Jag förstår precis hur du känner! Man kan verkligen inte släppa taget om någon som man hållt så kär. Tanken av att han fortfarande finns där gör inte livet lättare.

Men du har ju blivit bättre. Att du inte får ångestattacker bland folk längre (vilket du fick förut av vad jag har förstått?) är en förbättring!

Hade eran break-up mer än distansen att göra? Du hade ju känslor för honom när ni gjorde slut, men hade han några förklaringar på det? Att han t.ex. inte har några känslor för dig längre?

Jag ser liksom inte distansen som ett hinder egentligen. Ni träffades iallafall varannan helg och det är hyfsat duktigt tycker jag iallafall, med tanke på att vissa distansförhållanden tar slut pga att det är för långa dagar och veckor förrän man träffas.

Men sen handlar det ju även om hur mycket man är redo att ta itu med, det är jobbigt psykiskt att inte kunna ha sin partner next door liksom, det kan jag förstå.

Det är även lite konfunderande i mitt fall att ditt ex skrev till dig efter att du la upp bilden på instagram på dig och den nya killen. Han kunde ju tagit det som att det var din killkompis, men eftersom att han frågade det så, så verkar det iallafall som att han fortfarande bryr sig om dig? Men vad vet jag! Jag är ingen relationsexpert

Jag tycker att du ska prata med den nya killen och fråga hur han ser på erat förhållande, och berätta hur du känner och hur du vill göra (ta det långsamt, vara vänner t.ex.).

1# Nej precis, det plågar en något enormt. Man kan inte bara stoppa undan så starka känslor och inte låtsas om dom heller.

Han sa att han inte klarade distansen, och att hans känlsor då svalnade. Typ. Jag fattade inte riktigt..Han sa även flera gånger "önskar du bodde här istället"

Nej men lite så resonerar nog jag också. Är det värt att kämpa för så får man ju göra det. Och det var ju inte så att situationen var oföränderlig. Jag går nu andra året på gymnasiet och tänkte gå i göteborg sen efter. Eller så hade vi kunnat flytta någonstans där det passade båda. Man får ju göra uppoffringar lixom.

Ja precis det tänkte jag också! Han reagerade väldigt starkt på det..Och att han ens smsade och tjatade om att "du kan ju svara iaf" så måste han ju fortfarande bry sig, lite iaf?

Ja jag får nog ta tag i den saken, annars finns risken att jag sårar honom, som jag blivit sårad, och det önskar jag inte min värsta fiende..

Tack för svaret förresten <3

Jag tror att det absolut är så att han fortfarande vill dig något. Det verkar inte som att du bara kan vara vän med honom. Men jag tror inte att han kan det heller.

När du har börjat praktisera (om du inte redan gjort det) så kan du ju göra det i Göteborg och bo hos honom? Om det finns praktikplats där via skolan dvs eller om du får välja själv så är det ju super!

Jag kan förstå att hans känslor kan svalna, om ni inte träffas så ofta som han önskar. Men kom igen, varannan vecka är ju asbra för ett distansförhållande, och jag tycker att han ska vara glad över att det är möjligt! Hellre varannan vecka än 1 gång i månaden!

Sen gäller det ju att göra varje träff speciell. Så att man verkligen längtar till nästa gång man ska ses.

Jag antar att ni pratade kontinuerligt under den veckan ni inte sågs? Vissa förhållanden mår även "bättre" av att man är ifrån varandra i några dagar, för att sen kunna uppskatta varandra när man väl ses, och göra livet till skuttande på rosa moln, om du förstår hur jag tänker?

Jag tycker inte heller att dina vänner har någon anledning att vara sura på honom pga att han ville göra slut. Det verkar som att du visat respekt iallafall med tanke på att han faktiskt tycker att det är svårt att vara ifrån dig.

Men det är lite synd att han inte (verkar det som) ville komma med förslag på hur ni kunde göra det bättre? Eller gjorde han det?

