Utan min älskling
Idag fick jag sportlov precis som många andra ungdomar 😃
Dock tycker jag att sportlovet alltid varit det tråkigaste lovet då det är så många bortresa där jag bor och jag alltid behövt vara hundvakt så har inte kunnat åka bort också.
Men skillnaden på detta år som så många andra är att det nu är första gången på två månader som jag är ifrån min pojkvän längre än tre dagar då han är bortrest..
Även om jag vet att vi ses om 9 dagar igen så känner jag mig alldeles halv och tom. Trodde inte alls att det skulle kännas såhär, visste att jag skulle sakna honom super mycket och tycka det var tråkigt att inte få umgås med honom lika mycket som vanligt men jag vill typ bara ligga i sängen och gråta..
Känner mig super fjantig! Jag har en del kompisar hemma och kan absolut sysselsätta mig om jag vill, men jag vill typ inte.. allt känns tråkigt.
Men det måste väll vara någon som någonsin känt som jag? Hur var det när du var ifrån din första kärlek såhär första gången?
Någon som har tips på grejer som kan pigga upp?
![[Tilde]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag och min sambo har bott ihop i 1,5 år och jag saknar honom lika mycket varje gång han är bortrest. Tycker inte alls att det blir lättare, som folk brukar påstå. 🤔
Jag brukar bara se till att göra sånt jag inte gör när han är hemma… som att måla, ha seriemaraton, idrotta, osv. :)
Jag skulle försökt aktivera mig så mkt som möjligt :)
Jag har varit ifrån min pojkvän (nu ex) i en vecka efter att ha varit med varandra nästan varje dag i ett år. MEN då var det jag som var bortrest i Spanien så jag tänkte inte så mkt, vissa dagar saknade jag han, skrev något sms och sånt. På hemvägen längtade jag mest, från Arlanda med tåg haha :) Han själv har aldrig varit borta så jag har inte känt så som du gör.
När vi inte ens var tsm, typ just börjat träffats åkte jag till Spanien en hel månad, jag var sååå nykär så jag åkte hem efter 10 dagar! Jag överraskade alla vänner och han. DOCK saknade jag han inte så mkt alls den första veckan för jag hade så roligt med annat på resan (äventyrsbad, shopping, nöjesfält osv) Inte förän efter en vecka som jag ville hem för då var det "tråkigt" igen och jag bara hängde hos släkten.
Sen har jag varit iväg på helgkryssningar utan honom. Så länge jag har "fullt upp" klarar jag mig. I slutet av vår relation (2.5 år) saknade jag han inte alls lika lätt, kunde vara utan han och inte göra något särskilt alls i tre dagar utan att känna längtan… det var lite tråkigt faktiskt.
Men jag förstår dig lite, är man van att alltid ha sin pojkvän "tillgänglig" ja då blir det lätt så.
Jamen precis och jag vet att han kommer att ha så sjuuukt kul nu då han är bortrest så att jag är ju glad för det, och han slipper ju sakna mig lika mycket (haha) men är nästan så att jag fastnat i ''tycka synd om mig själv''träsket nu vilket inte är särskilt charmigt!
Starta ny diskussion
