Jag & min sambo träffades på gymnasiet.
Blev tillsammans efter jullovet, men varade bara runt 1 månad pga olika anledningar.
Sedan gick jag, han och 2 kompisar på dejt och då blev det vi igen (ca 6-7 månader efter förra uppbrottet).
Förlovade oss efter 8 månader.
Bor nu ihop, varit tillsammans i 5 ½ år  :) Tiden går sjukt snabbt!
Vi har roligt ihop, trivs bra tillsammans och är fortfarande lika kära :)

Jag var 16 år när jag fick min första pojkvän, var tillsammans i 9 månader sammanlagt, är också mitt kortaste förhållande.

1# vilken tur du har haft :D 

själv har jag bara haft 1 pojkvän och det varade bara i 1 vecka :,( men men så e det, har fortfarande inte kommit över han efter 4 månader :( han hade ju inte direkt någon anledning heller.

#2 Ibland så:)
Dock kändes det hopplöst tills jag fick första pojkvännen vid 16 års ålder. Kändes som att jag aldrig skulle träffa någon ^^,

Det kan ta tid att komma över det ibland :(

Jag och min nuvarande pojkvän träffades för två månader sedan genom ett event i skolan. han skrev till mig dagen innan och frågade om jag skulle gå på festen efter eventet, vilket jag tyvärr inte skulle. dagen efter eventet skrev jag och frågade hur det var och vi pratade lite.

några dagar senare , på skolavslutningen fick jag hans mobil nummer och vi började snacka, några dagar senare träffades vi på en fest och sedan umgicks vi varje dag resten av jullovet.

det mest romantiskaste var då vi hamnde lite i luven på varandra en halv timme innan tolvslaget för att jag blev sotis för han var med en tjejkompis som han haft ihop det med lite innan, precis lagom till tolvslaget tog han sig till mig, utan jacka i spöregnet bara för att spendera resten av kvällen med mig.

Min fästman som jag har nu (den enda killen jag någonsin haft) blev tillsammans genom att vi gullade… och båda var kära i varandra… det började med att vi kallade varandra sötnos, finaste, till älskling och slutligen "min underbara flickvän/pojkvän". Och då visste vi att det var vi…. det har varit vi i flera år nu. Det var vi redan när jag var 12. Är nu 17. Och han har i sin tur inte gjort något hemskt mot mig. Tycker han är perfekt… på alla sätt och vis… så därför förlovade jag mig med honom. Tycker verkligen han är felfri och den enda för mig:-)

jag är 14 år och har aldrig haft pussat någon eller ingen har aldrig varit kär i mig eller sakt att jag är söt eller varit ihop med någon och jag är fortfarande glad över men det kommer komma.😮

Min första kärlek är en ganska tragisk berättelse, men den började så otroligt bra och lyckligt. I sexan började jag småtjafsa lite med en kille i klassen, mina kompisar sa ofta att "kärlek börjar alltid med bråk" osv, dom kunde inte ana hur rätt dom hade. Eftersom jag var ganska ung så visste jag inte hur jag skulle hantera mina känslor så jag tjafsade med denna kille så ofta jag kunde bara för att spendera tid tillsammans med honom, haha. Efter ett tag så fick jag ett väldigt gulligt meddelande på msn där han skrev att han var kär i mig och frågade om jag ville bli tillsammans med honom. Först svarade jag nej och förklarade att jag inte klarade av att bli sviken en gång till, men någon vecka senare var mina känslor så stora för honom att jag svarade ja. I över ett års tid var vi ny kära och var helt otroligt tajta, delade allting tillsammans som både bästisar och kärlekspar. Det mest romantiska var nog när han övervann sin hästrädsla och red bakom mig på min fodervärds häst jag hade då bara för att han skulle kunna krama mig, åh kommer ihåg exakta orden för sms konversationen om det senare. <3 

