har samma problem, fast det är min bästa vän som skär sig m.m… know the feeling :(

#1 Okej, det är väldigt jobbigt… Jag tänker på det hela tiden 

Jag pratar från erfarenhet, då jag själv skärt mig och skadat mig själv på andra sätt, men jag kan bara prata för mig själv.

Det jag behövde var någon som fanns där för mig, någon som stöttade mig i allt. Jag skulle fått panik och mått ännu dåligare ifall någon skulle titta ner på mig, tycka att jag var korkad. För mig behövde jag bara någon där, det fick mig att sluta. Så finns där, stötta honom, prata med honom. Och du, behandla honom inte annurlunda, det kommer inte hjälpa. Pressa honom inte, kör absolut inte det där korkade "skär du, skär jag", jag vet inte hur folk som gör det tänker. Det lägger en otrolig press på personen som skär sig, och tja, det hjälper aldrig. För att vara helt krass, att skada sig själv är oftast inte för att ta livet av sig, det kan utvecklas till det, men det är inte akut att han slutar. Ibland kan det vara ett sätt att överleva, och då behöver man ta det i sin takt. Det är viktigt att vara redo att sluta innan man försöker :)

Men om det hjälper för honom eller inte vet jag inte, gör det inte det så kan han ju behöva professionell hjälp, speciellt ifall han har det dåligt hemma, då kan han få hjälp.

#2 tänker också på det hela tiden… har tyvärr varken tips till dig eller mig själv om vad man ska göra.. hoppas det löser sig för dig och killen!

Visa att du finns, tror inte du kan göra mer tyvärr :/

#3 Tack för ditt inlägg, precis vad jag behöver!

Precis, skulle aldrig kunna säga att jag också skär mig om han gör det.

Jag tror inte att han har självmordstankar, men vill ändå inte att han ska må dåligt och skära sig.

Jag ska försöka nu att bara visa att jag vill hjälpa honom och vara hans vän. Jag tycker så synd om honom eftersom han inte har så många vänner, han har en men jag tror att det är han som påverkat honom att bli som han är.

#6

Det är klart att du inte vill att han ska må dåligt, vi vill väl inte att någon ska må dåligt. Jag förstår också att du tycker synd om honom, men tja, visa det inte för honom, det hjälper inte. Och förresten, varför vill du vara hans vän? Är det pga medlidande kan det vara.. fel anledning helt enkelt. Det är svårt, och det kan vara väldigt krävande att ens känna någon som skadar sig själv. Gör du det för att han är en trevlig människa som du gärna vill lära känna, go for it!

Jag själv pratar, på kik, skype och via mail, med ungefär 20 människor som är deprimerade, självmordbenägna, och som skadar sig själva. Det är otroligt givande, både för mig och för dem, och jag älskar att hjälpa till. Men det är också läskig och krävande. Så på ett sätt måste du veta vad du "ger dig in på", men å andra sidan så kan han vara väldens underbaraste människa

#7 Det kanske inte framgick i #0, men jag är kär i honom så jag har inga problem med att prata med honom, gjorde det en del även innan jag fick reda på detta.

Vilket även gör det ännu mer komplicerat… jag vill inte bli tillsammans med honom heller. Det här är så jobbigt 

Nåt som är väldigt viktigt att tänka på är att inte döma eller kritisera självskadorna i sig, utan istället fokusera på den bakomliggande orsaken till självskadandet. Annars fokuserar man på helt fel sak, och det kan göra personen i fråga upprörd.

Jag började skada mig för närmare 3 år sen, och det som har gjort mig allra mest upprörd är reaktioner som "gud vad äckliga ärren ser ut", vilket jag hört ett antal gånger. Och även frågor som "varför gör du sådär?!". Men jag kan inte klandra min omgivning, för jag förstår att det inte är lätt att veta hur man ska reagera och vad man ska göra för att hjälpa till på bästa sätt.

På en SiS-instutition jag var på träffade jag en tjej som direkt frågade varför jag mådde dåligt när hon såg mina ärr. Hon skadade också sig själv, så hon visste att hon skulle fokusera på det istället för själva självskadandet.

