Det bästa jag kan komma på är att ta tag i de brister du vet att du har. Prata med dina vänner och förklara varför du reagerar som du gör. Hoppas allt ordnar sig för dig :)

#1 det gjorde jag i hela nian. Jag var väldigt öppnen och sa till direkt när jag kände mig utanför eller blev irriterad på något. Jag kan säga, det funkar inte allas bra. alla tar det så personligt, och så blir det stora diskussioner, tillslut blir det bråk.  

:(

Du skriver att du inte är tillräckligt bra vän med någon av dem för att umgås enskilt men ni kommer ju aldrig bli bättre vänner om ingen av er tar första steget! 
Att ingen av de andra ringer till dig behöver ju inte betyda att de inte VILL vara med dig, bara att de redan har vänner de är trygga med som de ringer i första hand för att de är vana vid det. Vem vet, de kanske har fått uppfattningen att du inte är så sugen på att umgås med dem eftersom du inte ringer till någon av dem.

Jag tycker du ska slå en signal till den av de 7 som du känner dig mest bekväm med och fråga om ni ska hitta på något.
Bio eller något brukar ju vara bra om man tycker det är lite jobbigt att träffa någon själv för första gången.

Jag vet själv att jag lätt tänker "Fan, h*n hör inte av sig, h*n måste tycka jag är tråkig" men ansvaret ligger ju inte enbart på den ANDRA personen. Jag vet hur det är att bara ha 1 eller 0 nära vänner, då är det ännu jobbigare än vanligt att ta kontakt med människor eftersom man inte har vanan. 

Man får försöka bryta sitt tankemönster och sluta ta allt personligt, visa framfötterna och fejka lite självförtroende. (Lättare sagt än gjort jag vet, men ofta blir det riktitg bra om man försöker)

Och sist så vill jag säga att det är viktigt att komma ihåg att det inte alltid kommer vara så som det är nu. Jag umgicks mycket med två tjejer i början av gymnasiet, enbart de två faktiskt. Men när jag gick ner i en svacka och mådde dåligt så drog de sig undan och jag var helt själv. Några månader senare började jag umgås med några andra tjejer i klassen som jag aldrig tänkt att jag skulle kunna umgås med. 

Så även om du nu skulle försöka ta kontakt med de andra tjejerna och det skulle visa sig att ni inte klickar så finns det mer människor att lära känna! 

Juste, en sista grej! 

Om man har problem med självkänslan och känner sig ensam och utanför så har jag i alla fall märkt att man lätt gör det värre för sig själv. Man bygger nästan omedvetet upp en mur runt sig och förväntar sig att andra ska komma och be en delta. Tittar man på de som har lite bättre självförtroende t.ex så brukar dem "ta för sig" mer. Medan någon som är osäker sitter i sitt hörn och bara är ledsen för att ingen kommer och pratar med en.

Om man inte är medveten om att andra människor kan tänka på det här sättet så missar man det och förstår inte alls varför någon sitter ensam i ett hörn. De har ingen aning om att personen i hörnet bara vill att någon ska ta kontakt, för de är vana vid att man själv kommer fram och pratar om man känner för det.

Att folk är ointresserade och inte "bryr sig" känner jag väl igen.. mit ex.. Om hon satt vid datorn eller om någon annan kompis var med, jag fanns knappt då. Satt hon och kollade facebook "Ey du, vad säger du om att gå ut och äta sen" "aaah, mmh", sen frågade jag vad jag hade frågat, och då visste hon inte ens att hon hade svarat.. När vi var med en av våra gemensamma kompisar (en kille, hon var intresserad av honom innan vi blev tsm och var antagligen under tiden vi var tillsammans också), så så fort han sa nåt, då fanns inte jag. Om vi lyssnade på musik "kan inte X få välja först bara?" och liknande. Men X sa ibland typ "låt Kristoffer prata, han vill säga nåt :)" "ah okej..". Inte så kul att bli rådissad av den man är tillsammans med. Men jag gjorde slut i somras och det är bättre nu efter det iaf…

Att du vill känna dig accepterad känner jag igen.. När jag gick i grundskolan så kände jag mig aldrig riktigt accepterad förräns på avslutningskvällen. Då var det som alla "gillade" mig, eller att folk brydde sig mer om mig än innan iaf.. Men jag hade några kompisar som alltid fanns om det behövdes så det är bra.. Varför jag inte kände mig accepterad var för att jag var retad/mobbad när jag var mindre, typ för att jag inte kunde (kan inte helt än idag) R riktigt..

