Nej kärlek har ingen ålders gräns men i den åldern är det en del. Med tanke på att du är 15 och han är 22år är det ganska mycket. Du är liksom mer barn/ungdom och han vuxen. Jag förstår att din familj är lite skeptisk.

Ja, det kan jag också förstå. Det låter ju riktigt mkt nu. Åh man ligger ju på olika sidor av till exempel mognaden.
Men felet är att vi trivs så bra med varandra. Ingen av oss dricker, röker, festar eller ngt sådant. Mer bara umgås, åka runt å titta på film.
Men vi tycker ju om varandra och e väldigt lika på många sätt. Men alla lyssnar inte på mig, inom familjen alltså.
Mamma å den släkten säger att det inte spelar någon roll sålänge jag är rädd om mig och inte gör ngt dumt.
Pappa å den släkten är helt emot det.. =/

#2 Låt släkten träffa honom. Ta med honom hem ofta och bara umgås han, du och familjen. Det kan ta ett tag men tillslut kommer dem säkert fatta att han är helt okej.

det tror jag med. Men pappa är riktigt envis. Har han bestämt sig för en sak så är det så. Han vägrar att snacka med honom. Jag umgås aldrig med honom när jag är vid pappa. Just för att det inte går. 
Åh killen e lite blyg å försiktig av sig å inte vågar ta för sig. Så de e inte det lätaste å få dom att träffa honom.. =/

Min personliga åsikt är att åldern inte har någon betydelse, men eftersom han är över 20 och du är 15, (eller 14 om jag inte fattar helt fel), så blir det en helt annan grej.
Du är bara ett barn, han är redan officiellt vuxen, med andra ord så tycker jag att det är för stor åldersskillnad mellan er.

hm, okej =/

mhm, fast det är ju bara rent objektivt sett, sen så beror det ju på om ni ligger på samma nivå och vad ni själva känner. :)

Ja, men jämt när jag träffar nya människor så tror dom alltid att jag är 3-4år äldre än vad jag är. Ser äldre ut säger dom å betér mig inte som en 15-åring. Det är faktiskt sant. 
Och nu ska jag utan att vara taskig å säga att killen e lite "omogen" .. höhö
Säger t.om min kompis som har träffat han. Haha
Men hur som helst handlar det om 7år. Jag tycker det är jätte mycket. Har försökt att dragit mig ur detta, men de går inte. Jag tycker om honom, han likaså. Kan inte vara ifrån han.. :/ trots ålders skillnaden

förstår dock hur folk tänker.. tänker mkt på det själv

Men det är ju bra att du är mognare och han lite omogen för då hamnar ni ju på samma nivå :) 
7 år är egentligen inte så stor skillnad, det bara låter så mycket för att du är så pass ung, hade du varit 18 och han 25 så hade folk inte reagerat, de hade bara tyckt att det var normalt. Så stå på dig och var med honom, ni tycker ju om varandra och man ska alltid lita på magkänslan, känns det fel så är det fel, känns det rätt så är det rätt.

(Jag var med en som var 9 år äldre, så jag borde egentligen bara hålla käften om att det är för stor skillnad haha)

Jo, man får väl stå på sig å blicka framåt. Vill man så är det ju så.
Men förstår absolut hur folk tänker. Jag reagerade innan jag träffade honom på vänner som var med killar som var 6-7år äldre å tyckte att de var riktigt konstigt. Men man kan ju inte fatta förens man sitter i den situationen. Nu gör jag det. Tycker de fortfarande e halv knäppt men inte precis så att jag går å tänker på åldern när vi umgås..  
Är man med den man tycker om så spelar ingenting någon roll.
Alla tycker ju olika å vissa har ju riktigt svårt å knipa käft, men tar man inte åt sig går det ju hur bra som helst.

Jasså, hur gammal var du då? :)

Precis :) Ne det är ju så som det är, man har svårt att förstå saker när man själv inte varit i samma situation,
men när man väl hamnar det så får man ju upp ögonen och inser att man
var lite trångsynt.

