Tjock, för mycket fett, ful, "trölig" (tråkig, pratar inget, inte kul), jobbig m.m. Sen är det ju inte kul när någon har något godis och ger till alla förutom mig, eller ifall någon säger "neej ge inte till pauu" lite skämtsamt, men ändå. Låter som inget stort, men alltså.. det är ju inte snällt.

även om de oftast inte är seriösa (förutom killarna som säger de 3 första, men ibland mina kompisar fast skämtsamt) så är det ju inte snällt ändå och man vill ju säga något dumt tillbaka, men ja då ska ju en säga att jag är elak mot allihopa. -.-

ett bra exempel är det jag får höra ganska ofta: " fetto!!!!"

vad tänker de när de säger det? fattar de inte att de  sårar en? det har förstört mitt självförtroende. de har gett mig en ätsörning…

#2 egentligen så borde ju det som de sagt till mig också ge mig ätstörningar, men jag älskar mat och har så fina vänner.. som också älskar mat.. så det går inte så bra haha :P

Jag har fått höra allt nästan, hora,fitta,cp,bög(haha),idiot, å massa annat sånt men de jag verkligen kan bli sur över är om nån kallar mig kärring(ingenaning varför men alltid tyckt de låter fult) eller om man råkar säga något osmart eller något som inte var rätt eller en korkad fundering man har och blir kallad blondin dock kan jag förstå om de låter jätte trögt eller liknande men när de går till överdrift blir jag förbannad, Sen om någon klagar på mitt utseende kan jag också ta åt mig:P

#3 mitt självförtroende är sämst!!!!!!! jag har gått ner i vikt… kan de sluta kalla mig tjock? jag är rund!!! jag har fattat!!!!! lägg ned!!!!

Brukade få höra att jag var väldigt förutsägbar förut av en kompis. Det var inte alls kul :S I mina öron är det samma sak som tråkig!

TJock, äcklig, hora, slampa, vider (vidrig), ful, fitta, osv osv

Ingen anledning till det dessutom.

Får dock höra att jag är tjock vääääldigt ofta. Är 182 och väger 49 kilo.

#5 Det var/är mitt också! fast det blir ju bättre när mina kompisar är snälla mot mig och ger mig komplimanger och går på de dumma killarna. och när min bästis tar kort på mig och jag får många likes på facebook, haha. då känns det ju bättre..

Fetto, tjockis, bitch, äcklig, ful, weirdo, horunge mm.

#8 Du är superfin!♥ Folk har tydligen svårt att skilja på "tjock" och "former"… :P

Jag har blivit kallad massor, men jag har förträngt det mesta så tja, kommer inte på något såhär på rak arm.

#8 Du är ju jättesöt! Jag tycker att det är så hemskt att folk mobbar andra av diverse anledningar.. Jag har även blivit tillsagd att jag är dum, typ i sammanhang då jag råkar ha fel på t.ex. en lektion så kan det hända att nån kompis kommenterar "smarto" på ett kränkande sätt.. De som mobbar mig brukar jag mobba tillbaka. Jag behandlar andra som de behandlar mig.

#10 Tack! Haha det är typ det som är problemet! + att dom har liksom fastnat på att jag är tjock, alltså för dom kommer jag alltid vara tjock.. ;)

#11 jag gör också så! (de 2 sista meningarna)

"lätt" visst va de på skoj av min bästis men de gjorde ont ändå!

Har hört allt. Slampa, fitta, hora, efterbliven, fetto, tjock, ful, äcklig, vidrig osvosv.

Har aldrig fått höra av någon att det är något fel på mitt utseénde eller hur jag är. ( t.ex ful,tjock,jobbig,tyst osv.)

Men en gång så en lärare till mig (Ingen älskar dig och aldrig kommer någon göra det heller. Förstår du inte att din mamma tog livet av sig pågrund av dig?! Du är så jävla värdelös. FATTAR DU DET?!) Det tog så jäkla hårt ://

och han sa det till mig framför 3 av mina klasskompisar. En av dom sa till sin mamma så dom polisanmälde honom och sa till rektorn så han fick sluta.

