Jag har alltid varit en pojkflicka. Jag har alltid haft många kompisar, jag har alltid varit en bra kompis och en person som folk tycker om att vara med. Jag har alltid varit en person som inte vill visa att man mår dåligt och jag har skrattat även när jag mått som dåligast. Jag gråter nästan aldrig, men jag gråter nu.

För 2 år sedan började jag spela innebandy. Jag spelade då med en kille som heter Sebastian. Jag hade känt honom innan dess, men det var först då vi började bli bra kompisar. Vi blev bästa kompisar, och vi hade så grymt kul tillsammans. Våra föräldrar började prata genom oss och blev bra kompisar dem med, då bestämde dem sig för något otroligt dumt. Vi skulle börja fira nyår och påsk tillsammans med dem.

Dagen kom då vi skulle fira nyår, jag och Sebastian var glada och hade planerat allt i minsta detalj. Helt plötsligt mitt upp i firandet så råkar min hand nudda honoms. Då började jag tänka på något som jag aldrig ens hade fått i tankarna, han såg riktigt bra ut och han var en asbra kille.

Vi har en ungdomsgård som kallas för UG. Och dit gick jag ibland, oftast var han där. En gång när det stängde så kramade jag honom. Och efter det så har vi alltid kramats när vi skillts åt. Vilket är ungefär 1 gång i veckan.

Sedan kom sommarlovet och han och hans familj åkte på utlandresa. Dem kom tillbaks lagom till skolstarten igen och när han kommer tillbaks får jag värsta chocken, han har blivit så sjukt snygg! Jag började gilla honom på riktigt nu och då började jag även ta avstånd från honom. Vi pratade knappast när vi sågs, det var mitt fel. I början undrade han säkert vad som var fel, jag svarade halvhjärtat på det han sa och vågade knappt titta honom i ögonen. Tillslut blev han nog lite rädd och tog avstånd från mig också, han trodde nog att jag var sur på honom. I 4 månader pratade vi knappt.

Anledningen till att jag inte kan se honom i ögonen är för att jag tror att han kan se att jag gillar honom bara jag tittar på honom. Också för att när jag ser honom i ögonen så får jag en pirrande känsla i magen som känns så himla stark att det gör ont. Jag får som massa is i magen och det bara pirrar och gör så sjukt ont.

Sen en dag åkte jag på UG med min kompis. Som vanligt pratade jag knappt med honom. Jag hade bestämt att jag skulle gå hem med min granne. Sebastian och min granne är också kompisar. Sebastian hade också frågat om han kunde gå hem med min granne, då Sebastian har samma väg som oss dock bor han 1 km närmare UG. Jag, min granne och Sebastian skulle alltså gå hem tillsammans.

Vi gick och tillslut kom vi dit han skulle men han sa att han skulle fortsätta gå med oss. Så han följde oss hela vägen hem till oss så vi stod och pratade lite utanför mitt hus. Sen säger han "Nej, jag måste nog gå hem nu.." Då kramar han först min andra killkompis och sedan, MIG! När det har hände var det ungefär bara 1 månad kvar till nyår.

Så kom nyår och vi firade hemma hos mig detta året. Jag var så nervös och allt, men det gick bra. Han kollade mig i ögonen flera gånger men då höll jag på och svimma och så fick jag så ont i magen. Det är en sak jag vill ha hjälp med, han visar mig tecken på att han gillar mig. Men han svarar knappt på mina sms, och han skriver aldrig först längre, så jag vågar inte skriva till honom längre. Jag undrar bara varför visar han lite tecken men sen bara blåser det bort när vi inte ses på ett tag? T.ex. så skulle jag, min killkompis och han smälla raketer igår på nyår. Då hållde han sin hand mot min och han låg bredvid mig i sängen och kallade mig "tönt" fast på ett gulligt sätt, asså vet inte om ni fattar men aja.. Han visade iaf massa tecken på att han gillar mig och gick bredvid mig hela tiden. Sen skulle han hem och ingen kram.. fast vi alltid kramas när vi skills :/ Och sen skrev jag ett sms till honom några timmar senare och det svarade han inte på..

Asså ni behöver inte läsa eller kommentera om ni inte vill, skrev det mest bara för att jag lär skriva av mig.

Jag var kär förut, trodde jag iaf. Det pirrade i magen och jag blev glad när jag såg honom. Jag ville vara nära honom och blev avundsjuk så fort någon annan tjej var i närhet av honom.

Men det känns det inget mot vad detta gör. Nu får jag så ont i magen varje gång jag ser på honom.

Jag kan inte äta frukost för att jag tänker på honom.

Jag kan inte äta lunch för att jag tänker på honom.

Jag kan inte äta middag för att jag tänker på honom.

Och jag kan inte sova på natten för att jag är hungrig..

Ska jag berätta för honom att jag gillar han? Asså jag får panik bara jag tänker på vad som kan hända om han inte gillar mig tillbaks. Jag tror ingen kan förstå så fruktansvärt ont det gör i mitt hjärta och hur det svider i magen och hur tårarna bränner under ögonlocken.. Kan inte förlora honom! Därför vågar jag inte säga att jag gillar honom, då kanske han inte vill krama mig igen och han kanske inte kan vara min vän om han vet att jag gillar honom.

SERIÖST, JAG SOM ALLTID VARIT DEN TJEJEN SOM IGEN KAN FÅ NER BOTTEN. INGET HAR RUBBAT MIG OCH SÅ KOMMER HAN OCH GÖR SÅ ATT JAG BLIR HELT FÖRSTÖRD.

Alla säger att, du är bara 14, du vet inte vad kärlek är. Men jag vet? eller är inte detta kärlek? Vad är det annars?..

Vad sjutton ska jag göra?!