Ursäkta för en lång och rörig text men det bara snurrar i huvudet just nu…

Jag bor med min mamma, pappa och hund i en lägenhet. Pappa hade ett företag innan som han jobbade väldigt mycket med, det gick inte så bra i slutet så han var tvungen att sälja det och det blev inte direkt någon vinst. Han blev rätt så ledsen och arg tror jag för han var ju van att styra över folk osv eftersom han ägde det.. Mamma och pappa började bråka rätt så mycket om allt och ingenting. De tjaffsade JÄMT. Det gick i perioder och de har hållt på så sen 2009..

Nu den senaste tiden så har mamma blivit ganska trött och utsliten så hon sover rätt så mycket och det gillar verkligen inte pappa. Dels för hennes sjukdom, att hon har ont i foten, jobbet och att pappa är som han är. Han blir arg, säger att hon är ett pucko, idiot, han kommer skilja sig och flytta här ifrån, att han inte vill se henne osv. Typ psykisk misshandel..

Jag har alltid haft det lätt i skolan men från höstterminen, då de bråkade väldigt mycket, så har mina betyg försämrats riktigt mycket. Kan inte alls koncentrera mej i skolan vilket gör att jag hoppar över lektionerna typ.. Jag har rätt så mycket frånvaro och ingen ork att göra något. Resultatet av de försämrade betygen är att pappa har börjat bråka med mej nu också, vi har diskussioner varje dag och det slutar med att vi bråkar massor, han går ner i källaren och jag blir ledsen och lägger mej och gråter. Sen så kommer han tillbaka och så blir det samma tjaffs igen. Så fort jag inte orkar jobba med skolarbetet så bestraffar han mej genom att stänga av internet, ta mina datorer (som jag lyssnar på musik med när jag ledsen) och min mobil. Han säger att han inte vill se mig, att jag är värdelös, att jag inte värd ngt osv. Han brukar även ta tag i mej och typ dra mej in i mitt rum sen skälla ut mej. Då blir jag ännu mer arg.. Jag har fått blåmärken efter sånna händelser för han tar tag så hårt, en gång knuffade han in mej i en dörr också.. Jag har inte visat blåmärkena för mamma för det känns bara så pinsamt. Allt som jag och mamma gör blir han så sjukt arg för, för det är alltid han som ska ha makt. Allra helst vill jag flytta ifrån honom och bara bearbeta och 'starta om livet', börja om från början. Mamma försöker ta tag i det och lösa det men det verkar inte gå så bra.

Pappa får mej bara att må dåligt så jag vill inte bo kvar med honom, jag känner att jag och mamma skulle behöva komma ifrån honom. Vi ska ju utomlands med hela släkten på hans sida i sommar också. Mamma säger att hon inte vill låtsas vara glad och fejka allt hela resan men då blev pappa arg igen. Tror inte att han vill visa för släkten hur det egentligen är..

Iaf, hur ska jag säga till mamma att jag verkligen inte klarar mer? oooch vad kan man mer göra?