"Vafan du än har hört så är det fejk, du har säkert blivit övertalad till ngt skit som är FEJK!Om inte du skärper till dig så är det psyk som gäller för din del…Om du inte skärper till dig så kommer du riva sönder denna familjen. Bara så duvet."  <-- ifrån min storebror på skype.

Jag hade pratat med min mamma lite om liv efter död osv, och så gick hon och berättade det till min bror som är världens största jävla skeptiker och han tror inte på någonting som han inte kan se eller röra vid. Och vad man än säger till han (som nu är bevisat och så) så säger han att det är fejk. Fast så långt över gränsen har han alldrig gått.

Jag blev otroligt sårad och ledssen och framför allt förbannad på han.

Min mamma skrek en gång till mig när jag var 10 år: "Jag önskar att jag aldrig skaffat barn!"
Det tog åt hårt då jag många gånger sagt att jag älskar henne.
Jag såg det som att hon inte ville att jag skulle existera - att jag skulle vara död.
Jag kommer aldrig att glömma eller förlåta henne för det

#17 sammasak med min mamma. När jag var 11 år  " jag bryr mig inte om du tar självmord bara att folk kommer snacka" Sen kom hon in senare och kollade om jag hade tagit mitt liv.. Sedan har min bror sagt "aaja sen om du tar självmord eller nåt bryr jag mig inte" och detta efter att ha sagt att man blivit våltagen som barn… (för någon månad sen) Jag hade inte ens sagt något om att ta mitt liv. Jag hatar min familj och kommer alltid göra det.

#15 #17 #18 Mitt hjärta brister när jag läser det ni skriver.. Det har hänt att min mamma också sagt liknande saker till mig men då har hon varit onykter. Hon har varit nykter ganska länge nu så vi bråkar inte så längre. Men jag tycker inte att det är okej någonstans att detta har hänt er Emmetem & pelan, speciellt inte när det kommer från eran FAMILJ.. #15 Beklagar sorgen.. Vilken idiot till lärare. Jag hoppas att du har det bättre nu med familj och så. Styrkekram

Jag tycker att det är så trist att mobbning inte uppmärksammas mer på tv och i tidningar. Ni är värda så mycket mer än orden som blir slängda på er. Försök att se positiva vinklar ur det mest negativa.. :)

På tal om mobbning, jag gjorde en dokumentär i 2 på film&tv gymnasiet i min stad, den hamnade i en föreläsning i stockholm tillslut! :)

Många kom och kollade på den, tyvärr blev de ju inte mycket mer än så men "huvudrollen" i dokumentären uppmärksammades på svt! :)

'' Emo, Hora, Fitta, Missfoster''

Men det värsta någon någonsin har kallat mig är ''Cuttare''
Med tanke på att jag har ett självskadebeteende så var det inte roligt alls… och dem skrek det efter mig i ca ett år.

Jag blir faktiskt nästan aldrig kallad nåt dumt, tycker synd om er som blir mobbade, var starka! :)

Jag skulle med en kompis hem (På den här tiden hade jag helt ok självförtroende) och hon bad mig sjunga för henne, hon hade pratat med några kompisar som sa att jag var duktig. Jag började väll lite halvdåligt men kom tillbaka in i låten bra igen. När jag var klar tittade hon på mig och sa "Vadå, du var väll inge bra?!" "Fattar inte varför alla säger att du är så himla bra" osv. (Kanske inte precis så ordagrant men ungefär) Jag kom hem och grät, kändes väldigt jobbigt och det gör det fortfarande. Därför kan jag inte säga till mig själv att jag är duktig, tyvärr. EN person av alla andra kunde påverka så mycket, tycker jag är galet. Idag försöker jag verkligen att joba upp självförtroendet, rätt svårt faktiskt… MEN jag lyckades övertala mig själv att spela in på youtube! DET har varit ett mål lääääääänge! :)

