Måste skriva av mig.. Hoppas någon har varit i samma sitts som jag…

För ungefär 5år sen började jag må sjukt dåligt och sluta vara i skolan var rädd för bakterier och fick ätstörning anorexia.. Och först var jag bort flera ggr i veckan i 5an och på slutet gick det bättre då jag fick ha en person med mig som jag kände mig trygg med. Och jag slutade bo hos mamma för vi bara bråkade och jag var seriöst rädd för henne och ville bara ta mitt liv. Stängde in mig på mitt rum tog byrån och satte för dörren och kunde vara där i flera timmar.. Men sen på våren flyttade jag till min pappa och hade det svårt att gå till skolan. På sommaren fick jag bättre kontakt med min mamma och hon började då träffa en man som var kock och han drack jätte mycket och det slutade med att mamma drack med han. Först så var hon inte alltid full men tillslut var hon full hela tiden..

Sen när jag började i 6:an så hade jag gått ner jätte mycket i vikt och jag gick i skolan i två veckor det var inget fel på skolan eller dom jag gick med men jag mådde jätte dåligt och fick panikattacker och mådde illa och kallsvettades.

Och jag börja vara hemma varje dag och åt knappt och mådde skit dåligt. Mamma drack mera och tyckte jag var helt värdelöst och sa att jag inte skulle finnas. En dag så kom hon hem tidigare från jobbet och satte sig i soffan och helt plötsligt börja hon slå mig och släppa mig genom hela hallen och var livrädd och klädde på mig och drog ut. Var säkert borta i flera timmar och pappa letade efter mig medans mamma tyckte hon skulle ringa polisen.

Senare på vintern vid första advent som jag aldrig kommer förlåta eller glömma den advent. Jag har alltid tyckt att jul och första advent är det bästa som finns. Hon skulle åka och lämna sin kille hemma hos han. Och jag och min brosa gick och väntade att hon skulle komma hem med mat så vi skulle äta men hon kom inte. Hon hörde inte av sig och ingeting vi hörde ingeting av henne på flera månader. Så pappa fick komma på kvällen till oss och sova där och sen flytta hem till han. Och sen vid februarie så började min brosa bo hos mamma varanan vecka och helt plötsligt skulle dom flytta ihop och bo i ett radhus. Och jag vet inte varför jag började träffa mamma då men efter nån månad så tyckte hon att jag skulle bo på bup en vecka och sen gå dagsverksamhet. Och inte mådde jag bättre för det. Och när jag bodde där en vecka så hade tydligen min klasslärare larmat till rektorn att mamma hade slagit mig. Och då vart det kaos och mamma vart arg.

Vid maj så fick jag en kanin och mamma hade aldrig tid med mig. Kommer specigellt ihåg en dag första gången hon skulle se min kanin så kom hon och var jätte glad hem till min pappa och jag var också glad att hon fören gångskull la ner tid på mig . Så ringer hennes kille och typ skriker i luren och då helt plötsligt så försvann mamma hade bara varit hos mig max 10 min och efter nån timme eller två kommer hon tillbaka och jag var självklart jätteledsen.. Och då vägrade jag prata med henne mera.

Vid sommaren så vart mamma verkligen en alkolist och då bodde jag hos henne också och drack sig full varje dag och bråkade med sin kille. Jag stängde mig ofta in på toaletten eller på mitt rum för jag var livrädd. Och en natt och jag tackar att det var varmt ute så satt jag ute för jag inte orkade vara inne bland allt som hände där inne så kommer mamma ut och vinglar och sen går hon ut på gårdsplan och sen går hon in och låser. Och ja hon låste ut mig. Jag knackade säkert i flera timmar och försökte värma mig med badhandduckar för vi hade en pool och jag hade förtförande blöta badkläder och handukarna var blöta. Jag var så rädd den natten. Jag minns att mammas kille skrek hållgäften åt mig när jag satt ute och grät.

Och tillslut vågade min brosa gå ner och låsa upp för mig. Kvällen efter det så vart mamma lika full igen och då fick hon försig att hon skulle hon skulle skjusa mig till pappa när hon hade drukit några glas. Det hände inte en gång det hände flera ggr. Och jag var ju livrädd att vi skulle krocka osv..

Sen kommer jag ihåg en sak vid hösten det var oktober och mammas kille kom hem och var helt jävla arg jag tror det var på mamma och jag var jätterädd och stängde in mig på mitt rum och han gick utanför och slog sönder massor av saker och rotade i min brosas rum och sen så ringde han min mamma och skrek att jag var helt galen och slog sönder allt. Så hon kom hem och skrek på mig jätte mycket och jag hade inte gjort något,för jag var inne på mitt rum.

Och då bråkade han ännu mer och mamma stängde sig in på toaletten och spydde jätte mycket och sen så flydde vi hem till min pappa som var på landet så åkte vi hem igen när han hade lugnat sig kommer inte ihåg om han hade gått och lagt sig. På vintern/hösten så flyttade jag hem till pappa på heltid och då fick jag börja på ett internatt. Och jag hade jätte svårt att ta mig ditt första gången. Det slutade med att soc kom och att polisen var på väg men då gick jag med på att åka ditt. Och jag tror att det vart min räddning. Sen på sommaren så tog jag kontakt med mamma och innan när hon var där på möten var jag riktigt livrädd för henne..

Och nu ska jag flytta hem om 3veckor igen på heltid (var hemma på helger och högtider och lov) och är rädd att allt ska bli som det var innan mamma och killen bråkar hela tiden fortförande men dom bor inte tillsammans och mamma dricker inte längre. Har ni varit i samma sitts?