Om du äter "vanliga" måltider, och blir hungrig fort därefter, så låter det som hög ämnesomsättning! Min pojkvän har det likadant 😛

Dock vet jag ingenting om hjärtklappningen och att du har ont i kroppen…

Jag är extremt lik dig! Är 172 centimeter och väger 45-48 kilo. Jag har alltid varit väldigt smal och jag kan trycka i mig all möjlig skräpmat och gottigott utan att det påverkar min kropp.

MEN, jag är ju hungrig heeeela tiden, bor i princip i kylskåpet. Hjärtklappningar får jag också med jämna mellanrum. Jag är, som du också skrev; trött, kall & lättirreterad ganska ofta.

#1

Hjärtklappning har skett några gånger bara och var längesen nu men kan bero på det. Men Har ju inga direkt allvarliga problem så att jag måste till läkaren, överlever ju även fast man får gå hungrig. När jag äter 5 mål om dagen så blir jag hungrig ändå. Men fuskar oftast med det då jag inte har råd att köpa mat (orkar inte skriva hela berättelsen bakom det) Men blir nog ändring på det när jag får hjälp av soc… söker lägenhet just nu 🙂

#2

Har någon kompis som är lite som mig också… men inte har man gått till läkaren för det. Är smal, det enda stället jag har lite extra fett på är rumpan, haha 😃 höftbenen och revbenen syns lite grann.

Kall har jag inte skrivit, men det är jag om händer och fötter :)

Har du testat att räkna kalorier så du vet hur mycket du äter per dag?

Haha, det låter lite som jag! Jag kan proppa i mig sötsaker utan att det syns och jag måste äta mycket för att bli mätt. Sen småäter(jag vet att det inte är bra) jag gärna när jag kommer hem från skolan då jag är trööött! Jag blir ganska lätt trött. Sen är jag ofta lite kall om händerna. Jag är 165,5 och väger 44-45 kg.

Nu ska jag inte komma och skrämma er, men ah!
Min mamma var väldigt smal när hon var liten. Alltså så smal att man såg revbenen, och hon åt som hon skulle. 

Sedan när hon blev runt 18, tror jag det var, så ändrades det. Inte så att hon gick upp massa kilon pang direkt, men det bidrog till att hon gick upp en del i vikt.

Jag har hög ämnesomsättning. Jag har fått tagit en massa prover hit och dit sen jag var 15 år gammal, men de hittar inget annat "fel" :P Det är faktiskt ganska lätt att kolla om man har det, man tar bara ett blodprov.

Jag är 178 och väger 50 kilo. Jag har lyckats gå upp fem kilo de senaste tre åren, men det går vääldigt långsamt. I min släkt går vi upp i vikt när vi blir gravida, men det ska vi vänta med ett tag.

Jag är som er andra som skrivit. Jättesmal men äter konstant, och väldigt fet mat med mycket kolhydrater (men ändå balanserat, för att inte få bristsjukdomar osv). Jag förde matdagbok i nästan ett år och vägde allt jag åt, och höll då en kost på 3000 kalorier. Alltså 1000 mer än vad en vuxen kvinna bör äta i genomsnitt, och nästan dubbelt än mitt energibehov. Och detta utan att äta en massa socker. 

Det var under den perioden jag gick upp, men det var väldigt jobbigt att vara så fixerad så jag slutade tillslut. Insåg att jag höll på att utveckla en ätstörning (om än åt andra hållet än vad man brukar), och det var inget jag ville ha.

För många går det över med åldern som #7 skriver. För vissa, som i min släkt, går det över vid graviditet (Männen i min släkt har en väldig förmåga att bygga muskler istället).

Det hade varit en dröm för mig att ha det så. Jag har det motsatta problemet, väldigt låg ämnesomsättning. Det gör att jag jättelätt går upp i vikt. Jag måste hela tiden tänka på vad jag äter, om jag vill unna mig lite godis måste jag i princip hoppa över ett par måltider för annars lägger jag på mig direkt. Förra året orkade jag inte vara supernoga med kosten och jag gick upp tio kilo på 8 månader. Nu har jag kämpat sedan i höstas med att gå ner och har inte lyckas bli av med mer än tre kilo.

Har också väldigt hög ämnesomsättning. Sjukt jobbigt när jag dessutom haft ätstörningar. Men nu tar jag kaloridrinkar med några 1000 kcal om jag inte minns fel. Tack vare dem kan jag träna och allt det där! Rekommenderar det starkt, dessutom blir jag piggare av dem på ett naturligt sätt. 

Idag är jag 16 år, 175 cm lång & väger 43 kilo.

Jag är precis likadan! Är nästan 170 cm och har alltid vägt runt 50 kg (mellan 47-52 kg sedan jag var 13 och slutade växa) Det går i släkten då min mamma också var pinnsmal fram tills hon fick sitt tredje barn i 30-årsåldern. Får också lätt hjärtklappning och är ofta hungrig men går aldrig upp i vikt.

Men ämnesomsättning har ganska lite med vikten att göra egentligen. Såg ett program om en väldigt överviktig familj som skylde på låg ämnesomsättning, men det visade sig att de faktiskt hade ovanligt hög ämnesomsättning! 😛

Har också hög ämnesomsättning, är konstant hungrig (ofta är det kanske att jag är sugen också, men är faktiskt oftare sugen på mat än godis/chips) och oavsett hur mycket eller lite jag äter blir jag hungrig kort därefter igen.