#24 ursäkta mig men vilket pucko!! -.-" du sjunger sjukt bra!' det ska du veta❤

#25 Tack Aynaz! ❤

Det värsta någon någonsin sagt till mig tror jag var när en bekant (det är väldigt svårt att förklara vår relation, han ser sig som en vän, främst till min pojkvän (som han känner via mig) jag har sett honom som en vän, men pga hans beteende valt att bryta) till mig och min pojkvän sa till mig "du får inte förstöra din kille för oss nu" och "ja men din kille skulle ändå välja mig över dig så det kvittar". Jag blev helt paff och visste inte alls vad jag skulle svara. Som tur var stod min bästa kompis (som också känner honom) och gav svar.

Jag vet att det inte är sant, men det gjorde så sjukt ont.

man hör väl saker rätt ofta som gör ont, dessutom är jag en person som tar saker personligt rätt mycket. 

men det som jag kan minnas gjorde mest ont, som jag kommer igåg sedan jag hörde det var när jag bråkade med en kompis och hon slängde ur sig; "din pappa dog säkert bara för att han inte orkade leva med dig, fattar du inte det eller?"

det gjorde ont och ibland brukar jag tänka att det är sant, då jag tar åt mig så mycket.

Jag har fått höra att jag ljuger hela tiden och ingen tror på mig av min mamma. Varje gång något har hänt eller är borta så är det absolut jag som har gjort något (Det var 10 år sedan jag slarvade bort eller hade sönder saker). Jag blir dagligen kallad för fitta och hora av min syster. Jag blir ofta hotad att bli ihjälslagen eller misshandlad av min storebror. Min mamma säger jämt att jag är så himla dålig och att jag aldrig kommer att få något jobb eller flytta till ett eget hem och sånt som jag brukar prata om. Någon enstaka gång har min mamma kallat mig för slampa eller fitta. Mamma har sagt flera gånger att hon ångrar att hon skaffade så många barn, att hon borde skaffat mina två storebröder bara, alltså ångrar hon att jag och min lillasyster finns.

Annars är verkligen min mamma och syster världens underbaraste, och jag älskar de och de älskar mig. Det är bara det att min mamma har svårt för att veta vad hon ska göra när hon blir sur så hon bara kastar ur sig massa saker. Hon förstår inte hur mycket det gör när hon säger så. Min bror har jag alltid ogillat och kommer förmodligen alltid att göra det.

det värsta är när det är ens kompisar min bästa kompis sa att jag var jättetjock och att hon bara ville vara med mig för min systemkamera jag trodde värkligen vi var kompisar men nu förstår alla att hon är bara med den som har mäst och bjuda på

#30 Tråkigt att du blev behandlad på det sättet. Jag hoppas att du har bättre vänner nu!

Det som gjorde mest ont var ord av en kille
''Du vet att *** (en annan killes namn som jag var kär i) tycker du är konstig.''
Killen som fått sitt namn nämnt kom fram och sa att det inte var sant. Det gjorde mest ont att det var honom jag var kär i. 

Men, jag har glömt det. Och tänkt, varför får man inte vara konstig? Är det något fel att vara konstig?

Har blivit kallad mycket, men det som sårat mest är nog att jag fått höra "Du är fel". Det gjorde mycket ont och gör fortfarande, vill inte vara fel.

#33 Finns inget som är fel bara annorlunda :)

Och det är bra att vara anorlunda så att man sticker ut bland alla 9 miljoner människor i sverige ;)

fet, ful, äcklig, konstig, mobbad, dryg, hora.

Fast det värsta är när min mamma säger att jag kanske ska äta mindre, kanske inte ska ta någon sås till middagen osv. Och när jag gick mellanstadiet och blev kallad fet varje dag, när jag gick på skolgården skrek de 'varning, bred last!