Det är väl ungefär här som historien vänder, han börjar ställa krav på mig och uppmuntrade mig att göra saker som jag inte ville. Eftersom jag är en väldigt envis person höll jag fast vid mina egna åsikter, vilket resulterade att han beslutade att vi skulle ta ett paus i förhållandet. Det är här jag tycker varnings klockorna borde ha ringt i mina öron, men jag var alldeles för kär för att se att min älskling förändrades allt mer. Bara någon vecka efter pausen hade vi löst våra problem och så var vi tillsammans igen, allting funkade väldigt bra en lång tid och vi var så gott som ny kära igen. Men det kom nya problem, i mitten av högstadiet började han träffa en massa andra tjejer, festa osv. Bara några dagar innan sommaren 2012 var jag hemma hos honom och han betedde sig ganska konstigt och klagade över att han skulle vara hela sommarlovet hos sin pappa (men han hade valt att vara hos sin pappa själv) som bor 100 mil ifrån mig. Jag trodde att det var att han var deprimerad över att inte träffa mig så jag tänkte inte så mycket mer på det. dagen efter fick jag ett sms där han skrev att han varit otrogen mot mig och att han gjorde slut med mig för att "allt mellan oss är redan förstört". Jag har nog aldrig mått så dåligt som den sommaren, var nära på att ta självmord flera gånger. Jag hade kunnat ta en kula för den killen och det visste han mycket väl då jag bokstavligen sagt det till honom, men han slängde bort mig som skit. Än idag mår jag dåligt över detta och har inte känt samma sak för någon annan, kommer nog aldrig älska någon så mycket som jag älskade honom. 

Men det mest traumatiska i mitt liv var nog när jag och några kompisar skulle festa i höstas men det hände en massa så folk var tvungna att åka hem så det slutade med att jag, min bästis och mitt ex var i samma stuga. Visst, min bästis var lite av en slampa, men jag trodde seriöst aldrig att hon kunde gå så lågt som att ha sex med honom med mig i samma rum! Jag sprang barfota ut i skogen i bara jeans och en tröja och låg utomhus hela natten trots att hela jag skakade av gråt och köld då det nästan var minusgrader. det värsta var att min bästis visste hur mycket jag fortfarande älskade honom, bara för att förhållandet tog slut mattades aldrig mina känslor för honom ut. Idag hatar jag dom båda för vad dom gjorde och jag kommer aldrig förlåta någon av dom för vilken smärta det orsakade mig. Tyvärr går jag i samma klass som båda två, men jag umgås inte med någon av dom och min "bästis" har ersatts av en äkta vän sedan barndomen, hon fanns där för mig när jag hade det som jobbigast. Det enda jag lärde mig av detta är att jag aldrig kommer skaffa en vän som min "bästis" igen. Känns som att jag förlorat en stor del av mig själv sedan jag förlorade min pojkvän då jag genomgick en hel del mer som jag inte orkade skriva. Även fast jag aldrig skulle ta tillbaka honom idag då han är en helt annan person (och killen jag blev kär i existerar inte längre) så tror jag tyvärr att mitt hjärta håller fast vid det gamla. "Even if I fall in love again with someone new, it could never be the way I loved you" stämmer ganska bra in på mig då jag aldrig känt så här för någon annan, kanske kommer jag inte göra det heller. Kan man verkligen bli så sårad att man aldrig blir kär igen? Antar att tiden får utvisa det för min del..

Vi blev tillsammans någon dag in på gymnasiet. Vi hade känt varandra sen vi var…12-13 kanske, idag är vi 18 och 19 år. Vi bestämde oss för att gå i samma gymnasie, hamnade i samma klass för att vi skulle kunna peppa varandra genom skolgången då vi båda hoppat av tidigare och haft det allmänt jobbigt med skolan. Vi kom varandra väldigt nära och vips så var det vi! Nu har vi varit ett par i ca 1,5 år.
Det värsta…tror inte att han har gjort mig något illa alls. =D

Första som jag faktiskt klassar som förhållande var jag nog 14 år gammal. Det höll i två år. Korta förhållanden tror jag inte riktigt på….är vi inte ett par i mer än ett halvår så klassar jag det mer som en lång flirt haha. 😃

7# oj, du hade verkligen en riktig hemsk historia, tycker synd om dig, verkligen :( men jag tror du kommer hitta den rätta endå fram över igen. man kan nog inte bli sårad så mkt att man inte kan bil kär igen.

