Vad ska jag göra?!
Hejsan!
Jag är en 14åring med lite kompis problem!
Jo, när jag började 7an så hamnade jag med en gammal klasskamrat.
Har inte träffat henne sedan 1an. Jag tykcte att det skulle vara roligt!
Men nu..
Jag vet inte vart jag ska börja..
Hon är dryg, kaxig, bryr sig inte om andras åsikter & är hur respektlös som helst! Behandlar mig som skit när jag är så snäll mot henne..
I hela 7an har jag varit hennes lilla "hund". Jag följde med henne över allt, tröstade henne när hon behövde tröst, gjorde nästan vad hon än ville.. Jag jag var (enligt mig) den "perfekta" vännen eller vad man ska kalla det.. Och vad är tacken?!
En smäll i ansiktet! (bokstavligt)
Om man inte lyssnar på henne eller avbryter henne eller nått liknande så kan hon slå en (oftast i ansiktet) Vilket gör ont & gör en irriterad..
Hon lyssnar nästan aldrig på vad jag vill säga utan ska plötsligt börja prata med nån som går förbi..
Och alltid är det så himla synd om stackars lilla gumman & världen snurrar runt henne!
Många har sagt: Du måste sluta vara så snäll mot henne! Du borde bestämma lite själv & vara med andra än bara henne!
Jag har försökt att följa mina vänner råd men det går inte..
Jag är alderless för snäll för att låta någon vara utanför & själv… :(
Men nu i 8:an så har jag blivit mer självständig & går med dom jag vill & skiter i om hon blir sur eller inte..
Ett problem är bara att hon kan få typ.. alla att gå emot mig..
Hon blev bästis med en av mina bästa vänner (och klasskamrat sedan 2an) när vi började 7:an. Och min kompis fattar inte att dom två blir riktigt dryga tillsammans…
För typ en vecka sedan så var jag på konfirmationsläger & delade rum med dom två + två andra.
Jag var väldirg tydlig med att dom inte får måla eller göra några som helst bus på mig eftersom att jag har kännslig hud & tål inte allt smink & tvåler..
Mitt i natten vaknar man av att dom måla på mig med en kajal penna.. Sedan hånskrattar dom åt mig. Då börjar jag att storgråta & ligger vänd mot väggen i våningsängen. (Dock vet dom inte att jag grät…) Efter en stund hör jag dom viska när dom tror att jag sover: Vi håller fast henne & målar henne! (Jag har klastrofobi & får panik om någon håller fast mig, vilket dom vet…)
Dock så blev det inget med det, som tur va..
På morgonen & resten av dagen så tjafsade jag & den gammla klasskamraten..
Jag var nära på att gråta flera gånger för att hon var så dryg..
Jag har nu slutat konfan för att jag inte orkade mer..
På måndagen efter lägret (Det var från fre-sön.) så tror båda två att vi är bästisar igen.. Dock så har jag bara gått ifrån dom & bara kommit med sura kommentarer..
Nu efter lägret vet jag inte vem jag ska gå till..
Jag går helt seriöst helt ensam & jag är väldigt kännslig & kan gråta för minsta sak..
Vad ska jag göra..?
Jag har förlorat en av mina bästa vänner.. och en som jag inte gillar alls (Vilket är ganska skönt..)
Jag vet inte längre vem jag kan gå med.. jag hatar verkligen att gå helt själv & dom enda riktigta vänner jag har är mina två kusiner & en anna. Mina kusiner & hon andra bor 1½ timme ifrån mig..
Jag mår så dåligt & jag sitter ofta & gråter i mitt rum innan jag lägger mig för att jag inte vet vad jag ska göra..
Så snälla… HJÄLP MIG!!! 
(Förlåt för novellen men jag behövde verkligen få den här stenen ur hjärtat…)
Det enda jag kan trösta mig med är att jag alltid få komma hem till min mamma & mina underbara hamstrar som alltid finns där när man behöver gråta ut<3
MVH En väldigt upprörd Ronja..
Men USCH och fy för såna kompisar!!
Finns där ingen annan i din klass/parallel klass/yngre klass du kan vara med, i alla fall på rasterna?
Jag tycker du ska prata med en vuxen, antingen en lärare du känner dig trygg med eller kurator/skolsköterska.
Förstår att det inte är lätt att "bara gå till någon annan" eller sluta bry sig om den som är elak. Jag har själv varit sån, men nu skiter jag faktsikt i hur andra tycker och tänker, jag är med de kompisar jag vill så länge de tycker om mig för den jag är. Skulle aldrig mer orka gå i svansen på någon och dessutom inte få någon backup senare från den. Jag är själv väldigt känslig och gråter för minsta lilla (typ som när jag inte fick pommes på pizzan som jag beställde.. började storböla utan anledning. :P) så jag förstår dig. Har också svårt för att släppa saker helt, utan ligger och tänker på det då och då… Vid såna tillfällen vill man bara försvinna och aldrig mer finnas, men till slut släpper det och jag kan prata med någon (t.ex min kurator på sjukhuset) även om det inte är om just den saken som hänt, utan om vad som helst!
Men, jag tycker du ska prata med någon vuxen om detta, förklara situationen och då kan de säkert hjälpa dig, om inget annat säga till den person som gjort så här mot dig.
Hoppas det inte blev alltför klyddigt nu och att det var till någon hjälp i alla fall!
// Anka
~ It's interesting to watch devils cry when angels want to stab you in the back. ~
#1
Tack så jätte mycket för ditt svar!