Fast det värsta är att jag inte ens är fet, bara typ lite mullig och då vågar jag typ inte äta…

Usch vad man blir sur på människor när man läser det här. Alla vill känna sig bäst själv, och många trycker ner andra för att komma uppåt själv genom såna här idiotiska ord som för dem inte betyder ett skit, men för den som hör det kan förstöra för personen i resten av livet. Det främsta exemplet är ju att bli kallad fet. I Sverige så är det tydligen så viktigt att vara pinnsmal. Än sen om man är lite mullig ? Det är inte andras problem !

Det värsta någon kan säga till mig är att jag är som min mamma.

fetto, äcklig, jobbig, ful.

Det värsta var nog "Ingen bryr sig om dig du är bara jobbig".

Jag brukar bli kallad fet. Det sårar mig  mycket då jag har gått ner en del på sistone pga att jag börjat träna. Jag vet att jag inte ser ut som en victoria secret modell, men hur många gör det egentligen? Det som också sårar mig är när folk kallar mig ful, eller ”dubbelhaka monstret” bara för att jag får lite dubbelhaka när jag skrattar och ler, som jag gör nästan hela tiden. Men egentligen är det inte ord som sårar mig men hur personerna beter sig. När dem pekar på mig och fnissar eller gör grimaser. Ibland brukar dem trycka ut magen, klappa den och sedan gå förbi mig och fnissa. Men som tur är har jag fantastiska vänner och det gör att jag inte tar åt mig, även om det gör ont.

Jag mår även dåligt pga. min mamma. Även hon (som jag har sett någon annan skriva) brukar säga att jag ska ta mindre portioner, skippa såsen och kolhydraterna. Hon klagar även hela tiden på mig av olika anledningar, hon säger sällan något trevligt eller peppande. När hon ser att jag blir ledsen får hon nog lite skuldkänslor då hon brukar ge mig pengar, som jag inte ens vill ha.

Det finns även fler ord och saker som sårar mig men dessa kommer upp sällan. Jag har som sagt peppande vänner som alltid är snälla och får mig att må bra och jag försöker att ignorera allt som sårar mig så gott det går (:

#39 Vad skönt att du har vänner som stöd, men glöm inte din mentala gräns. Det låter som att du försöker bygga en mur som skyddar dig från elaka uttalanden om dig, men ibland så kan en bricka falla ner.
Är du säker på att du inte behöver prata ut med någon? Jag tycker att det låter ganska allvarligt, så som de mobbar dig..
Styrkekram <3

#40 dessa personer som "mobbar" mig mobbar väldigt många andra, så ingen tar åt sig längre. Personerna är väldigt omogna och ogillade av dem flesta på skolan. Det var värre förrut men nu har dem lugnat ner sig då dem insåg att varken jag eller andra brydde sig (:

#41 Okej, vad bra för dig och de andra drabbade. Har ingen lärare gripit in någon gång? Alltså, ringt föräldrar, kontaktat rektor etc?

Till alla som har blivit kallade fetto, tjock osv. Vad är en kvinna utan fyllning?!

Jag har också blivit kallad fetto, svullo osv, även min mamma och pappa har kallat mig det. Orkar dock inte bry mig längre. Men har börjat träna och så. Folk har oftast svårt för mig med, jag säger vad jag tycker och tänker, står för min åsikt och så.

I’m not fat. I’m just so sexy, it overflows.

#43 Kurvor är snyggt. :)

#43 hahaha XD Jag har en kompis som jag har hafy sen vi givk på dagis, hon tänker inte riktigt på vaf hon säger så gsnska ofta så börjar hon skratta och typ förolämpa min näsa :/ hon säger att den ser jättekonstig ut och så… Och hon har en "kompis",som jag inte gillar och min kompos brukar säga typ "***(hennes "kompis")tycker att du är konstig/barnslig. Eller *** tycker att ditt ansikte ser ut som en bulldog." Och det är inte så kul…… Annars har jäd dom bästa vännerna man kan få ;)

Det värsta hittills var att få höra "Vill du knulla?" av en kille som jag gillade, och som jag trodde faktiskt gillade mig.

