Lägger till att anledningen till att jag bifogade bilder i inlägget är för jag är stolt över min kropp, smal eller ej! :) Ni andra får också gärna skriva lite om er "historia" och lägga ut bild. Det spelar ingen roll hur mycket ni väger!

Jag tycker du är himla vacker!

Önskar att jag hade hög ämnesomsättning med! ^^ Men den har blivit bättre!

Jag tycker det du skrev var riktigt bra skrivet!

Själv har jag varit med om det samma. Jag har alltid varit den där lite smalare än alla andra och aldrig vägt så pass mycket. Är idag 165-166 cm och har aldrig vägt över 49kg. Väger idag runt 46kg.

Min vikt beror också väldigt mycket på att jag är gluten intolerans och får inte i mig lika mycket "fett" i maten som er andra som äter normal kost. Men sen har jag även hög ämnes omsättning och jag är väldigt aktiv av mig.

Jag ser mig själv som normal! Jag har kurvor och jag är ju inte den där pinnsmala i mina ögon. Och är även hälsosam. Äter som jag alltid gjort men ibland går jag bara ner lite i vikt även om jag äter som alla andra dagar. Jag har svårt att gå upp i vikt.

Men det jag tycker är hemskast är att jag faktiskt blivit kallad för annorexia-barn bara för att jag varit lite smalare än alla andra. Folk frågar om jag verkligen äter.. Väldigt tröttsamt i mina ögon då jag är som vilken människa som helst men att jag inte ser ut som alla andra.

Jag håller med dig att även om en person ser ut att vara överviktig eller underviktig så har man inte rätten att kalla något för något som de egentligen inte har med att göra. Jag tycker att man ska "mind your own business". :)

#2 Tack kära du! :)

#3 Åh, men usch att folk har kallat dig anorexia-barn! Gud vad jag hade blivit sur av det… Att de inte fattar hur elakt det är.  Det är super att du är aktiv! Jag ska också börja röra mer på mig, men jag har just nu problem med mitt knä (ska till läkare)… :/

#4; Tror inte riktigt att de som kallar någon för annorexia-barn osv tänker på det själva att det skadar personen i fråga. 

Usch skador är hemska. Har själv några skador sedan friidrotten som jag troligen kommer ha resten av livet i både knä och hälar. Får hoppas att ditt knä blir bättre. 

#5 Nej det tror jag inte heller. Väldigt synd att de saknar empati, de som säger såna saker :/

Det låter inge bra!  Jag är lite orolig, för vi har länge trott att jag har någon slags reumatisk sjukdom… Hoppas detta är något annat!

själv håller jag på att gå ner i vikt, och det sticker tydligen i vissas ögon, för jag är nämligen inte överviktig i den bemärkelsen. jag har alltid hållit mig stadigt på 63-64 kg, varit vältränad och haft en stark kropp. är 178 lång, naturligt smal och haft hög ämnesomsättning. sedan ett år tillbaks bytte jag jobb, och startade en avdelning på ett stort svenskt företag. det har inneburit att mina arbetsdagar har varit sinnessjukt långa, mycket stress och dåliga matvanor. sitter man på jobbet från kl 0800 till 2100 och bara har ätit frukost och lunch blir det lätt nått snabbt vid bordet för att orka. nu väger jag 69 kg ungefär, och jag känner direkt att det inte r bra för min kropp. jag har problem med lederna, framför allt knän och höfter, och när jag är uppe i min nuvarande vikt käänner jag direkt av det i kroppen. jag får ont! ha därför dragit igång med spinningen igen vid sidan av ridning och styrketräning samt att jag dietar. inget galet dietande, äter 3 mål mat om dagen, men tänker på vad jag stoppar i mig. tar med mig en frukt ifall jag skulle bli hungrig, eller en lite sallad, och äter lunch med inte så mycket kolhydrater. det räcker för att jag ska snitta ungefär 1 kg i veckan, men det sticker i folks ögon… man får höra att man är konstig, och att jag inte ska hålla på och gå ner i vikt. och framför allt att det beror på ideal. jag skiter i om jag väger 69 eller 64 rent utseendemässigt, men jag mår inte bra i kroppen av att väga 69 kg. det sliter på mina redan knäppa leder.

sedan kan jag kanske också säga att jag vill sätta stopp för min viktuppgång och bli av med en dålig vana. jag, personligen, skulle inte klara av att bli mullig. det är inte jag, och det är inte så jag vill att min kropp ska se ut. jag skulle inte må bra av det, men det ska väl folk i övrigt skita i. börjar jag banta ner mig till helt galna vikter, visst, men mina 5 kg hit eller dit kändes inte som om det skulle få folk att reagera. tydligen hade jag fel.. och förklaringen att det är för min kropps skull gr inte hem alls.

