Jag tycker det är mycket drama i alla års grupper men det är mer uppmärksamat i tonåren.

Jag tror del vis att det beror på alla överdramiteserade serier och filmer, men också att det finns många djupt depresiva tonåringar.

När man är liten är det kanske lite svårare att uppfatta vad som är dåligt eller varför man är ledsen medans vuxna inte gillar att visa sig svaga utan helldre håller tyst. Men jag vet inte riktigt om det jag säger är sant eller bara mina hypoteser.

jag, som väl kanske får räknas mer som vuxen än ungdom med mina 25 år, tyckte det var mycket mer drama vid 15-18 än vad det är nu. allt blev så himla mycket större när man var yngre. problemen blev gigantiska (därmed inte sagt att de är mindre värda), men det känns som att jag nu hellre tar det med ro, eller släpper det än tjaffsar. sedan finns det intriger, mobbning och skit på mitt jobb också, rena högstadiestilen. men det finns en större acceptans och öppenhet. jag skiter idag helt och hållet i vad andra har för kläder på sig, något som jag kunde viska om när jag var 15.

jag bråkade också en hel del med mina föräldrar när jag var yngre, men det har också gått över. jag tror faktiskt att man i takt med att man mognar och bli äldre får en helt annan självinsikt och självkänsla. anledningen att jag (och antagligen många med mig) snackat skit om andra i tonåren har helt ärligt berott på min egna självkänsla. det känns bättre att klanka ner på någon annan när man har problem med sig själv än att se sina egna misstag. när man är vuxen, eller äldre, är allt det där runt omkring inte lika viktigt. man bryr sig inte lika mycket om vad andra tycker om en.

sedan finns det vuxna med låg självkänsla också, som måste snacka skit om andra och bete sig illa, men över lag blir det lugnare, mindre intriger och mindre skitsnack. det är jätteskönt!

#1 Håller med dig..

#2 Att vuxna bråkar och så diskuteras inte lika mycket som hos tonåringar, men det känns nog likadant för båda parter men man kanske väljer klokare/mognare beslut än vad man skulle göra som 15-17 åring.

#3, jag upplever inte att man bråkar och tjaffsar på samma sätt alls faktiskt. nu umgås jag  mest med persoer som är runt 30, men inte ens bland mina tjejkompisar tjaffsas det. vi är ett gäng tjejer som kännt varandra sedan lågstadiet som umgås en del, och vi har haft våra bråk under skoltiden. nu är det inte alls på det viset längre. något jag också upplever att man klarar bättre nu än när man var 15-18 är att om man känner av att en diskussion eller liknande börjar spåra ur och man riskerar att börja tjaffsa helt enkelt släpper det, för så viktigt är det ju egentligen inte. att det inte pratas lika mycket om vuxna som bråkar tror jag handlar om att vuxna inte alls bråkar på samma vis, eller lika frekvent. jag vet ju i högstadiet att jag och min bästis var ovänner i parti och minut, och för jättelöjliga saker.

Jo, tycker också det är himmla drama runt tonåringar, och det har det nog varit länge nu.

I think its the hormonerna, som förändras i kroppen och så.. Neh, vem försöker jag lura.

Man blir arg för minsta lilla, ledsen för minsta lilla och glad för ännu mindre saker.