Han trodde jag hade druckit mer än vad jag egentligen hade. Och när jag låtsades som att jag sov så gick han.

Tur att man slipper såna arslen nu när alla i klassen har börjat gymnasiet medans jag har börjat om och går i kompisens klass, alla i klassen hatar henne och hon är stämplad som hora så ingen pratar med henne, och därmed inte med mig heller. Skönt att man kan vara två personer helt ensamma i en hel skola.

Haha, låter som någon dålig drama/tonårsfilm. Men ja, så är det faktiskt.

Har blivid kallad, Ful, äcklig, idiot, tråkig, tjock, m.m

Bryr mig inte så mycket då jag typ hatar mig själv ibland (oftast)

Men det har gett mig sjukt lite självförtroende och klarar ibladn inte att se mej själv i spegeln utan att tänka "Gå och dö jävla idiot" åt mig själv…. Oftast om jag skrattar/ler så kan det hända att jag får syn på mig själv i en spegel då försvinner leendet direkt.. -.-

Blir kallad ful i skolan av 2 killar som använder det för att reta mig. Vet inte om de menar det men jag tar det seriöst men låtsas att jag inte bryr mig, egentligen bränner tårarna men jag vill inte visa de att de faktiskt skadar mig..

Dessutom säger blickar mycket -.- Många kollar på mig med en blick som verkar säga "F*ck you idiot" eller nåt.. Det känns som om de inte VILL ha mig där.

När vi var i Persberg så var jag jätterädd för jag kände mig ivägen + min bästis var med sin andra kompis. Jag var i danslokalen där alla skulle sova och jag hörde min bästis som vi säger heter Marie och hennes kompis fråga var mina skor är. Då blev jag så rasande. Varför skulle de veta var MINA skor är när de inte hade brytt sej om mig på hela dagen?! Så skrek åt de men hann inte prata klart innan jag började totalgråta och hyperventilera så lärarna tog mej till köket. En lärare som heter Conny var snäll och så och frågade hur jag kände och gav mig fika som alla andra fick men det kändes som om han bara gjorde det för att det "ingick" i jobbet inte för han brydde sig, Det fick mej ju självklart bara att gråta mer. Conny frågade mig om jag saknade mina föräldrar jag sa ja vilket självklart inte var sant men det var en bra ursäkt. Därför att vi skulle sova där. Och aldrig i livet att jag skulle erkänna hur jag egentligen kände.

Det var så skönt att bara kunna gråta och kunna ursäkta det på att jag saknade mamma och pappa även fast jag inte ens tänkte på de. Under den här stunden när jag grät så smsade jag även med en kompis som får heta Klara. Det gjorde det värre, för hon och Marie hade en hemlighet men de vägrade berätta för mig så jag blev ännu lessnare. Det kändes som om Klara och Marie hatade mig och när jag då grät så pratade vi två om hur mycket jag hatade mig själv och hon försökte övertyga mig om att jag inte alls var så dålig men jag orkade inte tro henne -varför vägrade de då att berätta?-

De som rör mig mest var hur alla var så snälla. Speciellt min pojkvän och de 2 jag skrikit åt. Minns att Maries kompis och flera andra tjejr gick in i rummet för att slänga papper och sånt när de hade ätit, det kom kanske 4 tjejer + Maries kompis "Lisa" Några frågade hur det gick och sånt men då sa "Lisa" att de skulle låta mig vara. Är så glad för att några faktiskt bryr sig <3 Även "Marie" kom och frågade lite "skämtsamt" (Vi 2 vet inte riktigt vad vi ska göra när sånt händer) Och hon brukar faktiskt inte bry sig! Och min pojkvän ville att jag skulle krya på mig..

