Tonåringar iFokus

Tonåringar

Etikettmåste-skriva-av-mig
Läst 842 ggr
Cazzos
0

Jag är inte dum...

Min syster la upp en bild på hennes katt på facebook igår. Han har en fin tabbyteckning, påminner om bengalens marble-teckning.

Hennes vänner kommenterade och frågade om det var en bengal, då säger hon att han är en bengalblandning. Han har ingen stamtavla, och min syster påstår att hans mormor är en bengalblandning och att hon träffat den här katten (om hon försöker använda det som bevis det vet jag inte).

Eftersom att jag hängde extremt mycket på Katter iFokus förut när jag hade en katt så har jag blivit som alla andra där: när jag ser något liknande, då reagerar jag, och skriver mina åsikter, och fakta.

Detta blev till en liten argumenterande diskussion och min syster ringde mig för ca 40 minuter sen och börjar med att säga ungefär "Nu lägger vi ner med den här diskussionen på facebook", ja, okej, i get it. Jag slutar!

MEN ändå så fortsätter hon diskussionen på telefon och säger att "men han har ju fått teckningen från en bengal någonstans i släkten, hans mormor är ju en bengalblandning" - javisst, men det är inte det jag pratade om på facebookbilden heller.

Det som upprör mig mest är att hon, som alltid, kommer med: "Caroline. Jag är 39 år, du är 16. Jag är inte dum"

Ja, ni kan ju själva inse hur ELAKT det låter. Iallafall för mig. Hon dumförklarade mig och jag är så jävla ledsen så jag vet inte var jag ska ta vägen.

Jag kanske inte är världens mest pålästa kattmänniska, men mina åsikter är minst lika viktiga som någon annans, vilket jag sa till henne i telefonen och hon höll med, dock med en sjukt dryg ton.

Jag tjafsade inte i telefonen eller på facebookbilden, men när hon ringde mig och började diskutera om allting så svor hon och höjde rösten osv.

Hon sa att jag inte behövde kommentera bilden över huvudtaget om jag ändå skulle börja argumentera om bengalteckningar, men jag gjorde det och ångrar det inte. Jag har lika stor rätt att börja argumentera som att andra kommenterar hur fin katten är t.ex., och sen är det upp till henne hur hon vill tolka det och hur hårt hon tar åt sig. Jag har iallafall tagit bort alla kommentarer jag skrivit på bilden.

Jag låter sjukt egoistisk nu men det är väl sån jag är. Folk tar åt sig så jävla mycket nuförtiden oavsett vad man än säger, så jag har helt enkelt slutat bry mig. Jag vet konsekvenserna av det jag säger, och om jag vill ta den risken så får jag väl banne mig göra det..

Ville mest skriva av mig för att jag blev upprörd över hennes "PÅMINNELSE" att jag är 16 och hon är 39, vilket gör, enligt henne, mig mindre intelligent för att jag är yngre än henne. Hon är äldre och "visare" än mig, det är typ så hon tänker. Hon är exakt som vår mamma. Ironiskt då de är ovänner sen långt tillbaka och pratar inte med varandra.


Zorro_Tiger
0
#1

Så oshysst! Jag har en syrra som är 25 och jag är 12 (ska fylla 13) alltså är hon ca 12 år äldre än mig men ändå så bråkar jag med henne likadant som jag gör med min 7åriga lillasyster.

"Det är inte människor som hatar mig, det är jag som hatar människor"

Cazzos
0
#2

#1 Jag blir så trött på henne när hon beter sig så! Jag och min syster var ovänner i nästan 2 år pga hennes attityd och nu när vi varit vänner och haft det bra i typ ett halvår så ska hon helt plötsligt vara finkänslig och bli så jävla defensiv mot mig? Vad har jag gjort för fel? Hon sa i telefonen att hon inte var sur på mig men jag gjorde det klart för henne att jag bryr mig inte över huvudtaget om hon är sur eller inte, för att det är hennes problem. Hon bara suckade. Hon fortsatte även att säga "stackars katt". Varför är det så jävla synd om katten bara för att man diskuterar teckningen på den? Det fattar inte jag..


Zorro_Tiger
0
#3

#2 Aa, Det jag skulle gjort är att sätta mig ner och prata med henne! Berätta hur du känner och försök att tänka dig in i hennes sitvation och hur hon kan/gör tar saker som du säger. Berätta också att du älskar henne, För det gör du inerst inne!

"Det är inte människor som hatar mig, det är jag som hatar människor"

Cazzos
0
#4

#3 Jag ska tänka på det! Tack. 🙂

Jag har kommit över självaste diskussionsdramat nu, tänker mest på att hon dumförklarade mig. Men jag ska fundera lite på det om det är värt att ta upp det med henne. Om jag ska göra det nu eller se om hon gör det igen. För att den här gången stod jag iallafall upp för mig själv och sa emot henne, innan hade jag bara gråtit haha.