5# vilket gymnasium går du på? tycker jag känner igen dig :P

#10 Ingelstadsgymnasiet, är det nåt du känner igen? :O

11# okej :) går också där ju :P

#12 Jaha oj haha :D Vilken klass? jag går i dv12

hehe, jag går djs12 :P

#14 Haha vad kul att stöta på någon från samma gymnasium här :D trodde jag aldrig :o

haha inte jag heller faktiskt :o men skoj :P

#15 men du har haft tur som har hittat den rätta iaf :)

Jag och min blivande man träffades via internet 2008, genom en gemensam bekant. Sen träffades vi på riktigt den sommaren och har varit tillsammans sen dess.

Jag var alltså 15 när jag fick min första pojkvän, och det kortaste förhållandet tickar fortfarande på och närmar sig snart fem år ;) Jag har bara haft en, och jag lyckades hitta rätt första gången.

Vi förlovade oss på nyårsafton 2010, och vi gifter oss den 29e juni i år, tre dagar efter vår femårsdag.

Och tja, det värsta han gjort är väll att han kysste en annan tjej i början av vårat förhållande. Men det är glömt sen länge nu :)

#17 Ja hoppas du också gör det!:D

#19 aa hoppas jag med, hade det inte så lätt i höstas. Var tsm med en  i knappt en vecka :( har fortfarande inte kommit över han än :/ men nu e han borta från skolan och hoppas det blir lättar att glömma…

Hur vi blev tillsammans: Har flickvän nu, började som ett fyllestrul på nyår och sen kunde jag inte släppa henne ur tankarna, och hon kände likadant fick jag reda på några dagar senare. Allting gick väldigt fort, fortare än det gått med nån annan, men det känns inte mindre rätt för det. 

Det värsta en partner gjort mot mig: Ja det måste väl ha varit ett ex som var otrogen och ljög om det hit och dit, och ett annat ex som inte visste vad han ville eller vart i livet han var påväg - och därför började röra om mina känslor. Är nog det som gjort allra mest ont. 

Hur gammal jag var när jag fick min första partner: Hm, jag gick i sexan när jag fick min första s.k "riktiga" pojkvän, då var jag väl.. 12 år tror jag? Haha! 

Mitt kortaste förhållande: Hm, förhållandet jag hade förra hösten som endast varade 1-2 månader och inte var särskilt seriöst trots att jag hade väldigt starka känslor för honom. Annars var det väl med min första pojkvän, det varade knappt ett dygn men det tycker jag inte räknas haha.

#20 nej vad synd!;( vad hände och varför slutade han?;/

#22 han sa att han gjorde slut för att han och min kompis bråkade ty :( men det gjorde dom långt innan vi blev tsm ändå. så jag tror inte riktigt på han att det var den anledningen faktiskt :/ vet inte riktigt varför han slutade men han sa att det inte gav honom någon utbildning… saknar han enorm ändå :,(

#23 neej vad tråkigt ;/ har ni ingen kontakt alls längre ?;(

nepp, men han la till mig på fb igen. (han raderade mig när han gjorde slut) men han e sällan inne ändå. men får se hur det blir senare, men tror inte att vi kommer att hålla kontakten. men det skulle vara kul att bara vara kompisar iaf.. fast det kan ju vara svårt det också eftersom att jag e fortfarande kär i han :/

Det kan jag tänka mig ;/ verkar inte så snällt av honom att bara ta bort dig och så.. du kanske borde prata med honom? så han förstår.. eller han kanske är svår att prata med?;/

har redan försökt att prata med han tex, att han skulle förklar mer vad det var som var fel. skrev att jag fortfarande gillade han osv, men han svara inte på det direkt :/ han e ganska svår att prata med kan man säga :( fick iaf ur han lite saker vad han tycker och så. men inte varför han dumpade mig :/ men får väl leva med att inte direkt veta varför..

Tycker faktiskt det är dåligt av honom att inte kunna säga varför…. ibland kanske man inte heller riktigt vet varför man gör slut men då tycker jag han borde säga det istället för att inte säga någonting alls… det måste vara jätte jobbigt att bli lämnad utan svar:/… du kommer säkert hitta någon bättre för dig än honom!:)

aa, det värsta var ju att han skrev att han fortfarande tyckte om mig men att det inte funkade på nåt sätt :/ men han skrev ju inte varför det inte funkade.. aa får hoppas att jag gör det :) men de e väl bara att försöka att glömma och vänja sig vida tanken ändå :/

Borsett från små förhållanden under låg och mellanstadiet s har jag haft 2 riktiga förhållanden. 