#7 Vad töntigt av folk att ens kommentera det… Om 69 kg inte är din naturliga vikt är det ju klart att du vill gå ner lite, speciellt om din kropp mår dåligt av extravikten! :/

#8, tycker det också, men tydligen är det lite "fult" att gå ner i vikt om man inte är överviktig, för då får man minsan både ryggdunk och hejarop. att min kropp tycker att jag är överviktig redan vid 69 kg, som enligt alla BMI på jorden är normalt, så är det fult och fel oavsett förklaringen till det. och helt ärligt tycker jag att det egentligen är helt orelevant om jag vill gå ner 5 kg oavsett om orsaken är att mina leder gör ont, eller för att jag inte trivs med dom där extra kilona. jag är vuxen, kroppen är färdigutvecklad och jag gör väl vad jag vill med min kropp.

sedan ska man inte dieta eller banta om man inte är färdigvuxen såtillvida att man inte har ett läkarutlåtande som säger att man behöver gå ner i vikt. en växande kropp behöver energi. min kropp har slutat växa på längden… om man säger så :P

Mycket har med ämnesomsättning.
Men tyvärr är ätstörningar och anorexia vanligt idag pga affärer, modeller och modets idiotiska ideal att vara smala!
Därför hamnar många tjejer i ätstörningar och anorexia. Det är tyvärr vanligare än som t.ex du Tirin som är smal naturligt :) Tror att det är därför många reagerar

Jag tycker absolut inte att du ser ohälsosam ut! Inga benpipor som sticker ut och en jättefin timglasfigur. :)

Jag är själv 160 cm och väger 46 kg, men jag är byggd på ett helt annat sätt (breda axlar, smala höfter, rätt kraftig benstomme) och jag ser nog faktiskt benigare ut.

Japp, gammal bild… men jag hittade ingen nyare helkroppsbild på mig själv. Då vägde jag ca 48 kg.

Det viktigaste är ju att man faktiskt mår bra med sin kropp/sin vikt! Under hela min uppväxt var jag "för smal", det är först i gymnasiet som min kropp hängt med och utvecklat kvinnliga former så jag förstår hur det känns :)

Känner också igen mig i det oh-la säger i #7 och #9, jag har lagt på mig lite under de senaste åren men jag är långt ifrån överviktig från det. Däremot så vill jag gå ned lite, max 5 kilo (väger 50-51 kg just nu, och är 153 cm lång) för att jag själv ska trivas bättre och inte känna mig så slö. Men det spelar ingen roll om varför jag vill gå ned dessa max 5 kilo, jag är ju inte överviktig, så varför vill jag gå ned i vikt? Jag trivs ganska okej med min kropp och hur den ser ut, men jag trivs inte med siffrorna på vågen - och jag vet av erfarenhet att det inte syns på mig om jag väger 46 eller 51 kilo om man inte mäter eller tittar med lupp. Är däremot väldigt slö, trött och har ont i lederna, vilket är en annan anledning till att jag skulle vilja gå ned. Men är man inte överviktig så verkar det inte som att folk ser nån anledning för att man skulle vilja gå ned ett par kilo.

#11 Du har inte kraftig benstomme:P Syns definitivt inte på bilden ;)

#11 Tack :) När jag var som smalast så såg man revbenen på ryggen (och där fram då) och så, det såg inte sådär helmysigt ut, men jag har i alla fall lagt på mig lite mer fett med de där 2 kg så jag ser mycket hälsosammare ut. :)

Jag håller med Frida och tycker inte alls att det ser ut som/syns att du har kraftig benstomme!

Tilde jag bara dör, du är så himla snygg! :'3

Jag väger 34 och är 163 cm lång. Jag har inga ätstörningar osv, jag äter så mycket jag orkar. Har fått massa klagomål från massa läkaren men jag skiter i det just nu. Jag mår bra, och visst försöker dem hjälpa mig. Men det hjälper inte! Jag tänker inte börja äta havregrynsgröt för det.. Blir så arg!

Det jag blir förbannad på är när folk säger ''åhh herregud vad smal du är'' osv.

Här om dagen tog en i min arm och bara ''gud vad smal du e :oo''.. Om jag nu var tjock skulle han inte våga säga att jag är tjock! Vad är det för fel på folk ._.

#15 Söt du är, Aynaz! Tack! :)

Visst är du smal, det vet du ju också själv, men du är ju naturligt smal. Det ser inte konstigt ut på dig! Du är dessutom inte i puberteten än(?) och man väger ju såklart mer efter det. Så länge du är frisk och mår bra är ju det huvudsaken!

Men ja, det är ju ingen som skulle ta tag i dig och utbrista "gud vad tjock du är!"! Låter ju till och med fjantigt när jag läser det.  Så dåligt att folk ens måste påpeka sånt.