9# samma sak för mig äter jag onyttigt så går jag upp flera kilo jätte lätt väldigt jobbigt!

Vi endomorpher kan ju glädja oss med att vi har det mycket enklare att bygga muskler än vad ectomorpher har ;) (De som har svårt för att gå upp i vikt)

Jag är precis likadan jag med! Blir hungrig inom 1h efter att jag ätit.. :P Trött och hängig hela tiden också.. :I

Jag är också så, mina föräldrar var pinnsmala, och det blev jag också. Får också hjärtklappningar och sådant, när jag var liten bodde jag nästan på vårdcentralen.. fick ta massa prover och sånt för de trodde jag var sjuk eller nått. Kan äta hur mycket chips, godis, läsk och skräpmat utan att jag går upp det minsta. :) Jag väger ungefär 47kg just nu, är typ 174cm lång. Det ända som har varit jobbigt med att väga så lite och vara smal är att i mellanstadiet fick jag höra massa glåpord. Som när vi spelade King en gång så sa dem efter ett tag: "du kan inte vara med, dina ben går ju av om man bara sparkar på dom." Fick höra bara häromdagen: "Alltså du är så jävla smal, dina ben är ju som Hugos tumme." Jag tar verkligen inte åt mig, utan skrattar bara typ, och sa: "Men tack! Gud va snällt! :D" Jag tycker det inte är nån skillnad på att säga "fyfan vad smal du är" än att säga "fyfan vad tjock du är". Båda känns, men på nått sätt har vi fått för oss att det är värsta mobbningen att säga "tjock" till nån. I mellanstadiet tog jag verkligen åt mig av de ord som sas om mig, jag var så otroligt missnöjd med min kropp. Kollade jämt på mina handleder och suckade. Oj så mycket det blev… xp

Har läst alla inlägg men orkar inte svara på alla. Men det är ju inte bara jag som lider av detta… men jag är nog den enda i min klass som har såhär dock, så de kan inte förstå hur tufft det är att orka. Fast jag är en den enda typ som kämpar för bra betyg i alla ämnen, fast jag inte har någon nytta av de sen när jag ändå ska bli målare 🙂

#16 oj vad skrämmande, jag är också 174 och väger exakt 47 kg med :P nu känns det mkt bättre att veta att man inte är ensam om att vara pinnsmal. fick också höra taskiga kommentarer om min kropp i mellanstadiet. men inte nu längre. jag kan äta huuuur mycket som hellst men sen blir jag hungrig efter ca 1 timme igen :/ men det får jag väl leva med. alla är vi olika ju :)

Avundsjuk på eer! Vill också ha hög ämnesomsättning. Jag har väl.. normal? Jag går inte jättelätt upp i vikt utan går "normaltakt" upp i vikt, vissa dagar 1 kg, nästa har jag gått ner 1 kg osv. Har hela livet önskat att jag skulle kunna äta hur mkt som helst utan att gå upp i vikt, men man får inte alltid det som man önskar.

Vid varje måltid så kanske du kan ta en större måltid, dela upp den i två och äta den andra halvan efter 1/1½ timme om du är hungrig då igen? Men att du alltid äter regelbundet och inte får den där andra halvan att gå utanför dina regelbundna mattider.

Jag tror att det är bra att du planerar dina måltider och testar det i en vecka. Jag menar inte att du ska räkna kalorier, utan att du skriver upp vilka tider du ska äta bara.

I skolan t.ex.
Frukost kl 6-7
Smörgås/frukt kl 9 (ta med dig till skolan)
Lunch i skolan, 11-12
Om du slutar runt 2-3 på em, ät typ en medtagen macka eller sallad på vägen hem (om det är gångavstånd på 5 minuter så kan du äta när du kommer hem, men om du måste åka buss en stund eller tåg, då är det bra om du äter det på vägen)
Middag hemma 5-6

Jag är ingen dietist, men jag har ätit på liknande sätt på senare tid, då jag märkt att efter skolan så är jag så trött att jag får världens långsammaste reaktions- och koncentrationsförmåga, så på tåget på vägen hem så brukar jag äta en frukt, och på lektionen innan lunchen, om jag var hungrig, så åt jag en frukt där med. Blev lite piggare och kunde hålla ut lite längre tills jag hade lunch i skolan eller kommit hem och kunde äta en bättre måltid då.

Tänk även på att mackor inte bara är smör och ost/skinka.
Behandla brödskivan som en tavla 😃

Du kan ha keso, kanel, hackade valnötter (inte alltid man får ta med nötter till skolan, men ett tips om du vill äta hemma), olika grönsaker och frukter… Var kreativ! 😎

Ska testa det… fast får börja när jag flyttar om 1 månad och får försörjningsstöd för har inga pengar nu till mat även fast jag har studiebidrag. Det måste gå till kläder, mobil, nöjen och sånt. Ja, mina föräldrar har inte råd att försörja mig därav mitt problem att få till det med alla måltider. Har problem med att trycka i mig mycket mat också. Frukosten är extra viktig att den är god annars så spyr jag om jag äter någon äcklig macka… tekaka brukar gå bra, men är inte så nyttigt :) Nötter går bort då min pojkvän är väldigt allergisk mot det ;)

#21 Åh, flytta ut! Herrejösses vad jag hade packat köket med gottigott 😍

#21 Du lägger nöjen (och kläder) framför mat?