Juliaskaniner

Jag jobbar inom tågvärlden och att läsa ditt inslag gör mig förbannad!

Nej, det är inte säkert att hoppa framför tåg! Du kan "bara" bli skadad. Du kan bli av med händer, fötter, armar o ben men ändå överleva. du kan bli ett kolli som någon annan får ta hand om i mååånga år.

Att hoppa framför tåg är såå jäkla fegt! Att kräva att föraren av tåget ska behöva uppleva att du eller någon annan inte vill leva. Vad är det för ett krav att ställa!!

Kräv inte att någon annan ska "hjälpa" dig vidare -å en sak till - tänk på hur du ser ut när nästa person hittar dig…

#1: Fy fan vad vidrigt att sitta och tipsa om hur man tar livet av sig.

TS: Ja, man kan skada sig men överleva. Självmord är inte lösningen, sök hjälp eller be någon söka hjälp åt dig så du får må bra istället.

Men lugn!!! Det var en fråga! Skulle aldrig kunna göra så, med tsnke på dom som står där, passageraren o föraren osv!

Usch :( Men jo, man kan som sagt överleva på ett eller annat sätt. Har även sett en dokumentär om en pojke som var ute på kvällen och flamsade runt med sina kompisar. Den ena kompisen knuffade till honom, han snubblade och ramlade ner på en rågräls, bara en stund innan tåget kom. Dock hamnade han kanten där nere, den enda platsen man kan ligga på för att komma oskadd därifrån. Superläskigt! Och det måste vara ett extremt hemskt sätt att dö på, både för "offret" och de som bevittnar händelsen…

#1 TS har ju faktiskt inte sagt att den tänker ta livet av sig, det är samma sak som om man skulle fråga om man (ex.) dör av att bli skjuten i huvudet, vilket är en väldigt vanlig fråga. Men det betyder ju inte att man tänker gå och skjuta sig i huvudet ;)

#3 Juliaskaniner

Då skulle du skrivit att det var en fråga eller fundering i första inlägget..

Ja, det är en fruktansvärd process för de inblandade, tro inget annat.

Om man fortfarande går i skola/gymnasium så kan man kontakta trafikverket och be om besök med informatörer till sin skola. Bland informatörerna finns en man som inte har varken armar eller ben kvar och som sitter i rullstol - han har en intressant historia att berätta.

Men man måste kunna fråga en dsak utan att folk tar slutsatser. Så nu, OM jag nu skulle kasta mig framför ett tåg, hur stor är chansen att jg dör Och hur stor är chansen att jag bara skadas?

TS, får jag fråga varför du undrar?

#7 Det finns inget "hur stor är chansen". Allt beror på vilken hastighet tåget har, vart på spåret du befinner dig osv.

Visst, det finns säkert sammanställningar på hur många som dött och hur många som "bara" skadat sig men det är ändå inte relevant i om du skulle dö eller skada dig.

#8 en kär vän till mig vill ta sitt liv, jag kämpar hela tiden för att få henne stt stanna kvar. Jag vill veta vad som händer om hon nu gör detta, för jag är skrämd.

#10: Är det någon vuxen som vet om det? Får hon någon professionell hjälp?

#6 Hon skrev ju faktiskt att de va en fråga eftersom de va frågetecken efter ;) Hon behöver ju inte skriva, "jag ha en fråga, bla bla bla?" för de bevisar inte att hon inte tänker på att göra de heller. Ibland kan man bara undra över saker som är "känsliga" eller kan göra andra personer ledsen/sur/arg mm men man måste faktiskt kunna ställa dom till någon oxå, annars kanske man grubblar på de tills man faktiskt känner att man måste testa…

Så jag tycker det är bra att hon frågar om saken (om hon nu inte frågar för att kunna ta livet av sig) så hon inte grubblar på saken för att sedan "måsta" testa då de gått för långt i nyfikenheten.