Min första pojkvän och jag gick i samma klass under högstadiet. Han blev kär i mig redan i 7an men för mig tog det ända till 9an och då blev det vi. Det var överlag ett väldigt bra förhållande även om vi ibland sårat varandra, och till slut blev det nästan ett spel. Mina känslor tog slut, eller jag älskade honom fortfarande men inte på samma sätt utan såg honom som en vän. 
Fortsatte dock vara tsm med honom ytterligare 6 månader pga en resa vi bokat och det fick mig att må oerhört dåligt. Blev deprimerad  tog ut det på alla andra och var väldigt nära att falla ner i ätstörningar. Jag lurade både mig själv och honom att jag älskade honom på samma sätt och nu i efterhand förstår jag hur dåligt det fick mig att må. 

Det värsta han gjorde mot mig var dock ungefär 1 år in i vårat förhållande. Han började träffa en annan tjej, bara som kompis. Men jag märkte snart att han gillade henne. Han skröt om henne inför mig, messade hela tiden. Och till slut erkände han att han hade känslor för henne, men inte så starka som för mig. Det gjorde så oerhört ont, och jag önskade att han vart otrogen istället, för det hade vart lättare att hantera. Men hur som tog vi oss igenom allt och är idag väldigt goda vänner. :) Vi var tsm i 2 år och det är snart 1 år sedan det tog slut.

Min andra pojkvän träffade jag i maj, blev tsm i juni. Ett väldigt intensivt förhållande med massor av passion, men också fullt av bråk. Både otroligt envisa, han med kontrollbehov och jag någon som aldrig skulle gå med på att göra som någon annan säger. 
Uppbrottet var fruktansvärt. Först över sms sedan på fyllan. Följt av en vänskap som aldrig kom, mer bråk och nu ingen kontakt alls. Vi gjorde slut i slutet av december. 
Tog ett bra tag innan jag repade honom, för mina känslor var oerhört starka och har nog aldrig upplevt sådan fysisk smärta i mitt hjärta förut.  Verkligen fruktansvärt. Aldrig blivit så sårad i mitt liv. 
Men det gick över, och nu är jag bara arg över att han hanterat allt så barnsligt. Vi var tsm i 6 månader.

Killen jag dejtar nu träffade jag på nyår. Några dagar efter jag gjort slut med min senaste kille. Ledsen som tusan hade jag bestämt innan att jag skulle ge nyårskyssen till en killkompis jag visste var kär i mig (han var snabb med att berätta det efter jag blivit singel och pussade mig någon dag senare -.-). Fick panik över detta på kvällen och hittade en annan kille på festen. Och så blev det. Vi visste bara varandras förnamn men han hittade mig på fb tackvare gemensamma vänner. Och sedan dess har vi dejtat. 
Jag önskar att jag träffat honom typ nu, och inte så snart efter jag gjorde slut med mitt ex. Men allt kan inte vara perfekt och nu har han på något sätt vart en del och en klippa genom min sorgperiod. Och jag kände ganska direkt att mina känslor för honom växte sig starka i takt med att känslorna för exet försvann. 

Jag har alltså var i ett förhållande sedan jag var 15 i princip. Fyller 19 nu i mars. Inte mitt drömscenario. Hade bestämt att jag skulle vara singel nu ett bra tag. Och lära mig hur det är, vara fri ett tag och undvika känslor. Känslor sårar. 
Men mitt liv går aldrig som jag tänkt. Antar att jag är kär i kärleken lite.

Oj ok… Mitt första och kortaste mer seriösa förhållande höll i 5-6 månader, sen kom jag på att jag inte älskade honom och förmodligen inte skulle göra det på rätt sätt heller… så jag gjorde slut.

