Vad gör man?
Det ni bör veta är att jag varken har kontakt 'med min mor' eller har något problem alls med mig själv eller andra. Jag älskar livet! Väldigt pratglad
För ett halvår sedan fick jag höra från folk att 'min mor' sagt att jag har ADHD och att det är därfor varken jag eller mina syskor har någon kontakt med henne. Det tyckte både jag och folk runt om min omgivning var lite lustigt eftersom att jag
* Sällan blir arg eller frustrerad
* Inte har några koncentrations problem och har lätt för att lära mig
* Är trygg och lugn i mig själv
Skolan börjar ifråga sätta henne men blir ändå tvugna att göra tester. Både skolan och bup kom snabbt fram till att jag inte har ADHD.
Nu fick jag veta av folk att hon säger att jag har asperger syndrom. Då visste jag inte om jag skulle skratta eller bli arg på henne?
Det visade sig att psykologen hon försöker tvinga mig att gå till (fast jag aldrig gick till) var en betéende psykolog. 'Min mor' var säker på detta! Men dem i min omgivning börjar bara att skratta åt det.
* Jag har väldigt lätt för att få vänner och dem beskriver mig som väldigt förstående, rolig och snäll
* Jag lever ett väldigt socialt liv, har inget kontroll behov alls nästan tvärt om
* Jag är lagomt smart (långt ifrån översmart) och är lite bra på allt möjligt (Dem brukar inrikta sig på något som dem blir riktigt bra på)
Stämmer inte alls och jag förstår inte varför hon så gärna vill ha en diagnos. Jag är ju fullt frisk?
Men hon var säker (eftersom att jag skötte mig själv och lekte ensam hemma med mina dockor när jag var liten)
Som överskriften lyder. Vad gör man?
Jag tycker att det låter som att det är hon har något av dessa.
Det låter väldigt skumt eftersom en mamma alltid vill att ens barn ska vara friskt. Nu låter det som om din mamma nästan vill att du ska ha en sjukdom!
Jag har en kusin med aspergers. Han är väldigt smart, lite "nördig" (som du sa så snöar de ofta in sig på en hobby som de blir jätteduktiga på) och faktiskt social - mot folk han känner sig trygg med. Han gillar inte barn i sin egen ålder, för han tycker att de är omogna, elaka och oförstående.
Sådana sjukdomar som du nämner brukar man upptäcka i ganska tidig ålder, så det är lite konstigt att din mamma går runt och säger så nu? Vet inte hur gammal du är, men chansar på tonåring
Vad får hon ut av att berätta för folk saker som inte är sanna? Det är ju att baktala dig…
Min kusin är precis så som du beskriver.
Jag är raka motsatsen, 15 år och inga svårigheter alls.
Jag var deprimerad förut men inte längre.
Jag har ingen kontakt med min 'mor' som sagt Hon kanske vill lägga all skuld på mig? Att det inte är hennes fel att hennes barn har lämnat henne, utan att det är vi som är sjuka?
Jag har AS och vill gärna påpeka att några av sakerna du tog upp inte har speciellt mycket med AS att göra. Jag har inte särskilt svårt att få vänner, snarare svårare att förstå mig på vissa osynliga regler, även kallade "sociala koder". Jag är snäll, rolig och väldigt förstående så länge personen i fråga inte gjort något fruktansvärt, och det är nog många andra Aspergare också. Att man har en bokstavsdiagnos innebär inte att man är diagnosen, det är mera som en slags förklaring till varför man är som man är.
Man behöver inte heller vara osocial eller ha social fobi för att man har AS. Det finns många olika former och grader, och jag har högfungerande Asperger vilket innebär att jag fungerar ganska "normalt", så att säga, men ändå har många tydliga drag av autism. Att man skulle ha ett kontrollbehov har jag inte hört, men snarare svårt att acceptera plötsliga förändringar.
Inne på Bokstavsfolk iFokus kan du läsa mer om bokstavsdiagnoser. Kanske är det så att det är din mamma som i själva verket har någon diagnos.
Jag har inte heller kontakt med min mamma, pga att vi inte riktigt funkar tillsammans. Har haft en jobbig uppväxt tillsammans med henne, eftersom hon aldrig förstått mig. Sen är hon inte riktigt som alla andra, hon har inte riktigt varit kapabel till att ta hand om mig. Har varit jag som tagit hand om henne många gånger.. Så, jag förstår din sits. Min mamma kan inte erkänna att hon gjort fel, så därför vill inte jag ha kontakt med henne.