Jag tycker absolut att du kan försöka förklara för henne vad det är hon gör. Tror det skulle betyda mycket att få höra det från något som säger det för att vara snäll. Ni finns ju där varje dag men senare i livet kommer hon få vänner som säger upp bekantskapen med henne på löpande band för att de inte orkar med. Det är så mycket bättre för henne att få höra det från folk som finns kvar även nästa dag, och att hon kanske kan börja jobba på det redan nu. Lycka till! =)

Jag hade nog bara frågat rätt ut:

"Lina", varför pratar du om dig själv hela tiden? Det är lite tröttsamt. Vill du prata med mig så ändra samtalsämne då och då är du snäll :)

Jag vet inte om du på allvar har sagt åt henne förut. Men hon behöver höra det på ett hårt men rättvist sätt. Inte nödvändigtvis på ett elakt vis.

Låter som en mycket osäker person. - säger kommentarer till folk

Kan det vara så att hon faktiskt inte förstår att hon bara pratar om sig själv? Och det andra.

Jag gick runt i en period och snackade bara om mig själv xD och sedan kom jag på efter 2 veckor eller nåt och OJ jag har ju inte frågat er någonting alls! förlåt! Kan komma på mig själv i vissa samtal att jag har varit väldigt ego, spec när jag inte har fått prata på länge med någon och hahaha får påminna mig själv i samtalet att fråga om saker. Ibland försvinner det från ryggmärgen liksom :P

Helt ärligt, ställ frågan till henne, vet du om att du bara pratar om dig själv? Om vi ska snacka så får du ju fråga om vad andra gör för annars tröttnar man. Eller något sådant.

Jag hade en tjej i min gymnasieklass som följde efter tjejerna hela tiden. Helt tyst följde bara efter och deltog inte i ett enda samtal, och frågade man något så svarade hon bara jag tycker som lovisa eller vem det nu var som hade sagt något om ämnet innan. Oerhört tröttsamt, men ingen hade riktigt hjärta att säga åt henne att dra för det kan man ju inte göra!! Hon var ju snäll och så men det blev jobbigt och creepy för hon var inte med i samtalen överhuvudtaget utan var som en skugga…

Hon kan visst ha något "syndrom" och ändå vara intelligent. Det finns något som heter "högfungerande autism". Visst låter det som om hon behöver lite hjälp. Jag skulle nog prata med skolsköterskan eller med en lärare jag har bra kontakt med, som i sin tur kan prata med sköterskan.

Det kanske blir den största tjänst någon gör henne för uppenbarligen har hon ingen som helst "social kompetens". Att få en diagnos kan för många bli en lättnad. Kanske känner hon någonstans att något är fel, för ingen lär ju närma sig henne.

Om det hade varit en vän så hade det varit lättare. 

Men hon har ingen vän, hon är väldigt speciell och det gör allt mycket svårare, alla flyr ju liksom från henne. Jag ska försöka tala om det för henne på ett sätt så hon förstår. Men eftersom att jag aldrig pratat med henne förut på det sättet, bara haft henne efter mig så är det ändå svårt att säga det till henne rätt ut. 

Vet inte ens om hon vill ha vänner. Ska jag bara sätta mig ner med henne och leka psykolog typ: 

-Hej Lina, om du vill att folk ska lyssna på dig mer så kanske du ska börja tänka lite mer på att fråga dem saker och inte prata så mycket om dig själv.. 

Tror ni att hon tar illa upp? Det är ju liksom hennes liv. Om hon kommer och börjar berätta om vad hon gjorde igår så kommer jag å bara: 

- Lina, prata inte om dig själv. Ingen orkar lyssna :3

Men det är bättre att agera än att klaga :) 

Tack för tipsen!

Det jag skulle gjort är att jag stått rakryggat och sagt vad jag tyckte "Ingen tycker om dig när du bara pratar om dig själv. När du börjar intressera dig av andra så är du välkommen, men snälla lämna mig i fred tills dess för ingen orkar med dig." Jag menar någon måste ju säga till henne.

Okej, ja precis. Hon berättade även att hon ofta blir arg och får "spel" hemma. Kanske skönt för alla om hon får en diagnos? 

Tror att hon har Dyslexi, men hon har väl säkert något psykiskt å. Eftersom att hon inte förstår. Jag ska göra allt jag kan :) 

Tack igen!

Jag tror det är viktigt att verkligen säga orden att hon måste fråga om er också inte bara prata om sig själv.

Kanske är det enklare att skriva ett brev och lägga bland hennes grejer? eller fråga en lärare om hjälp? äh det vette tusan om jag skulle gjort när jag gick i gymnasiet heller… Men ja finns olika sätt, men försök att inte vara alltför elak :P Finns många som faktiskt helt enkelt inte förstår den sociala dynamiken.

Aa brev är nog lite taskigt - då skulle hon ju undra förevigt vem som kan ha skrivit det :/

Nej, anonyma brev är aldrig trevligt. Att säga "Ingen tycker om dig" är inte heller så smart.
Jag tycker det är väldigt rart att du bryr dig så mycket trots att helst bara vill slippa ha med henne att göra. Jag tycker att det bästa du kan göra är att tala med en lärare du litar på. Och de skall naturligtvis ha tystnadsplikt!

Det vore verkligen bra för henne om någon tog tag i detta och hjälpte henne, men det bör vara någon som kan hantera de känslor det väcker hos henne. Du skriver ju att du inte ens är hennes vän, så du är nog inte rätt person heller. Det kan bli väldigt fel. Hon förstår ju uppenbarligen inte att hon är annorlunda. Eller också förstår/anar hon det, men förstår faktiskt inte vad det är som gör henne annorlunda.

Någon lärare måste ju någon gång ha noterat hennes underliga uppträdande, men jag vet av erfarenhet att lärare är väldigt duktiga på att vända ryggen till sådant de inte kan hantera.

Lycka till!