Smal...
Hej..
Jag är en tjej på 11 år som är FÖR smal enligt mina föräldrar. Dem vill att jag ska äta men jag verkligen hatar vissa rätter. Jag är 31 kilo just nu.
Har någon något tips? :l
Du och dina föräldrar kan boka en tid hos en dietist som kan hjälpa dig med dina matvanor och vad du kan äta, som du gillar 
Det är vanligt att man har sina hat-rätter, men du är ju så liten ännu 
Det bästa är att du smakar på allt och försöker äta ändå fast att det är jobbigt och äckligt, för annars blir du mer och mer kräsen ju äldre du blir och äter för lite för din ålder. Jag fick i hela mitt liv höra "du behöver inte äta upp!" och jag levde på risifrutti, cola och åt jätte dåligt, så nu när jag är 19 så är jag fortfarande kräsen och liten i maten vilket gör att jag är underviktig och vill inget annat än lägga på mig några kilo, men det är otroligt svårt och jobbigt!
Smaka på allt varje gång även fast att du vet att det inte var gott förra gången så smaka denna gången ändå
Det är viktigt att äta så att du växer ordentligt!
Va lycklig och gör andra lyckliga<3
Jag e 13 och var väldigt kräsen med, gillar inte många rätter och så men även om jag och min omgivning varit oroliga så är det ganska lugnt nu för pappa säger att han var exakt som jag då han var liten men under senare delen av tonåren började han äte mer och likaså jag har börjat vara hungrig oftare och kan äta 5 dubbelmackor och bli hungrig efter 5 min igen. Så du kan börja att kolla om du har någon mer i släkten som ätit lite och prata med den för då kan du få lite tips och säkert få veta lite mer om hur det skulle kunna bli- det är ju inte säkert att det blir så för dig men det finns en chans. Sen kan du ju typ testa att kanske motionera lite så du blir hungrigare och äter mer, bara du inte typ joggar dig ännu smalare för då går det ju åt motsatt håll du vill ^^ Jag tror nog också att då du blir lite äldre så kommer aptiten öka och du kommer gilla fler rätter även om det vore bra att börja äta mer nu, men jag vill upplysa om att jag inte är någon expert på ämnet men skriver som jag upplevt det för mig själv iaf ^^
Det bästa är nog att inte tänka så mkt på vad man äter, alltså inte tänka negativa tankar som "euw vad är det där?" och göra grimarser (som typ alla mina vänner gör när dom ser något främmande). Smaka på allt innan man uttrycker en åsikt om maten. Jag smakar nästan på allt (utom kött då jag är vegetarian ;) men du förstår).
Ex. förr hatade jag kantareller, hade smakat det kanske två gånger som yngre, nu när jag flera år senare åt det "bara för att" så tycker jag om det ganska mkt! (Om man tillagar rätt såklart :P)
Hur kommer det sig att du är så kräsen? Oftast tycker man om mer och mer ju äldre man blir. Min pappa åt nästan inga grönsaker alls när han var liten, det var mest potatis, korv, bacon, mackor etc. Men idag äter han nästan allt! Han är vegetarian och älskar ex. grönsakswok och mycket annat. Helt olika matvanor nu och då.
Min lillebror vågar inte heller smaka på maträtterna som serveras hemma. Han har vissa få rätter som han jämt äter. Enda grönsakerna han äter är gurka och sallad. Förr åt han inte frukt för han skyllde på att det klia i halsen (han är inte allergisk så det var bara ursäkter). Idag äter han bara äpple och vindruvor typ. Men det är en bit på väg och som du är han bara 13/14 år.
Och jag tror det beror på att han har bestämt sig innan han smakat att "det här är äckligt". Eller har han smakat något som kanske inte har varit tillagat på det sättet han skulle kunna tycka om det på (vi säger svamp) då tycker han aldrig om det hur det än tillagas. Bönor ex, det hatar han. MEN i en rätt älskar han det (märkligt!). Ber vi han smaka på något som han inte har ätit förr eller som han har smakat förr men ogillat, verkar det som att han knappt vågar erkänna att det faktiskt var godare än han trodde. Då säger han bara "hmh, helt okej". Han är så fjantig att han har bestämt sig för att bara en rissort är god annars äter han inte ris, ris som ris! Jag tycker allt sitter i hjärnan.
Jag är 15 o väger 38 kilo….
Som #1 sa, boka tid hos en dietist. De är väldigt duktiga, och vet vad de pratar om. Försök fixa en matlista på typ 4 veckor. Skriv upp maträtter som du klarar av att äta, och försök att följa matlistan med hjälp av dina föräldrar. Det hjälper väldigt mycket om dina föräldrar vet vad du vill äta.
Stars are not huge balls of gas. They are works of art, put in the sky so everyone can see them.
http://mylilpieceofcake.blogspot.se/
Fast jag tycker inte du är för smal, när jag var 11 vägde jag runt 30 kg, men mådde prima! Och det är väl vad som räknas right? :) Fick gå och väga mig och hålla på med blodprov och sånt hela tiden, men jag mådde ju hela tiden bra.
Så om du mår bra tycker jag att du ska fortsätta som du gör, jag lovar du kommer inte att dö av svält eller något sånt ;)
+Att alla är olika uppbyggda, vissa lite kraftigare och andra lite smalare.

Säg åt dem att sluta tjata på dig så länge du följer din egna kurva är det lugnt.
Jag hade samma problem när jag var mindre och då gick det så långt att dom gav tillstånd att min lärare skulle tvinga mig att äta i skolan även fast jag inte tyckte om det eller var hungrig. Det fick mig att må jätte dåligt physkist då jag trodde jag skulle spy varje lunch osv…
Försök att aldrig ge upp hur svårt allt än är
#8 Det där är verkligen inte okej
Jag hoppas att du har det bättre nu. 

#9 nja dom är fortfarande på mig och jag har fått problem att äta inför folk… Och om jag skulle ta mer än jag brukar hemma så är dom på mig och typ säger åh varför äter du inte så där alltid. Jag är 17 nu blir 18 i år och jag har alltifrån hört att jag äter för lite. Men jag har alltid mått bra eller ja inte värre än vilken annan person som helst…
Försök att aldrig ge upp hur svårt allt än är