Jag har haft tydliga regler om tider då jag ska vara hemma och så vidare. Har haft andra regler oxå, men dom var ju självklara. Typ att man inte ska röka, dricka eller ja, hitta på dumheter helt enkelt.

Nu är jag 17 (fyller 18 i år) och jag har ju regler, men jag är en skötsam tonåring så jag vill ju inte göra dumheter ;) Mamma & pappa har förstått att jag är smart och ordningsam, så de låter mig vara ute sent osv för de vet att jag kan ta hand om mig själv. Jag gör i princip som jag vill, men jag vet var gränsen går. Jag tror inte att jag haft riktigt samma regler som mina syskon, men sen så är vi ju inte samma personer heller :)

Mina föräldrar växlade väldigt mycket till en början, tror inte de riktigt visste vad de skulle göra och vad som var för nära vs för opersonligt.

Dock flytta jag till en helt annan stad redan som 19 åring (är 22 år nu), men mina föräldrar ringer någon gång i månaden och hör så att jag mår bra och jag ringer när jag har något viktigt att tala om. Åker även ner till Sthlm ett par ggr om året och hälsar på, och har hänt att de kommer upp till mig ibland för att se hur jag har det.

Från att jag var 15 till 16 så skulle jag vara hemma 12 på vardagar eller 2 på helger men med tiden blev det längre och längre. Så länge jag hörde av mig på kvällarna så var det la skitsamma. Dock var jag inget lätt barn och en ännu värre tonåring så jag förstår att min mamma inte var så hård på reglerna. Flyttade hemifrån när jag var 17 och är 24 nu, bosatt c:a 40 mil från familjen.

Tråkigt att bli behandlad så. Kan inte kännas så roligt..

Jag flyttade på sätt och vis hemmifrån när jag var 16(Gick på internatskola) Sista året hyrde jag lägenhet som jag sedan bodde kvar i. Jag är nu 21 och har flyttat ett par hundra meter från min förra lägenhet till min sambo. Mina föräldrar bor 11 mil från mig så de har igentligen inte mkt att säga till om, men de har för det mesta låtit mig ha "långa tyglar" mest pga att jag är ganska tråkig av mig och inte hittar på massa konstiga saker :P Vi hörs någon gång då och då per tele och träffas ibland, men lever annars ganska separata liv oberoende av varrandra.

Jag har aldrig haft något intresse av att vara ute sent, och speciellt inte efter att jag fyllde 18 och alla helt plötsligt började gå på krogen. Så hemma hos mig hände ingenting. Jag hjälpte till lika mycket hemma och hade fortfarande inga regler för någonting eftersom att jag aldrig behövt regler.

Min lillebror fyller 18 i juni, och han har vissa regler. Som att inte vara hemma efter 23 och sådär, men det beror ju på att mina föräldrar jobbar och vill inte bli väckta av hundarna mitt i natten när han kommer hem. Helt förståeligt tycker jag. Och jag tror att det kommer fortsätta så efter att han blivit 18, det är ju ändå deras hus.

Nu har jag flyttat hemifrån också, 20 mil bort. Jag och min sambo har helt egna liv borta från våra föräldrar, vilket vi borde ha som vuxna :)

Så länge jag bodde hos mina föräldrar fanns det regler att följa, men inte direkt läggdagstider eller sådant.  Det var mer att ska man ut så ska man höra av sig och säga vart man ska, vi äter alltid (med få undantag om man ska bort) middag tillsammans och alla har sina sysslor, osv.

Men jag flyttade hemifrån innan jag fyllde 20, så det var inte så lång tid jag bodde hemma efter 18-årsdagen.

-fel post-