Kan nog inte hjälpa dig nåt, kanske du har fått nåt tips av det ovan?.. "/

Finns på mobilen och FB! :)

Kraaaam! :)

#3, 4 det är så svårt att få fram allt i text. Men precis så var jag i nian. Jag hade endast en bästa vän.. för att jag bråkade så mycket med alla andra.

Men min inställning till gymnasiet var just, vara glad och framför allt social med människor jag inte kände. vilket gjorde att jag tvingades bli mer självsäker.  

well, Att ringa någon som jag inte känner så bra går fet bort. Jag känner alltid att JAG måste prata, det får inte bli tyst. och så blir jag sådär härligt stressad av att vara med endast 1 person åt gången.

Jag har ingen aning om vad de har för uppfattning om mig. Men jag skämar alltid om att jag är så 'forever alone' och de vet att jag inte gör ett enda skit på helgerna eller på loven. För alltid när jag kommer till skolan på måndagen så har jag alltid en bild jag gjort i photoshop som jag arbetat med hela helgen.

Jag har också märkt det och försökt att inte visa den sidan av mig. Det brukar mest komma allt på en gång när jag kommer hem från skolan. alltså alla negativa känslor.

#6 Jag förstår precis hur du menar, att man alltid måste vara underhållande, minsta lilla tystnad och så skämms man ihjäl. Jag har fortfarande svårt för sånt men det har blivit betydligt bättre de senaste åren. (Kunde ignorera folk jag kände lite och låtsas som att jag inte såg dem för att slippa börja en konversation)

Men vore det inte en bra idé med bio då? Då träffas man ju bara en kort stund innan bion, köper ev. godis, tystnad under filmen, efter pratar man lite om filmen påväg till bussen och sedan är det "över".
Eller kanske föreslå en fika efter skolan med några av eller alla tjejerna? 

Är det förresten människor du faktiskt vill umgås med, även om du hade haft ett annat val?

Koppsal var nöjd att du har några kompisar i skolan för jag har NOLL

#8 Det är jätte tråkigt att du inte har några kompisar i skolan, men starta då en egen tråd om du vill prata om det.
Koppsal mår dåligt för att hon inte umgås med någon utanför skolan och det är HELT OKEJ att hon gör det. Det är naturligtvis inte bra, men man får lov att må dåligt över sånt, även fast andra har det värre.

#5 haha aww. Vad elakt. no offence. Men att skita i den som man är tillsammans med. det är ju typ det värsta som finns. I min värld i alla fall.
Var hon så hela tiden, även när ni blev tillsammans? 
Jag menar,
Skönt att det är bättre nu i alla fall.!!

aww jag håller med. På avslutningskvällen  var man helt plötsligt allas bästa vän..  Kändes så konstigt men ändå så bra. 
Men alltåsj ag förstår mig inte på mobbade,det är så hemskt. blev också mobbad fast det var i typ nästan hela grundskolan. fast inte sådär grovt. Utan typ fula namn fick jag höra,

tack, kraam :))

#8 vad menar du nu? :(

#10 Hehe ja, man kände sig ganska dissad!… Tror att jag ansträngde mig 100% i förhållandet, hon.. kanske 50%…
Mja, det var väl lite bättre i början, men inte helt ok! Men då ville man inte se det så då blundade man för det, eller jag såg det men lät det vara.. Men till slut blev det nog (y)

haha ja men precis! Alla typ mjuknade .. "/ Mobbade=mobbare va? ;) Menar det!.. Inte okej alltså! :(

:)

#11 aww :( Inte kul!
Så blir det ju oftast när man är kär… tro mig. xD

hahaha men du vet ju. min dator ändrar alltid saker för att den tycker att jag stavar fel. >.<

Inte alls okej! :(

haha :)

#12 Ja det blir så xD tyvärr, fast ibland kan det vara bra, men oftast inte "/

Haha, gilla din dator! ;)

Nepp! :(

#13 precis. håller helt med dig "/ xD

mmh den är väldigt snäll mot mig, känns nästan som den jävlas med mig.

