Okej såhär är det. 8 Augusti 2010 träffade jag en kille, som var heelt perfekt, 110% verkligen! vi lärde känna varandra ganska fort, det var sådär ''hollywood'' och kärlek vid första ögonkastet 

18 Augusti 2010 blev vi ihop och då var allt perfekt, och alla problem var som bortblåsta! Jag kände mig som världens lyckligaste människa just då.

Någonstans i slutet av oktober/början av november rasade allt, inte mellan oss då, men runt mig. Jag fick ätstörningar, började bråka i skolan och verkligen allt gick sönder.

Det ledde till att 27 December 2010 gjorde jag slut, värsta dagen i mitt liv. Men jag kände mig tvungen, hur mycket jag än älskade honom så kände jag mig liksom tvingad, för det kändes som att om jag inte gjorde slut skulle jag dra ner honom i allt, och det ville jag verkligen inte.

Nu mår jag såklart bättre, på sätt och vis. I ett år, fyra månader och två dagar, har jag saknat honom, inte då att jag tänker på honom lite då och då, utan verkligen hela tiden. Jag gråter varje kväll och drömmer om honom varje natt. Det gör så ont.

Jag vill verkligen få kontakt med honom igen men jag tror fan inte att det går, inte efter all den här tiden.

Om någon kan hjälpa mig, skulle det betyda så jävla mycket, för det här har varit den värsta tiden i mitt liv