Min nuvarande pojkvän träffade jag faktiskt på internet, på en hemsida där man pratar med folk från hela världen (lite som Facebook). Egentligen var jag lite kär i en annan kille, men jag beslutade mig för att träffa Mads, som han heter i alla fall. Han var snart 21 och jag var 19. Han kom till Sverige i april 2011 och skulle bo hos mig i tre dagar. Det var de roligaste tre dagarna jag hade haft på länge! 😂 Mads var "galen", jätterolig och otroligt pratig.

Vi verkligen klickade och det kändes som om vi hade känt varandra i flera år redan! Jag kände mig trygg när jag var med honom - och aldrig var det tråkigt! Vi beslutade oss för att vara "exclusive", alltså inte dejta andra. Jag besökte honom i Danmark i en vecka i juni samma år. Vi gick på dejter till nöjesparker, zoo och allt möjligt - så himla kul! Kvällen den 10:e juni när vi låg och skulle sova så vände han sig mot mig och höll ett litet tal om att jag var för bra för att förlora, så han ville att vi skulle bli ett par. Jag höll med. :)

Två månader senare flyttade jag in till honom. Det var antingen det eller plugga journalistik i Sundsvall, om jag kom in. Jag hade inte ens trott att jag skulle komma in, utan planerade livet ihop med Mads istället. Sen fick jag beskedet om att jag faktiskt HADE kommit in och då började jag gråta. Så det var ganska uppenbart vad jag helst ville göra.

Den 22:a augusti 2011 flyttade jag till Danmark, en vecka innan min 20-årsdag och här har jag bott sedan dess. Mads är min bästa vän och jag älskar honom av hela mitt hjärta. ❤️

Visst pratar vi om framtiden, "när vi är gifta", "när vi bor i hus", "när vi har barn"… som om vi bara tar förgivet att det är vi två för alltid. 🌺

mitt första förhållande varade väl typ någon månad, var någon gång i början av högstadiet. det var väl inte direkt seriöst. min sambo träffade jag på gymnasiet. vi gick i parallellklass med varandra på natur och han hade varit tillsammans med en gammal kompis till mig. hade honom därfö på MSN. var alltid lite förtjust i honom, tyckte han var så jäkla skön, och snygg till på köpet. tyvärr mgicks vi i helt olika grupper, så vi kände inte varandra mer än flyktigt. bestämde mig en dag för att t akontak på MSN och snackade lite fram och tillbaks. tog hans nummer och åkte sedan och hämtade honom på gymmet. vi skulle ta studenten ett par månader senare och kom överens om att vi kunde vara kk tills dess, då vi hade planerat helt olika saket. var kk i ett par månader och insåg på vägen att vi nog båda hade känslor för varandra. ja var feg för första gången och skrev det till honom på sms, och han svarade bara att "sånt här tar man inte på sms, jag åker ut". han tog bilen, hämtade mig och körde ner mig till bryggorna nere hos mamma och pappa. där betämde vi oss för att vi skulle gå från kk till par. nu har vi snart varit ett par i 7 år, är förlovade sedan några år och funderar väl på om vi kanske skulle gifta oss inom en inte allt för snar framtid :)

#29 Vad synd.. :( vart bor han då? de borde ju kunna funka tycker jag… fast å andra sidan kanske du hittar någon annan på vår skola som kan göra dig gladare hehe :)

#33 han bor nära ett par mil från mig ca 4-5 kanske. aa får hoppas att jag gör det :) har varit väldigt deppig på senaste tiden sen han gjorde slut. fast det börjar bli bättre nu iaf :) 

det e ju inte säkert att han vill vara kompis heller, inte som det verkar nu iaf. han tog nog bort mig på fb för att det e ju lättare att lindra sina kännslor. för han tycket ju fortfarande om mig… men han e lite svår att förstå, och  vad han vill osv… :/  så det e nog lättare att glömma tyvärr :/ och inte ha någon kontakt mer

Kan ni inte ta detta via pm i stället

30# Herregud, känns som du är min dubbelgångare eller något.. Varit med om nästan exakt samma..