(Nu gäller de jag skrivit inte just bara om de TS skrivit utan om allt möjligt)

#10 Ja jag kan ju inte göra något åt om din vän ska ta livet av sig eller inte, men väljer hon att göra det så tycker jag ju att hon bör tänka på omgivningen också, så att de slipper skuldkänslor för att hon kastar sig framför ett tåg etc.

ska vi prata tåg - hur många känner till bromssträcka på tåg? Stålhjul mot skena har låg friktion. Däck mot asfalt har högt motstånd, hög friktion. bil i relativt hög hastighet kan ändå stanna ganska omgående.. ett tåg kan ha låg hastighet men vara tungt - tex godståg - det kan behövas upp till 2 km innan det står still. 2000 meter - sug på den karamellen en stund….

För att ge en otrevlig bild - tänk antal hjul som kör över en hand - det blir inget kvar - vem vill sluta så? och som jag skrev högre upp, det finns inget 100%..

För några år sen hade vi en fruktansvärd olycka på mitt område. Ett tåg körde in i en hjord med kor som slitit sig från en hage. Fastän att föraren bromsar allt han kan så hinner ändå 17 kor dö.. Tåget är såå tungt att ett stort djur inte bromsar hastigheten  speciellt mycket.

Och när jag ändå håller på så vill jag säga en sak till alla: Bli mer uppmärksamma i trafiken och speciellt i tågtrafiken, vi har så många helt onödiga olyckor varje år, pga att många tänker - jag hinner över innan bilen/lastbilen/tåget kommer.. Fel tänkt.. stå kvar, skapa ögonkontakt, och visa att du står still.. Då får vi mycket bättre mentalitet i trafiken.

Jag jobbar inom det här, detta berör mig in i benmärgen, jag älskar mitt jobb men omständigheterna kan vara fruktansvärda, jag ser nonchalans varje dag, jag ser spårspring - för att nån tror att man sparar nån minut - jag ser folk som springer under bommar - för de tror att de hinner.. och det gör dom … ända till sista gången…

#1 Jag håller med dig så himla mycket på alla plan där! Självmord öht är något extremt fegt eftersom man inte vågar ta tag i sina problem så man tar den enkla vägen ut ist, sen så sårar och skadar man en väldans massa folk runt omkring sig. Sen om någon skulle slänga sig framför ett tåg, föraren blir ju traumatiserad för livet! Vissa har förmodligen blivit så dåliga av Posttraumatiskt Stressyndrom efter, vare sig personen dog eller "bara" skadades, att det aldrig mer går att arbeta utan föraren får bli förtidspensionerad. Min storebror satt i främsta vagnen på ett snabbtåg när en kastade sig och dog. Han blev ju chockad trots att han inte såg något, dom stod stilla i 2 timmar medan tåget fick göras rent från blod, kroppsdelar och inälvor medan föraren fördes till sjukhuset i extrem chock och ingen ny förare fick komma in innan dom hade tvättat rent tåget. Min bror var helt skakig i flera dagar efter och har svårt att åka tåg nu efter den händelsen.

Jag har själv kronisk PTSS pga att jag blivit utsatt för fruktansvärt hemska saker under mitt liv och nu har jag fått veta att mina än så länge 17 år av kronisk smärta är en obotlig sjukdom pga en defekt gen jag ärvt så jag kommer ha hemska smärtor och andra problem resten av livet.
Men aldrig i livet att jag ens skulle överväga att ta livet av mig! Så svag eller feg är jag inte, jag jobbar mig igenom min PTSS och ångesten och accepterar min sjukdom, tränar hos sjukgymnast på sjukhuset och vägrar ge upp hopp eller drömmar pga att det sitter ett gäng käppar i hjulen.

Och om man nu inte kan se någon annan utväg eller leva med sig själv, då finns det mer respektfulla sätt att göra slut på lidandet! Så jag håller med dig till fullo! (Och nej, detta är allt annat än en uppmaning till någon att ta livet av sig, utan att man kan jobba sig i geom allt och att man framförallt ska visa respekt för andra människor!)

Inte säkert att man dör, men man kan skada sig, och det är inte bra! Man kan bli handikappad, eller förlora armar/ben något eller något annat.

