Min första kärlek stötte jag på när jag var 12….. ¨det pirrade sådär mysigt i magen så fort man såg honom och tänkte på honom konstant, vilket jag gör än idag. Idag är vi förlovade och det har varit vi i 5 år. Min första och enda kärlek :) Trodde inte på sånt innan honom. Han är verkligen den enda och den finaste som finns. Och jag älskar honom bara mer och mer för varje dag… han har även gjort så fina uppoffringar. Han bland annat sket i sitt jobb och flyttade in på samma boende med mig istället för att kunna vara med mig. Han hade betalat 1200 någonting för en festival, men sket i den för att bara få vara med mig osv. Kärlek är verkligen underbart, tycker jag :)

Min första kärlek skedde när jag var 16, varade i 1,5år.

Man kan säga att det va kärlek vid första ögonkast, typ. Gick ner 2 kg på en vecka eftersom jag ständigt var så nervös och pirrig, kunde helt enkelt inte äta. Tänkte på honom hela tiden och vi träffades sedan varje dag, 4 dagar senare blev vi ihop och allt gick väldigt fort.

Lyckan blev till sorg, framåt hösten (vi blev ihop i april) så fick han nya kompisar och slutade umgås och höra av sig till mig alls. Ja, de slutade i katastrof helt enkelt!

#1 Kul att du haft sån tur med kärleken!

#2 Slutade han bara att höra av sig utan att säga att det var slut eller något? vilken dålig stil!…. :/ 

Joo jag har nog haft en hel del tur hehe :-)

jag är 14 och är både singel och har aldrig haft något med kärlek att göra eller kysst någon eller varit ihop med någon.

När jag var yngre så var jag väll kär i allt som rörde sig.. typ.. haha okej det kanske inte var så illa 😛 

men det finns en som jag alltid tänker på när någon frågar om min första kärlek, så jag antar att han är det. Han har väll iallafall satt mest spår hos mig, jag kan tänka på honom än idag även fast det var flera år sedan. Vi var egentligen inte tillsammans så länge, men jag var väldigt kär. Men jag antar att han inte var lika kär i mig som jag var i han, så det tog slut och jag blev väldigt sårad. Sen dess har jag inte riktigt vågat öppna mig för någon annan.. och det var några år sen. Nu har jag istället väldigt svårt att få känslor för någon och jag har även svårt att tro att någon skulle kunna ha känslor för mig.. 

Men jag "letar" inte efter någon heller på det sättet, utan det kommer när det kommer och jag trivs bra som singel även fast det är lite ensamt vissa dagar 🙂

Jag vet inte riktigt om man kan kalla det kärlek, det var snarare förtjusning. Han var en player, jag var dum och godtrogen osv. Nu har jag släppt honom och när han gjorde slut blev jag inte ledsen, bara upprörd eftersom jag lät honom behandla mig så dåligt. Jag litade inte på honom så lät aldrig mig själv få känslor. Det här varade i en månad och skedde i augusti.

Nu, däremot har jag nyss kommit upp i gymnasieålder och har fått upp ögonen för en kille som studerar film där jag går och vi har småflörtat med varandra. Såg vad jag misstänker är ett sugmärke idag men jag har satt min kompis i arbete för att få fram sanningen, för jag tycker verkligen om honom. 😇

Har ju haft några killar innan jag träffade min kille som jag har nu. Men killen jag har nu är nog min livs första kärlek dels för att jag inte känt så som jag gör med honom med någon annan innan. Vi har varit tillsammans i 3 år och jag minns första tiden då allt var helt jäkla underbart. Nu är de mer samma hela tiden.. men förälskelsen tar ju slut nån gång och övergår till bara kärlek :)

Det beror väl på vad man räknar som första kärlek… Jag var dökär i min bästa kompis när jag var 7-8 år gammal. Alla tjejer i klassen var kära i honom, men han flyttade sedan.. xD

Mitt första mer seriösa förhållande var när jag var 16-17 år gammal. Det var dock ett distansförhållande och höll inte så länge då jag hade svårt att hålla känslorna i liv på grund av avståndet (och lite andra anledningar).

Min stora riktiga kärlek är min sambo. Han är den enda killen jag faktiskt har (och såklart fortfarande gör) älskat av hela mitt hjärta. ❤️

#3 Alltså, vi var fortfarande ihop och älskade varandra men han umgicks med sina vänner från skolans slut till kl 22:30 när han kom hem på kvällarna. Trots att jag hade ringt till honom med tårar i ögonen och sagt att han skulle komma hem för han lovat osv osv… det slutade dock efter vintern och allt blev bra igen. 

