Nu är det iofs många år sedan jag var tonåring själv. Men med facit i hand vill jag att du tänker framåt! Du har det tufft nu och kommer troligen ha det så ett tag till. Men du kan göra skillnad i ditt liv! Fundera på vad du vill leva för liv när du blir äldre. Vill du bo som du gör nu eller vill du kanske ha ett eget hus, familj, resa, tjäna pengar och kunna bjuda hem vänner? Det är skit jobbigt, men det går att vända trenden! Du är inte det samma som dina föräldrar!

En klasskompis till mig växte upp med enbart sin mamma som gick på socialbidrag. Hon hade bara ärvda gammla kläder, dom åkte aldrig på semester osv. Hennes mamma struntade totalt i hur det såg ut hemma hos dom så min kompis fick alltid städa. Men hon gav sig fan på att vända trenden, hon pluggade och jobbar idag som revisor på ett större företag, har fint hus och en härlig familj!

Det du lever i nu är INTE förevigt, om du inte väljer det själv, för du har ett val!

Jag hoppas att du ser på framtiden som något positivt och bra!

Kram

Usch, jag har det nästan detsamma här..Så sjukt jobbigt när det är trångt.

Det enda rummer i vårat hur som är städat är mitt rum.. Jag släpper inte in kompisar pga den sjuka oredan efter min familj.

Rummet* Hus*

Så kände jag också, min mamma avskydde att städa. Det såg hemskt ut hemma hos oss, ville aldrig ta hem kompisar. Mamma hade inte råd till matchande möbler för hon skulle försörja hela familjen. Vardagsrummet vart värst minns en tjock tv, en brud soffa en gul matta äckligt brunt golv, gröna gardiner och en ljusbrun nästan vit bokhylla. Det såg förfärligt ut, men du måste ta och tänka till din mamma också. Hon kanske verkligen inte har råd och hellre lägger pengar så ni har mat på bordet.