tufft beslut?
Tufft beslut, Jag har cirka 8 råttor, Tre hanar och fem honor. Det var ganska lätt i början.. Men nu orkar jag verkligen inte ta hand om allihopa, Alla ska ut och gosas med, städning varje vecka. Även efter allting har lugnat sig nu i mitt liv så känner jag verkligen inte att jag kan ta hand om allihopa, hur mycket jag än älskar dom.
Och med en allergisk far hemma så gör det inte så lätt för honom heller, och jag vill absolut inte få honom att må dåligt, Min syster hade tidigare 10 råttor och pappa blev väldigt dålig på det, och nu när jag knappt orkar städa så mycket så känner han av det ännu mer.
Men jag vet verkligen inte vad jag ska göra heller, Jag har så svårt och lämna ifrån mig mina djur, då dom alltid finns där..
Det är så svårt när man har favoriter i båda flockarna och man vill verkligen inte skiljas från nån av dom.. Men jag måste. Jag känner mig så förvirrad, Kan inte behålla allihopa.
Vad gör man i en sån här situation?
Försöker hitta någon i närheten som kan ta hand om ena flocken och som kan låta dig träffa dom.
Man börjar fundera på VARFÖR man skaffade sig inte bara ett utan fler djur som man inte klarar av att ta hand om när man visste sedan innan hur stort ansvar som kommer med dem.
Antingen hittar du ett bra hem åt dem eller så tar du själv hand om dem, städar och ser till att din pappa inte påverkas alltför mycket.
Vet själv hur jobbigt det är att skiljas från sina bästa vänner, har aldrig sålt något djur själv men vet hur jobbigt det är att mista någon…men det är inte rätt mot någon att behålla dem när orken tryter. 
~mikkan
Tycker det är bra av dig TS att själv inse din bristande ork. Hoppas verkligen att det löser sig för både dig, din far och råttorna. :)
Sajtvärd på reptiler ifokus.
Medarbetare på leopardgecko ifokus
#1 känner ingen där jag bor, har inga vänner heller. Så det blir lite svårt. Kan ju alltid sätta ut annons och se om det är nån där jag bor som skulle vilja ta hand om dom.
#2 Jo.. det är ju svårt och veta ibland hur tufft det blir, och det var inte igentligen mening att det skulle komma in så många djur härhemma. Och jag klarade det fintfint ett halvår, Men när mycket händer i ens liv som kanske inte är så bra så försvinner också lusten till allt annat, och det är det som hände mig. Och det gör så ont att behöva ge bort en flock, Men jag gör det också för deras skull och min egna. Det är ju trots allt ett måste.
#3 Tack så mycket, Jag bryr mig mycket om mina djur och gör allt jag kan för deras skull, hoppas själv att det löser sig. :)
#2, problemet med att leva är att man sällan kan planera hur det ska bli. när jag och min sambo skaffade våra katter var läget perfekt. vi hade egen lägenhet i andra hand, där en nära släkting stått för förstahandskontraktet och skulle överlåta lägenheten på oss efter något år. tyvärr tog det bara ett halvår innan personen ifråga var tvungen att ha tillbaks sin lägenhet, och vi blev mer eller mindre utkastade med två kattungar. då var det bra nära att vi fick lämna tillbaks dem båda två, eller omplacera akut. inte kul alls, och verkligen inget någon kunde förutspå.
#4, du har ingen möjlighet att få hjälp inom familjen? om din syster haft råttor, kan hon ställa upp och hjälpa till tills du känner att du mår bättre? har du möjlighet att minska på flocken? du behöver ju int en ödvändigtvis göra dig av med alla. kan man kastrera råttor? för i så fall kan du ju behålla även en hane och ha tillsammans med dina honor. jag kan inget om råttor, och har aldrig haft själv, men skulle gärna ha.
alternativet är ju att du skapar rutiner. det kan vara jätteviktigt när man mår dåligt också. och underskatta inte djurens glädje av varandra. om du verkligen inte orkar hålla på med dem en dag och ha dem ute ur buren, så har dom varandra, och sällskap och närhet där.
och du, du är ingen dålig djurägare för att livet tog en sidoväg som du inte planerat för. du älskar dina djur, du vill deras bästa, du ser dina egna gränser. du är bra!
Starta ny diskussion
