Jag kan säga att under gymnasiet var jag i din situation! Jag var "kär" i en amerikan (han var också musiker, hobbymusiker) och han gjorde mig bara sååå glad! Vi planerade att han skulle åka till Sverige och träffa mig, men det blev aldrig av för hans jobb. Han lockade fram såna extrema känslor! Glädje för det mesta, men jag blev också jätteledsen när han inte hörde av sig då han skulle eller liknande… 

Sen träffade jag min nuvarande sambo och då behövde jag ju inte amerikanen längre. Vi pratar fortfarande ibland via facebook och han får mig att le väldigt ofta, men jag behöver honom inte - och jag har inte samma känslor kvar. Han hade sin chans - and he blew it. :/

åh, usch.  Det är så jobbigt, vet inte vad jag ska göra.:/

Jag har tyvärr inga bra råd… Antingen så får ni träffas och se vart det leder, eller så är det nog bäst att bara besluta att vara vänner, prata då och då men inte vara en så stor del av varandras liv. :/

Nu är det kanske bara jag men jag hade i alla fall försökt!!
Först av allt, saker och ting lär inte hända på en natt, det kommer ta ett tag så man får vara redo på att behöva vänta om det så vill sig. Jag hade fortsatt prata med honom, se efter om han verkligen är den jag vill att han ska vara (ibland kan man få små crushes och sen undra vad fan man tänkte på)… 
Hade han fångat mitt intresse och behållt det ett tag så hade jag berättat det för honom för att sen se vart det skulle kunna leda, känner han samma sak så är det inga hinder att man bor en bit ifrån varandra.
Jag själv som gillar språk kanske hade åkt på en språkresa till just USA då, dels för studierna och dels för att kunna träffa honom på ledigheten /alt. au pair. 

Det finns ju en hel del alternativ, man ska inte ge upp redan från början. Tänk om det visar sig trots allt att han är mannen i ditt liv, är det inte värt att kämpa för då? 😎

#4
Sant, men han har inte skrivit på två dagar. Han har i och för dig inte kollat på mitt meddelande, men fortfarande. Känns som att jag mest är irriterande. Känns extra mycket i och med att han skriver en kort mening som svarar på min fråga och sen får jag komma igen.

"En bit ifrån varandra" hehe. Flera mil + att jag inte kan språket speciellt jättebra. Vill lära mig, använder det dagligen på twitter (inte bästa sättet att lära sig kanske, men bättre än inget) och lyssnar på brittisk radio men har fortfarande problem med att snacka tyvärr.

Att resa utomlands på språkresa och liknande är rätt uteslutet på grund av ekonomi, jag fyller dessutom 18 i höst. Men visst skulle man på något sätt kunna träffas, men känns inte än som att han bryr sig speciellt jättemycket om mig.
Vet inte ens om han har flickvän, haha? 🤔

Okej, han verkar inte ha flickvän.
"Something you all might not know, Ive never had good luck in relationships. I wear my heart on my sleeve. Gets me hurt alot." 😕