#15: Jag måste bara få påpeka att såna yttranden om folk som tar livet av sig är rent vidrigt. Har du någonsin funderat på VARFÖR folk tar livet av sig? Det är SJUKA människor. Självmord är inte något helt och hållet självvalt, det är ett symtom på en dödlig sjukdom som får folk att inte tänka klart. Man är inte feg för att man begår självmord, man är SJUK. Att ta livet av sig är precis lika ickefegt som att dö i cancer. Feghet har inte med saken att göra alls.

För övrigt; "(Och nej, detta är allt annat än en uppmaning till någon att ta livet av sig, utan att man kan jobba sig i geom allt och att man framförallt ska visa respekt för andra människor!)" Sopa rent framför din egen dörr vetja, för du är vansinnigt respektlös mot sjuka människor när du skriver som du gör.

#17 kunde inte sagt det bättre själv. Jag mår redan dåligt, riktigt dåligt. Men jag mår sämre av sådana texter och meddelanden (pm) Jag känner mig feg Äcklig Dum Egoistisk, osv När du skriver så. Fattar inte vad du har emot mig. Varför du la dig i, ( nu menar jag pm;et som du ej svarar på) Du får andra att må såhär också bär du säger att det är fegt och egoistiskt att ta sitt liv.

TS Du måste väl ändå förstå att folk kommer att reagera starkt på att du ställer såna här frågor på ett öppet forum, dessutom ett som främst riktar sig till unga personer??

Jag tycker att det är jättehemskt att du känner som du gör, tro mig. Men du bör nog ta upp dessa funderingar med en vuxen som du litar på, som t ex kuratorn eller skolsköterskan på din skola. Som du redan sett så kan vissa personers reaktioner få dig att må ännu sämre…

#17 Har aldrig skrivit att det är vidrigt så byt inte ord är du snäll. Och nej, alla som tar livet av sig är inte sjuka! Vissa har förlorat alla sina pengar på att spela bort dom, vissa vill inte leva om äktenskapet kraschar, det finns folk som tar livet av sig om deras barn dör alltså, jag kan skriva en halv novell med anledningar till varför folk som inte är sjuka på något som helst dödligt sätt tar/har tagit livet av sig.

Och om jag är respektlös mot sjuka människor så är jag direkt respektlös mot mig själv för jag skrev i mitt förra inlägg att jag har Posttraumatiskt stressyndrom, kroniskt PTSS som jag haft i minst 13 år nu till och med pga ett rent helvete till liv. Så nej, det var inget respektlöst för jag skulle inte vara respektlös mot mig själv, jag har respekt för mig själv, för mitt liv och för vad jag klarat mig igenom.

Jag skrev så eftersom du påpekade att kvinnan, (som har rätt i att säga att det är respektlöst att kasta sig framför ett tåg för du förstör minst en annan människas liv till på köpet) uppmanade folk till att ta livet av sig. Därför skrev jag den parentesen. Som sagt,jag är själv både psykiskt och fysiskt kroniskt sjuk, varav det fysiska obotligt och kommer plåga mig hela mitt liv. Så jag har ingen anledning att "sopa rent framför min egen dörr".
Jag orkade bara inte höra påståendet att jag uppmanar någon att ta livet av sig, som du skrev till #1. Vilket iofs inte är hur jag, eller förmodligen någon annan med rationellt tänkande, uppfattade det hon skrev. Jag är för att arbeta sig igenom allt dåligt man gått igenom och har med sig i bagaget och jag kan säga helt ärligt att jag har inte orkat börja arbeta mig igenom mitt än mer en med mig själv, men jag vet att jag måste gå till en psykolog för att komma över allt jag fått utstå, men självmord är inte och har aldrig varit ett val för mig hur djupt ner i skiten jag än varit.