Jag har kraftig benstomme, ärftligt.
Har innan kunnat äta det mesta utan att gå upp, men senaste åren har jag gått upp lite som jag vill gå ner igen, så det kan ändras ja :P

Tycker du ser helt normal ut i kroppen ts, konstiga människor som kommenterar sådana saker, har själv fått kommentarer åt båda hållen dock fler om att jag är för smal nu sen jag gått upp i vikt igen

är 173 o har som max vägt strax över 80kg(extremt musklad o välte 700kg rundbalar mm) o som minst til lden här längden 57(vilket jag vill försöka nå igen dock hamnat på att väga 65 efter jag börjat plugga igen o går varken upp eller ner vad jag än gör…

Sjukt bra skrivet TS. Det är viktigt att man inte glömmer att folk kan vara naturligt smala. Alla är vackra med just den kroppen de har fått, sedan är det en sak om man är nöjd eller inte(Och det ska komma från mig, som vill slå sönder saker när folk säger "du är bra som du är")

#16  :DD

Ja precis.. just nu bryr jag mig inte om folk som säger så ändå :)

Har hört precis samma sak i hela mitt liv, allt från "äter du inte" till "vad tunn du är" osv. Jag är inte ens fruktansvärt smal (man ser på mig att jag är naturligt smal och inte går ner i vikt med vilje, jag har ett ganska "runt" ansikte) utan jag ser liksom fit ut, fast jag inte är det.

Jag tar inte illa upp över alla kommentarer, men så fort det handlar om mat blir jag irriterad - för jag äter, som en häst, hela tiden. På grund av min höga ämnesomsättning blir jag ju hungrig jämt, kan äta så det står upp i halsen och sen bli hungrig så att magen kurrar en timme senare. Det är faktiskt otroligt jobbigt!

Men jo, den här attityden att fetma är tabulagt men inte "smalhet" är något jag stört mig på otroligt länge. Det är som att folk inte tror att man kan vara smal utan att ha en ätstörning, att det inte är normalt…

Jag har kraftig benstomme och är mullig, har breda axlar och så vidare.. men helt ärlig så är jag så trött på allt vad som har med vikt att göra. De som är smala gnäller över att folk påpekar det och de som är kraftigare/tjocka gnäller om att folk påpekar det 

#21 Jag är precis likadan, måste äta jätteofta för jag blir hungrig så snabbt! Min sambo tycker det är konstigt att jag är så smal med tanke på att jag alltid är hungrig. xD

Ja precis, det är jättejobbigt… Hoppas att folk fattar snart!

#22 Fast folk har rätt att gnälla om de mår dåligt av såna kommentarer. Jag tycker bara att alla ska sluta kommentera andra människors vikt helt. Det är ju, som någon skrev "none of their business".

Nu har jag inte läst hela tråden, bara ursprungsinlägget. Och jag håller med till viss del.

Men samtidigt tycker jag det är bra och viktigt att omgivningen också vågar ingripa, lägga sig i när någon faktiskt ÄR ohälsosamt mager ELLER tjock. Det ska absolut inte gälla bara underviktiga utan också de som är väldigt överviktiga.

Själv har jag varit med om båda delarna. Alltså inte att jag varit för tjock eller smal. Men jag har lagt mig i när jag helt klart sett att människor i min närhet haft en extrem vikt åt något håll. Och jag menar naturligtvis inte att bara nån är lite mullig så säger jag åt personen att banta. Nej nej. Jag pratar om extrem övervikt/undervikt. Och jag väljer givetvis mina ord. Man vill ju inte såra någon.

Sist vill jag säga att jag tycker av vad jag kan se på bilderna att du ser hälsosam och frisk ut.

#24 Jo det är klart. Om någon var smal som ett skelett hade jag också reagerat, för DET är inte hälsosamt! Man brukar kunna se på en person om den är naturligt smal eller ej, för ansiktet är fortfarande lite runt och man liksom utstrålar en viss energi. Medan de som är anorektiska brukar ha insjunkna ansikten och vara bleka och inte alls ha samma utstålning. Då tycker jag att det är ok att reagera, om personen faktiskt ser sjuk ut. Samma sak med någon som är stor som tre personer, det är heller inte hälsosamt. :/ Att ha ett för stort midjemått förkortar livet…

Tack! Jag håller med om att jag ser hälsosam ut (för jag ser ju inte sjuk ut), så därför blir det extra jobbigt med frågor om jag äter, osv. 

Du har jättefina former ju! Jag tycker inte ens att du ser så väldigt smal ut faktiskt.

