Därför gråter jag.
Jag gillar inte att prata om sorgliga känslor med folk av ett enkelt själ:
Jag hatar att gråta när folk ser på.
Om det är så att jag vill gråta över något när jag har folk runt mig så håller jag det inne till senare… Men det är så svårt att få fram det senare så det hela slutar bara med att jag blir deprimerad över det hela.
Men de gånger då jag faktiskt gråter så brukar det känns gansak bar efter, liksom uppfriskande på nått sätt. Så då händer det att jag får mig själv till att gråta. Ja man kan ju säga hundra saker som får en att gråta men det som nästan funkar bäst om jag inte ska dra in massa sorgliga saker så brukar vissa sånger alltid funka.
Så sammanfattat så tvingar jag mig till att gråta när jag är ensam med hjälp av musik… Så min fråga är om det är sjukt eller om det är fler som gör liknande saker?:/
Det är inte speciellt ovanligt tror jag. Man täpper till och håller i saker så hårt att man får svårt att släppa det, även om man vet att det behövs.
“I don't think the human race will survive the next thousand years, unless we spread into space.”
-Stephen Hawking
Vad är det du vill gråta över? 
Brukar också försöka hålla inne det men lyckas aldrig. Säger alltid att jag måste gå på toa och gråter ut lite… När man väl gråter känns det inte lika farligt längre :)
Är ju ingen expert men ibland kanske det är bättre att visa när man är ledsen? Vet ju inte varför du känner dig nere men det kanske hjälper? Tror du får mycket stöd och tröst <3
Tvinga sig att gråta låter ju lite speciellt, kanske inte dåligt. Jag brukar bli sur när jag nästan gråter eller behöver men när det inte kommer tårar. Jag har inte problem att gråta bland andra.
Jag skäms inte över mig. Fuck allt kör ditt egna race! :)