#18 Det PM'et du pratar om nu skickades i för över en månad sen och det var å en annan persons vägnar(vilket du mycket väl vet om och du vet vem och jag tänker inte hänga ut namn) eftersom ditt prat om självskador och självskadebeteende, om att du satt och dinglade med fötterna ner över perrongen, ditt prat om att ta livet av dig och att hon var enda anledningen till att du inte hoppade, det knäckte henne, det blev för mkt och gav henne hennes första panikattack någonsin. Hon klarade inte av att säga till dig själv att du fick henne att må så dåligt eftersom hon var rädd för hur du skulle reagera. Men eftersom jag bryr mig om henne för att hon är en fin tjej och jag gör allt jag kan för att hjälpa henne ur sin ångest så erbjöd jag mig att skicka ett mail och be dig att sluta skriva till henne om hur du skär dig, hur du funderar på att ta livet av dig osv. Hennes enda krav var att jag inte skulle svara dig om du skrev tillbaks för att hon inte ville att jag skulle blandas in i hela detta krånglet.
Jag känner dig inte så jag har inget emot dig, varför jag "la mig i" förklarade jag nyss, likaså varför jag inte svarade dig. Jag har heller aldrig sagt något om att du är feg, äcklig, dum eller egoistiskt utan det är dina egna tankar.

Men känner på mig att detta kommer spåra ur till någon sandlådesmutskastning så jag drar mig ur nu för det enda jag gjorde var att hålla med #1 om att man traumatiserar/skadar andra om man hoppar framför ett tåg och att jag anser att man kan jobba med sina problem och då får ett bättre liv(vilket jag själv gör just nu) ist för att ta livet av sig och såra folk runt om kring sig.

Men nu får ni ha en trevlig natt för jag ska pyssla med annat. Ev svar kan ni hålla för er själva om ni inte bara känner för att skriva utan att få svar såklart, för som sagt, jag drar mig ur innan det blir total sandlådenivå.

#20: Jag skrev inte att du skrev att det är vidrigt, jag skrev att det du skrev är vidrigt.

Det du sitter och säger är alltså att man inte kan bli så sjuk att man tar livet av sig när man förlorat sina pengar, om äktenskapet kraschar och om ens barn dör. Man kan inte få tex en depression av det som i sin tur leder till döden. Du påstår alltså att när en människa förlorar sitt barn så tänker personen helt klart och är fullt frisk. Vilken planet lever du på egentligen?

Tipsen på hur man begår självmord är bortplockat för övrigt. Det hon skrev var asvidrigt men finns alltså inte kvar i inlägget. Du kan få se en printscreen om du vill.

Att du själv är sjuk har ingen betydelse. Du är ju uppenbarligen inte så pass sjuk att du är självmordsbenägen och du förstår ju inte ens mekanismerna hos en självmordsbenägen människa.

#21 har du själv haft självmordstankar? Skulle hålla mig borta från denna tråden eftersom jag bara mår dåligt av den, men kunde inte låta bli. Går ur diskussionen nu jag med. Känns som om det kommer bli en del smutskastning.

#22: Ja, för 10 år sen. Hur så?

Håller med #19, det kom som en rejäl chock för mig. Slänga sig framför ett tåg?!

men jaja, jag lämnar också diskutionen för jag mår bara dåligt av att se detta..

"Vissa har förlorat alla sina pengar på att spela bort dom"

Är rent av bara ledsen, storgråter och förstörd pga denna meningen. Kände aldrig personen utan bara hans familj, nu pratar jag om en person som tog livet av sig pga att han spela bort sina pengar. Han var sjuk ändå, skrev texter om livet långt innan han spela bort sina pengar. Han måste ju varit sjuk? För att bara ta livet av sig sådär? Det var inte ända andledningen till att han tog livet av sig, att säga det är ganska elakt.

Menar inte att hoppa in i denna tråden nu, men jag tycker faktiskt ni borde akta vad ni skriver. Ni vet aldrig om det finns någon som läser som har någon som tagit livet av sig, eller funderar på att ta liver av sig. Det sårar oavsätt vad, ord är mäktiga använd dom väl.

