligt vill de ha hjälp, och visar det genom att klaga eller låtsas som att allt är ok fast man ser tydligt på kroppspråket att dte inte är det.

Människor är simpla, lätta att förstå dig på. Otorligt lätt att se vad människor tänker och tycker, aovsett vad de egentligen säger. :)

haha jag gillar dig TS du värkar skön, man önskar ju att fler människor hade den inställningen!

#4 Haha min killkompis är likadan. Därför vi kompar så bra, har samma inställning på livet. Så finns iaf 2 personer i världen. ;D

Jag tycker inte att det är jobbigt att höra om folks problem, jag tycker om att hjälpa dem med det jag kan och få dem att må bättre. Det är ett bättre sätt att få en mer positiv tillvaro runt sig än att bara ignorera det, tycker jag :)

#6 Tja alla är vi olika. :) Hjälper mina närmsta, helt klart. Jag är inte helt iskall. Men blir irrterade när folk tjatar om sakka sak, om och om igen, och säger man nånting så fortsätter dom tjata. Blir grymt irriterad och skiter i dem. Men sån är jag.

Fast jag har väl ett speciellt sätt att se på  människor. Ganska empatifattigt sätt.

3OH!3 -  2012

"This is me i love my self, yeah, fuck everyone else.
I dont need nobodys help
cause this is love two thousand twelve"

**Mitt sätt att se på saker.
**

håller med dig om att folk klagar mycket ibland! men jag tycker det är självklart att man ska visa empati och självkänsla för andra personer! inte bara sina närmsta vänner. Och oftast när folk har dåligt självförtroende finns det en anledning! jag tror att man föds alltså från början som dominant och självsäker eller mindre självsäker. Men sen kan det självklart förändras beroende på omgivningen. en som alltid varit osäker har sjävlvklart svårare att ta åt sig bra saker och tar åt sig allt negativt mycket mer--> blir känslig---> ännu sämre självförtroende.

Men som sagt, anledningar till att få ännu sämre självförtroende är ju om folk länge varit dumma mot en eller om tex ens föräldrar trycker ner en och aldrig är nöjda med en. de som det alltid går så jävla bra för får ju mycket bättre självförtroende. Och ibland behövs det att folk ska uppmuntra de osäkra, så det får visa vem de verkligen är och få bättre självförtroende. Nu är jag rätt så självsäker, men var mycket mindre självsäker förut. Nu på typ två år har jag blivit mycket självsäkrare. Men jag kommer fortfarande självklart ihåg när jag hade det jobbigt, och därför känner jag alltid empati för andra!

Men som du skrev, om alla var självsäkrare och visade vad de tyckte skulle världen vara bättre. Då skulle tex inte så många från 12-16 år vara så himla lika och grupptrycket minska. Har märkt att många över 16 är schystare och mer olika, för då har man liksom hittat och lyckats acceptera sig själv som den man är och blivit nöjdare med sig själv.

Och ännu en grej. Det är inte så himla lätt att minska i vikt när man väl blivit "tjock" eller ja så man känner sig tjock. För det är lätt att gå upp men krävs mer för att gå ner. Om man älskar att äta kan det vara svårt att äta mindre, och man kanske dessutom inte har tid att träna om man har mycket annat att göra. Iförsig kan man ju göra mindre av det andra då, men det är inte lätt!

Tycker inte man kan skylla på andra för att man mår såpass dåligt.

Min mamma har misshandlat mig sen jag var liten. Har fått höra att jag är hennes största misstag, hur ful, värdelös och hatad jag är. Ska få flytta till fosterfamilj nu. Så tycker det där med att föräldrar, kompisar osv trycker ner en inte är en ursäkt. Man blir härdad, jag blev kall som en isbit men klarar mig bra på.

Jag skulle ha varit en jäkligt irriterande människa om jag gick runt och klagade på det. Det är ju MITT liv, MITT problem. Aldrig att jag skulle dra in personer i det. Vem vill lyssna på nån annans problem?  Sen känner jag att jag inte vill ödsla tid på andra människor som jag inte känner och bara klagar på allt och alla.

Som jag skrev däruppe, är livet så förbaskat dåligt så gör man nånting åt det! Blir inte bättre för att du klagar och bölar över allt. Jag  var väldigt osäker och förvirrad när jag var liten. Fick föräldrarna verkligen beté sig sådär?

Sen när jag fick en klar bild om att det INTE var okej stod jag på mig. Har en gigantisk mur runt mig som varken ord eller slag tar sig igenom.

Sen för andra människor, jag är ganska kallhjärtad. Jag har Erik och Jossan, det räcker. Behöver inte bry mig om nån fler. Känner ingen direkt mening med det. Det hjälper inte mig på nått sätt att ha fler nära vänner än såhär.

#10 När man har hafft ett liv som dig, så blir man antingen stark och kan klara allt eller så blir man osäker och självhatisk.

Du är en stark person.

#11 Där sa du nånting klokt! (: