Jag är 14 årig tjej, Michelle.

i förskolan hade jag ögon inflamation och fick ha en lapp för ena ögat efter jag hade tagit droppar. Alla sa konstiga saker till mig. lika som mina öron från 3 år så har jag opererat mig varje år och ibland 2 gånger pär år för att jag hade inflamationer på inflamationer som jag har även idag. jag har inte hört något dom har sakt vissa dagar.

under 4an gick jag om, alla har hört:  för jag inte hade några vänner i den klassen. Då fick jag den första bästa vännen Clara. det är sant men jag hade svårt med svenska matte engelska. Vi började med engelskan i 3an så dom tyckte att det var konstigt att jag inte kunde så många ord. Jag har kämpat och kämpat och jag har inte lärt mig så mycket. i 5-6an började jag lära mig engelska och svenska och matte det var svårt men jag kom ikapp alla andra med väldigt jobbiga dagar. jag fick mensen i 5an och jag ville absolut inte säga något till mamma, jag har aldrig sakt något till mamma, men hon fick ju redan på det till slut. i 6an blev allt fel. Jag vet inte vad som hände jag umgås väl med fel kompisar jag tästade att göra dumma saker nää det var inte så farligt. jag slutade för att min kompis sa att det inte var bra.

hoppar över lite inte så intresant.

Alla säger: jag känner dig så väll! men svaret är nej. jag kan inte vara den jag vill vara.

början av 7an jag fick så mång nya vänner så jag blev annulunda jag blev glad posetiv och som förut. jag träffade en kille i samma klass. Adam den killen som brydde sig om mig och förstog som jag fick hjälp av och han fick hjälp av mig.  jag fick veta att han bodde på Behandlingshem. han ville inte säga varför han kom dit att han bara hade slagit sönder några saker.

han har adhd och autism. under det här fick jag lära mig så mycket om adhd och autism. jag fick prata tydligare och saktare. men sen så skulle han hem han skulle flytta, jag blev helt förstörd. Han kanske inte var den bästa (som alla säger) men han var min bara min.

jag opererades under den här tiden. Efter det gick jag ner 4 kilo (det har gått 3 månader sen) Han förstog mig, jag förstog honom. Han flyttade en fredag jag var hemma hela helgen och grät. jag hatar att gråta.

vi började bråka det blev hot och vi sa saker mot varandra som jag aldrig mer vill tänka på. han hotade min familj och mina vänner och jag lyssnade bara och grät till slut så blev jag trött på det och sa att han inte skulle säga så om min familj eller om mina vänner. jag slog slog på en massa saker jag ville dö.jag slutade äta helt och hållet gick inte till matsalen på 2-3 veckor och åt ingen frukost jag åt choklad och drack bubbel vatten på kvällen inget mer.

jag har ett A på armen och några till som är hans fel. jag sa åt honom att om du hotar någon som är min familj eller mina vänner så ska jag stycka dig (jag var arg och tänkte inte på vad jag sa) han sa vad är det? och jag fick förklara det och han sa HOT!du kan komma till fosterfamilj! det ska jag fixa! då blev jag så arg på han så jag grät och sa åt han allt han hade gjort mot mig och sakt till mig att jag ville dö för det han har sagt.

DÅ KOM SIMON han gjorde mig glad men han är en 'player' han var med mig några veckor och jag var ledsen över en tjej Noor som gjorde mig ledsen och han gav upp utan att hjälpa mig. han gjorde slut och blev direkt tillsammans med Emelie.  han säger att han måste ha tjej vänner

han sa till mig att jag nästan var tjock förut så nu har jag slutat att äta igen för att bli smalare.

MEN han kommer till mig och gör så att jag måste sitta i hans knä (hatar att göra det för jag tycker jag är tung) han får bånge och det är irriterande han gör saker på mig så han får bånge. han tar på mina bröst han 'trummade' på mitt underlliv typ. han började röka igen cutta sig för Emelie. han tror inte att han gör mig glad men det gör han bara av att finnas där och prata med mig.

under den här tiden med simon så får jag probilem med 2 av niorna en var jag LIV rädd för Jonas, han var stor och hotade mig med att slå mig och jag gjorde något dumt åt han sen Amanda hon gav sig på mig för jag sa till simon något som jag inte ens kommer ihåg.

Igår hotade amanda mig med att hon skulle slå mig så jävla hårt för saker som jag inte har gjort eller sakt jag sa bara att hon var äcklig och Jonas sa det till henne + an massa andra saker. hon sa så hämska saker mot mig som jag aldrig kommer glömma som jag aldrig vill höra igen då tänkte jag dö jag tänkte inte gå till skolan idag jag ville inte. jag gjorde ett hjärta på höften som gör as ont men jag vill inte gå på den här skolan mer jag vill byta jag vill glömma allt.  jag har ingen liv jag är liv rädd. idag när jag såg amanda jag sprang till  toan för att gömma mig.

det värsta är att jag har ingen att prata med. inte mamma, pappa eller min stora syster ingen

jag vill inte vara här.

tack om ni vill hjälpa mig och ni orkade läsa allt

jag behöver ha hjälp!