Men han va lite som han var…  Det tog slut typ 9 månader senare.

#4 Det bästa är att du har aaaallt det där fina och underbara framför dig.

#1 Det där var bland det finaste jag läst på länge!

Jag älskar att läsa era historier, det gör mig så otroligt glad. Det är lite som den här historien: (Ta er tid och läs den. Så otroligt fint ❤️ )

#9 Men fyy , måste varit skitjobbigt :(

#11 Åh va fin text! Påminner mig en hel del om vad min fästman sagt till mig. Jag frågade honom vad han skulle göra om jag dog, han sa att han skulle behålla våran förlovningsring och ha den på sig ända tills han försvann. Och att jag var och är hans enda kärlek, den första han någonsin kysst och kommer kyssa. Samma är det för mig. Han är den första jag ens kysst och det känns som vi fann varandra direkt! Som att det var bestämt att det skulle vara vi. I princip varje dag säger han "ammy, jag älskar dig bara mer och mer för varje dag som går" och att han fortfarande är nykär, kärare än aldrig förr. Och då kom glädjetårarna. Jag har verkligen funnit min livs kärlek. Och en dag var jag rädd, för att han skulle dö före mig…. för jag vill inte vara utan honom. Så sa han att han aldrig skulle dö sålänge jag fanns, för att varje sekund med mig är värt så mycket…. jag har aldrig ens hört talas om någon som honom.. har läst så mycket kärleksböcker och sett en massa kärleksfilmer… men inget går ens att jämföra med honom! 

Btw tycker också det är kul att läsa vad andra har för erfarenheter av kärlek!:D

Min första kärlek var på dagis när jag blev kär i en som hete Kim Robin xD Har inte varit kär sen dess

#12 Ja, det var de!

#14 Hur tog du dig igenom det? måste varit väldigt svårt att bearbeta…

#11 Awww så romantiskt… :) Min sambo gillar tyvärr inte alla hjärtans dag, men ibland är han så sjukt gullig och bara kollar på mig. Sen ler han och säger saker som "you are the love of my life" (ja, vi pratar engelska ibland), eller "you are my one and only"… Och när vi ligger och försöker sova och han vänder sig mot mig och viskar "jag älskar dig över allt annat" - då blir man bara så glad. ❤️

#15 Du skulle bara veta vad jag gick igenom..visst finns säkert värre men ändå. I början av sommaren gick allt utför tydligen, hans känslor för mig svalnade men inget jag visste om du utan fick reda på i september att han inte hade några känslor kvar och att de varit så ett tag. 2 veckor efter han gjort slut med mig hade han en ny tjej.. han hade alltså pratat med andra tjejer under tiden vi var ihop… Finns så mycket att berätta egentligen men är säkert på att ingen orkar läsa. Men jag grät mig iaf mig till sömns väldigt ofta och var inte glad.

Hur kom jag igenom de? 

Vi kom överens om att hålla kontakten och vara vänner, så vi umgicks i nån vecka efter vi gjort slut….men sen blev de för "konstigt för honom" och jag grät varje dag i 2 veckor. Pratade inte, var för mig själv och alla märkte att nåt hade hänt.. Men när han sen blev ihop med hon tjejen 2 veckor efter så kände jag inget annat än hat, ilska, svek… det blev lättare att hantera allt då. Anledningen till det var att han (när vi gjorde slut) sa att han hade vart nykär i mig i ett helt år, ville lösa allt och bli tillsammans med mig igen, han ville bli kär på nytt och han ville inte ha någon annan tjej under tiden.

BULLSHIT. Är du intresserad av att veta mer, va inte rädd för att PMa. Delar gärna med mig, men kanske jobbigt för andra ifokusar att scrolla förbi min långa berättelse!

Uppe i sambons sommarhus bodde det ett gammalt par som hade varit tillsammans för alltid. Mannen dog förra veckan, men han dog på ett så lugnt sätt. De hade lagt sig för kvällen och pussades godnatt. Frun låg och läste lite när hennes man vände sig om mot henne och frågade om de hade pussats godnatt. Ja, svarade hon. "Vad bra", sa han sedan med ett leende och vände sig om igen. Några minuter senare hade han somnat in. 😢

#15 Nej men fyfan vilken hemsk kille , som snackat med andra tjejer och sen skaffar ny tjej så hastigt? dålig stil, verkligen, han låter inte alls som en bra kille. :( 

Och som behandlar dig så…. tycker det är väldigt dåligt av honom!