#36; Haha, trodde jag var ensam :(

#34 verkar som han kanske inte är värd att satsa på… verkar som det säkert finns någon annan med mer öppna armar för dig som kan ge dig det du behöver :) synd dock att de blitt så :/

Hur vi blev tillsammans: Har en kille nu som går i klassen under och jag börja prata med honom för vi åker samma chater buss till och från skolan. först var det typ ett skämt för han var så rädd för mig men sen vart vi goda vänner och sen vart ja helt förälskad! Och det pirrar fortfarande i magen av att vara med honom :D

Hur gammal jag var när jag fick min första partner:  

14 var i höstast.

Mitt kortaste förhållande:

3 månader, sen gjorde jag slut och han sluta prata med mig! :/

**Mitt kortaste förhållande? 
*Det var ju inget direkt seriöst förhållande men de kortaste varade väl knappt 1 månad. 😕*

Hur blev ni tsm, hur träffades ni, **vad är det värsta en pojkvän har gjort mot dig, hur gammal var du när du fick din första seriösa pojkvän?Det är en "historia" som drar sig tillbaka till 2009 när jag var 14/15 & han 18, en rätt tråkig historia men den slutar bra iaf. Jag tror att "historien" ganska mycket svarar på alla frågorna ovanför, om du vill läsa den så kommer den här:

Han (Sebbe) gick i min systers klass och dom umgicks ibland på fritiden. När dom hade gått 2 år tillsammans på gymnasiet så var jag och han på samma spelning en kväll och jag som alltid har blivit kompis med min systers kompisar hängde liksom med syrrans kompisar och mina egna där under den kvällen. Under kvällens gång så skulle vi alla gå för att äta på Mcdonalds, påvägen dit så tog jag tag i hans hand helt utan anledning och han släppte inte förrän vi var inne på Donken. Dagen efter så var jag med mina kompisar på rix fm festivalen och jag fick för mig att jag såg honom där och tittade runt överallt för att se om jag kunde hitta honom igen vilket jag självklart inte gjorde, det var dock ungefär då det slog mig att jag hade blivit lite kär trotsallt. Sen la han till mig på MSN och vi utbytte nummer och började smsa en hel del. Det jag dock inte visste just då var att han hade en flickvän som bodde typ 5 timmar bort, fast dom gjorde snart slut för att han ville vara med mig. Sedan åkte han iväg utomlands med sin familj i typ 10 dagar, vi hade ingen kontakt och han kom hem igen och blev tillsammans med sitt ex. Vi tappade kontakten och jag hade en liten "sommarfling" med en annan kille som bodde långt bort från mig men som var nere och campade här vid. 
Åhhh sen så fick jag kontakt med Sebbe igen, ännu en gång så gjorde han slut med sin tjej men då var det för att han hade känslor för en annan tjej som inte alls på någon sätt alls besvarade hans känslor och han föll tillbaka till att vilja vara med mig tills han återigen blev tillsammans med sitt ex igen. Vi tappade kontakten igen och återtog den inte på flera månader, men på nyår kl 00.00 så skulle jag skicka gott nytt år till alla på min kontaktlista och den enda som smset kom iväg till var just Sebbe vilket var skitkonsitgt och han svarade.
Några månader senare gjorde han slut med sin tjej igen och blev tillsammans med mig, det höll denna gången i 5 månader innan det tog slut och han ett tag senare var med sitt ex igen. Denna gången så var jag riktigt deprimerad och arg, jag ville inte göra någonting i huvudtaget, jag ville inte ens vara hemma, men var jag hemma så låg jag i soffan.
Sen kom den dagen då han helt seriöst inte ville ha någonting mer med den tjejen att göra så han typ raderade henne ur sitt liv och nu sitter vi här, snart 2år non stop, bor tillsammans, varit utomlands tillsammans i 2 veckor och har husdjur tillsammans. Varken jag eller han har några planer på att sticka och han har ingen kontakt med sitt ex heller sen den dagen då dom gjorde slut för nästan 2 år sedan nudå.

Så trots att han gett mig många dåliga stunder så har han ändå trotsallt gett mig fler utav dom bra stunderna. 🙂
Och han valde ju faktiskt att spendera sin tid & att bo med mig tillslut! ❤️

#35 Det är ju hennes tråd. Hon får väl skriva med vem och hur mycket hon vill i sin egen tråd? Om du inte vill få meddelande om uppdaterat inlägg så kan du ju bara sluta delta i tråden.