Det beror ju helt på vad du tycker och känner. Hur stort är ärret och tänker folk verkligen på det - eller är det bara som du tror? Kanske har ingen ens sett det? :)

Ärret är minst 5x5 cm och helt kalt, det syns inte när jag har nedsläppt, men jag kan bara ha en sorts frisyr då. Sen när jag har året uppsatt, då syns ärret jätte tydligt.

#2 Jag tycker såklart inte att hårtranspantation låter nödvändigt, men du är den enda som riktigt kan avgöra det. Det är ju inte bra om du känner att du endast kan ha en slags frisyr för du känner dig osäker i allt annat. :/

#3 Nää, andra tycker inte att det är så nödvändigt, men det är lätt att säga när man själv inte har det, haha :) Men jag känner mig inte osäker över själva ärret, har ju levt med det hela livet. Men jag kan ju inte ha någon annan frisyr, eller ha uppsatt hår normalt, för vem vill gå runt och visa sitt ärr? Tror ingen skulle vilja göra det medvetet…

Var bara dig själv. Vad gör det att du har ärr?
Jag har med lite ärr på kroppen, och vet andra som haft stora synliga födelsemärken osv. så tänkt inte på det, även om det kanske är svårt :)

#5 Jag är ju mig själv oavsett jag har ett ärr eller inte. Jag har flera ärr efter olyckan, så det är ju inte precis så att jag bryr mig om dom andra på kroppen, men just på huvudet, man vill väll iallafall kunna ha uppsatt hår, eller har håret hur som helst. Klämmor fäster inte ens eftersom det är för lite hår just där vars man ska fästa håret, när det är en stor, kal del.

Du borde absolut rådfråga en läkare om det.

#6 På ditt inlägg verkar det som att du skäms över ärren, var därför jag skrev så :)

Aha ok du menar så :)

Ja, det ska jag göra. Min mamma tycker att det är ok att vi kollar runt och hör med läkare. Om ärret hade varit mindre hade jag inte brytt mig, men när det är ganska stort och inte kommer läka mer så känns det okej för mig. Dock vet jag ju inte helt säkert ännu, måste ju som sagt prata med läkare och det beslutet jag gör då måste jag ju verkligen ha tänkt igenom. Men i nuläget vill jag. Dels pga "skönhetsfel" och dels pga underlättnad, eller vad man ska säga.

Nu vet inte jag hur det är med tatueringar och ärr, men du kanske ska tatuera något på ärret som berättar ärrets historia om du inte skäms för det, när du har åldern inne.

Bara en idé som slog mig.

Får man fråga hur du fick ärret?

Jag har ett enormt ärr som jag fått plastikopereat gratis av landstinget. Det var en väldigt slarvig operation som orsakade det fruktansvärda ärret när jag var bebis.

Konsultera en läkare för att få en bedömning om det går att göra en hårtransplanation eller om dom kan göra något annat för att fixa till det. Ärrvävnad är ju väldigt speciell så det är ju inte säkert att det ens är möjligt för hår att "leva" där.

Jag tycker du ska kontakta ditt försäkringsbolag också där du har din sjukförsäkring, för jag tror att dom kan betala en ev. hårtransplantation. Hände olyckan på kommunens mark så kan du även söka ersättning av dom.

#10 Hehe, ja, jag vet inte om tatueringar funkar, men där skulle verkligen inte en tatuering passa!

När jag var ungefär 3 fick jag kastruller med kokande sås och vatten över mig.

#11 Ja, jag har fått en liten summa, men när jag blir 18 skulle vi höra av oss dit igen ifall det inte hade läkt.

#12 men herreguuuud! hur gick det?! :(

#13 Min bror är ett år äldre, han satt på den där luckan längst ner vid spisen, också satt den inte fast, så alla kastruller for över mig. Men min bror klarade sig helt. Fick åka in till sjukhuset direkt, det blev tredje gradens brännskada och jag gick med bandage över nästan hela mig ganska länge, sen efter olyckan blev jag annorlunda har mina föräldrar berättat. Men det var väl traumatiskt.. Men jag klarade ju mig iallafall! :)

#13 Min bror är ett år äldre, han satt på den där luckan längst ner vid spisen, också satt den inte fast, så alla kastruller for över mig. Men min bror klarade sig helt. Fick åka in till sjukhuset direkt, det blev tredje gradens brännskada och jag gick med bandage över nästan hela mig ganska länge, sen efter olyckan blev jag annorlunda har mina föräldrar berättat. Men det var väl traumatiskt.. Men jag klarade ju mig iallafall! :)

Det låter hemskt. Men gud vad bra att du klarade dig! :)

Mår du dåligt över det är det ju självklart att du ska prata med någon om det och se vad den läkaren tex säger. men om du ändå inte bryr dig om självaste ärret tycker jag du kan låta det vara!!! det är jätte naturligt med ärr stora som små ärr. själv opererade jag mig för struma för 3 år sen och har ett ärr som är 6 sm rakt över halsen. ser ut som att jag varit i knivslagsmål. inget jag kan dölja på halsen men det är en sak som jag var tvungen att operera. så det är ibland. känn efter varför du inte trivs med det. är det för ärret eller är det för frisyrerna? sätt upp håret hur du vill ändå i så fall!!!! lycka till!

#17 Jag mår inte dåligt över det, men jag tänker på det varje dag. Och det jobbiga är nog med frisyrerna mest, när jag jobbar måste jag som ha uppsatt hår och då fixar jag så att ärret inte syns, men jag vill inte gå runt så att det syns. Jag skulle ju göra operationen för mig själv, ingen annan om det är det du menar.

Jag har ett ärr över hela axeln från brännskadan också och lite här och där på kroppen, men det bryr jag mig inte om lika mycket, även fast det syns.