Jesperlinden97; du kan inte själv bestämma att du vill flytta till ett familjehem, det är socialtjänsten som gör en utredning och fattar ett beslut om vart du kan få bäst omvårdnad och stabilitet.

Jag skulle föreslå att du talar med din mamma gällande problemen och se om ni gemensamt kan finna någon lösning. Kan inte ni gemensamt komma fram till något som får dig att må bättre kan det vara dags att blanda in utomstående, vilket skulle kunna vara socialtjänst och/eller BUP.

Jag lovar dig, du kan inte bara bestämma själv med dina föräldrar att du ska flytta till ett fosterhem, i så fall kommer socialtjänsten göra en utredning och om du inte har värre anledningar än att du mår dåligt av flytta så mycket så tror inte att dom kommer ta de beslutet. Jag vet ju inte om de är andra saker som gör de, men om de är så :p Jag tror att många som flyttar till fosterhem har haft typ antingen föräldrar som dricker jättemycket, slår dom, våldtar dom och liknande och jag tror inte alla dom får komma till fosterfamiljer för de tyvärr.

Men om du mår dåligt, kan du ju säga till dom ändå att du till och med vill flytta till fosterhem. Då kanske ni kan göra nåt åt de ^^

#1 Det är klart, jag ska ta kontakt med socialen och dom startar en utredning. 
Jag vill inte låta otrevlig, men du känner inte mig och vet inte hur jag har det, jag behöver tänka på mig själv för en gång skull och göra det som är bäst för mig. 
Jag har pratat med min mamma. 
Så tekniskt sätt jag bestämmer om jag vill flytta till familjehem, sen är det upp till socialen att göra en utredning och bestämma om jag ska flytta hem till en annan familj. 
Jag ska till BUP för att ta itu med mina psykiska problem om knappt två veckor.

#2 Jag har som sagt mer problem än att jag flyttar runt hela tiden. 
Men vill inte dela med mig av det här.

Jesperlinden97; det finns andra insatser som kan göras mer än att flytta till familjehem, något som inte alltid är en bra lösning det heller, utan en stabil och långsiktig lösning av den ursprungliga situationen kan många gånger vara att föredra, även om det inte känns så idag.

Däremot kan familjehemsplacering vissa gånger vara en bra lösning, och kan lösa vissa problem och ge en personlig stabilitet inför framtiden. Däremot är inte familjehemsplacering enda alternativet, och just ungdomar är det inte särskilt vanligt lättvindligt placeras i familjehem, då skall det finnas tydliga skäl för det och mot alternativen. Vilket lagstöd är det tänkt att utredningen och eventuell placering skall utgå ifrån?

Hoppas att BUP kan hjälpa och att du snart mår bättre!

Någon som kan svara på mina frågor?

Svar på frågor om det anses mer svarande (generell information):

Det är sällan en part som tar initiativ till att någon skall familjehemsplaceras, utan någon part, barn/förälder/extern part kontaktar socialtjänsten om missförhållanden som sedan utreds och de mest lämpliga insatserna beslutas, det kan vara familjehemsplacering, placering på gruppboende eller andra stödinsatser (eller inga insatser alls).

I första hand utreds släktingar för att se om dessa är lämpliga och villiga att fungera som familjehem.

För att en placering skall komma till så krävs det lagstöd för detta, det finns flera lagrum som kan vara aktuella i olika fall, SOL, LVU, LVM och liknande.

Vid en placering, oavsett om det är familjehem eller annat boende så är det vanligast att hemresa på besök inte tillåts under den första tiden, mellan 1 och 3 månader, vilket givetvis kan variera. Detta för att bryta med den destruktiva miljön som lämnas och stabilisering i den tillfälliga miljön skall ske.