Vila i fred Christian.. 

tycker det är lite tråkigt att många förutsätter att vi som tycker det är egoistiskt och liknande inte vet hur det är att må dåligt.

när jag var 15-16 mådde jag fruktansvärt dåligt. när det var som värst hade jag alltid någon med mig ute eftersom mina nära var så rädda att jag skulle kasta mig framför en bil. när jag stod på perongen och väntade på tåget och jag såg ett godståg var det som om jag sögs mot spåret. jag ville bara bort, ville bara dö, var helt övertygad om att alla mina nära och kära skulle få det bättr utan mig. idag vet jag att jag var extremt egoistisk, lika egoistisk som en alkoholist är mot sina anhöriga. jag var sjuk, och sjukdomen gjorde mig blind för allt runtomkring, gjorde mig blind för alla mina vänners kärlek.

även om man inte vill se det själv krymper men ner sin värld så den i prinip bara kretsar kring en själv när man mår så dåligt. när man blir så snäv är det nästan omöjligt att se hur älskad man egentlilgen är.

idag, efter sjukdomen, vet jag att jag hade så fel, att jag var så orättvis, att jag var sjukt egoistisk i mina tankar, för självklart skulle inte mina föräldrar ha det bättre utan mig. det skulle äta upp dem! mina vänner skulle gå med skuldkänslor för resten av sina liv för att dom inte kunde göra något. mitt liv är inte så mycket värt att jag har rätt att förstöra en massa andra människors liv, för det är precis det jag hade gjort.

iblan dönskar jag att det hade funnits möjlighet att öppna ett litet fönster in i framtiden för alla unga som mår dåligt, för det hjälper liksom inte att en vuxen, som jag, säger att det blir bätter. man vågar liksom inte lita på det när man mår så dåligt. idag blir jag livrädd av bara tanken att jag inte skulle finnas idag, för det blev bättre! jag har en sambo som jag älskar och planerar min framtid med, jag har en fantastiskt fin lägenhet i ett fint område. jag har vänner omkring mig och jag vågar se att dom uppskattar mig. livet blir bättre, sakta men säkert, och när man är ung har man fortfarande så mycket kvar att göra. tyvärr är det den tiden som är tyngst, trots att man har så mycket fint framför sig. 

för att avsluta lite OT (känner att det här blir ett långt inlägg). jag hade en klasskompis för några år sedan varn man var polis. ett av hans först dödsfall var en ung tjej som sent en kväll hoppat framför ett tåg. nyexad som han var fick han inte ge sig ut på spåret, utan fick i uppgift att gå igenom tjejens väska, medan hans kollegor gick med svarta sopsäckar längs spåret i 2 km och plockade upp vad som fanns kvar. min klasskompis mans uppgift var att försöka identifiera henne genom det lilla som fanns kvar, nämligen hennes väska, plånbok, en tändare och ett paket cigg. att hoppa framför ett tåg är fruktansvärt egoistiskt. i flera timmar får helt oskyldiga ägna sig åt att plocka upp det sista lilla av dig som ligger utspritt längs ett spår, dina föräldrar får lite kvarlevor i en svart sopsäck, och det enda sättet att veta vem du var är att hoppas att man kan hitta något med ditt namn på…

Nej, man måste inte dö bara för att man hoppar framför tåget. Har man tur, eller otur beroende på hur man vill se på saken, så kan man 'bara' bli skadad.

Jag har varit med och sett hur två tjejer har blivit påkörda. Hur kroppsdelar sprängts i luften, blod överallt… Ska nog inte gå in på fler detaljer. Men det var fruktansvärt. Inte bara för tjejerna som blev påkörda och omkom, utan det var hemskt för mig och mina vänner och alla andra som tvingades se detta. Har haft hemska tankar och mardrömmar efter denna händelse. Det är sjukt idiotiskt och egoistiskt att hoppa framför ett tåg. Det är så många andra som kommer få lida för det, du anar inte.

Ta tag i livet och gör något bra utav det istället. Alla har vi sämre perioder i våra liv, det har jag haft ett antal gånger. Men ta hjälp och lös dina problem, lev sedan livet och ha bara kul! Jag lovar dig att det är värt det, livet är världens bästa gåva! Slösa in bort den. 

Kram!

