Den här dikten skrev jag som ung när jag var deppad och livet kändes som bara elände.

Minstingens fot

trasslade till sig i sot

som ett bi

som fastnat i sin honung

Bad till sin konung

fast han ingen har

En vandrande pinne

utan sinne

fastnade i sitt linne

Huttrande

puttrande gröt

Allt i blöt.