Japp så äre.

Min ena råtta, min Heart-Rat , som hon kallas (anledningen är att hon är den jag kommit närmast under hela min tid som råttägare.) Har blivit en gammal tant och fått lite alla möjliga små symptom för ålderdom. Det är nästan så att man bara väntar på att hon ska åka på något värre och behöva köras in till veterinären. Hon har något problem med synen som råttor lätt får när de bli äldre (minns dock inte vad detta kallas), hon har en "godartad" tumör och har börjat tappa lite vikt.

Nu i natt skulle jag gå och lägga mig då jag hörde en duns. För min flock som busar runt hela tiden och verkligen lever livet i buren så var dunsen inget oväntat. Antog att någon kastade ner någon skål eller något bara. Sen några minuter senare hör jag hur någon låter. Jag flög verkligen upp och öppnade buren direkt. Mycket riktigt hade de kastat ner en av keramikskålarna och den hade också gått sönder (vilket jag borde hört, men tydligen inte) och min gammel tant sitter helt förstelnad, andas tungt och låter konstigt + att det var lös avföring på halva bottenvåningen av buren. Jag reagerade på modersinstinkt, tog ut alla råttorna och satte dem i transport buren (om det nu låg trasigt keramik i buren så känndes det absolut inte bra att låta dem vara där inne under tiden.) Jag plockade upp två handdukar från golvet och sprang in i badrummet med gammel tanten.

Där satte jag mig och började försöka lugna ner henne. Jag hande ingen aning om vad jag gjorde, hon var jätte lös i magen och hade panik! Hennes ögon var så uppspärrade de kan bli, hon spände sig så att det gjorde ont när hon gick på mina händer. Efter, si sådär, 10 minuter i badrummet invirad i handukar i min famn lyckades hon lugna ner sig. Då började jag tänka på vad det kan ha varit, var det bara otroligt stressigt för henne? Eller är detta resultatet av hennes ålderstecken? Ingen av de andra råttorna reagerade så..

Ni tycker säkert det här låter sjukt konstigt.. Men folk säger att man inte kan ha en favorit bland sina djur, nej det håller jag med om, men man kan få helt olika connections med dem. Den här tjejen har till exempel bott hos mig i 2 år, hon är alltid med mig, i och för sig är mina andra råttor också alltid med mig men vi har ändå något speciellt, osv. Svårt att beskriva. Därav ordet Heart-Rat som råttmänniskor brukar använda ibland.

Hon blir så himmla lugn när hon är hos mig. Vi har verkligen en riktigt speciell relation.

Jag bad mamma plocka fram en sjukbur medan jag satt där med henne tätt intill mig och pratade med henne. Klappade/strök fingrarna öven hennes huvud/öron som hon älskar. Och andra handen höll i hennes kropp som stöd. Jag kände hur hon mer och mer slappnade av och vi satt där och pratade i 1h. Sen tyckte jag faktiskt att hon började piggna till, ögonen var inte lika matta osv. Hela tiden tänkte jag att: Tänk om det här är sista gången jag myser med henne! Tänk om jag lägger mig ifrån mig henne så försvinner hon från min under natten! Då kommer jag aldrig kunna förlåta mig själv!! Tillslut lyckades mamma rycka henne ifrån mig och sätta ner min bebis i buren.

Nu har hon varit i sjukburen precis brevid min säng i kanske 30 minuter, hon har käkat lite på salladen, och den var avsköljd i vatten så lite vatten har hon fått i sig. Dock har hon gått och laggt sig nu.

Jag är så ledsen och behövde bara skriva av mig, usch. Hoppas verkligen att min bebis klarar sig ur detta. Min fina flicka.. :( Jag kommer ALDRIG förlåta mig själv för att jag satte ner henne om hon lämnar mig nu. Ärligt talat, aldrig, aldrig, aldrig.

Ni kanske tycker att jag överdriver och att det kanske inte alls är så farligt, men när en råtta är sjuk så går det ofta ganska fort. Det kan jag tyvärr säga av egna erfarenheter. :/

Aa, ni kan ju tänka er hur mycket jag kommer sova i natt.. inte mycket i alla fall.. Och juste, dessutom är det min födelsedag idag. Great.