Jag är ateist, har vuxit upp i en icke-religiös familj och har aldrig gett Gud eller religion en extra tanke. Ser absolut ingen logik i tron på gud och behöver ingen sådan tro i mitt liv. :)

Har såklart inga problem med troende människor, så länge de inte liksom "shove it in my face".. 😛

Jag tror inte på något som inte visat sig existera. Jag är realist och vill ha saker och ting uppenbarat för mig innan jag kan börja tro på något. På så sätt kan jag inte ta åt mig av religionens dumhet, men jag respekterar dock andras val så länge det inte går ut över mig.

Det beror på vad man menar när man säger "gud".

När jag säger gud då menar jag det som skapade hela universum. Det är basic knowledge att från början måste det ha varit något som hänt som skapade allting.

Vad det är vet jag inte, fast det är gud för mig. Det kan vara en varelse av högre medvetande, en explosion eller what ever.
Men det är gud.

Och jag tror på den guden. Som jag är ganska säker på att till och med ateister tror på. Dom kanske inte använder ordet "gud" för det, men betydelsen bakom ordet gud som jag beskriver det tror jag dom tror på.

Jag är uppväxt i en halvt religös släkt där då hälften är jehovas vittnen vilket är en undergren till kristendomen. 
Tack och lov är min familj inte religös. 

Jag har lite problem att vara runt människor jag vet är religösa just för att jag förknippar det med min släkt och hur idiotiska dem är. De tycker fortfarande inte om mig på grund av att jag har ett kors på mitt halsband. Man får inte bära kors tydligen för enligt dem hängde jesus inte på ett kors utan en pole. Så nej jag har nog fått en hel del fördomar om religion och religösa människor. 

Jag känner att de människorna som inte kan tänka för sig själva och inte vill ta sitt egna ansvar tror på typ gud, så att de kan ha någon att skylla på. "Det var guds vilja" osv. Men det är bara mina egna tankar.

Så klart finns det religösa människor som inte alls är så som jag är uppväxt med, som faktiskt håller sin tro för sig själva.

#3 En Gud för mig är en högre makt och det enda mäktiga som jag kan tro på är evolution och mother nature. Ingen gud eller "högre makt". :)

Sedan finns det psykiskt sjuka med olika omständigheter som skyddar sig bakom en religion för trygghetens skull. Även alkoholister och narkomaner brukar ta till sig religion för att de tror att de enklare blir av med sina bekymmer på det sättet.

jag är kristen och tror på Gud. jag är inte ninja-kristen, jag har kommit fram till min tro genom egna erfarenheter och upplevelser. min sambo är ateist, och det får han gärna vara för mig. jag har ingen behov av att pracka på andra min tro. det är trotts allt just det, Min tro. när vi gifter oss blir det sannolikt inte i kyrka, och sannolikt ingen kristen vigsel. varför? för att jag anser att min sambos rätt att slippa bekänna inför något han inte tror på är större än min rätt att bekänna. jag menar, jag kan ju trotts allt ha mitt samtal med min Gud ändå, utan att min sambo ska behöva göra detsamma. jag har många vänner som inte är kristna, och lika många som är det, och jag ser vare sig rätt eller fel i något av det. jag har vänner som är muslimer, katoliker, judar och jag ser ingen skillnad på mig och dem. för mig är religion ett slags "inre samtal", någonting väldigt privat mellan mig och Gud. låter antagligen helt sjukt om man inte själv tror, men det r svårt att beskriva på annat vis :P

tyvärr ser jag mycket fördomar om oss kristna. känner många som inte vet om att jag är kristen, och dom anar inget. jag är inte extrovert kristen :)

#7 Så säger min mamma också när jag frågar hur hon tror på Gud, att det är svårt att förklara och att den är väldigt personlig och svår att förklara. Tycker det är ganska intressant faktiskt! Häftigt på nått sätt. Måste vara en ganska stor trygghet på något sätt också att alltid ha nån att vända sig till! :)

Jag tror inte på någon Gud alls, men jag är kristen (ateist). Dock tror typ mamma och pappa på Gud, men det är inte en så stor sak av det. Liksom "Jag är kristen, vad är du?" typ.