Ja det känns ju som att han bryr sig lite iaf. Men han har inte svarat på det smset jag skickade som svar på hans senaste. Förstår mig inte på honom, det var ju han som gjorde slut.. Jag går samhällsprogrammet och där har vi ingen praktik, men ändå, hade han velat hade det gått att kämpa. Jadå, vi ringde minst en gång om dagen och smsade ständigt. Ja jag förstår, ibland kan det vara bra att sakna varandra. Men det gjorde vi ändå de veckor vi inte sågs. Nej de är nog mer sura på hur han behandlar mig nu efter. Att han skickar sådana sms och inte låter mig gå vidare lixom :( Nej, det gjorde varken han eller jag:( Åh gud..jag hade gjort vad som helst för att få honom tillbaka. Känns som att det inte var meningen att vi skulle göra slut. Vi var ju självsfränder :( Mitt allt :(

Att han fortsätter kontakta dig trots att ni gjort slut kanske betyder att han inte heller kan gå vidare. Jag var på G med en kille förut och vi sa upp kontakten tuusen gånger, dock så skickade han ett sms efter några dagar/en vecka och jag föll för det om och om igen.
Vi har inte pratat med varandra sen oktober nu, och det känns så bra, för att han är en liten fjolla.

Det känns inte som att du vill gå vidare och att det är honom du vill vara med. Jag tycker att anledningen till att ni gjorde slut var så liten och egentligen meningslös, för att det orsakade bara smärta för dig (säkert för honom också) men också för att ni kunde löst det på något sätt.

Nu så kommer det även 2 lov väldigt nära varandra samt ett sommarlov. Då har ni all tid i världen på er att umgås och vara med varandra som förr.

Om du känner att det är det rätta, så kontaktar du honom. Säg vad du känner, och vad du vill göra.
Att du vill hitta en lösning på hans dilemma (vad jag har förstått det så hade du inga problem med att ses varannan vecka?), göra en planering, när ni ska träffas, hur länge osv.

Går han i skolan? Eller jobbar han?

Jag personligen tycker inte att du ska gå in i ett förhållande med någon annan om du inte kommit över ditt ex, speciellt inte om du inte känner något för honom mer än att han är "sjukt fin".

Har också varit i ett långdistansförhållande och då sågs vi inte på flera månader. Vi sågs under lov och ibland någon helg. Men det fungerade tills känslorna för varandra försvann. Det var värt det så länge det varade, saknaden får en att vilja hålla förhållandet uppe.

Det känns inte som att någon utav er är färdiga med varandra och att han bröt med dig för att han trodde att det skulle bli bättre. Kan du inte testa prata med honom igen?
Jag tycker att om man träffas varannan helg så är det ju bättre än ingenting, man hinner börja längta efter varandra, man hinner tänka på vad som hände och ni lär känna varandra på nytt efter varje träff.

Ni måste lägga allt ego åt sidan, just det där kalla pratet bara för att ni inte är ett par längre och verkligen prata ut med varandra. Ni kanske kan få det att fungera igen?
Det hoppas jag i alla fall

nu kommer väl jag vara en riktig party pooper, men ofta tar det ju slut av en anledning, och även om ni har lov framför er är ju problematiken exakt densamma. det kan funka att gå tillbaks till ett ex, men bara om man kan göra någonting åt det sm gjorde att det tog slut, och det verkar ju inte gå. ni kommer antagligen bara stå där igen och igen. det är lite som med plåster, ibland är det bättre att dra snabbt och bara få det överstökat än att sitta och dra lite lite.

jag hade en kille, min första stora kärlek och den som jag trodde jag skulle spendera hela mitt liv med under högstadiet/gymnasiet. vi var tillsammans i 2 år innan han gjorde slut. efter det bröt vi, men varje gång jag träffade en ny ringde han och frågade om jag glömt honom, och sa att han hade känslor kvar. varje gång fick han mig att backa ur det nya och tillbaks till honom, och varje gång stod jag där helt trasig igen när han drog igen. så höll han på från och till under hela min gymnasietid. och så en dag blev jag kär igen, i killen i parallellklassen. jag hade kommit över mitt ex. han försökte flitigt att förstöra det jag och min nya hade också, men helt plötsligt var det över. den nya killen har jag levt med i snart 7 år. det enda jag ångrar är alla år som jag sårade bra killar för att mitt ex gjorde precis som din och skickade sms när jag var på väg bort och halade in mig igen. perfekt för honom, eftersom han hade en tjej han kunde ringa och säga "jag älskar dig ju" och så var jag hos honom på 10 minuter. världens enklaste ligg i hans fall.