Jag var 19 så det blev ju en lite annorlundare situation, men folk
kommenterade ändå åldern.

Orkade inte läsa svaren ovanför mig, men jag tycker iallafall inte att 7 år är en opassande åldersgräns. Men - självklart finns det gränser. Vart dom går kan jag inte riktigt sätta fingret på, jag vet inte riktigt själv vad jag tycker. Men 7 år tycker jag inte är särskilt märkvärdigt 

Det här med åldersskillnader är så svårt. Hade du varit 20 och han varit 27 hade det absolut inte varit samma sak. Så på det sättet stämmer det ju att kärlek inte har någon åldersgräns.

Kärleken har väl direkt ingen gräns.
Men 7 års skillnad i din ålder, skulle jag aldig vilja ha personligen.

Jag tycker inte att 7 år är så farligt. Förstår om andra tycker det men det beror ju på vad för sorts personer man är. Och när man blir äldre, låt oss säga att du är 20 och han 27, blir det ju genast en helt annan grej.(tycker jag.) Däremot skulle det varit värre om man var 15-20 år äldre. Det finns sådana folk som blir kära när det skiljer 20 år och det tycker jag absolut är för mycket, det borde den äldre personen ta ansvar över och förstå.

Jag har inte orkat läsa allt men till din fråga - nej, kärleken har ingen ålder om man bara ser det så.
Dock håller jag med de flesta andra om att i eran ålder är det ett litet för stort hopp. Skillnaden på en 15 åring och en 22 åring är väldigt stor. 

Sen förstår jag dig ändå för jag klarar bara av äldre killar. Men som sagt, 15år och 22år är ett stort hopp

#16 Fast man kan ju inte dra alla 15åringar och alla 22åringar över en kant sådär, allt handlar ju om hur man mognat rent mentalt.

Tack alla ni som svarat. Kan inte säga att jag håller med er alla, men de var ju en fråga å man får tycka vad man vill.

Jag säger det igen, personligen så tycker jag också att åldern är väldigt stor just nu när jag är så pass ung. Men, jag tänker aldrig på åldern när vi umgås, inte han heller.
Nu är vi inte tillsammans, bara steget längre än vänner, om ni förstår.
Jag tycker om honom, mkt. Men ngt säger mig att det eventuellt inte funkar med tanke på att pappa inte går med på detta. Å jag bor hos pappa jämt, förutom varannan helg.
Sen struntar jag i vad folk tycker. Handlade ju om mig å han, vi trivs med varandra.

Som du här ovanför säger, jag håller mig dig fullt ut.
Alla 15åringar är inte likadana, samma med 22 åringar.

Jag å "han" e ganska lika, på många sätt. Åh har kul å allt tillsammans.

Men när jag e 18 å han 25 så äre ju ingenting, men de dröjer ju dit.
Ingenting kommer nog förändras.. :)

#17 det förstår väl jag också, men det ändrar inte att jag tycker det är skillnad på 15 åringar och 22 åringar, oavsett hur mogen man är.

Samma sak här, umgås ganska mycket med en kille som är 16 och jag är 14, han är egentligen född 95 och jag 98, men asså det låter ju ganska mycket att han ska fylla 17 nu i år. Så då blir det ålderskillnad 14-17. Vi umgås som "mer än vänner", men om jag var typ 18 och han 20/21 skulle ingen bry sig, alla mina kompisar just nu tycker att jag är helt störd…

Tycker det är fullt normalt…känner par som har 10+år mellan sig, tycker inte det är konstigt alls. Tycker nästan det är lite konstigare när man är jämngamla…mognadsgraden ligger inte på samma nivå då.

Du får väl helt enkelt berätta för din pappa att det är honom du vill vara med, han kommer acceptera det om han förstår dig…många föräldrar blir osäkra för att killarna är äldre och killar är killar….men berätta om honom!