Dock är det ganska lustigt eftersom jag konfirmerar mig. Jag skulle aldrig konfirmerat mig om det inte vore för moppen 😛 Dock är det inte så att jag vill gå runt och säga till alla att "Jag konfirmerar mig bara för att få en moped", eller om de frågar om jag tror på Gud så säger jag nej, så säger dom "Men du konfirmerar ju dig".

Konfirmation är en "obligatorisk" sak tycker mina föräldrar, såsom att de tycker typ dop också är obligatoriskt.

Jag VILL inte ens tro på gud. För som du säger, om han verkligen fanns skulle jorden inte vara såhär hemsk med svältande människor, plågande djur, människohat, bomber, krig m.m. 

Och liksom, VAD är gud isåfall? Sitter han uppe på molnen och svävar eller? Jag tror inte på sånt här extremt övernaturliga saker såsom att men skulle kunna flyga eller skapa jordbävningar av "inre krafter" typ, men jag tror på andra liv, andar m.m. Så liksom, HUR skulle Gud kunna "vara" en människa, eller ha sin själ i alla människor? Det går ju inte? Dessutom har vi ju inte ens en själ om man tänker realistiskt. Vi består av kött, blod, hud, hår, celler, blodådror osv. Vart är själen? Är det en tunn dimma som är formad som våran kropp i våran kropp? Har vi en dubbel själ då, eftersom gud också ska vara i oss? 

Sedan finns det ju många fler religoner, exempel islam som absolut inte tror på Jesus eller sånt. Dom tycker ju att vi har helt fel, att dom har en gud och vi tycker att dom har fel och att dom inte har en gud egentligen, och att den vi har är den enda. Men vem är det egentligen som har rätt? Finns det verkligen flera gudar som dess själ finns i de som är Kristen eller muslim? 

Nej, jag tror verkligen inte på någon gud och kommer aldrig göra heller.

Jag tycker att religion och gudatro är förlegat och det är något man "höll på med" när man inte visste bättre. Nu VET vi bättre, därför borde tron på Gud logiskt sett vara glömd för länge sedan. Jag är alltså ateist då jag tycker att religion är fullkomligt ologiskt och oftast gör större skada än nytta i världen. Jag tror på mig själv, kärleken och livet istället :).

#9
Och med obligatoriskt menar du traditioner misstänker jag. Det gör nog de flesta skulle jag tro. Även om jag själv inte är konfirmerad och absolut inte skulle göra det bara för att utnyttja systemet på pengar och saker.

Gud är ingen människa, Gud är en energi, liksom dina spöken och andar. Allah och Gud är precis samma sak, bara att muslimer till grunden har en annan historia bakom sig, liksom Jehovas Vittnen och annat påhittat trams. Gud är en kraft och går inte att personifiera!

Jag är agnostiker, eller som både teister och ateister säger: feg. 😂

Att gud uppstod ur inget och bildade universum eller att gud inte finns och universum uppstod ur inget är ju sak samma. Jag tillber ingen gud men tron om att en gud kan existera håller mig från att göra ting som kan skada/missgynna andra. Vore jag ateist så skulle min subjektiva moral sett annorlunda ut.

Ni som nu ser er som ateister, hur förklarar ni den objektiva moralen? Att man tycker att det är fel att döda är en sak, men av vilken anledning är det fel att döda? Är man t.ex. kristen så är det ju en synd och därmed är det fel  och inte bara vad någon tycker.

Vad gäller den kristna massan, och troende i allmänhet, så är många mycket ovetande om sin religion. Det är få "troende" som faktiskt läst igenom religionens litteratur och då i de kristnas fall, Bibeln. Bibeln innehåller en massa hemska (och enligt mig löjliga) skrifter som många förbiser eller är helt ovetande om. Religion är som horoskop, man kommer ihåg det som stämmer överens med verkligheten och glömmer bort det som inte går ihop.