Jag är ännu smalare än vad du är, vi väger ungefär lika mycket men jag är 10 cm längre. Jag har blivit trakasserad för min vikt, och inte minst retad och mobbad. Jag har varit smal sen jag var fem år gammal ungefär, när jag började växa på längden ordentligt. Jag har råkat ut för skolsköterskor som ringt ätstörningskliniker och massa sjuka saker, bara för att jag råkar vara smal. Jag har aldrig haft tankar på att gå ner i vikt. Min mormor var likadan, och farmor, och inte minst mina föräldrar. Jag har väldigt tunn benstomme och skyhög ämnesomsättning. Äntligen har jag börjat acceptera mig själv, efter nästan 15 år av trakasserier. Nöjd är jag inte, men jag duger i alla fall. Jag har slutat hetsäta för att gå upp i vikt.

Jag har dock former, även jag. Jag har B-kupa, något jag definitivt inte skulle ha om jag var såhär smal för att jag har ätstörning och svälter mig själv. Jag har även breda höfter, så breda att jag har minst en storlek större i kjolar än vad jag har i tröjor.

Det jag förmodar får folk att undra om jag inte ätit på en månad är väll mina smala armar och ben. Men ärligt talat, hur många människor har fettreserver i handlederna?

Jag är också ganska smal, väger runt 43-44 kg och är ca 169 cm. Fast jag har alltid varit smal, så jag bryr mig inte om folk som kommenterar det längre. Jag förstår att de har svårt att förstå att man kan vara naturligt smal och äta normalt.

Jag har mycket sällan t-shirt eller linne och helst inte shorts på grund av hur smal jag är. Men det är något jag försöker ändra på, och försöker acceptera hur jag ser ut. ^^

#26 Tack! :) Du ser inte heller supersmal ut, trots att du väger så lite! Former för faktiskt väldigt mycket. :) Hemskt att folk har tryckt ner dig för något du inte kan rå för… usch vad det finns för människor egentligen!!

Det här kanske låter lite fel, men helt ärligt så är det lättare för överviktiga människor att gå ner i vikt, än för naturligt smala och underviktiga att gå upp i vikt… :/

#27 Det låter väldigt lite! Men så länge du är hälsosam och frisk är det inget att klaga på :) Klart att du ska våga klä dig som du vill! Folk som säger annorlunda kan bara "ta sig". 

Min kompis är väldigt smal. Och när hon började i min klass var det väldigt många som påpekade hur smal hon var. Och tillslut började hon gråta för hon tyckte det var så jobbigt att höra, sen sa ingen det till henne mer vad jag vet i alla fall. 

Hon är också naturligt smal, och äter mycket. Hon äter alltid även fast hon är mätt för att hon vill gå upp i vikt.

#28 Ja, när man inte ens kan gå till tandläkaren utan att få frågan om man har bulimi så går det verkligen över gränsen. Jag har något tunn emalj, men det har vädigt många människor och har jag inte frätskador på tänderna så tycker inte jag att det är en befogad fråga. Det som gör mig så förvånad är att det främst är vuxna människor man ska ha förtroende för som tryckt ner mig. Läkare, skolsköterskor, tandläkare osv.

Skolsköterskan på första gymnasiet jag gick på ringde som sagt ätstörningskliniken i Stockholm på mina vägnar. Hon var en väldigt stor del i varför jag bytte skola. Hon började trycka ner mig redan från början, och eftersom att jag då var 16 så hade jag mamma med mig på de möten jag hade med henne. Och så hade hon kontakt med min psykolog. Trots att både min mor och terapeut sa att jag aldrig haft några tendenser till ätstörning så ringde hon den där kliniken. Tillsut blev min mor så förbannad på henne att hon nästan förbjöd mig att gå dit. Detta pågick i två år, hon bokade in möten med skolläkaren, ringde min psykolog utan min vetskap och mina föräldrar, samt pratade med mina lärare. Hon skickade mig även till akuten en gång och bokade in samtal med en dietist…

Tillslut orkade jag verkligen inte mer. Jag mådde redan dåligt och hade utvecklat en ångestsjukdom och gick i terapi, och här kommer en riktig satmara till skolsköterska och trakasserar mig. Så jag hoppade av skolan i tvåan.

Allt detta för att jag råkar vara född med gener som gör mig smal/underviktig och därmed får lågt blodtryck. Och detta är bara en av de trakasserier jag fått stå ut med i 15 år. Folk borde verkligen tänka till innan de säger något om någons kropp överhuvudtaget. Det behöver inte vara att personen är smal, utan det kan vara precis vad som helst.

#30 Jag förstår att det är jobbigt, men samtidigt så är det skol/vårdpersonalens plikt att reagera om dom misstänker att ett barn/ungdom far illa på något sätt, så jag tror inte att dom gjorde det för att vara elaka. Sen så kanske skolsköterskan i det här fallet skötte det på ett dåligt sätt, men som sagt, en skolsköterska kan inte bara strunta i om hon/han ser något som gör en misstänksam. Det är alltid bättre med ett samtal för mycket än ett samtal för lite.

