Om folk säger att dem inte är intresserade ska man repektera det, inte försöka tvinga på en ens tro.

Vilken religion hade dem?

Ingen aning om hur jag hade reagerat, men jag tror att jag skulle börjat diskutera, är sån 

Jag är konfirmerad (sedan två månader tillbaks) kristen, men skulle aldrig kunna tänka mig att pracka på tron på nån annan. Det är upp till var och en att bestämma vad man vill tro på, och jag bryr mig inte om folk är judar, kristna, muslimer eller ateister, det spelar ingen roll.

Men jag hade aldrig gått med på att byta till något annat för att någon säger till mig. Skulle heller inte byta tro för att jag gifte mig med någon.

#1 Jag håller med!

Dem var kristna 

#2 huhu det är kul att diskutera, tills folk tar illa upp då tycker jag inte om det längre.

men så du är kristen? får jag fråga om du går i kyrkarn ibland eller ber ibland osv. Jag vet att det finns kristna som inte är så aktvia som bara tror men inte gör så mycket mer. ^^ 

Hmm samma här,!

"Religion is like a penis. It's fine to have one. It's fine to be proud of it. But please, do not whip it out in public and start waving it around. And PLEASE don't try to show it down our children's throats". 

Helt ärligt så hade nog världens diskussion börjat om de sa så till mig. Jag hade inte skrikit eller bråkat, men jag hade helt klart sagt något "smart-ass"-aktigt tillbaka. Jag tål verkligen inte folk som inte kan acceptera att alla inte är, tror eller tycker som de.

Det brukar komma massa religiösa människor och ringa på här (senast var det nog mormoner) och det är alltid min sambo som öppnar… Han brukar diskutera med dem på ett trevligt sätt. Jag hade nog snarare kört på ett "nej tack, jag är ateist, hejdå och ha en bra dag!" och stängt dörren igen. 

#3 Nä, jag gick i kyrkan 15 obligatoriska gånger. Men sen har det inte blivit mer 

Man kan väl säga att jag är kristen #4 Haha jadu man får ju välja om man vill diskutera med dem som knackar på eller inte ;)

#4  det där stämde ju verkligen hahah!

ååh, jag hade inte klarat av om dem kom hem till mig, då hade jag nog inte kunnat hålla mig och varit jätte otrevlig, speicellt om jag haft en dålig dag D:

#5 huhu okay ^^

Jag är sådan att jag inte vet vad jag tror. Jag kan inte tro på allt som står i bibeln, men känner ändå att det måste vara något.

I din situation så hade även jag börjat diskutera! Men om de hade börat försöka trycka på mig just deras tro, så hade jag nog diskuterat med ett lite värre språk. Känner jag mig själv så hade nog svordommar smugit sig fram lite mer och mer… :P

jag är kristen och skulle aldrig komma på tanken att försöka omvända folk till min religion. bara för att något känns rätt för mig är det ju inte per automatik rätt för alla. till och med jag kan bli förbannad om folk försöker pracka på mig sin version av kristendom. för mig är min religion något väldigt väldigt personligt. mer en känsla än något annat. jag kan inte förklara det och vill helelr inte, och jag vet att den känslan är unik för mig. jag kan inte omvända någon med min känsla, utan den måste komma av sig själv.

jag kan gå i kyrkan ibland, mest för att jag tycker det är mysigt, men jag ser det inte som nödvändigt. jag har svårt att tro att Gud är bunden till en plats. tror jag kan föra den dialogen vart som helst.

hemma har vi aldrig diskuterat min tro, och det stör mig inte det minsta att min sambo precis har gått ur svenska kyrkan. det är hans val.

att hota om att det blir konsekvenser, elelr att man hamnar på en otrevlig plats om man inte är kristen är bara dumheter och sjukt omoget. den Gud jag tror på är förlåtande, inte straffande som bibeln vill få fram. man ska också minnas att bibeln är en bok skriven av människor och ändrad och fixad med under tusen år av personer som vill använda den för att styra andra. jag vill inte lägga min grund i något sådant.

Jag hade försökt vara trevlig (men det hade nog inte gått så bra) och samtidigt sagt ifrån med att de ska respektera det. Som andra skriver så ska man respektera andras tro men kommer någon och försöker tvinga den på mig kan det gå hett till!

Jag är kristen antar jag. Ska jag vara ärlig så har jag lite svårt att placera hurvida jag är kristen eller inte.. Mycket är trots allt upp till en själv och ens egna tolkningar.. Jag har varit med i pingstkyrkan i större delen av mitt liv, vi gick i kyrkan varje söndag och var med på allt som kyrkan anordnade typ. Typiskt pingst.. Sen blev vi barn i familjen ointresserade och då gick vi ur, av en hel del andra anledningar också..

Vi alla är nu medlemmar i svenska kyrkan, dock går vi inte i kyrkan eller så, som familj. Det händer ibland att pappa åker på kvälls gudstjänster, jag går på UG/ungdomsgruppen där man disskuterar mycket om livet/tro osv (ett kul sätt att lära känna människor i samma ålder som också tror på något plan och höra andras åsikter). Vi alla är konfirmerade i familjen förutom min syster som är för liten.

Jag försöker inte tvinga på någon min tro. Frågar någon så svarar jag och är ganska öppen med min tro, men jag tvingar inte på någon något! Det är fel enligt mig, man ska respektera!

Jag tycker det är jätte roligt att läsa och lära mig om olika religioner men det finns en gräns, disskutera är också lite av min grej, så om någon säger att jag tror fel, då jäklar..;)

Haha segt..

Satt och snackade med en kompis i mobilen en gång, då kom det några till honom och snackade lite kort om gud. Eftersom han inte la på utan de inte pratade så länge så hörde jag deras konversation. Satt och skrattade… (tycker vissa saker är kul i vissa lägen..)

Men iaf, jag tror inte på gud. Inga liknande övermakter heller. Jag tror att det finns, men inte på det sättet de vanliga religionerna framhäver att det är. Om jag får välja en så blir det någon med nihilistisk inriktning..

Då jag är intresserad av satanism så hade jag sagt nåt om det, helt klart! Iaf om dom inte gav sig.. :) Eller dissat Gud på ett eller annat sätt :)