Njaa… jag vet inte längre vem jag kan lita på..
Jag har blivit så himla osäker.. Men jag vet kanske två stycken i min klass, men somsagt så är jag väldigt osäker på vem jag kan lita på..
Det känns skönt att veta att man inte är den enda med dom här problemen, då vet jag iaf att någon vet hur det känns!
Jag har verkligen blivit jätte känslig & om någon råkar ramla in på nått ämne eller säger något som kanske drar upp mina sår, så kan det förstöra hela min dag & jag kan gå omkring med huvudet böjt hela dagen..
Men jag ska tänka lite & se vem jag kan ta kontakt med. Jag kan iaf snacka med min mamma eller min mentor, men jag vet inte om det kan lösa problemen..
Den här tjejen är egentligen tykna mot alla som hon är med.. Dom jag känner iaf..
Vi som åker samma buss har pratat om henne några gånger & dom flesta säger att hon kan vara en liten b*tch rent ut sagt..
Vi har sagt flera gånger (i vårat lilla "gäng" så är vi 4-5 st) att vi måste göra något åt henne & får henne att förstå att hon inte kan behandla folk såhär..
Men lättare sagt en gjort.. Det blir aldrig av & hon fortsätter med sina dumheter..
Tack ännu en gång för dina svar! :)
Så gjorde min kompis mot mig också. Efter ett tag fick jag nog och bråkade med henne, jag sa allt elakt jag kunde och var dryg och kaxig hela tiden. Efter ett tag började hon gråta och då sa jag att ingen vill vara hennes kompis om hon är så elak. Och jag förlät henne om hon skärpte sig. Nu är vi fortfarande kompisar (och har varit det i 9 år) hon är fortfarande lite elak och falsk, men så fort jag märker att hon ljuger så säger jag åt henne på skarpen! Hur länge har de två varit kompisar? Snart kanske din bästis märker att hon är taskig? Finns det ingen i din klass som du kan vara med? Kanske någon som brukar säga hej till dig när ni träffas eller något? I min klass fanns det en tjej som alltid var snäll mot alla, när jag hade bråkat med min bästis fick jag vara med henne och hennes kompisar. Det måste ju för övrigt inte vara en tjej, har du ingen kille du kan vara kompis med? Någon måste det finnas, försök att prata med någon som du vet är snäll, och försök att bli kompis med denne. Jag önskar dig lycka till, för s så här ska du inte ha det!
Åh vilken kaxig dum idiotisk människa som gör så!!! Blir så arg!!!!!! Joppas hon inser hur j**** dum hon har varit!! Oftast är det ungar som mår dåligt psykist som håller på så! Jag tycker att du ska skita i henne, hitta andra vänner! Gå liksom infe efterhenne och låta henne göra vad hon vill mot dig! Igga henne, skit i henne. Igga henne när hon pratar med dig, till slut kommer hon inse något och gå efter dig istället. Jag finns om du vill prata ! ❤❤❤
#3
Jag önska att jag hade mod att smälla till henne & berätta hur j*kla dåligt hon beter sig… Jag önska verkligen att jag vågade…
Nästa gång hon beter sig riktigt illa ska jag försöka att snacka allvar med henne… Någon måste verkligen få henne att förstå att man inte beter sig som hon gör..
Min bästis & hon "falska" har varit bästisar sedan typ 7:an.. Det sa typ bara klick!
Så blev plötsligt en dryg unge till två..
#4
Det har hon inte… & det kommer hon aldrig att förstå..
Ingen aning.. men skolan hon har gått på är typ känd för att alla är idioter & dryga.. Jag har själ gått där men det var typ bara ett eller två åt, tack & lov så blev ajg inte som dom..
Tack!❤❤
#5
Aa du!
Jag kan må så dåligt vissa dagar att jag tar ut min ilska på mina syskon & på min mamma.. & då får jag ju bara mer problem!
Fattar inte att det finns s många dumma människor i världen!!!!!!!
Jag måste bara säga att jag äntligen vet vilka jag kan lita på!
Jag har typ tre stycken jag kan vara med :D
Men jag har en som alltid funnits där för mig & jag har just i dag (tis) upptäckt att jag hade den underbaraste vännen, framför mina ögon!
Vi har kännt varandra så länge jag kan minnas (sedan vi var typ 5-6 år eller nått)
Jag mådde nämligen illa & hade huvud värk idag. SÅ jag stod vi busshållsplatsen & väntade på mamma. Jag står själv i kanske 20 min & väntar på mamma när jag känner hur illa jag mår. Lite längre bort ser jag den här kompisen komma gående med den nya i våran klass. Då spyr jag..
Och tårarna började att forsa för att jag verkligen hatar att spy. Då kommer dom rusande & bah: Har din mamma inte kommit än!?
Jag skakade bara på huvudet & känner att jag måste spy igen.
Så jag säget till dom att vända sig bort för nu kommer det! XD
När jag är klar så går hon nya till lektionen för att säga att min kompis blir sen för att hon ska stå & passa på mig tills min mamma kommer.
Så där stod jag & darrade & grät medans min kompis höll om mig.
Sedan hjälpte hon mig in i bilen & vinkade av mig❤
Det kan jag kalla en underbar kompis som väntar kvar trots att man kräks! Haha!
Så nu slipper jag att vara helt ensam! JAg kanske till&med får lära känna hon nya i våran klass? :D❤