#12
På vilket sätt skulle ateister vara fega?
Jag har länge varit intresserad av religion och gnosticism, men det är aldrig något jag har trott på. Jag grottar gärna in mig i kunskapen kring deras teorier och konspirationer, men jag låter det aldrig påverka mig som person. Det ligger i min natur att inte tro på något annat utöver mig själv och min upplevelse kring livet. Jag tror att min livskraft är min egna Gud, själva egot inom mig. Trots det upplever jag inte det som feghet, då jag vågar vara öppen och ta till mig av andras teorier och tankar. Jag påverkas bara inte av det!

Ingen i min nära släkt eller mina föräldrar är religösa samma för mig. Är inte ens döpt i kyrkan då det bara är onödigt… Verkar som endel bara gör det för att de tycker det är fint. Tror nog inte det blir giftemål i kyrkan när den dagen kommer. Visste man har vart i kyrkan med skolan men det var ju ett måste och farfars begravning gick jag på i december. Fast begravning i kyrkan tycker jag är okej :)

#13

Det skrev jag inte. Läs om läs rätt.

#15
Ah sorry, my bad!
Jag går och lägger mig 😂

Vad jag vet är jag inte troende dock tilltalar katolicismen mig jag tycker det är en häftig religion i och med att den enar så stor del av världen och att jag personligen är löjligt fascinerad av kloster och deras syn på gud. Jag tycker det är väldigt synd att ateisterna som inte ser kulturvärdet i våra kyrkor blir allt fler. Allt fler går ur svenskakyrkan detta är hemskt synd för det lilla vi betalar i kyrkskatt går till att restaurera vårt kristna kulturarv. Nu kan jag slå vad om att någon på andra sidan en skärm någonstans skriker " men vi trodde ju på asagudarna först och pilgrimerna kom med sin kristendom och tog vår tro i från oss! " detta är sant men det är också något vi måste försona oss med vi har ett arv som måste vårdas, varje församling och kyrka har mängder av information som leder långt tillbaka och det ska bevaras till nästkommande! Anledningen till att jag kräkt ur mig denna harang är för jag blir så ledsen när folk säger att dom e ateister, ogillar kyrkan eller kristendomen och går ur svenska kyrkan utan att se vad dom förstör/går miste om så snälla gå inte ur svenskakyrkan för era pengar går till byggnadsunderhåll och bistånd!!!! ;-)

Är inte troende.
Därför komfimerade jag inte mig. Orkade inte lyssna om gud osv när jag inte tror på det.
Är döpt.

Är kristen men icke troende.

"If one person believes in an imaginary friend, she/he is called crazy. But, if a group of people believe in an imaginary friend, it's called a religion". Nej, jag är inte troende.

Jag är kristen och troende. Tycker det är otroligt synd att även folk på iFokus kastar kommentarer hit och dit som faktiskt nästan kränker oss religiösa. Jag tror på "Gud" därför att jag fått "personliga bevis" på att han finns.

#12 Såklart det är fel att döda, för man tänker ju in sig i situationen. Tänk om det var JAG som blev dödad, mitt barn, min familj eller en av mina vänner - hur skulle JAG då känna? Så i grund och botten är det ju av "egoistiska" skäl man ser ner på mord och andra brott. Men sen kan man ju argumentera att medkänsla är det mest oegoistiska man kan känna, men det är ju sak samma. Moral har ingenting med gud eller religion att göra :)

#17 Jag hade hellre sett till att bevara saker som tillhörde asatron, ser inget typiskt svenskt med kristendomen och tycker därför det inte är en stor del av vår kultur liksom. Snarare tvärtom, att vi är så öppna för religionsfrihet men icketroende, det är vad Sverige (och Norden i allmänhet) är känt för. 😛