med det i bagaget skulle jag råda dig att bryta. att han hör av sig när du är med någon annan behöver inte betyda att han bryr sig på det viset, utan att han inser att du går vidare, och även om han inte har känslor är det lite maktspel. han vill inte nödvändigtvis att du ska gå vidare, men känslorna är inte dom rätta. skulle han vilja ha dig tillbaks hade han försökt få dig tillbaks, men nu är han ju bara inne och sabbar och drar sig tillbkas ingen. jag vet att det är skitsvårt, men försök släppa det.

vet inte om det hjälper något, men jag läste en kurs i krishantering på högskolan, och där pratade man om sorgeår. att bli dumpad är lite att jämmföra med att någon dör. ena stunden har du dgalig kontakt, och andra får ni inte höras mer. personen liksom slits ur ens liv, och efteråt ska det inte finnas någonting kvar. att komma över en sådan sak tar ungefär ett år - ett sorgeår. det är okej att vara ledsen fortfarande, det har inte gått så långt tid. du är inte konstig, och du reagerar inte konstigt, för du har bara sörjt en tredjedel av den tid kroppen behöver för att sörja klart. det kräver dock att men inte plågar sig själv med att gå tillbaks, får då drar du bara ut på det, och riskerar att fastna i något destruktivt. hade jag inte hållit på så länge och dumpat mitt ex och tagit tillöbaks honom och redan varit så in i själen trött på det kanske jag hade missat det jag har nu. missa inte det som livet har planerat för dig.

ledsen för långt inlägg.

#7 Bra tankespår dock

5# Ja, du har rätt i väldigt mycket av det du säger. Men samtidigt känner jag, det var han som gjorde slut, och nu har det gått nästan tre månader sedan dess. Hade han inte varit säker eller ångrat sig i efterhand hade jag bara varit ett telefontamtal bort.

Jag har skickat ett sms där det står "Jag hoppas du förstår att det är du eller ingen, och så kommer det alltid att vara." Sanningen, klar och tydlig.

6# Nej, jag har kommit att förstå det också. Jag är alldelles för trasig, och att jag dessutom fortfarande älskar mitt ex gör det väldigt jobbigt. Ingen vill väll vara ett andrahandsval lixom..
Ja, kanske kan jag snacka med honom..men det känns ändå som att har det tagit slut en gång var det inte meningen. MEn det känns ändå helt fel att vi är isär. Jag vet inte, så känns det säkert för alla vid uppbrott, men min magkänsla säger att vi ska vara tillsammans. Han var verkligen min andra hälft.

7# Ja, du har väldigt vettiga teorier. Och jag håller med om att det tar slut av en anledning. Därför känner jag att jag tvekar lite inför att försöka igen, även om det är allt jag vill. Men det är nu man måste vara stark och tänka på sitt eget bästa på lång sikt. Även om det gör och jag gråter hela tiden. Tiden läker alla sår. Hoppas jag på iaf..

#9 Du har helt rätt med det du säger att du ska tänka på ditt eget bästa på lång sikt.

Han kanske kände som dig under dessa 3 månader. Han kanske var helt förkrossad, och tänkte som dig: att han fanns ett samtal bort.

Har han svarat på det du skrev till honom?

Ja han har svarat nu.. "Du kommer att hitta någon mycket bättre fortare än du tror." Vet inte riktigt hur jag ska reagera.. På ett sätt känns det ändå som ett avslut. Innan hade jag ändå lite hopp kvar, och det var bara plågande. Nu när han visar att han inte vill ha tillbaka mig ( för det gör han, eller?) så kanske jag kan gå vidare sen..

han gjorde väl slut för att känsorna svalnade samt att avståndet var för stort. om ni nu skulle få till att försöka igen, skulle du kunna ändra på det? skulle ni kunna träffas mer än ni redan gjorde? skulle du kunna flytta ner, och är det ens ett alternativ? skulle han kunna flytta upp? om man inte kan ändra på förutsättningarna som gjorde att det tog slut, hur ska det då kunna funka nästa gång? jag kanske är hård, och mina tanker om detta är ju enbart mina och baseras på mina erfarenheter, men med det i bagaget, och om jag vore i din situation, så skulle jag släppa det och på så vis komma vidare. risken är annars att du aldig kommer vidare. risken är att det slutar som med mig, tre år av att leva på någon timmes hopp och mellan det, veckor av tortyr.

