Jo, jag är inne i en period (och har varit i ett tag..) att jag kan vara normal i någon vecka och sen helt plötsligt kan allt bara vändas helt uppochner. Blir jätteledsen över allt och vill knappast leva mer. Är så hemskt trött på allt, skoltrött, vill byta skola och flytta ut bort från den här staden men mina föräldrar lyssnar inte. Jag känner mej ensam trots att jag har några vänner. Bytte vän-krets helt och hållet för ett år sen eftersom det blev mycket bråk osv men jag hittar aldrig någon som gör mej riktigt glad. Jag känner mej meningslös, som att ingen vill ha mej. Jag brukar vara med en tjej i skolan men hon har träning nästan alla dagar i veckan så vi är bara i skolan så jag har ingen riktig vän. Känner mej så ensam ändå. Brukar lägga mej i sängen, kryper ihop till en boll, lyssnar till deprimerande musik som gör mej mer ledsen och gråter. Mina föräldrar vet  inte om att jag är ledsen och trött på allt. De har bara märkt att jag inte är som jag brukar och jag har försökt att prata med dom att jag inte trivs på min skola osv men de vill inte lyssna på mej. Jag har ingen lust att finnas just nu… Vill bara bort från skiten.

Vad ska jag göra?