#21, fast kristendomen är en ofantligt stor del av vårt arv och vår historia. även om asatro också varen del av vår historia förklarar den inte varför vi svenskar är som vi är. vi var tidigare inte det minsta öppna för andra religioner. vi har dragit ut i korståg till våra grannländer i religionens namn och plundrat och tvångsdöpt. häxbränningarna är en del av vår kristna historia, de flesta av våra moderna svenska lagar bygger på kristna värderingar. under 1100-talet och några århundraden frammåt var det kyrkan som hade makteni landet. det är alltså en mycket sto del av vår historia, och det tycker jag inte att man sak glömma. sedan behöver man självklart inte tro på det för det, men man ska inte underminera kristendomens del i Sveriges historia.

förstår heller inte varför religion skulle vara förlegat… vad vet vi bättre egentligen? det finns fotfarande så otroligt mycket som vi inte vet. till på köpet är religion något personligt. det handlar alltså inte om någonting som jag kan bevisa för någon. hur många gånger har man inte hört det liksom "bevisa då att din Gud finns, och man försöker förklara att jag inte kan bevisa, det är något väldigt personligt, typ bevisa att du älskar din sambo. jag vet ju att jag älskar honom, jag kan säga det hundra gånger, men hur ska jag kunna bevisa det?

jag ä inte kristen för att jag är en bakåtsträvare. jag tror inte mindre på evolutionen än någon annan icke troende. skillnaden mellan mig och en icketroende (och det som verkar vara allra mest svårt att smälta) är att jag har upplevt saker, mycket personlga saker, som får mig att tro. det handla inte om att jag bad om något och de hände, alltså inget som går att ta på. det handlar om känslor och saker som hände i mig. otroligt svårt att förklara, lite som att förklara färger för en blind.

#21

Det är inte "såklart". Det du skriver handlar om subjektiv moral, jag tycker att…, inte objektiv moral, det är fel att…

Moral har mycket med religion att göra.

inte läst andars: Jag har varit kristen än gång i tiden, är döpt och konfirmerad  men på sista tiden har jag insätt flera saker som jag inte gillar med denna tro, och Gud själv, plus har mina tankar gott än annan väg i relionen, än tro inte kristna uppskattar så jag har helt enkelt tappat förmågan att vilja vara hans följeslagare. Vist tror jag att han finns, men jag vill inte ha något med han att göra.

#23 Jo eftersom vi ÄR födda med känslor varav empati är en av dem. :) Vi tycker inte allt är fel bara för vi har lärt oss det. Visst, vissa saker har mycket med uppväxten att göra, men när det är känslor inblandat så är det en annan sak. Vi har alltid haft starka känslor för vår familj och vår "flock" och har alltid gjort allt för att försvara dem. Våra samhällen är vår flock och när någon av dem dör så är det en reflex att må dåligt för den personen.

#25
Men sedan kan man räkna till den skaran som är födda med autism och saknar empati-förmåga, saknar känslor och är skeptiska till sin flock och sitt samhälle. Den skaran är större än vad vi tror och de personerna har en helt annan syn på det hela.

#26 Hmm men min kusin med aspergers har nog mer empati än någon annan jag känner. Visst, han kanske inte "gillar" sina skolkamrater, men han är jättegullig med ett gigantiskt hjärta. :) Sen är ju autism en sjukdom, så det är inte riktigt samma sak.

#27
Jag vet inte hur påläst du är om t.ex det filosofiska begreppet Nihilism.
Nihilister anser generellt att moral inte existerar, alltså finns inga moraliska värden med vilka man kan upprätthålla en regel eller logiskt föredra en handling framför en annan. Nihilister som argumenterar för att det inte finns någon objektiv moral kan hävda att existensen inte har någon högre mening eller mål, och detta handlar också om saknaden av medkänslor till den andra parten. Nihilister saknar därför empati!

#28 Ja det finns ju människor till allt. Jag tror inte direkt att självmordsbombare och liknande har mycket empati, men det är ju å andra sidan motsatsen till var någon nämnde innan; religionen/livssynen har påverkat dem till att INTE ha empati eller moral. 

