Jag bodde också på internat i gymnasiet, det är en omställning men i efterhand kan jag säga att det var en av de bättre upplevelserna jag har haft :) Tyvärr kommer ingenting gratis, det gäller att ta sig i kragen och tvinga sig själv gå ut och träffa folk. Kanske du kan ragga med dig någon på en promenad? Det är ju väldigt stillsamt, upplagt för samtal och ett bra sätt att lära känna någon. Du kanske behöver gå till någon affär och undrar om någon vill göra dig sällskap?

Bjud in folk på ditt rum och titta på film tillsammans om du hellre vill slippa prata ;)

Jag gick på internat från 4:an till 9:an i grundskolan, och några veckor i gymnasiet. (Bytte skola för att det inte var rätt linje för mig)

Jag har heller aldrig varit bra på folk. Haft problem att läsa av andra, och då jag hade ganska lätt att gråta så fick jag inte precis vänner.

Mitt tips till dig: Var positiv. Försök se om du kan hitta någon/några med samma intresse som dig. Börja läsa mer böcker, testa att skriva egna, spela spel, måla, ta långa promenader… se till att helt enkelt ha bra saker i tanke och att hålla på med. Det är allt du kan göra.

Tillslut kommer du antingen komma in i någon grupp utav en slump (Förmodligen genom något gemensamt intresse) eller så kommer tiden gå så fort att du snart är hemma igen och har skolan bakom dig.

Men jag kan lova dig, att så länge du håller dig positiv, så kommer det bli bättre. :)

Vilket internat går du på?

tack för alla bra tips, ska tänka på det. men det är en till sak som jag undrar. Det är nog ochså rätt så mkt anundsjuka tror jag med, att alla andra har någoin attt vara med HELA TIDEN, men inte jag. ibland så får jag tanken att jag aldrig kommer att få någon kompis och kommer sitta på mitt rum i 3 år helt ensam och ingen att prata med, varken mamma eller familjen heller ;( tänker så just nu.

4# vill inte direkt säga exakt men det är ett i småland iaf.

Det är inte ingelstad då? för där går jag :)

vilket år går du?

#5: Tänk inte så. Det slutar bara illa. Det är omöjligt att bo 3 år på internat utan att få någon slags kontakt med någon. Ibland tar det bara lite tid :)

jag går 1a året :)

#5 Det sitter garanterat fler än du och tänker exakt samma sak just nu.

#6 nej, det är inte ingelstad

Oroa dig inte, det kan ta lite tid innan man hittar lite folk att umgås med. Förstår att det känsn ensamt men det kommer ordna sig!

Har ju bara gått en vecka! Gå ut och umgås med folk, sitt INTE ensam på ditt rum, då får du skylla dig själv om ingen får kontakt med dig:/ Kommer gå jättebra!

Förstår precis hur du känner!
Jag bodde på  internat första året i gymnasiet. Jag kände mig så fruktansvärt ensam, och alla andra verkade redan ha funnit varandra. Jag grät nästan hela tiden så fort jag var ensam. Ringde till och med mamma och bad henne att komma och hämta mig, för jag ville inte mer! Men nu var ju mamma 14mil ifrån, så det gick ju inte.. Jösses vad jag grät :P Hade sådan extrem hemlängtan.

Men jag hade en släkting nära som kom och hälsade på 1-2 gånger den första veckan och hjälpte mig göra det hemtrevligt i rummet. Göra de personligt så att man faktiskt trivdes :) Köp lite fina ljusstakar, lägg fram en matta, sätt upp lite planscher osv osv. De kommer kännas mycket bättre! Sedan hade jag bara satt mig i sällskapsrummet om jag var du :) Du kan ju bara observera, och nästan garanterat kommer någon att börja prata med dig. Och även om man är blyg i början och knappt gör något själv, så lär man känna vilka personligheter dom andra har, och man känner ändå en viss tillhörighet.

Jag kan säga att även om de känns som att alla andra har bästa vänner, så är det bara som det ser ut. Senare när jag och andra pratat om första året så fick jag reda på att det var kanske 4-5 stycken som kände till varandra. Och två som hade gått samma klass tidigare. Annars var alla egentligen lika ensamma som mig :) Dom var bara så mycket bättre på att prata med andra och ta för sig än vad jag var, att det såg ut som att dom känt varandra i hela livet.

Så håll ut! Det kommer bli mycket bättre! :) Jag ångrar aldrig att jag gick på internat och den skolan. Tack vare det jag fick de bästa vännerna jag har nu. (gick ut för ett år sen). Och det är inte dom i min klass jag har kontakt med nu, utan 3 från paralellklassen och sen 1 som gick ut innan mig. Men ändå fick vi sådan kontakt, att det fortfarande håller! :) Bästa valet i mitt liv!

Styrkekramar! Vill du prata så är de bara att skicka ett PM! :)