och jag vet att det inte heller är en tröst just nu, det är sånt som alla säger om att tiden läker och att du snart kommer att känna dig bättre. men det är faktiskt sant! det kommer att vara en skitjobbig period när du måste tillåta dig själv att sörja och få må dåligt när det behövs och ta vara på stunderna när det känns bättre. snart kommer stunderna som känns bättre vara fler än de sämre och tillslut har du gått vidare. kasta dig inte i i något nytt, risken är bara att det ställer till det. låt dig få sörja klart och ta hand om dig själv.

och jag kan också lova dig att han, även om det inte heller är någon tröst just nu, inte kommer vara den sista du älskar med varenda atom i din kropp. någonstans därute i världen promenerar det antagligen runt en snubbe som kommer att bli allt det där som du trodde att den här killen skulle vara. det är inte ens säkert att den här killen är den sista som orsakar dig smärta.

plåga inte dig själv med att försöka hitta tillbaks. du kastar dig bara 3 månader tillbaks i tiden och hamnar på ruta ett igen. det var ju trots allt han som lämnade dig, coh sedan kan man gubbla sig trasig på om han kanske går och har känslor för dig, och vill att ni ska försöka igen. well, ytterligare några raka ord. skulle han vilja ha dig tillbaks. skulle han ha känslor kvar och en önskan om att försöka igen så skulle han höra av sig. det var ju trots allt som sagt han som lämnade dig. börja inte jaga honom igen. det komemr som sagt göra dig mer ont. försök landa i tanken på att det han säger faktiskt är sant. skulle han ändra sig är det inte upp till dig att jagar rätt på det.

skulle även han vara förkrossad skulle du veta det. livet är inte som en twilight-bok, tyvärr.

Jag har inte läst alla de andra kommentarerna nu men svarar ändå.

Jag tycker att ni ska bryta helt. På något sätt känns det som att du (även om du kanske inte tror mig ;)) skulle må bättre av det. Av det jag skummat igenom tråden så verkar det som att ditt ex inte vill ha dig, men inte vill släppa dig heller. Man kan ju tyvärr inte både äta kakan och ha den kvar :/

Hoppas verkligen att allt löser sig! Jag gjorde slut med min pojkvän nyss och vi bor precis som ni, så jag vet vilken sits du sitter i :/ kramar!

12# Åh, du anar inte hur mycket det betyder att du tar dig tid att svara såhär långt och bra.

Förstår dig, och tycker det du säger är väldigt sant faktiskt. Skulle vi nu kunna hitta tillbaka så kommer förutsättningarna vara desamma.

Allt det snacket om att älskade man varandra tillräckligt mycket så kommer man hitta tillbaka till varandra. Jag älskade honom mest av allt på jorden, men antagligen var vi inte ämnade för varandra.

Jag tror att, även om tårarna rinner och jag dör inombords när jag skriver det, att det är bäst för båda på lång sikt att släppa taget. Jag måste nog tillåta mig själv att bearbeta detta ordentligt nu. Ush jag bryter ihop.. Jag orkar inte må sähär längre.. 

Saknar honom så jag dör, även om jag vet att det bästa är att gå vidare. Måste klara detta. Nu måste det bli bättre snart, annars vet jag inte vad jag gör. Jag orkar verkligen inte mer.

#11 Jag tycker att hans svar var väldigt manipulativt och om han tänker på det sättet så var det väl ingen idé att han skrev till dig från första början?! (det där med instagrambilden)

Gör vad som känns bäst. Men jag tänker just nu att det kanske är bättre om du går vidare och säger åt honom att inte kontakta dig om han ändå ska hålla på och bara skicka sms i onödan. Som om du inte är sårad redan!

15# Ja, jag tycker också det är lite dubbelmoral..

Förstår mig inte på honom längre..

#14 Jag förstår precis hur du menar. Jag kände precis samma sak med killen jag pratade med förut. Vi hade bara telefonkontakt och hade aldrig träffats i verkligheten men känslorna var så starka ändå. Det tog mig typ 2 månader att komma över honom.
Jag har precis kommit tillbaka till mitt liv på riktigt nu, har dock inte raderat hans nummer eller våran sms-konversation i min mobil.
Det kanske är dags att göra det nu efter 3 månader…

Men jag förstår iallafall precis hur du känner. Man tänker att allting satt ju så rätt, hur kunde det gå så fel?

Processen kan vara lång. Det här är jobbigt, jag vet. Men låt det ta sin tid. Radera allt som har med honom att göra, om du behagar.
Du kommer att klara det!