Tycker som #2. Kontakta den du känner dig mest bekväm med och fråga om personen i fråga vill göra något

#14, kanske att den gör det, men bara kanske! ;)

#15 men det går inte. Jag har flera gånger påpekat till alla mina vänner att "vi borde göra något på lovet"..

Jag kan inte bjuda hem någon. för hos mig kan man inte sova över. För hos mig får man inte göra något roligt. För hos mig får man inte vara uppe sent. DESSUTOM var det faktiskt jag som bjöd hem dem senast så det är deras tur nu. Jag had en tjejmiddag med sleepover på min födelsedag. Jag mådde så jäkla dåligt 2 veckor innan den för att ajg var så nervös.
Nej, nu är det deras tur, och jag har sagt att jag är villig att göra något.

#17 Som jag redan nämnt så funkar ju bio eller fika lika bra, ni måste ju inte vara hemma hos dig.
Sen förstår jag att det är jobbigt men jag tror det blir svårt att bygga upp en bättre relation om du tänker att det är "deras tur att fråga" :/

Hoppas att det löser sig på något sätt i alla fall!

Grejen är att dessa tjejer bor ute i stockholms skärgård. så vi måste sova över eftersom jag bor på fastlandet. Bussen och färjan går inte så ofta och jag har ju ingen moppe.
Det går liksom inte att bara fika eller gå på bio tyvärr. :(

Det känns som det bara är massa hinder. att jag aldrig kommer få en bästa vän igen :(

#19 Ah ja då blev det ju verkligen problematiskt :/ Jag har själv vuxit upp i ett hus där man i stort sett aldrig får ta in någon som sover över eller laga mat ihop osv.. Så jag vet hur begränsande det kan bli, även om man bor nära vännerna i fråga!

Vad hittar tjejerna på då? När de går ut på helgen eller något, kör de alltid övernattning hos varandra?

Hur ligger din skola till förresten, finns det inget kul i närheten dit ni kan gå precis efter skolan? Så hinner dem fortfarande hem inte allt för sent med färjor eller vad det nu är. 

Och en bästa vän kan jag lova dig att du kommer få igen, även fast det inte hjälper dig nu tyvärr. Du har en jävligt tuff period nu men som jag skrivit så kommer ditt liv inte alltid se ut så här, du kommer inte alltid vara begränsad på det sättet du är nu. Ingen större tröst nu men det kan vara bra att komma ihåg när det känns lite extra jobbigt.

#20 Well, de tjejerna bor ju på samma Ö. Dessutom sover de över hos varandra hela tiden. t.o.m. på vardagar. Sen har ju nästan alla tjejerna en varsin cross elelr moppe. Så de tar sig fram lätt på Ön.

grejen är jag får ha kompisar här. Men eftersom jag har en lillebror som är 8 år gammal så måste vi vara knäpptysta efter klockan 21.00… Jag menar, hur kul är det om man inte får kolla på film med högt ljud eller att man måste smyga och viska överallt. (vårat hus är väldigt lyhört)

Min skola ligger 15 min gångavstånd från mig. 20 min fårn centrum. Runt skolan finns ett industriområde, skog + ängar, och vägar. Inget sådär jätte roligt.. hehe.
Ett gym ligger 10 min gångavstånd från skolan. Men det är ju rätt dyrt att köpa kort på det gymmet. :P

Men på lov är det ju enklare. Men efter 24 timmar tillsammans så blir man lite trötta på varandra. så det blir ju några veckor emellan varje sleepover…