Vi var i Persberg för att kolla på gruvor. Vi skulle göra det på eftermiddan typ och sen skulle vi nattvandra tillbaks dit vi skulle sova. Conny frågade mig under "attacken" om jag skulle med och gå och sen åka hem. Jag sa ja för jag ville faktiskt gå. Då sa han att jag var stark och modig :)

förlåt! Vet att det här inte hör till ämnet och

jag vet att jag skrivit långt men

det var så skönt att skriva av mig!

Ni kan ta bort den här kommentaren annars ;3

det som gör ondast är dock när mamma klagar på hur jobbigt det är att ha barn, och vill att jag ska fytta till pappa och idag sa jag till henne att 'det är väl inte mitt fel att du blev gravid?' då sa hon 'nej, men nu blev det tyvärr så'.

Att vara oönskad är det värsta som finns, att veta att ingen vill ha en. Att veta att ingen vill att du ska bo hos de. Det gör sjukt ont.

#48 Så säger min mamma också. "Åh, om jag visste hur det var att ha barn så skulle jag ha låtit bli!" och när det går dåligt för mig i skolan så säger hon att "du kan väl flytta hem till pappa och bo där i resten av ditt liv för du kommer ju aldrig få något jobb. Möjligtvis strippa eller hora och det är juverkligen ett drömjobb".

Ja.. det peppar mig verkligen till att bli bättre i skolan… not

Stude, då de säger det som om jag inte har någon fritid och bara sitter och jobbar hela dagarna. Ska jag vara ärlig så är "de" personerna mer studar än mig, då jag aldrig (okej, sällan beror på deadlines osv) gör läxor utanför skolan, jag råkar bara lära mig snabbt och kan tolka bedömningsmallen. 

Och så avskyr jag att bli anklagad för saker jag inte har gjort, när jag själv vet vem som gjort "det" (vad ny jag blir anklagad för). Eftersom jag inte hänger ut någon tar jag det på mig, gång efter gång.

Och det värsta: När jag blir bortglömd. "Var är Sara…?" "Sa du något Sara?" osv.

Samt så gör det också ont när ingen hör av sig till mig, när jag ser bilder på facebook att mitt kompisgäng varit på fest tillsammans utan att ringa/sms om jag vill hänga med…

Jag har blivit kallad ful, dum i huvudet, efterbliven, anorexiabarn det värsta var väl när en lärare sa att jag hade ADHD för att jag hade svårt att lära mig läsa.. och massa mer..

Jag har blivit mobbad mesta delas utav min skoltid så har hört en del men försökt förtränga allt. Jag tappade lite kontrollen över maten när jag blev behandlad på det sättet jag blev och fick då höra att jag var anorexiabarn.. Det är hemskt vad speciellt barn och ungdomar kan kläcka ur sig ord och meningar utan att ens tänka på hur mycket det kan såra någon.

Jag tycker att många på denna tråd har varit med om väldigt jobbiga saker… Jag lider verkligen med er! i min klass som jag bytte till i sexan var väldigt stökig. jag ville få högre betyg i framtiden och jobbade väldigt mycket… En gång blev det så stökigt att jag fick panik och sprang till våran mentor som är väldigt sträng. Jag sa allas namn osv. Efter några dagar efter så väntade jag på att engelskan skulle börja. Du gick en ganska snäll kille fram till mig och sa "ingen gillar dig". Han pratade inte goja utan va allvarlig… Jag sa inget men en kompis sa emot men han trodde nog att det på skoj… Jag sa ingenting, tänkte först ge honom en box eller något sånt men gjorde aldrig det… Ingen brukar vara taskig mot mig och ingen hade sagt så förut… Men jag hade inte så många vänner så jag tog åt mig…. Det den killen sa till mig gjorde söder mitt självförtroende och nu vågar jag inte seja emot längra och blivit tyst i allmänhet jag pratar så klart men vågar inte lika mycker

I typ lågstadiet blev jag kallad vingelapa av en kille, det sitter kvar än. för att ni ska förstå varför kan jag säga så mycket som att jag är född med ryggmärgsbråck och går inte "normalt". och att då kalla mig vingelapa, var inget smart drag eftersom det sitter kvar än och jag hatar hur jag går mest av allt på denna jord typ.

