jag är så trött på allting. Allting som har med mitt liv att göra. Ingenting jag gör känns som om det har någon mening. Jag har helt tappat lusten/orken till att anstränga mig i skolan och det är jobbigt bara att åka dit. Jag har jätte svårt att koncentrera mig eller orka anstränga mig på större projekt eller små uppgifter. Jag har svårt att lyssna på läraren.
Jag har ingen ork/lust att anstränga mig socialt heller. Prata och umgås med vänner eller liknande. Jag mår dåligt när jag tänker på hur jag har det nu och att jag inte finner glädje i någonting förutom den kortvariga glädjen jag får av mina djur. 
Allt jag kan tänka på är en positiv framtid att få göra saker som jag verkligen vill, flytta långt härifrån och skapa mig ett nytt liv. Låtsas vara någon helt annan. 

Jag mår ju bättre nu. Går igenom bedömnings-fasen inför en terapi. Jag äter antidepressiva och självskadning + självmordstankar är nästan helt borta. 
Men sen jag började äta anti-deppresiva så har jag fått väldigt jobbiga sömnproblem som kan störa något enormt. Jag har svårt att somna på kvällarna och jag drömmer många tydliga och detaljerade mardrömmar varje natt. Händer också att jag vaknar 1-4 gånger per natt. De gångerna som jag får sova ut så vaknar jag ändå tidigt.

Min psykolog på BUP tyckte jag skulle studera på halvtid men då förlängs ju min gymnasietid och jag vet inte om jag orkar med stressen. Att veta hur mycket jag har att göra sen. Men å andra sidan blir jag sjukt stressad av allting jag inte gör i skolan. Jag bara stänger av helt och kan inte fokusera.
Det händer att jag skolkar för att jag inte orkar med.
Det känns som om min hjärna är på högvarv hela tiden och jag tar in alla intryck jag får. Jag har extrem koll på min omgivning och studerar varenda människa i detalj. Jag vet att jag riktar fokusen helt fel men jag kan inte och orkar inte styra upp det.
Det kans helt hopplöst och att hoppa av gymnasiet är inget alternativ. Då kommer jag verkligen inte få ett jobb. Dessutom måste jag studera vidare för snart kommer arbetsgivare inte ta emot människor som bara har gymnasieutbildning i det ämne jag vill jobba i.
Jag blir jätte stressad och jag hatar att man blir så styrd av samhället.
Hade jag fått välja hade jag velat att alla min ämnen var praktiska.

Jag vet bara inte hur jag ska göra…