Men jag tror knappast att det är religionen som avgör om man känner något specifikt eller ej, men man kan däremot bli uppfostrad till att tro det. Jag anser att alla människor föds med känslorna (eventuella sjukdomar får vara undantag), men uppväxten påverkar vad vi gör med dem.

ok..hata inte mig nu..

jag är hedne (pagan) och bor i en kristen familj, de har försökt göra mig kristen..men NEVER! så länge jag bor i Sverige så kmr jag att ha kvar min tro!

..gjdydftys! 😡 det jag inte gillar med kristendomen var att de kom hit till Sverige och gjorde oss hedningar "kristna" :( om inte vi svenskar hade blivit kristna så hade vi kunna haft en egen religion! :( Vill inte ens bära vår flagga längre pga att den bär ett kors och att de var de som "tvingade" oss att bära den 😭 nej, jag tror inte på gud ._. fattar liksom inte, om jag t.ex inte är troende men gör en hel del bra saker, så kommer gud att skicka mig till helvete för att jag inte tror medans om t.ex en pappa som är extremt troende men slår sina barn varje dag hamnar till himmelen! :( tycker också att det är fel att skicka folk till helvetet!

skulle vilja skriva 100000 saker till fast jag är nog redan extremt hatad just nu så jag väljer att hålla käften 🤔

#30

Jag tror inte att man blir skickad till helvetet. Det är nog snarare så att helvetet är den plats där gud inte finns. Varvid man då lider. 

Om gud har skapat allt så har han även skapat godhet. Om man lider brist på gud så bör man också lida brist på hans ting. Utan godhet så existerar ondska. Alltså, om gud återtar godheten när man dör så kommer de som inte tror på gud att vara utan godhet och därmed omgivna av ondska medan de som är vid guds sida är omgivna av godhet. Låter intressant!😃

#20 vad är hedne?

#32..du vet..asagudarna?…och sånt

#33 hehe nää..

#34 Åskguden Tor!? ringer det några klockor!?

#35 Asså nej, jag kan inget sånt xD

Tror inte på någon högre makt. Om det hade funnits en kille i himlen som kan knäppa med fingrarna så regnar det mat så förstår jag inte riktigt varför det finns hemlösa människor och människor som svälter ihjäl. Det är var jag tycker/tror och ar absolut inget emot troende! Och sen tror jag inte det är "nyttigt" att leva efter en bok som är skriven för typ 2000 år sedan, kan bara sluta våldsamt fel… Min uppfattning är kanske helt sne och galen för någon ;) men så tycker jag. Förlåt om jag på något sätt förolämpat någon, inte min mening :)

Tror inte på Gud eller någon annan högre makt, tänker då inte börja heller. Är faktiskt rätt rädd för sånt som har med religion att göra, för att flera länder kan börja kriga för något ingen ens har bevis för existerar, sen vissa "högtider" eller vad det nu är, som en film vi såg på religionen om muslimer (tror jag), vuxna människor satt och skrek och grät i ett rum för att dom läst nåt ur koranen (eller vad deras bibel nu heter), efter det mådde jag dåligt resten av den dagen. Eller mår dåligt efter varje religions lektion egentligen. Näe usch, tänker inte bli religiös.

Religion, "hmpft, hah"! är min spontana känsla till det. ;)

Jag är INTE döpt, gick däremot på konfirmation, blev frågad av en kompis och hängde på utan att egentligen veta vad det riktigt innebar. (i kyrkan jag konfirmerade mig så är det vuxendop så kunde ju inte döpa mig innan, hade inte tänkt göra det ändå)

Tycker religion är överskattat, "C´mon get real" om man kan uttrycka sig så. OM det nu skulle finnas en gud, vore det då inte jävligt misslyckat att ge mänskligheten den helt fria viljan, hade det inte varit bättre att sätta en liten klump bak i skallen som alltid påminde dig om gud och hur bra han är? Om det nu skulle finns någon Gud (som majoriteten ser gud), varför finns det då massa OLIKA religioner? It makes no sense at all.

Tycker det är "jobbigt" med människor som "Nä men det är inte alls konstigt att gud bara sa bli till" (UNGEFÄR). Jag har kristna kompisar, dom är asschyssta, för dom pratar inte om det hela tiden :)