Jeez, jag är så feg. har alltid varit det. Osocial och bara suttit och tryckt i ett hörn. Men nu på gymnasiet tog jag mig i kragen, men endå så känns det som om jag inte kommer någon vart ändå.

mm tack, jag hoppas verkligen det. Det känns bara så långt borta. :(

#21 Men vad typiskt att alla skulle råka befinna sig på samma ö 

Tycker du är väldigt modig som ändå försöker, det kan ju kännas skit jobbigt att ta kontakt med andra. Och visst kommer du någon vart, du växer ju hela tiden som mäninska och blir starkare av de här upplevelserna. 
Du har bara en rejäl skopa otur eftersom de här tjejerna bor så dumt till :/

Ja asså om du inte får några nya vänner under gymnasiet så kommer du ju få jobb eller studera på högskola/universitet, så det kommer inte alltid vara såhär. Men visst är det drygt att inte umgås med någon utanför skolan!

Finns det någon annan tjej i klassen eller din närhet som du skulle vilja ta kontakt med? (lägg märke till att jag skrev VILJA, inte om du vågar)

#22 nej de andra tjejerna har inte alls samma intressen som jag, De lyssnar inte på samma musik som jag. Vi har inget gemensamt.

Otur. well lite tur har jag allt. Det kunde ju varit värre. det kan alltid ha varit värre. och ja det får mig att må bättre.
´
Jag vet inte hur jag ska bevisa att jag är en snäll peson som aldrig i hela mitt liv har kollat snett på någon. Jag pratar så mycket. För mycket. Folk tröttnar, de försvinner. Jag vet om det, Men endå kan jag inte sluta.

Mina föräldrar är jätte trötta på mig. På helgerna är det nästan så att de tvingar ut mig, och när jag väl ska göra något (konsert, festival, bio, tivoli, whatever) då betalar de ALLT. För de vill så gärna att jag ska ut och göra något. Jag, mamma och hennes man har alltid bråkat om det. att jag inte går ut tillräkligt ofta. Att jag inte är som andra tonåringar. Men de skulle bara veta hur normal jag egentligen är när jag väl umgås med mina kompisar och hur mycket jag busar. >.<

inte läst alla svar, men våga ta steget och lär känna dem ännu bättre! :) Du har ingenting och förlora på det! :) 

va öppen och social, och allt löser sig :) 

en f.d vän, som jag var väldigt väldigt bra vän med, lärde jag känna på mcdonalds ;) Haha, dock tog drogerna över hans liv senare, men vill bara säga att, våga ta mer kontakt med dem!! :)

ja vet hur de känns finns om du behöver prata, fb eller överallt  :)

#24 well, det är lite det jag har fått som tips och svarat på. Grejen är att nästan hela min barndom har jag varit osocial och låtit alla komma fram till mig. aldrig tagit första steget eller något liknande. Men jag bestämde mig i nian efter att ha bråkat med hela min klass att jag skulle vara den som skaffade vänner i gymnasiet. Och det hjälpte grymt mycket, nu har jag 7 kompisar. Mer än vad jag någonsin haft samtidigt. Men jag är fortfarande lite blyg när det handlar o matt vara den som bestämmer vad vi ska göra eller ens komma med förslag… Jag brukar gå med på det mesta. 

så klart, allt löser sig, Det gör det alltid. Men vägen dit kan vara lite krånglig.  

Aww, jag känner också en som har fastnat med droger, fast det är dock en vuxen. :((  

#25 tack!!

vad stränga dina föräldrar är kan de inte låta dig och dina väner titta på en högljud film bara EN ENDA GÅNG? för de borde väl fatta att du har det svårt just nu

#27 men min lillebrorsa sover ju? På min sleepover kollade vi på tre filmer med riktigt högljudd, men då var heller inte mina föräldrar hemma…

men skit i din lilbrorsa då

här får du lite tips som hjälpte mig

http://www.succeedsocially.com/sociallife.html

du har verkligen hamnat rätt här finns massor bra folka att prata med så ensam behöver du inte känns menar jag har inte många vänner men folk skriver svar till mig här osv och de känns helt ok:)