Personer med ätstörningar brukar väldigt sällan självmant söka hjälp, och därför är det desto viktigare att vuxenvärlden tar sitt ansvar för dessa individer och ser till att de får hjälp.

För att förtydliga, jag menar inte att just du har en ätstörning, men många unga har det samtidigt som de förnekar det.

#31 Absolut, jag förstår också att folk reagerar och frågar när jag är ensam. Till och med att de tar steget längre. Men nu har det ju många gånger varit så att jag haft min mor med mig, och ibland min sambo. Det har till och med hänt att båda två fått följa med. Och har jag då folk med mig som kan styrka det jag säger så tycker jag att de ska släppa det hela och acceptera att folk kan vara riktigt smala, helt naturligt. Generellt så går jag aldrig till ett första möte med psykologer eller läkare själv nu för tiden, trots att jag snart är 20 år gammal. Jag vill verkligen inte gå igenom allt igen, jag försöker jobba med min självkänsla och det gör man inte genom att bli tvingad att försvara sin kroppstyp.

Kan väll även påpeka att denna skolsköterska nog hade egna problem. Hon tyckte att mina vän skulle boka in en skiktröntgen för att hon bad om en alvedon, och trodde även att en annan vän skulle få HIV för att han är öppet homosexuell och bad honom testa sig ungefär en gång i månaden.

Så, för er andra i tråden som har samma "problem", det kan absolut hjälpa att ta med sig någon som kan styrka vad du säger om du söker vård för något som möjligtvis skulle kunna knytas till undervikt. Jag ska även hämta ut en kopia av min växtkurva som jag kan ta med mig.

Har alltid varit smal, smalare än alla andra samtidigt som jag var längst. Ett tag när jag var typ 10 åt jag knappt nått i skolan och gick och snackade med en kompis jag hade då om att vara smal. Vi åt inget (bara liite) och tränade hela tiden, ibland kunde jag gå ut och springa tills jag var så trött att jag spydde, eftersom jag inte hade ätit nått i skolan och sen när jag kom hem gick ut och sprang. Även om jag blev trött så fortsatte jag tills kroppen sa ifrån på riktigt.

Nu äter jag som en häst, och bryr mig inte om vikt, det är ju bara en siffra. Nu är jag typ 170 cm lång och väger typ 45 kg, så det är ju bra ;)

På bilden kan man nog se mina smala ben, skäms inte längre att vara smal och lång, det är snyggt ;)

Jag är ju 180 lång och väger 49-50. Jag tycker iaf att jag ser bra ut :)

Jag är också underviktigt, kille, 170 cm och väger 41-43 kg (skiftar från vecka till vecka). Jag ser mig som normal & ser inte underviktig ut, men folk klagar på mig hela tiden… Ska enligt "de normala värdena" väga 27 kg mer. Men om jag då skulle gått upp dem kilona skulle jag ju se större ut?

Jag tycker inte att man ska gå efter "de normala siffrorna" utan man ska se hur man ser ut kroppsbyggd. Som t. ex jag som är 170 cm och väger 41 kg har "normal" kroppsbyggnad ut medan en annan i min ålder & längd kanske väger 70 kg ser precis lika "nomal" kroppsbyggnad.

#35 Speciellt för killar varierar vikt väldigt mycket. Exempelvis muskler väger ju mer än fett, så jag tror att folk räknar mycket på muskler när de anger "normalvikt" för killar. Trots att alla har olika mycket muskelmassa, så det kan ju bli lite fel. Fast killar har å andra sidan mindre fett på kroppen och mer muskelmassa än kvinnor (generellt) :P

#10 Tycker inte att modet har onormala ideal. Det är bara modellerna som inte kan vara smala utan att sluta äta och spy.

#37 Har man pinnsmala modeller i varenda reklam osv (vilket det nästan bara är) så tror ungdomar och ja även vuxna, att det är det som är idealet. Det märks överallt :S

#37 Åh jo, speciellt i USA. De säger till redan smala tjejer att de måste gå ner i vikt om de vill bli modeller. Det är mycket sånt, tyvärr :/ Dock ser många modeller normalsmala ut för de har former (till exempel Victoria's secret-modellerna), men de har ju silikon, så det är lite illusion… Visst finns det "normala" modeller, men allt för många tvingas bli riktigt smala och går på sträng diet och tränar hårt varje dag.

Dock tycker jag att det är viktigt att uppfostra tjejer i ung ålder att de duger som de är. :)

Jag är 168 och väger 58 kg nu så nu för tiden hör jag aldrig något men förr vägde jag rnut 50-52 kg och när jag satt och åt i skolmatsalen en gång gick en lärare förbi mig och sa " du borde äta mer för d är äckligt smal, det är inte fint om du tror det" Jag har aldrig haft ätstörningar eller något så det är inte alls kul att få något sånt slängt i ansiktet!!!

fruktansvärt tråkigt!

