Min mamma är jätte snäll, omtänksam, underbar och finns alltid där. Jag älskar henne jätte mycket och skulle aldrig klara mig utan henne!

Pappa däremot är enligt mig tråkig, ofta sur men ändå jätte snäll och finns alltid där.

Min mamma är väldigt sträng på så sätt att hon vill och förväntar det bästa av sina barn. Hon är överbeskyddande och generös. Hon är inte speciellt kärleksfull, men ibland har hon sina stunder :) Rolig kan hon också vara ibland, hihi

Min pappa är riktigt barnslig, haha! Han fånar sig ofta, men är på samma gång en bra fadersfigur, han jobbar hårt, är ansvarsfull och jättesnäll. Älskar att sitta och diskutera saker med honom :)

Min morsa är väldigt speciell, hon har alltid haft väldigt svårt att förstå att mina behov är annorlunda än hennes, vilket märkt när hon t.ex inte velat leka med mig som liten, utan detta har andra släktingar gjort. Hon har alltid visat mig kärlek, men samtidigt varit ganska "kall" vissa lägen, och inte förstått riktigt hur man uppfostrar ett barn. Barn är jobbiga och bråkiga ibland vilket hon inte klarat av att hantera. 

Hon har alltid varit väldigt inkonsekvent (ologisk/motsägelsefull), sagt en sak men menat en annan och hittat på lite nya regler varje dag så att säga. Hon har alltid haft väldigt korta tyglar, alltid kontrollerat varje steg jag tagit och inte litat på mig för fem öre så har varit väldigt svårt att leva med henne. Har i dagsläget inte så mycket kontakt med henne,  och det är lite synd.. Trots allt tycker jag ju om henne mycket. 

Min farsa är väl i princip allt min morsa inte är, haha! Han litar på mig till 100%, har inga s.k "regler" och detta har lett till att jag kunnat vara helt öppen mot honom, han vet alltså allt om mig av den enkla anledningen att jag får göra vad jag vill. Han är en väldigt fin människa, som bryr sig om andra människor och djur otroligt mycket och ibland blir jag t.om irriterad för att han bryr sig alldeles för mycket om andra. Han har humor, är ödmjuk, givmild, social och väldigt snäll. Världens bästa farsa helt enkelt :-)

Min mamma är väldigt snäll och vill alltid mitt bästa. Hon ställer alltid upp och finns alltid till en hjälpande hand! Är väldigt glad att jag har henne! Min pappa är ganska tråkig, men också otroligt snäll. Han har hjälpt mig så otroligt mycket genom ångest och när jag har varit ledsen. Så, är väldigt glad att jag har honom också!

min mamma kan vara värdens bästa i bland i bland inte

Jag har en ganska dålig relation till min pappa, även nu som vuxen. Han är ganska våldsam och gör mig nervös, men det har blivit mycket bättre sen jag flyttade hemifrån, eftersom att spänningarna mellan oss i vardagen försvann :)

Min mamma är snäll och försöker väll göra sitt bästa. Vi pratar i telefon varje vecka och träffas då och då. Åker jag hem så träffar jag såklart resten av min familj också, men det är inte ofta de följer med upp hit.

Superbra! Har bra relation till båda mina föräldrar :)
De ställer upp i alla lägen och finns där om man behöver prata med dem :)

Pappa t.ex när vi var mindre, körde han oss till ridskolan när han kunde mm :) Och mamma har alltid hjälpt till med djuren jag haft när jag bodde hemma osv :)
Så de ställer upp så gott de kan!  :D
Älskar mina föräldrar <3

Mina föräldrar är underbara. Det enda jobbiga är att mamma kan bli arg väldigt lätt, haha. Men dom är bäst! :D

Min pappa är så otroligt bäst, Han vet hur det är att vara ung och galen. Han har gjort det galnaste av det galnaste och han fattar liksom, hur det är att vara ung och vilja testa allt och göra galna saker, han är så otroligt omtänksam och han sätter mig före ALLT  ❤️

Mamma är 100% motsatsen till pappa. Dock älskar hon "såklart" mig och jag henne.