Du kommer aldrig kunna få en person som inte vill sluta skada sig, att sluta. Hur tragiskt det än låter så är det sant. Det är samma med alkohol- och narkotikamissbrukare, du kan inte få en missbrukare att sluta missbruka mot sin vilja. Så det du kan göra om du vill hjälpa honom att sluta är att motivera honom till det. Och vill du stå vid hans sida men inte vet hur du ska göra, så kan du själv söka hjälp hos en kurator/terapeut, så att du vet hur du ska hantera det.

Hoppas att det löser sig, för både dig och honom! Ta hand om dig.

#8 Jaha, mitt fel :) Precis som #10 säger, att skära sig själv är inte problemet, det är lösningen på problemet. Men är problemet t.ex hans föräldrar kan du kanske inte hjälpa honom. Så då kanske det ända du kan göra är att finnas där och "ignorera" problemet, om inte han vill att du ska uppmärksamma det såklart :3

Jag förvirrar t.om mig själv… Jag menar att du kanske faktiskt inte kan lösa hans problem, det kanske en professionell kan, men om du inte kan hjälpa honom, så finns där ändå. Stötta honom, visa att du finns för honom :)

#10 Tack! Nej det gör jag inte, jag vet att självskadebeteendet inte är hans problem, utan hans sätt att lösa situationen. Men jag hade velat hjälpa honom även om han inte skurit sig, det är bara att jag förstår att det är mer allvarligt när han skär sig. Jag mår inte heller jättebra egentligen, men skär mig inte.

Kan jag försöka få honom att prata med någon vuxen? Alltså det ni sagt jag kan göra just nu är bara att stötta honom… men kommer han ändra på sig bara för det? Jag vet inte riktigt vad som hänt som gör att han mår dåligt.

#14 Givetvis kan du ju föreslå att han ska prata med någon, exempelvis en professionell (kurator, psykolog eller terapeut), eller kanske någon pålitlig vuxen som du känner? Vore superbra om han ville släppa in någon vuxen och prata, men det jag menade var att ingen kommer att kunna hjälpa honom om han inte vill bli hjälpt.

Har haft daglig kontakt med honom utöver den kontakten vi har nästan hela tiden i skolan när eftersom han sitter bredvid mig 

Mina ögon har öppnats något ytterligare.. han är verkligen ensam och har ingen riktig vän! Han är nyinflyttad hit och hans kompisar är ju förstås kvar i hans förra skola i södra Sverige.

Vill hjälpa honom och vara med honom samtidigt som jag inte vill verka för "på". Och den gränsen är hårfin för mig som har starka känslor för honom. Samtidigt som jag inte vill bli tillsammans med honom, jag skulle inte vilja utsätta honom för en dag när jag inte längre älskar honom, och han är mer ensam än vad han var innan. Det här är verkligen jobbigt!

#16 För det första så tycker jag du är en underbar person som faktiskt vill hjälpa honom, det är starkt av dig! :)

Det är bara du som vet var den gränsen går, gör det som känns rätt för er helt enkelt. Betyder det att ta lite mer avstand, så gör det. Men… säger vi att du visar för honom hur du känner, och ni blir tillsammans, och att han mår bättre pga det, för tja, kärlek kan göra mycket, men att det sedan kommer en dag då du inte älskar honom längre… Tja, då kanske han är stark nog att klara sig utan dig? Eller så slutar du aldrig älska honom, jag menar, det kan ju sluta hur som helst, eller hur? :3

Vilken bra kompis du är som vill hjälpa till! Jag har ingen som helst erfarenhet men det jag hade gjort är nog att visa att man finns där för den andra personen, prata och stötta!

För din egen skull kanske du kan prata med någon vuxen om problemet? Vet någon vuxen om att detta händer? Ni kanske kan gå tillsammans till kuratorn på skolan?

#17 #18 Tack, det känns skönt att höra!

Han berättade igår att han är tillsammans med en tjej från klassen. Vilket känns jätteskönt för mig, jag är så glad för hans skull, denna tjej är så otroligt genomgod och väldigt vänlig så jag tror och hoppas att det kommer hjälpa honom, att hon kan ge honom stöd. De är så fina ihop!

#19 Vad bra att han hittat en fin tjej!

#19 Låter super! :)

En liten uppdatering. Dom är fortfarande tillsammans och verkar trivas jätte bra. Jag håller ändå fortfarande kontakten med honom, vet att det inte går så snabbt att bli av med det där med att må dåligt.