Aldrig haft "en första kärlek", vart singel/okysst o.s.v hela mitt liv ^^ lite tråkigt faktiskt, då killen jag gillar nu är tsm med en annan 😮

#19 Ja, tyvärr så är det ju så man lär sig. :/

Min första kärlek (började när jag var 16) tog slut nyss efter snart 3 år. Vi är fortfarande goda vänner och ses regelbundet vilket jag är jätte glad över. Pratar om nästan allt. Vi gjorde ett gemensamt beslut, vi gled ifrån varandra - ville olika saker i livet, han hade inte tid, jag hade krav på han som han inte kunde ge mig osv, svalnade känslor. Men somsagt, vi ses än och allt kan hända, vi kanske bestämmer oss för att prova igen? Vi blev sambos efter 2 år.

Men han kommer alltid betyda mkt för mig, och jag hoppas att vi kommer fortsätta vara bra vänner även om vi skulle hita nya partners, och det gör han med. Till skillnad från sina tidigare 2 förhållanden (som han ångrar stort, nästan skäms över verkar det som) så ångrar han mig inte. <3
Det var en härlig känsla iaf, att vara nykär, alltid ha någon i huvudet. Att ha någon som älskar och saknar en. Första (seriösa) kärleken är ju något speciellt, iaf. för mig :) Han var den första jag hångla med, han var den första jag hade samlag med, den första jag alltid kunde vända mig till och alltid ha någon att spendera natten med osv osv. Vi har umgåtts nästan varje dag i 2.5 år, sovit med varandra i princip varje dag, inte varit ifrån varandra mer än 1 vecka i sträck (2 gånger) på dessa år.
Vårt avslut är ganska nytt, vi har ju inte någon ny, så vi ses fortfarande och myser till en film :) svårt att bara släppa en och aldrig mer ses efter nästan 3 år. Så det gör det lättare, för vi tycker fortfarande om varandra men just nu känns det som att det inte funkar att vara tsm, han ger inte mig den tid och respekt som jag önskar i ett förhållande. Men den veckan då det har var så osäkert mellan oss, stannade han hemma 3 dagar från jobbet för att vara med mig :) det behövdes.

#22 Låter som en helt fantastisk kille de där! :)

#23 Ja han är det, och lika bra vän. Tyvärr (tycker jag då…) så vet ju hans ex det (att han är en toppen kille), och har varit "på" han sedan de gjorde slut för 3 år sedan, och nu blev hon vääldigt glad att höra att det är slut. För hon vill fortfarande ha han, fast han vill inte ha henne =) (det är en lång historia om oss/henne som gör att jag ogillar henne… hur hon är som person alltså). Han har två ex som tycker att han är den bästa kille de haft. Fast då tycker jag att deras tidigare förhållanden (och de efter honom) inte varit så mkt att hänga i julgranen heller. Man måste vara lite mer kräsen faktiskt.

Jag är 16 och har aldrig riktigt varit kär. Jag har gillat några. Fast har aldrig varit kär.

Faktigst, jag vet inte ens hur kärlek känns. Jag har aldrig älskat någon så mycket att hjärtat slår fortare när jag ser h*n eller när jag är med h*n.

Jag har verkligen problem med kärlek. Inte bara för en person som jag gillar utan för även min familj och vänner.

Jag känner inte kärlek för någon. Inte ens mina föräldrar. Visst jag gillar dom och skulle göra allt för dom. Fast jag känner ingen kärlek för någon. Och har aldrig gjort det.

Visst har man haft lite olika pojkvänner och så, men min första riktiga kärlek är jag tillsammans med nu. 

I början av vårat förhållande så var det lite drama om man säger så. Men jag har ända sedan jag lärde känna honom har jag vetat han är rätt. Vi har tagigt oss igenom svåra saker tillsammans och alltid funnits för varandra. 