#40 Nej men va! Nu blir jag arg! Vad är det för lärare som tror att de har rätt att säga så?? Usch!! 

#38 Ja, tycker dock att modellerna är väldigt vackra när dem är så smala. Men vi har antagligen olika smak.

Men dock borde människor i allmänhet inse att man är bra som man är. Bara man är hälsosam. Vissa modeller är onaturliga ja. Men en del har ju den kroppsformen naturligt, vilken jag tycker att man ska förstå.

#34 Glömde lägga till att jag i "normala falla" ska väga runt 65-7+

Ja man kan undra!!! jag pratade med några andra lärare om vad han sagt och av dom fick jag bara som svar med ette ryck på axlarna att han skojade väl. jätte kul!

GUD VAD SNYGG DU ÄR TILDE, tror jag snart blir lesbisk, haha jag skojar bara <3

Ni andra är oxå super nygga

#4 Har också blivit kallad för anorexi-barn.. blir det faktiskt fortfarande, då och då. Men jag bryr mig inte, är nöjd med min kropp och skiter i vad andra säger.

Är själv 170cm och väger ca 53kg, ser mig varken som tjock eller smal, är 15 år - 16 den 12 feb (97a, går alltså i 9an). Var dock mycket värre när jag var yngre.

När jag gick i 4-6 var jag 155-160 och vägde bara 28kg. Det var ingen direkt hitt kan jag ju säga, men jag skämdes inte över det ändå. Kände på mig med tiden att jag skulle rätta till mig i vikten och längden, och se på mig nu. 

Bilderna är tagna i maj.

Jag har fått höra att jag är både tjock och smal, och jag vet inte vad. Alla säger att mina ben är så himla "Fina" men tittar man på dem är de ju inte alls i proportion till överkroppen (överkroppen är typ 100000 gånger större…) :( Försöker att hålla uppe kosten på det vanliga, det var svårt en period, men det gick över. Nu tränar jag regelbundet och äter nyttigt. Jag har fått mycket bättre självförtroende de senaste månaderna och känner att jag passar exakt som jag är :D

Är 175 cm och 15 år, känns väldigt långt för att vara tjej… Har haft komplex för min längd också :( Men jag har ingen koll på min vikt, för jag har bestämt att det inte spelar någon roll så länge jag är nöjd med mig själv <333

har tyvärr ingen bild jag kan bjuda på :(

ts- önskar att jag såg ut sådär! :(

är kort 157.3

väger 45

#48 Normal vikt ju till din längd :)

Är 163 och väger 57 kg. Ser egentligen rätt bra ut. Men det känns inte bra. Vill nog gå ner 5-7 kg.

#50 Du har med normalvikt till din längd :)

Förstår inte varför man ska gå ner en massa när man inte ens är överviktig? Väldigt vanligt nu för tiden och det är inte bra :(

Jag är ca 170 och väger 56kg, skulle vilja gå ner 2-3kg egentligen. Men nu är det som det är.

*52 Du är enligt vikten och längden jätte smal ju!!! du behöver med all säkerhet inte gå ner i vikt.

#3 Jag är också glutenintolerant! =D

Jag är en sån person som ser alla som fina, jag kan ärligt talat inte se någon som "sticker ut" i mängden så som andra brukar göra. Folk säger ofta "gud vad smal han är" eller "shit vad tjock hon är", jag kan verkligen inte se det - jo när de säger det så ser jag väl det, men hade de inte påpekat det hade jag aldrig märkt det.

Sen har jag väldigt svårt för ordet "normal".. :)

Jag tycker det här med vikt är ganska sjukt egentligen, det är okej att påpeka att jag är "för smal", men skulle jag ens försöka antyda att någon är tjock, då tar det hus i helvete. Mina kompisar har äntligen slutat att kommentera min vikt och mina matvanor, ja jag är dålig på att äta ordentligt, bara för det har jag inte anorexia, bulimia etc. Man får ju dåligt av kommentarer om sin vikt, speciellt om man försöker gå upp i vikt eller vara nöjd över hur man ser ut.

Är btw 168 cm över havet, 17 år och väger ca 52kg, har gått upp 4kg på två år, är ganska nöjd över det :).

Att vara underviktig (vilket du är) är precis som övervikt en hälsorisk. I de flesta fall tror jag att människorna som fäller kommentarerna du pratar om är oroliga, men lägger fram det på fel sätt. Det är ju svårt för en utomstående att veta om du faktiskt har ohälsosamma matvanor eller om du bara är smal naturligt.

Så länge du äter ordentligt, rör på dig och inte har några hälsoproblem relaterade till din vikt (t.ex. utebliven mens, yrsel, huvudvärk osv) ser jag inte några problem med din vikt. Du vet ju bäst själv hur du mår.

