Din mamma behöver hjälp att bearbeta att du är bisexuell.För man pratar inte skit och bakom ryggen på någon, speciellt inte sitt egna barn!

Du borde nog även säga det till soc eller något. Det är knappast någonting som är hälsosamt, varesig för dig eller för henne, att ha sådana fördomar och en sån avsky för någonting naturligt.

oh!!!!jag vet, det känns!!!!jag förlorade min kompis när jag berättade att jag kanske var bisexuell. ända sedan dess har hon hatat mig…hon ändrade mig, förstörde mig…jag tog det hårt eftersom hennes andra kompis är homosexuell…jag fattar inte varför hon var så mot mig? jag är fortfarande osäker på min läggning men jag tog det extra hårt eftersom hon var den första jag berätta det för… hoppas det går över!!!om det hjälper så kan du skicka ett PM till mig… kram!!!!

Antagligen så är hon rädd, rädd för att du är annorlunda från det hon förväntar sig och ser som normalt. 
Jag tycker att du ska prata med henne om det, förklara lugnt och sansat vad det innebär att vara bi och att det hon sagt sårar dig.

När jag bråkade med mina föräldrar eller när vi hade olika uppfattning om hur det är eller borde vara så förklarade jag min syn för dem, sedan fick de säga sitt och så blev det lättare att hitta en kompromiss.

Dock så är ju inte en kompromiss i ditt fall svårt men i bästa fall så kan du ju få henne att förstå att det inte är något att vara rädd för och att du itne uppskattar när hon pratar med andra om dig.

Lycka till <3

PS ta inte livet av dig, tänk på att du inte behöver bo med din mamma för evigt och att ifall det blir för jobbigt finns det andra lösningar. Låt inte henne ta din lycka ifrån dig när du har ett helt liv fullt av erfarenheter och glädje fremför dig! DS

Att berätta för soc är kanske lite överdrivet. Mamma är ju bevsiligen i en fas. Jag vet inte hur länge trådskaparen har varit BI uttåt? Är dte helt nytt för mamman så är det ju rätt förståeligt.

Försök prata med din mamma, berätta för henne att du läst meddelandet och att du tog väldigt hårt vid det. Berätta saker som att du känner dig som en pest för henne..

Fråga henne om hon vill gå till en sexuallrådgivare med dig och låt henne fråga saker. Även en psykolog för hennes del kan vara bra.

Att ta livet av sig hjälper inte, tro mig. Du kan kanske konfrontera henne? Fråga varför hon inte pratar med dig och få henne att förstå att du behöver hennes stöd.

Som Frida sa är det inte okej att prata skit bakom ryggen på någon men speciellt inte bakom sitt barns!

Styrke kramar till dig! 

Jag tycker det är fel att skaffa barn, om man inte kan tänka sig in i situationer som dessa innan. Tycker verkligen att det är synd att vissa människor har så svårt för homo-/bisexuella människor. Jag menar, vi lever ju ändå på 2000-talet.

TS, har du pratat med din mamma?

#2 Jag pratar med soc två gånger i veckan sedan tre år tillbaka :P

#4 Hon är inte rädd, hon har bara massa fördomar om homos, punkare, emos, goths och så vidare (listan kan bli lång). Jag har alltid varit annorlunda så hon är nog väldigt van vid det. Har redan bett henne att sluta prata om mig med henens vänner. Tack så jätte mycket för ditt svar <3

#5 Mina vänner visste ALLTID att jag hade både killar och tjejer. Man kan säga att jag "kom ut" när jag var 10. Och ja, det är helt nytt för min mamma, men hon har homosexuella vänner så det är det som stör mig. Hon tror kanske att jag kommer få HIV och dö? Man vet aldrig :3 Soc vet allt, pratar med dem väldigt ofta.

#6 I know, I know. Jag behöver faktiskt inte hennes stöd. Sjukt många på min skola är homos, så de hjälper mig :D TAACK <3

#7 Ja, precis. När hon "skaffade" mig så bodde hon i Tyskland, och där var homosexuellitet m.m väldigt taboo för 16 år sen. Men ja, har pratat med henne lite smått. Hon vill inte prata om det. Man får leva med det..

Tack för svåren <3

#8 Det ger inte henne rätten att bete sig som hon gör ändå.

#9 Nope. Pratade med henne lite, hon kommer nog sluta :)