Ångest är ju väldigt personligt och individuellt så det är ju svårt att säga.. :/

Det enda lilla "tips" jag har är att inte dra sig undan från vänner och familj, utan istället att umgås med nära & kära som får en att må bra. Grubbla inte för mycket i tankarna utan acceptera dem istället och "gå vidare" till bra saker.

Att göra saker är viktigt, att göra roliga saker! Gå en promenad med en kompis, dra ihop ett gäng för bak & filmkväll osv. Det är tufft, det tar emot, men det hjälper!

Håller tummarna för dig :)

Åhh, känner mej också lite så just nu..

Kan du prata med skolsyster/kurator eller någon annan vuxen? :/

#1 Jo, ska försöka gå ut och träffa mina vänner mera. Hoppas det hjälper och/eller gör skillnad. Tack så mycket för tipset ♡

#2 Nej, jag blandar inte in vuxna i mitt liv längre.

#4 Samma här egentligen… :|

Är det något som får dej att må dåligt? :s

#5 Ja, många

#6, Personer/kompisar/vuxna/familj?

Hmm, jag är verkligen sämst på sånt här menmen.

Alla som drog ut all positiv energi ur mej sa jag upp kontaken med och tog vara på de som verkligen fick mej att må bra.. svårt att förklara.. :s

Det är det som är problemet, håller på att bryta med min bästavän pga många orsaker ;/

Depressioner och ångest kommer ofta hand i hand. Mår du dåligt i övrigt är det inte särskilt konstigt att du också känner ångest. Att du dragit dig tillbaka kan ju vara en av anledningarna också, speciellt om du tidigare varit van vid att vara i centrum.

Det låter verkligen som att du behöver prata med någon, eller åtminstone våga visa att du mår dåligt. Man måste inte hålla masken hela tiden, alla går inte runt och är lyckliga 24 timmar av dygnet! Om det känns som ett alldeles för stort steg att försöka prata med någon, försök i alla fall ta steget och visa hur du mår. Låtsas inte vara glad och lycklig om du inte är det! Att hålla sådant inom sig brukar ofta bara göra saker värre, och i mitt fall har jag ofta känt att sådant leder till just ångest. Det behöver såklart inte betyda att du ska bryta ihop i klassrummet eller något sådant, men att du kanske vågar visa för någon i din familj att du inte mår bra.

Att försöka aktivera sig och ägna sin tid åt saker man tycker är roliga är alltid bra och viktigt, speciellt om man mår dåligt. Om du inte redan har en hobby eller ett intresse som du känner får dig på lite bättre humör eller gör att tankarna som gnager får vila ett tag, testa dig fram! Jag har en kompis som haft mycket problem och som nyligen börjat måla, och det verkar ha fungerat jättebra för henne. Det är ett sätt för henne att kunna uttrycka sig och "få ut" sina känslor. Testa lite olika saker och se om du hittar något som passar just dig, det kan vara allt från att sticka eller samla på frimärken till att lära dig programmera eller börja skriva noveller.

#9 Jag gjorde valet och tog kontakt med vuxna, kan säga att jag aldrig gör om det igen. Blev inblandad i socialen, och det mådde jag inte bra av. Så nu, i ett år, har jag ljugit om att jag har det bra.

Jag går i åttan, och under mina två år på högstadiet har jag gråtit 2 gånger 'in public'. Bröt bara ihop, pga olika anledningar som jag helst inte vill skriva här..

Jag får ut mina känslor när jag gymmar, gör det ca 4ggr i veckan, så det funkar. Gillar också att skriva böcker, fast det blir inte av. Mest i skolan, när vi har sådana uppgifter.

Tack för ett bra svar!

#10 Att ta kontakt med vuxna behöver ju inte alltid betyda att man tar kontakt med någon profesionell såsom kurator, BUP eller Soc. Fundera lite på om du kan hitta någon att prata med under andra omständigeter! Kanske en förälder, någon släkting eller vem som helst! Kanske Jourhavande Kompis eller något liknande kan vara något? Som sagt så brukar allt bara bli jobbigare när man håller det inom sig.

Jättebra att du redan hittat saker du vet fungerar för dig! Du kanske ska försöka ta upp skrivandet på fritiden också, om du känner att det hjälper och är något du gillar att göra? När jag mådde som sämst skrev jag jättemycket dikter och små texter, och det var ett jättebra sätt att få ut alla känslor och tankar. Att skriva dagbok eller blogga privat kan också vara en idé. Ibland kan det hjälpa att bara få allt nedskrivet så att man kan få ett litet annat perspektiv på det hela. Ibland inser man kanske till och med att den där grejen man tyckte var så jobbig egentligen bara är en liten tramsgrej när man har fått skriva ner det och läst igenom det, och kan sedan släppa det enklare.