Det är många som inte tänker på att det kan göra lika ont att bli kallad benrangel som att bli kallad tjockis. En sak som jag tycker att ni som utsätts för sådant borde göra är att faktiskt påpeka detta och inte lida i det tysta. Egentligen borde ju inte det ansvaret ligga på er, men ibland behöver folk bli lite upplysta innan de förstår vad de faktiskt slänger ur sig. Så, säg ifrån!

Jag minns en gång, jag var på middag hos min kompis. Hennes mamma hade sin kompis där också och när jag ställde mig upp för att gå på toa så utbrister hon "- men gud det ser ju ut som att du ska gå av på mitten när som helst!"

Tror ni det var roligt att sitta och äta med dom sen eller? De la upp mat på min tallrik och middagens samtalsämne blev jag och min vikt. Hemskt!

Jag var typ 165 och vägde 43-45 kg då men nu är jag 170 å väger 50 kg 

Är typ smalast i klassen, är 165 och väger 39, och äter typ mest i klassen! Kan inte köpa jeans eller byxor på hm lindex eller ja, bara JC, för de är de smalaste byxerna. Skitjobbigt när alla säger spinkig, hatar det! 

Min morfar var supersmal och min mamma är smal så de är ju generna!

(har ingen bild och är inte här ofta men ändå)

Jag tycker man ska skilja på smal och smal. Vissa har det genetiskt, att dom är smala hur mycket dom äter i princip och vissa gör det med flit.
Dom som gör det med flit borde tänka om :S

#60 Håller helt med dig, Frida! Men man brukar ofta märka sånt då de som inte äter knappast har samma energi som de som är naturligt smala. De blir också blekare och ser ofta trötta ut (mörka ringar, insjunkna kinder, osv.). :/

#61 Ja oftast brukar man märka det, dock inte alltid men oftast :)
Men äter man som man ska, tränar bra osv och ändå är smal är det ju inge man kan hjälpa :)

Om jag minns rätt från en artikel jag läste för inte så länge sen så är det här med ens naturliga ämnesomsättning oftast inte det som gör den stora skillnaden, utan framförallt matvanor och aktivitetsnivå.

Den handlade om någon undersökning, och de underviktiga i den trodde oftast att de åt mer än vad de gjorde, och de överviktiga att de åt mindre, samma med aktiviteten fast åt andra hållet.

Och det är ju inte så konstigt, den som känner att den måste äta extra fast den egentligen tycker att det räcker kommer oundvikligen undermedvetet uppfatta det så att den har ätit mycket, medan den som slutar när den börjar bli nöjd, men inte hade haft något emot att äta lite till, kommer känna att den har ätit om inte lite, så i alla fall inte mycket heller. Oavsett de faktiska mängderna.

Om båda gillar godis är chansen stor att mönstret är lite detsamma där, den som blir mätt fort äter inte så många bitar innan den tycker att det räcker, medan den andra har lättare att stoppa i sig ett par extra.

Och den som dricker någon liter läsk i veckan kommer få i sig rätt så mycket mer energi än den som hellre dricker vatten. Eller den som dricker O'boy till frukost jämfört med den som dricker mjölk.

Kanske någon förutom lunchen i skolan även äter middag hemma, medan en annan bara äter en lättare kvällsmat.

Någon spelar fotboll, med träning två gånger i veckan och match en, medan en annan håller på med ridning och har egen häst. Fotboll är visserligen oftast mer intensivt, men dels brukar de som har egen häst rida fem-sex gånger i veckan, och dels är det är sjukt mycket kringarbete med häst, och mycket av jobbet måste göras även de dagar hästen vilar.

Även där folk håller på med samma sport kanske någon blir skjutsad till träningarna och matchsamlingarna medan någon annan cyklar.

Så även om man kollar på varje sak var för sig är det ofta lätt att tror att det inte är någon större skillnad, men om man börjar föra dagbok så märker man att när man har räknat ihop alla småsaker så var det visst det ändå.

#59 Håller med om byxorna.. Jag gillar tajta jeans egentligen men det finns inte för mig då xD Jättestörande

#63 Självklart är det så, men det finns också undantag. Jag är ett sådant. Jag utövar ingen fysisk aktivitet alls, det närmaste jag kommer är den 20-miuter långa promenaden till centrum en gång i veckan. Dessutom har jag faktiskt fört dagbok över matintag och energiförbrukning, och jag åt 2500 kalorier samt 90 gram fett/dagen (alltså 500 kalorier och 20 gram mer fett än vad som är rekommenderat) samtidigt som jag gick ut med hunden en timme varje dag i väldigt långsamt takt eftersom att hunden då var 14 år gammal. Jag förde denna dagbok i ett halvår. Men inte gick jag upp särskilt i vikt för det. Jag försöker inte motbevisa dig eller så, jag vill bara säga att det finns undantag där det genetiska arvet faktiskt spelar stor roll.

