Jag vet inte vart jag ska börja men behöver be om lite tips angående en "vän". Jag kan inte lita på någon längre.

Jag blev osams med min bästavän genom ett sms, så töntigt. Hon sa att jag var falsk för att jag "snackat skit" om en kompis. Men liksom, hallå?! Jag är 14 år! Klart att det lätt blir skitsnack och så. Men grejen är, att hon pratar skit om folk hela tiden så varför började hon kommentera att jag snackar skit helt plötsligt? Hon pratar ju skit om folk konstant, jag nämner aldrig något eftersom att det händer att jag själv gör det liksom. Varför ska man lägga sig i andras liv när man har ett eget att ägna sig åt? Jag blir så förvirrad.

Sedan så åkte jag utomlands,bara några dagar efter vårt bråk. Så jag var borta ända tills skolan började och hade inget nätverk och kunde inte sms:a någon av mina vänner från Sverige för att kunna prata med dem och sådär.

Nu, idag så började jag skolan, och hon hade bokstavligen tagit mina närmaste vänner och inprincip vänt dem emot mig. För att jag ska stå ensam utan någon vid min sida. Det är hemskt. Det finns några i klassen som jag… duvet lite halvt pratar med men de personerna men de vill inte umgås med mig, utan de är på personen jag bråkar meds "sida" och de säger bara "vilken tid har vi engelska?" "kan jag få låna ditt sudd?" frågor, alltså bara skol-saker och har ingen lust som helt att stå bredvid med utanför klassrummet om ni fattar vad jag menar. Utan om de ser mig när vi ska gå till maten så springer de förbi eller ignorerar mig. Om de ser mig själv när jag sitter och pluggar så sätter de sig vid ett annat bord. Idag, tillexempel, sket jag i lunchen för att slippa att sitta själv.

Jag har ingen att vara med. Jag vill byta skola men skolan som jag går i nu bytte jag till i 6:an, (började nyss i 8:an) men jag vet ändå inte hur jag ska göra. Terminen har ju precis börjat så kan inte byta förns tidigast Höstlovet skulle jag gissa på. I min skola så jobbar man väldigt mycket självständigt, alltså man har cirka ett pass om dagen, resten så får man välja själv vad man vill jobba med, så att jag tänkte på något sätt att det kanske skulle fungera att jag pluggar hemma och har någon slags av videochatter med mina lärare om när jag behöver redovida mina arbeten för dem.

Alla i min skola är så himla falska så att det går knappt att umgås med någon. Man kan inte öppna sig för någon för då sprids allt man sagt vidare i hela skolan.

Så vad ska jag göra? Ska jag bli vän med min "bästa vän" som jag bråkar med även fast hon kallat mig falsk?. Ska jag säga till mina som var mina närmaste vänner( som min "bästavän" typ tagit ifrån mig) vad min "bästavän" faktiskt sagt och kallat mig?

Jag sitter och gråter på kvällarna och undrar hur det här hände. Jag känner mig så ensam, det gör så ont och jag vill bara försvinna. Jag har berättat det här för min syster, eller några delar av den här historien. Och hon är den ända personen i hela världen som jag litar på (förutom mina föräldrar då) Jag är så tacksam för att hon finns just nu. Det är så jobbigt att tänka att imorgon ska jag till skolan och gå igenom samma smärta och tortyr som idag. Och jag kan knappt göra något åt det här. De ända personerna jag pratar med i skolan är mina lärare.

Imorgon kommer min mamma hem från en jobb-resa, då ska jag prata med henne, men vilken förälder i världen vill höra det här från sin 14-åriga dotter?