Vi tjejer faller för lite äldre killar…fullt förståeligt
Stå på er!! låt inte åldern förstöra för er

Kärlek har absolut åldergräns när man är under 18 (personligen tycker jag under 20)! Vore jag 15 år igen skulle jag aldrig dejta en kille över 18, mest för jag skulle tycka han var så gammal så det blev sliskigt, lol. Har alltid tyckt att det är något konstigt med män över 20 som går efter flickor i tidiga tonår. Visst tycker man att det är "coolt" och så med äldre killar när man är i den åldern, men när man blir äldre har man helt andra åsikter…

#22 Hur kan du dra alla över en kant och säga att "när man blir äldre har man helt andra åsikter"? Alla människor tänker ju inte likadant, och jag t.ex skulle aldrig nånsin kunna vara tillsammans med en kille som inte är minst 3-4 år äldre just för att killar mognar senare. Vem har bestämt att det är "äckligt" att vara tillsammans med en 10-11 år äldre kille? Om du tycker så är det ok, då är det din åsikt. Men du kan inte dra alla över samma kant och säga att "så här tänker man när man blir äldre".

#23 För jag känner ingen i min ålder eller äldre som tycker det är ok med stor åldersgräns mellan unga tonåringar och äldre partners. ALLA kanske inte tycker som jag, men majoriteten. :)

nej, jag tycker inte det är särskilt mycket, mellan min farmor och farfar är det liksom 12 år ålderskillnad :)

#25 Dom är förmodligen inte under 20? ;)

Se det som att en 12 åring skulle va tillsammans med en 19 åring eller liknande, jag håller helt och fullt med #22 Tirin

Och säger någon att jag drar alla över en kant så är det ingen mening att kommentera för det gör jag inte. Man kan va mogen och så men det är själva grejen att när man är under 18 låter det inte bra att vara tillsammans med någon som är 7 år äldre. Däremot om man hade varit 21 och 28 så låter det inte lika mycket.

Dom flesta är uppväxta till att tycka att det låter fel och då kan man inte hjälpa att tycka det låter fel, under 18.

#25 Det är 9 års skillnad mellan mina föräldrar, men de träffades sent i livet, så det är inte samma sak :P

#26 Tack Arinya, precis så jag försöker förklara! Just när man är under 18, dvs. klassas som ett barn enligt lag, då låter det fel med en så mycket äldre partner.

Kan berätta om en tjej som gick i min klass förut… När hon var 17 år blev hennes 30-någonting åriga pappa tillsammans med en 19 åring tjej! Jag tycker man ska dra en gräns någonstans. Har man en dotter i samma ålder är det tabu att dejta någon som skulle kunna vara hennes kompis (och det låter himlans fel). Är man över 20 är det tabu att dejta någon i yngre tonåren, mestadels för det är olagligt om hon är under 15 (är det där gränsen går?).

#24 Ja men majoriteten behöver inte nödvändigtvis vara det som är "rätt", eller bilden av "hur det är". För det är som sagt olika från fall till fall  Självklart är det en värre skillnad mellan en 12åring och en 19åring, än t.ex en 25åring och en 32åring. Men bara för det får man inte glömma att det faktiskt kan funka.

#28 Tror inte det finns något sånt förhållande som har hållit i längden… Såklart KAN det funka, men ja… Jag tycker personligen bara det är fel.

Kanske lite gammal tråd men jag tycker inte att åldern spelar nån som helst roll. Har blivit uppfostrad så med tanke på att man pappa var 17 år när mamma föddes, dom träffades när mamma var sexton, fick mig när hon var sjutton och var gifta i sjutton år till. Så länge de är kärlek är det inget som hindrar en :)

#24 Och vad är din ålder?

#31 Jag är 20+

#32 Just 20:åringar känner jag som inte ser något fel med större ålderskillnader. Hade vi snackat ännu äldre, typ 60+ skulle jag inte kunna säga att jag kände någon som tycker att det är ok, men ändå: Det är generellt fel att generalisera ;)

#33 Beror ju på vad det handlar om, ibland måste man generalisera :P Man kan ju inte tala för precis varenda människa. x)

#34 Kanske det det ---- Edit pga autocorrect ----