#23 "Att du själv är sjuk har ingen betydelse. Du är ju uppenbarligen inte så pass sjuk att du är självmordsbenägen och du förstår ju inte ens mekanismerna hos en självmordsbenägen människa." Vad vet du om hennes sjukdom? Vet du hur den begränsar hennes liv? Vet du vad hon gått igenom? Vet du om hon varit självmordsbenägen? Varför skulle hon inte förstå en självmordsbenägen människa? Nej jag blir så trött på folk som uttalar sig om grejer dem inte vet någonting alls om. Nu utgår jag ur denna diskussionen en sista gång. Blir bara förbannad och ledsen när jag ser allt. Och till Julia; kämpa på, det löser sig en dag, kram.

#26: Att du ens trodde att det vore bättre för de anhöriga om du dog visar ju rätt klart och tydligt att du inte alls var egoistisk utan tvärtom sjuk.
Jag kan inte annat än tycka att det är synd att du ser dig som egoistisk. Att ens överväga att ta livet av sig för någon annans skull är ju raka motsatsen till egoistisk. Att man sen tänker fel gör det inte egoistiskt det heller, det är bara tragiskt.

#28: Jag vet det hon skrivit i tråden och i pm vilket jag självklart inte tänker yttra mig om här.

Grejen är kort och gott att en sjuk människa inte tänker klart. Det är inte helt och hållet ens egen fria vilja som gör att man tar livet av sig. Man är sjuk, det är hela grejen. Uppenbarligen förstår hon sig inte på mekanismerna bakom - förstår man det så påstår man inte att det är egoistiskt, fegt och svagt att ta livet av sig.

#29, nja, mina självmordstankar hade inget att göra med att jag trodde att det inte spelade någon roll för mina anhöriga, utan att jag, när jag mådde som sämst blev så snäv i min tanke att jag intalade mig att alla skulle vara lyckligare utan mig. detta är tydligen väldigt vanligt hos personer med självmordstankar har jag fått veta i efterhand.

och ja, jag var sjuk, jättesjuk. tack och lov, i mitt fall, kan detta härledas till mediciner som jag åt, och som inte en enda läkare under 2 års tid lyckades koppla till mitt dåliga mående, trots att dessa biverkningar är ganska vanliga, om än i mildare form. när någon väl drog slutsatsen, min sambo, och bad mig sluta, tog det två veckor, sedan mådde jag bra. efter det har jag aldrig ens känt av det igen.

sjukdomsbilden gör en egoistisk, det är därför jag gärna skulle vilja jämföra det med alkoholism, som jag också har i släkten. det sjuka sinnet är inte rationellt, och hur mycket man än får höra hur mycket det skulle skada personer som man älskar, kanske för livet, och kanske till samma sjukdom som man själv kämpar med så kan man inte se det genom sjukdomsdimman. det enda man orkar tänka på är den egna smärtan och ångesten som måste dövas, oavsett hur mycket det sårar, skadar och skär i människor runt omkring. lite som en alkoholist som dövar sin inre smärta, trots att alla runtomkring tar skada. jag säger inte att jag var egoist som ett skällsord, utan mer som ett konstaterande. jag var sjuk och allt cirklade enbart runt mig, och det är egentligen först nu när jag pratar med människor som gick igenom det som anhöriga som jag inser hur mycket det egentligen skadade dem.

det här är mina tankar om min sjukdom och mina erfarenheter, så jag förväntar mig inte alls att alla ska hålla med. min sjukdom berodde ju också på en yttre orsak, vilket jag misstänker kan göra sitt.

#30: Ja det är det jag menar. Det är klassiskt att man sas "vill ta bort bördan från de anhöriga", så det är synd att du ska se dig som egoistisk. Du kan ju inte rå för att du var sjuk - precis som att en cancersjuk inte kan rå för det. Det är ju inte egoistiskt att vara sjuk.

BLev väldigt ot, och långa inlägg. Om jag skulle kasta mig framför tåget, skulle jag dö, eller skadas? På en vanlig raksträcka där tåget bara åker förbi. Och NEJ jag ska inte! Är nyfiken, som vilken människa slm helst.

#32 Det vet man aldrig. Antingen blir du allvarligt skadad och överlever med skador och men för livet, eller så dör du.

#tack för svaret!