Det där kallar jag fel inställning.

Fast du är precis som jag var för typ 2-3 år sen, and now I'm fine and love my life ;) Jag kände exakt likadant. Hatade allt och alla, mådde så grymt dåligt. Jag gick till skolan ensam och åt på lunchen ensam och var alltid ensam på fritiden. Superjobbigt. Men jag kunde inte se de personer som är närmast i mitt liv idag. Jag var inställd på att bli hatad och att ingen var intresserad av mig.

Men för något år sedan tog jag tag i min krage. Jag tänkte att om andra kan få vänner kan väl jag? Jag kan också. Så jag försökte skoja lite och vara lite med lite fler personer för att se om jag kunde hitta en riktig vän. Det var grymt svårt eftersom de flesta inte gillade mig sedan innan och bara ignorerade mig. Men jag gav inte upp för det. Det kändes ändå som jag var på botten, så jag kunde inte komma så mycket längre ner. Så då hade jag inte mycket att förlora på att testa försöka skaffa vänner på ett bra sätt.

Jag drog mig mest till två tjejer som verkade vara snälla kompisar och drog mig närmare dem. Nu är en av dem min allraste bästaste vän! Och hon fanns där hela tiden, man måste bara öppna upp sig och våga hitta en riktig vän. Hon hjälpte mig på alla sätt och vis, bara genom att vara min kompis.

Så jag tycker du verkligen ska försöka med allt, för att hitta en kompis som kan hjälpa dig! Men tappa inte dig själv i det, du måste fortfarande vara du. ;) Många tror att man måste bli någon helt annan för att få kompisar, men man kanske bara måste hitta en ny, spännande sida av sig själv.

Sen tycker jag du också ska skaffa lite hjälp från någon. Jag vet inte hur gammal du är men ifall du går i skolan som jag gör kan du ta kontakt med skolkuratorn eller skolsystern. Jag fick hjälp av skolsystern och blev skickad till ett jättebra ställe där jag fick prata av mig och lära mig mycket nytt spännande om mig själv.

Hoppas du fick något bra tips

tycker att du ska ta och rycka upp dig jag kanske låter hård eller så men inget blir bättre av att man sitter och ser ner på saker, ta tag i problem och gör något åt dem, kan man inte göra något åt det får man gilla läget, du låter väldigt neggativ pröva att vara lite gldare jag lovar det hjälper, bygg upp ditt självförtroende också de kommer hjälpa. Pröva på nya aktiviteter träffa nya människor, det är du själv som väljer att vara hemma välja att gå ut och träffa människor istället, det kommer inte komma någon in till dig och bara bli din vän du måste kämpa själv också,  kanske låter hård som jag sa men sanningen är det ibland, om man vill något får man käpa för det och inte bara sitta och vänta på att någon annan ska lösa det.

Jag känner också så, min "bästavän" bara trycker ner mig hela tiden och det känns som att hon gör det för att själv må bra. Och mina andra kompisar säger inte till henne utan bara ser på..

Så jag sa det till mina vänner, att nästa gång ni ser de så får ni faktiskt säga ifrån eftersom att när jag säger något så tjäftar hon bara emot.

Prata med någon om det som har tystnadsplikt eller nån du litar på, typ skolsköterskan(som har tystnadsplikt) eller dina föräldrar.

Säg till din kompis att du inte tycker att det är okej hur hon behandlar dig, annars skulle jag kanske byta skola eller börja på någon sport eller liknande där du kan träffa nya vänner!

Kram :)

Du kan alltid börja med att acceptera dig för den du är.

Jag skulle vilja lärakänna dig och veta hur du är för jag skulle kuna hjälpa dig vilken ålder du än är jag bryr mig inte för det har hänt mig också. På min skola där jag går så känner nästan alla till mig som en mobbare så dom flesta hatar mig. Den det sägs att jag har mobbat har mobbat mig istället och skyller på mig. Jag hatar det! :(

#0 det där e en beskrivning av mig! precis så har ja de också. inga vänner (fast ja säger att ja har de, men ja tror ingen tror på de) o den enda ja faktiskt pratar med pratar bara när hon e själv. kommer de någon annan eller telefonen ringer så blir jag ensam.

men jag skulle jättegärna bli din vän! har ingen som vill prata med mig för att känna att någon lyssnar. som berättar vad hon gjort i helgen eller som kan skratta åt en film tillsammans. eller så vill du inte o det är ok det med

känner exakt samma sak, alla mina kompisar dissar mig men jag har en kompis. han stöttar mig och har fått mig att må bättre hoppas du slutar tänka på det förflutna och börjar leva i nuet…