17# Ja men då vet du ju hur svårt det är. Ush ingen ska behöva genomgå detta :(

Jag har börjat radera så smått. Tagit bort honom på facebook och kik, och raderat en av hans spellistor på min spotify. Även alla bilder. Vår sms konversation kommer nog få vara kvar ett tag till, det är det sista jag har kvar av honom.

Ja men precis! Vi var perfekta ihop, och han var verkligen min bättre hälft. Mitt allt. Tänk så fort allt kan rasa.

#18 Vi finns här för dig om du någonsin behöver det, du kommer att klara dig igenom det här. Jag vet att det är en tuff process men det är en del av det.

Belöna dig själv med det bästa du vet för att du klarat dig så bra hittills.

#18, jag tyckr det låter klokt. och vem vet, ni kanske kommer få chansen igen, när situationen är annorlunda.

det är jättejobbigt när det blir såhär. det är verkligen som om någon man älskar dör.

som sagt, vi är många som suttit i din situation, och jag kan ärligt säga att om det var den smärtan som krävdes för att jag skulle ha det jag har i dag så skulle jag inte vilja byta bort den mot något. han var en av alla människor som formar dig och gör dig stark. man måste känna sig helt trasig någon gång för att veta hur det är att vara lycklig. var glad att du har föräldrar som stöttar dig i detta. ta vara på det. prata om det när det är jobbigt och stäng det inte inne. ibland tycker jag att fok har upfattningen om att man ska gå vidare efter bara någon vecka och vara sig själv efter att man blivit dumpad, men det är inte alltid så enkelt. lyssna inte på andra som tycker att du ska sluta sörja, sörj tills du har sörjt klart. när du är färdig, ja det vet bara du. och som sagt, prata, prata, prata! det är den bästa ventilen!

någonting som jag gjorde, som jag tycker hjälpte, var att skriva dagbok. köp en enkel anteckningsbok och skriv! när man skriver för hand går det ofta lite långsamare än att skriva på datorn, men då får du tid att tänka också, och skriva ner dina tankar och känslor. för mig var den en befrielse varje gång jag satte pennan mot pappret, för man hittade liksom alla små otäcka knutor av tankar och skrev ner dem istället för att bära runt på dem.

ett annat bra tips, träna! det kan verkligen kännas sjukt omotiverande att ge sig ut och springa, eller gå till gymmet, men träning frigör en massa "må bra"-hormoner som faktiskt bevisat gör en gladare. många personer som har depressioner uppmanas att träna, just för att få igång kroppens egna belöningssystem. till på köpet, är man trött i kroppen orkar man inte tänka på allt annat jobbigt.

träffa folk och hitta på saker, men kom ihåg att göra det på dina egna villkor. vissa tycker att man ska ge sig in i leken igen och festa loss och känna på friheten. gör det om du vill. om du inte känner att det hjälper dig och att du hellre vill sitta hemma med några nära och äta glass och se på film, gör det!

har du kommit så långt att du kan ta bort honom från facebook och liknande, då har du kommit en bit. då har du landat lite i det också. du kommer helt säkert falla tillbaks ibland (kvällar är värst), och det kan ta tid innan man kan titta på en bild utan att känna saknad. jag kan fortfarande känna lite saknad när jag ser bilder av mitt ex, och det var ändå 10 år sedan. men jag skulle inte vilja ha honom tillbaks. ta den här tiden och ta hand om dig själv. det komme gå bra, när det här är över kommer du vara en erfarenhet rikare och lite starkare. du fixar det, och även om det känns sjukt avlägset nu så kommer du bli både lycklig och kär igen.

ta hand om dig!

Har inte läst allt men… Jag har vart tillsammans med den enda killen jag riktigt fått känslor för i 3 år nu. Vi trivs sjukt bra tillsammans och bor i stort sett med varandra och ses varje dag. Kan sakna dedär när man vart ifrån varandra ett tag och så blir man överlycklig när man ses igen. Men klarar inte riktigt av att vara utan honom en dag och att inte sova med honom. Vi ska förhoppningsvis flytta ihop till sommaren/hösten i en egen 2a. Men ibörjan är det helt klart bäst att ses sällan för att inte tappa gnistan och tröttna. Har haft såna perioder med min kille men har löst sig till slut. Hoppas det kommer att gå bra tillslut :)