Vi känner varandra så bra som man kan känna någon, men ändå överraskar vi varandra hela tiden! :) Folk har ända sedan start sagt att vi är som ett gammalt gift par och ja, det kan man väl säga att vi är Hehe 

Han är mitt första allt, första samlag, första rediga förhållande, första sambon, ja första kärleken! Han skall även vara mitt sista allt med! ❤️

Han är den ända jag kan tänka mig! Vi är nu inne på vårat fjärde år tillsammans och till sommaren ska vi flytta till våran andra lägenhet tillsammans!  😃

Jag har kvar min första riktiga kärlek, än så länge…. :)

#25 det kommer. Någon dag kommer det komma någon som får ditt hjärta att slå lite fortare och din mage att pirra. Och den dagen kommer det vara värt väntan! :)

#28 Hoppas det :P

Min första kärlek är en ganska tragisk berättelse, men den började så otroligt bra och lyckligt. I sexan började jag småtjafsa lite med en kille i klassen, mina kompisar sa ofta att "kärlek börjar alltid med bråk" osv, dom kunde inte ana hur rätt dom hade. Eftersom jag var ganska ung så visste jag inte hur jag skulle hantera mina känslor så jag tjafsade med denna kille så ofta jag kunde bara för att spendera tid tillsammans med honom, haha. Efter ett tag så fick jag ett väldigt gulligt meddelande på msn där han skrev att han var kär i mig och frågade om jag ville bli tillsammans med honom. Först svarade jag nej och förklarade att jag inte klarade av att bli sviken en gång till, men någon vecka senare var mina känslor så stora för honom att jag svarade ja. I över ett års tid var vi ny kära och var helt otroligt tajta, delade allting tillsammans som både bästisar och kärlekspar. Det mest romantiska var nog när han övervann sin hästrädsla och red bakom mig på min fodervärds häst jag hade då bara för att han skulle kunna krama mig, åh kommer ihåg exakta orden för sms konversationen om det senare. <3 

Det är väl ungefär här som historien vänder, han börjar ställa krav på mig och uppmuntrade mig att göra saker som jag inte ville. Eftersom jag är en väldigt envis person höll jag fast vid mina egna åsikter, vilket resulterade att han beslutade att vi skulle ta ett paus i förhållandet. Det är här jag tycker varnings klockorna borde ha ringt i mina öron, men jag var alldeles för kär för att se att min älskling förändrades allt mer. Bara någon vecka efter pausen hade vi löst våra problem och så var vi tillsammans igen, allting funkade väldigt bra en lång tid och vi var så gott som ny kära igen. Men det kom nya problem, i mitten av högstadiet började han träffa en massa andra tjejer, festa osv. Bara några dagar innan sommaren 2012 var jag hemma hos honom och han betedde sig ganska konstigt och klagade över att han skulle vara hela sommarlovet hos sin pappa (men han hade valt att vara hos sin pappa själv) som bor 100 mil ifrån mig. Jag trodde att det var att han var deprimerad över att inte träffa mig så jag tänkte inte så mycket mer på det. dagen efter fick jag ett sms där han skrev att han varit otrogen mot mig och att han gjorde slut med mig för att "allt mellan oss är redan förstört". Jag har nog aldrig mått så dåligt som den sommaren, var nära på att ta självmord flera gåger. Jag hade kunnat ta en kula för den killen och det visste han mycket väl då jag bokstavligen sagt det till honom, men han slängde bort mig som skit. Än idag mår jag dåligt över detta och har inte känt samma sak för någon annan, kommer nog aldrig älska någon så mycket som jag älskade honom. 

Men det mest traumatiska i mitt liv var nog när jag och några kompisar skulle festa och efter mycket om och men så slutade det med att jag, min bästis och mitt ex var i samma stuga. Visst, min bästis var lite av en slampa, men jag trodde seriöst aldrig att hon kunde gå så lågt som att ha sex med honom med mig i samma rum! Jag sprang barfota ut i skogen i bara jeans och en tröja och låg utomhus hela natten trots att hela jag skakade av gråt och köld då det nästan var minusgrader. det värsta var att min bästis visste hur mycket jag fortfarande älskade honom, bara för att förhållandet tog slut mattades aldrig mina känslor för honom ut. Idag hatar jag dom båda för vad dom gjorde och jag kommer aldrig förlåta någon av dom för vilken smärta det orsakade mig. Tyvärr går jag i samma klass som båda två, men jag umgås inte med någon av dom och min "bästis" har ersatts av en äkta vän sedan barndomen, hon fanns där för mig när jag hade det som jobbigast. Det enda jag lärde mig av detta är att jag aldrig kommer skaffa en vän som min "bästis" igen. På köpet förlorade jag en stor del av mig själv och förmågan av att älska någon annan kille.