BÄST.

min mamma ja, hon förstår mig och såklart älskar jag henne.

min pappa han är sträng och kan bete sig hemskt..fast innerst inne så vet jag att han älskar mig och gör allt för mitt bästa

Min mamma är världens snällaste, bästa och allt. Även om jag sitter mest i mitt rum och kanske verkar klara mig själv så gråter jag typ när mamma inte är hemma xP

Pappa och jag bråkar ofta och då blir jag alltid jättearg på honom. Men jag älskar honom lika mycket som mamma, han finns alltid där och bäst av allt att vi har lik humor.

Min pappa är en oansvarig nolla som vet hur man skapar ett liv och gör det med nöje, men sen när detta liv kommer ut till världen så står han som ett frågetecken och tar inget ansvar över huvudtaget.
Han har ett patetiskt sätt att agera på vissa saker och har svårt att ta sitt ansvar som pappa och hantera relationer. Han hör aldrig av sig.

Jag har noll respekt för honom och jag kallar honom för hans förnamn numer och hans titel som pappa har jag grävt ner under jorden tillsammans med hans band till mig. Som iofs aldrig funnits där, men den gnutta relationen vi haft har jag tagit bort sen länge.

Min mamma däremot, är den bästa människan jag känner. Vi har haft det upp och ner, och har det fortfarande, men hon tar alltid ansvar för mig och är en snäll individ.

Hon har många dåliga sidor dock, hon är inte specifik i det hon brukar säga och är allmänt dryg hela tiden, vilket kan göra mig väldigt irriterad, då jag själv är en typ av besserwisser och vill att den jag pratar med formulerar sig på ett tydligt sätt och har relevanta argument och kan förklara sig när det behövs. Men det kan inte hon göra, inte alltid. Hon har ett stort ego och för mycket stolthet, så när man bråkat med henne så ger hon sig inte förrän man typ sitter på knäna och ber om förlåtelse.

Vi småtjafsar varje dag, vissa dagar är det större bråk och andra dagar är det mindre. Hon blir tjurig över småsaker och när jag har kommit över det så går hon fortfarande runt och är tjurig.

Det finns dock de dagar då hon är på gott humör och vi kan skoja och skratta ihop.

Min föräldrar är skilda då de är så sjukt olika på alla sätt. Jag tycker om båda två men trivs mer med mamma. Pappa är mer materiell och "svensson" medans mamma är mer "cruchy" och köper ekologiskt, shoppar på secon hand osv :)

Mamma är oftast väldigt snäll, hon vet precis hur man ska uppfostra ett barn och gör verkligen allt för mig och mina syskon, även om hon inte alltid har pengar eller tid. Hon varnar mig alltid om det är något hon vet att jag har fel med, men låter mig nästan alltid göra det för att få lära mig av mina misstag, och har hon fel så erkänner hon det. Vi pratar om nästan allt tillsammans. Det ända jag kan tycka är lite jobbigt är att hon inte är så social och att hon lätt blir ledsen.

Pappa har jag väll inte direkt världens bästa relation till, var mest rädd för han när jag var mindre då han ofta var full och skrek mycket. Dessutom så tror han att allt går att lösa med prylar, så kan inte riktigt prata med honom. Och vad jag kommer ihåg så har jag nog aldrig kallat honom pappa… Lite synd enligt mig..

Min mamma är jätte bra, snäll och rolig! Ibland kan hon vara lite jobbigt "Chek" osv men hon sköter ändå sitt jobb mycket bra.

Pappa är väldigt slapp, hjälper mig sällan och är allmänt IG som förälder.

Sen så är min vän Thilda en av mina mest älskade varelser som lever <333

#16 <33

#17 <333