Hej!

För det första tycker jag att du borde be om en riktigt diagnostisering av en legitimerad psykolog. Detta för att du ska kunna få den hjälp i skolan som du har rätt till om du har en lätt autism (du kan ju faktiskt också ha aspergers) och få exra stöd än lärare som säger att du måste prata mer. Jag tycker det låter lite okänsligt av dessa lärare att säga så och jag måste ge dig beröm för att du faktiskt gått till kurator/skolsköterska, det är ett steg i rätt riktning!

Hur kommer det sig att du inte pratar med männsiskor? Är det för att du är rädd hur de ska uppfatta dig? Eller är du rädd för vad de ska svara?

Att vara rädd/blyg för människor är inget ovanligt och heller inget dåligt, men om du ska klara dig i skolan och framöver är det ju definitivt något som du måste börja klara av.

Mitt bästa tips är i alla fall att få mer proffisionell hjälp än vad skolan kan erbjuda och ett eventuellt sammarbete med skolan så att du får bukt med de här problemen, för jag vet att det inte är roligt.

Lycka till!

Har fått diagnosen autism, vet inte exakt vad den heter då den inte är så "farlig" som en "riktig" autism om du förstår men jag fick den för ett år sedan nu.

Tror det är det att det känns dumt att säga något som andra säkert tycker är helt ointressant oavsett om det handlar om mina åsikter eller att jag ska svara på en fråga. Jag är rädd för att göra fel och låter hellre bli att prata än att säga något som blir helt fel. Och rädd över vad dom ska tycka om mig.

Har som sagt varit i kontakt med psykolog och har fått diagnosen autism, men jag kände att jag inte behövde prata mer med henne efter det för då visste jag vad jag behövde jobba med och det fungerade i den klassen men nu är allt som nytt igen. Och jag vill helst inte prata med psykolog och skit igen, då tar jag hellre kontakt med någon lärare eller kurator eller liknande.

#2 Ah okej, tänkte mest på "google is you friend"-delen då det lät som att du satt diagnosen själv.

Jag själv har asperger och även om det inte är samma sak som autism så ligger det i samma spektra.

Jag var lite som du när jag var yngre men med åldern kom mycket mer självförtroende (jag är 26 nu) och jag kom tillslut på att folk skiter i vad man säger vad man än säger så man kan lika gärna få ut vad man vill och inte bry sig om vad folk tycker, men jag kan förstå att andra inte tänker så som du.

Vill inte vara en sån som säger att det blir bättre med åren, även om det blir det, men jag vet att det inte funkar på ditt akuta problem.

Om du inte kan stå på dig och säga att du tycker att det är okänsligt kanske du kan prata med rektorn och förklara situationen för visst måste det finnas en lag eller något som säger att du inte kan få underkänt av någon sån anledning.

Usch, fy helvete vad jag hatar när det händer. D:
För mig kan det vara helt omöjligt, alternativt att dom måste vara supergulliga och pusha-fram det.
Men jag antar att jag har bra lärare och en bra assistent, så jag vet inte riktigt vad jag kan hjälpa till med här. ><

"Jag är rädd för att göra fel och låter hellre bli att prata än att säga något som blir helt fel. Och rädd över vad dom ska tycka om mig."
Dom orden kunde ha kommit från min mun.

Snabbskummade bara texten ~

#3
Många säger att det blir bättre och det blir det säkert, men det är nu jag vill att lärarna och kompisarna ska förstå att jag inte har självförtroende till att min mun ska slänga ur sig ord på två sekunder.

Tror jag ska försöka ta kontakt med skolsköterskan/kuratorn igen och se vad hon säger, har hon berättat för lärarna (vilket jag inte tror) så kan jag inte göra så mycket mer än att kanske prata med min mentor men om hon inte har det får jag se om hon kanske kan göra det.

#4
Ställer dom inte rätt frågor eller frågar på rätt sätt blir jag helt ställd och vet knappt vad jag heter. Om någon skulle säga typ "Idag måste ni spela in era röster till filmen, alla måste göra det oavsett om det känns jobbigt. Okej?", fylls mina ögon med tårar och jag kan inte så mycket mer än skaka på huvudet, ordet "måste" är det jobbigaste ordet jag kan höra (förutom elaka ord osv.).

vet inte riktigt vad jag ska göra :p
på min förra skola skrev jag ihop en text på lite mindre  a4 och skickade som ett meddelande på facebook till alla i klassen för att dom skulle förstå. Fick svar från en "Jävlar vad fel man kan ha om en person, trodde du va asblyg och gav dryga svar..", allt blev bättre efter det och folket började faktiskt prata med mig (vi va då bara 13 pers jämnfört med 18 st nu). vill inte vara så "kall" och göra det igen, så jaop.

Jag kom på det! , eller ja.. hörde det av några människor i skolan som satt och pluggade (a)

Jag har autismliknande tillstånd, alltså inte ren autism :)