Hej på er allihopa!

Jag har inte velat prata om det här med någon förut, för det känns som ingen annan förstår.. Men jag ska försöka förklara för er på bästa sätt även om jag är riktigt dålig på att förklara saker.

Så, 2010 lärde jag känna en kille via internet, vi har varit bra polare enda sen dess. Jag ska vara helt ärlig, ni får himla gärna komma med ert snack om att man inte kan älska någon man inte träffat. Men det gör jag, jag älskar honom. Och det hugger till i bröstet när han säger att han älskar mig också. Jag vet inte om det är kärlek, men jag tänker aldrig i hela mitt liv bli tillsammans med någon genom internet igen. Det blev så fel förra gången och jag orkar inte se mig själv i kras igen.. Så grejen är den. Jag vet inte själv vad jag känner..

En sak vet jag, även om han inte är nära mig. Så vet jag att han alltid är precis ett hjärtslag ifrån mig. Jag vet ett par saker till, att han är den som får mig glad. Jag kan skratta med honom, gråta med honom, skrika på honom.

Vi blev tajtare en gång när han försökte ta livet av sig förra året. ( Förstår ni hur otillräcklig jag kände mig då? ) Jag försökte ta livet av mig själv när han låg i koma. Nu vet ni det, kärlek? Jag tror det. Han har alltid trott på mig, han trodde på mig när jag satt i skiten. Han trodde på mig när inte ens min mor gjorde det. Han trodde på mig när jag tappat greppet om livet. Han har helt enkelt alltid trott på mig.

Jag vet inte längre, jag vill inte förlora honom. Och båda vi har sagt att vi inte tänker bli tillsammans.. Det är så många mil mellan oss. Han bor i umeå, och jag i skåne. Jag menar, hey.. Jag känner mig själv när jag pratar med honom. Jag vet vem jag är. Typ. Han är allting jag någonsin önskat! Allting jag önskat ha.

Åh…. Ingen förstår mig! Alla säger '' Du hittar en ny '' '' Igen?! Kan du inte hitta någon här som bor här?! '' '' Snälla inte igen.. ''

Jag kan faktiskt inte styra över mina känslor..

Dessutom har vi planer på att träffas, vill bara inte förhasta någonting. Vill inte bara få det gjort sen aldrig prata igen. Jag menar, älskar vi varandra kan vi vänta tills nästa sommar. Right? Så tänker iallafall jag..

Vad ska jag ta mig till?!?!