Har precis insett att jag har inget att vara ledsen över, eller varför jag ska må dåligt.

Jag har ett bra liv, men ändå känner jag mig hopplös ibland.

Men har ändrat på detta. Jag bryr mig inte längre. Jag är tyst, fine. Jag är annorlunda, fine. Jag bryr mig inte om vad andra tycker om mig.

Får fortfarande panik bland folk, det är ingenting jag kan ändra på. Och jag är fortfarande lika tyst. Men jag tänker inte längre, det enda jag tänker på är sånt jag tycker om. Som mina intressen, låttexter som snurrar runt i huvudet och liknande.

Hur kom jag hit?
Jag vet inte. Kanske är det för att jag för en gång skulle har pratat med alla i klassen, och jag vet att de vet att jag faktiskt kan prata.

Vad har jag egentligen att vara ledsen för?
Inget.

Så, no fear .. I'm just me!