Begränsande pappa
Jag är så ledsen och arg på samma gång. Min pappa har länge begränsat mina drömmar och mina mål, finns så mycket jag vill göra och uppleva… Det enda som står i vägen är min pappa. Han ser ner på allting och tror inte på mig, han litar inte på mig helt enkelt. Jag är i övrigt en ganska självständig person och hade höga mål i livet tills min pappa kom i vägen… Dessutom ljuger han om allting och kan vara förbannat elak mot mig. Mina vänners föräldrar stöttar dem och är helt underbara. Dem är mer föräldrar till mig än vad mina egna är.. Pallar knappt det här längre, och nej jag kan inte "prata" med honom. Våran relation är inget vidare.
Perfection is achieved, not when there is nothing more to add, but when there is nothing left to take away.
Tråkigt att det är så 😕
Kan du prata med din mamma om det? Eller kurator på skolan? Det låter som att din pappa behöver en helomvändning.
Min mammas problem gick utöver mig, och det tog 2 år med möten hos socialtjänsten för att hon skulle förstå problematiken i hemmet och bättra sig.
Men det kanske inte krävs en socialtjänst för att din pappa ska inse verkligheten, det kanske räcker med din kompis föräldrar.
#1 Min mamma har väldigt grova problem, inget jag vill skriva ut här. Kuratorn är, enligt mig, dum i huvudet. Ursäkta ordvalet! Hon har inte gjort det bättre för mig så jag valde att bryta kontakten helt.. Så just nu, verkar allt hopplöst.
Perfection is achieved, not when there is nothing more to add, but when there is nothing left to take away.
#2 Vad tror du skulle hjälpa när det kommer till din pappa? Tror du att en annan förälder skulle kunna prata med honom, om du inte kan det?
Starta ny diskussion