Givetvis är det som du skriver, att många tror att de anstränger sig väldigt mycket fast de egentligen inte har gjort någon större förändring alls. Det går en serie om det på TLC nu, Secret Eaters :)

#65, absolut finns det undantag, men de brukar vara färre än folk tror.

20 gram mer fett än rekommenderat är inget jag skulle säga betyder så mycket för vikten. Eller jo, energin i den gör ju såklart skillnad, men man blir inte tjockare av att äta 500 kcal i form av fett än man blir av att äta 500 kcal i form av protein eller kolhydrater. Snarare gör fett och protein det svårare att gå upp i vikt än kolhydrater, och speciellt snabba kolhydrater då man slipper höjda insulinnivåer i blodet.

Om man ser till det generellt då, av någon anledning så verkar många som har svårt att gå upp i vikt "på riktigt" må bättre och faktiskt lägga på sig lite av att äta hälsosamt med en balanserad mängd kolhydrater, protein och fett, precis som de som behöver hålla koll åt andra hållet. Mängden mat skiljer såklart, men sammansättningen är rätt lika.

Ja, sådana serier ser man lite då och då, synd bara att inte så många koncentrerar sig även på den andra sidan av spektrumet, vad man kan göra för att inte vara ofricilligt underviktig.

#66 Nej, rent fett gör egentligen ingenting mer än att ge mer energi, men när det äts med massor av kolhydrater (bra sådana, inte socker) så tycker i alla fall jag att det blir lättare att gå upp i vikt. Men vad vet jag, kan ju ha varit så att jag gick upp de kilon jag faktiskt gjorde (två, på ett halvår) för att jag vräkte på med energi och hade en så låg aktivitetsnivå på det stora hela :) Ska även tilläggas att jag är vegetarian och automatiskt får i mig mycket grönsaker och dylikt som jag behöver.

Ja, undervikt blir allt vanligare, precis som att fettman blir det. Folk som redan är smala skaffar krävande jobb och glömmer bort att äta ordentligt. Jag tycker dock att Superzise vs Superskinny tar upp det rätt bra.

Vet att detta är en lite halvgammal tråd men ville ändå lägga in några ord :) Har bara skumläst så kan hända att jag skriver en del som någon annan redan skrivit.
Jag tycker verkligen att dagens samhälle har hakat upp sig så fruktansvärt på kroppsideal. Det börjar ju redan som litet barn. Ett vanligt exempel är ju Barbie. Hennes kroppsformer är inte ens rimliga. Hur man man ens göra en docka som ser ut så där, för barn som är så små? Tror de flesta tjejer i yngre ålder har velat se ut som Barbie.

Det finns ju verkligen runt oss hela tiden. Tidningsomslag med modeller som är sönderredigerade. Det är inte ens rimligt att se ut som vissa modeller gör på tidningsomslag (endast photoshop gör det rimligt). Ändå kämpar folk för att se ut som dom.
Många vill se ut som modeller, men till vilket pris? Dom är ju inte hälsosamma för fem öre. Det har gått över styr totalt. Exempelvis så anses Tyra Banks som plussize. Hon är ju pinnsmal!

**Ät hälsosamt, och tills du blir mätt. Tänk inte så mycket. Alla människor är vackra och unika. 

**Är verkligen så less på sånt här. När jag var yngre påverkade detta mig jätte mycket. Jag har haft ätstörningar länge. Har det dock inte längre.
De senaste 5 åren har jag inte växt så extremt på längden. Började få ätstörningar när jag var 11 år. Efter ett tag var jag ca 172 cm lång, och vägde ca 40 kg. Jag är dock helt frisk idag. Fast kroppen fungerar inte riktigt som den ska nu. Kan inte alls gå upp i vikt, men rasar i vikt bara jag hoppar över mitt "småätande". Jag har höftben som syns väldigt väl, och en ryggrad som sticker ut så mycket från min kropp att jag fått väldigt ont i ryggen. Kan inte luta min rygg mot något hårt längre, ryggraden tar emot.
Oj, vart väldigt långt inlägg. Är iaf 176 cm lång nu och väger cirka 49 kg. Är snart 17 år. Jag tänker inte så mycket på vikten längre. Jag äter som jag känner för och då får vikten göra lite som den vill ;) Ursäkta för långt inlägg. Hade kunnat skriva en bok om sånt här hahaha…

Detta är den enda bilden jag hittade just nu som visar min kropp. Detta var i somras. Har dock gått ner en del i vikt nu pga vissa orsaker, menmen :)

själv så gick jag upp 16 kilo på 7 till 8 månader detta året vägde bara 40 kilo och väger du 56 kilo är en stolt tjej