#8 Du är supersnygg! Och INTE alls tjock. Smal med former, vilket jag tycker är vackert! :) Du känner mig, men du vet inte att jag har det här kontot på iFokus. :P Jag är en av dem som gillat dig bild! :D

Jag har hört jobbig, töntig, ful, tjock m.m. Jag rasade ett tag i vikt. Från 66 kg till 56. Men det som har gjort mest ont hitils i mitt liv var ett "okej"…..

Jag hade världens dåligaste självförtroende ett tag tills jag tog mig modet och frågade en kille jag har varit kär i praktiskt taget hela mitt liv. Efter jag berättat hur jag kände svarade han "okej".

Jag blev förkrossad och det var då ätstörningarna kom och jag tyckte inte att jag dög, jag grät mig till söms och ville inte leva länge, för vad jag älskade honom…och han gav mig nobben.

Hela världen hade gått under för mig. Nu var det snart ett år sedan och jag har kommit över allting. Med hjälp av familjen och mina nära vänner som sa att jag skulle glömma honom. Men tyvärr är jag lika dökär i honom fortfarande. :P

Vi får ögonkontakt i skolan hela tiden, så jag börjar fundera om det där med "okej" kanske kan innebära att han är för blyg för att berätta hur han känner.

Jag är superlycklig i dagsläget! Det känns bra att han vet att jag gillar honom! Jag hade varit mer ledsen om han inte vetat att jag gillar honom idag! Jag är stolt att jag vågade fråga.

**Jag har blivit kallad väldigt mycket. Något som dock kändes rejält var dagen jag kom tillbaka till skolan efter flera månader på behandlingshem. Ingen visste vars jag hade varit, och jag var mobbad i min klass - men jag tänkte att det förmodligen hade lugnat sig när jag varit borta så länge.
**Ingen frågade vars jag hade varit, och ingen sa någonting till mig, de bara vände ryggen bort så fort de såg mig. Lite senare började ju snacket. Inte till mig, men om mig. "FAN, jag som trodde hon tagit livet av sig", "Men usch, vad fan gör hon här?", "Det som var så skönt att hon var borta", "Men åh, jag orkar inte att hon ska vara här igen". Ni fattar, allt som man kunde säga. Extra jobbigt när de inte sa det till mig, utan pratade med varandra. Det var ju deras mening att jag skulle höra också, de visste att jag var där.

"Du är så smal" och ibland har väll någon sagt " du är så äckligt smal", har dock alltid vart lite underviktig och många av mina lärare och skolsyster har alltid hållt koll på hur mycket jag äter i skolan, t.ex sagt till matpersonalen o kolla hur mycket mat jag tar / slänger. Det sårar mig extremt då ingen litar på mig, äter mer än vad min pojkvän gör(och han äter mycket). Dock är det inga ord men just att folk kallar en för smal hela tiden tycker jag är sårande, ser inget positivt med det..

Många många saker har jag blivit kallad för..

Den tjejen i min klass som är mest poppis, säger saker om mig hela tiden. Bland annat sa hon att rött hår är skitfult(fullt medveten om att jag lyssnar), och senare samma dag fråga mig med taskig ton på rösten om jag inte ska färga håret rött igen. En gång klagade hon på att jag hade för långa naglar, och att jag borde klippa dem (det tog hårt på mig för att väldigt väldigt länge hade jag försökt få långa naglar). Extremt ofta kallar hon mig taskiga saker, snackar skit när hon är medveten om att jag hör, och ger mig konstiga blickar var femte minut. Önskar att jag kunde slippa henne.