Jag hade också problem med blyghet och att jag inte vågat ta plats, och jag har fortfarande lite problem med det. Ett tips som hjälpte mig var att försöka se det från en utomståendes perspektiv, alltså om jag inte vågade ha på mig en speciell tröja försökte jag se framför mig en annan tjej som hade på sig samma tröja, och då insåg jag att man inte la speciellt stort märke till det, och då vart det inte like pinsamt längre.

Och var inte rädd för att börja på teater, jag tror det kommer gå finemang! De flesta människor är faktiskt snälla och jag tror inte att det finns någon anledning till att det kommer gå dåligt. 

Jag tycker teater låter som en bra sak. Du blir nog mer utåt av det. Sen kan du ju tänka om du går i det att du spelar ju någon annan, inte dig själv, alltså kanske det känns mindre läskigt?

Tänk på att allt inte kretsar kring dig. Folk som inte känner dig tänker knappast på hur du går eller hur ditt hår ser ut idag. När man inser att alla inte viskar och har sig om en, då får man bättre självförtroende och vågar vara sig själv… och när du vågar vara dig själv så vågar du säga vad du tycker och tänker.  Sen får man ju också tänka att bara för en människa kanske inte håller med en, betyder det inte att de ogillar en.

Just teater är bra träning, för då kan man "vara någon annan" och så spelar det ingen roll vad man säger eller hur man beter sig. 

Var bara dig själv, var inte rädd för att skämma ut dig. En gång i tiden var jag rädd för det hela tiden, nu skämmer jag nästan ut mig själv varje dag.. xD t.ex när jag gick i dans och gjorde fel jämt.. lol

men jag håller med #3 annars! :)

Jag hade svårt att vara mig själv förut och våga ta plats och vara rolig. Har fortfarande svårt med det när jag är med personer som jag inte känner så bra eller som ser bitchiga, dömande eller kollar snett på en. Det är svårt att inte alls bry sig eller tänka på om ifall nån/några skulle tycka illa om en.

Men oftast brukar det bara vara bra att öppna upp sig och vara sig själv. Då vågar man skämta mer, vara mer crazy och då tycker oftast folk man är rolig och känner sig självsäkrare med en. Vem gillar liksom inte att vara med en glad och rolig person? efter ett tag kan man märka att folk tycker man är rolig och då blir man självsäkrare och ännu mer sig själv.

Visst om det är folk man inte känner så bra ska man ju kanske inte säga om  man inte gillar nån eller starka åsikter, för det kan ju spridas vidare. Men att vara rolig och trygg i säg själv och våga ta plats gör det oftast bättre. Det lättar mycket på stämningen. För ibland om man bara står och är tyst o kollar kan folk oxå själva bli osäkra, misstänksamma och avvaktande eftersom de inte vet var de har en eller hur man är.

Därför är ju faktikst det bästa att vara sig själv, då blir man själv tryggare och också de runt omkring en. Och om man tex kommer då andra i ens klass kanske redan står o pratar som i en klump så kan man ju om nån kollar upp på en säga hej med ett leende. Det lättar på stämningen jätte mycket! så till och börja med, om man vill försöka ta mer plats och inte bara stå och tyst se på kan det vara bra med ett hej. Och om man vill börja ta för sig i snacket kan man passa på att säga nåt när några pratar om något man vet om eller är intresserad av.

hehe blev visst lite långt inlägg nu

men iaf tror att det kommer att bli jätte kul för dig att börja på teater! det är både kul och lyfter fram en så att man kan få bättre självförtoende och då bli självsäkrare. ^^

Våga säga till har jag inga problem med alls, men jag saknar liksom karaktär på något vis. Jag blir bortglömd och som sagt jag kan inte bjuda på mig själv.

Jag kan inte skämta och jag går jämt omkring och tänker på saker och ting som gör att jag inte är en rolig och "sprakande" människa, även om jag vill vara det 

Det kommer alltid finnas människor som inte gillar det du gör, men dem behöver man inte fokusera på.

Jag tycker du får börja sätta upp som små mål och göra små saker, för lägger man ihop alla små grejer kan det tillslut bli något stort - åtminstonde större.
Jag var som barn otroligt blyg, pratade inte med någon och var mobbad. Idag är jag en av dem i mitt gäng som hörs mest och pratar jämnt.
Hitta folk du är trygg med och släpp loss. :)

Jag har asperger och hade lite liknande problem när jag var i skolålder. Till och med mina lärare glömde bort mig då jag bara satt på min stol och observerade.

Det jag behövde var någon som förstod mitt sätt att tänka och som följde med mig i mina tankebanor, jag behövde även bygga mig ett skal som klarade av att solla bort onödiga kommentarer om hur jag var. När jag väl hittade sådana vänner vart jag mer och mer öppen, och ju bättre sållningsskal jag byggde desto mer vågade jag bjuda på mig själv.

Jag är fortfarande ganska misstänksam mot nya personer just för att folk inte alltid varit så trevliga mot mig, men jag har lärt mig att det faktiskt inte är så farligt att alla inte vill vara ens bff. Det är bättre att vara öppen och visa vem man är, och därmed få en eller några stycken riktigt bra vänner och kanske en och annan ovän än att gå ensam och inte våga synas Ibland får man lära sig att ta några smällar för att vinna stora slutpriset!

Jag hoppas även att du börjar med teatern, dels kan det boosta ditt självförtroende lite just med att du får leva ut utan att det blir allt för personligt, men även däför att många mår bra av att ha en hobby. Det kan även boosta ditt självförtroende då du vet med dig att du vågade och att du kunde, lite som att klara matteprovet man gått runt och ojat sig över!

Tack så mycket för alla era kommentarer! Jag ska leta efter teatergrupper nära mig :)