Det är ingen sjukdom, men jag är så kär så att.. vet inte vad jag ska skriva men.. det påverkar då mitt liv på alla sätt så det borde räknas som en sjukdom.

Jag är atopiker. En hudsjukdom som på mig visar sig som eksem.

När jag var liten hade jag rätt mycket eksem, men det gick över, och inte förens nu när jag är 17 har de börjat komma tillbaka. När de först uppenbarade sig så kom de som torra röda fläckar i storlek av en 1krona eller femma. Över hela bröstet, ryggen och axelpartiet. De kliade något fruktansvärt, men efter tre läkarbesök hos en hudspecialist( som f.ö inte kunde förstå alls vad jag hade) fick jag samma salva som jag haft när jag var liten. En starkare kortison. Kvar blev vita fläckar där de andra fläckarna varit. De åtgärdades av medicinsk solning på sjukhuset.

Så ett tag var allt frid och fröjd, men nu har det börjat komma enstaka lite här och var, så bara börja behandla igen!

Detta är dock inget jag mår dåligt över, syns knappt :D

Jag har "Daglig Kronisk Huvudvärk"

Haft huvudvärk varje dag sedan mars 2009, alltså snart fyra år. Inga mediciner hjälper, har provat väldigt starka receptbelagda värktabletter men det blir ingen skillnad. Har även ätit antidepp, och gör det nu också (dock annan sort än tidigare). Blir ingen skillnad, varken sämre eller bättre.

Har förmodligen träffat runt tjugo olika doktorer, som antingen provar allt möjligt på mig och sedan ger upp, eller träffar mig en gång, bestämmer sig för att jag ljuger och skickar mig vidare till nästa. Finns även några som är helt säker på att det är psykiskt och att jag bara inbilalr mig det, det är anledningen till att jag åt antidepp förra gånger. Har även gått i akupuntur, varit hos optiker och ögonläkare (har glasögon, ganska starka), gjort magnetröntgen två gånger varav en i Uppsala samt träffat nerv-, sömn- och värk-specialister. Sen har jag gjort olika blodblod, ätit järntabletter pga av dålig järnhalt och träffat en dietist. Naturligtvis har jag även varit hos kurator och sjukgymnast. Ingen vet vad som är fel eller vad man ska göra åt det.

Har som sagt huvudvärk varje dag, två-tre dagar i veckan får jag mer ont och då stannar jag hemma från skolan. Det är väldigt sällan jag klarar av att gå en hel vecka, under dessa fyra år har det endast hänt två gånger. Dessa dagar är jag mer eller mindre utslagen (beror på hur trött jag är, hur många dagar jag haft mer ont och hur ont jag har) och ligger oftast i soffan och sover. Läser ibland för att kunna ignorera smärtan lite i alla fall, men 90% av gångerna så har jag glömt vad jag har läst efteråt. Mamma "tvingar" ut mig på promenad med hunden ibland, för att hon anser att frisk luft hjälper (jag håller inte med, men dagar jag har mer ont orkar jag oftast inte disskutera)

Grov ångest, om det räknas. :)

Diabetes typ 1. Det har jag haft sedan jag var 4år, alltså i 11år nu. Väldigt opraktiskt då mamma och pappa var heltids "knallar" som sålde hemkokt godis fram till för ca 3år sedan, men fabriken och företaget är kvar än så^^ Mamma har också diabetes typ 1 och morfar har diabetes typ 2 så vi är en diabetesfamilj :P

jag är också kär… olyckligt kär.. Det borde bli en sjukdom, att gå igenom det varje dag är riktigt jobbigt.

Sen har jag haft "lindrig" epilepsi, började när jag var ca 8 år gammal. Jag kunde helt plötsligt tappa fokus, allt blev svart i tre sekunder för att sedan övergå till närminnesförlust. Dock kom oftast minnet tillbaka efter en liten stund. Men det var ingen som trodde på mig, dom trodde att jag (en liten 8-åring) bara var okoncentrerad så jag fick massa straff (utegångsförbud m.m).. Efter två år åkte vi till vårdcentralen, och jag fick diagnosen lindrig epilepsi. Snacka om att päronen skämdes, när dom trott att allt berodde på ofokus.

Sen kom den underbara dagen i mitten av sjuan. Jag stack till vårdcentralen, dom kollade mig och sa att jag var helt frisk! Har nog aldrig varit så lycklig, förrutom på MyDog mässan varje år :P kan tillägga att jag går första ring nu

Jag har en ryggsjukdom, Morbid Scheuermann, vilket betyder att mina ryggkotor är "kilformade".

Kan för det mesta inte göra alls mycket mer än att ta hand om mina djur och göra läxorna, sen är det stopp för mig. Går jag ut och hoppar, springer, leker och sånt - eller helt enkelt bara går till skolan och är där en hel dag så blir jag borta två dagar ungefär. Har inte varit där på 5 veckor nu >i sträck!!< (räknar inte med lovet) så jag kommer troligtvis få hemundervisning av nåt slag. Jag kan inte sova ordentligt, bland annat därför jag sitter här nu så här dags.. men det får gå! Jag är frisk i övrigt, så jag håller modet uppe.. och jag har en chans att bli fri från detta, i höst ska jag förhoppningsvis bli opererad och då kan det hända att smärtan försvinner! Men det kan också bli detsamma…

Det ger mig även huvudvärk och det har jag haft sedan 3:an, och inte en jävel har trott på mig det hade alltid varit "Du skolkar" eller något annat, till och med lärare och vuxna personer har sagt så till mig och kollat konsigt på mig varje gång jag sagt ifrån att jag inte orkar mer, så när jag fick diagnosen… - FY FAN VAD GÖTT att bara smälla upp det i ansiktena på dem. Damn, den känslan alltså. <3

En sak som är jobbig är att alla hel plötsligt har blivit överbeskyddande, jag får inte sitta i en vanlig stol, jag får inte hjälpa pappa att bygga eller bära något "tungt" och sen får jag inte gå hela dagar i skolan när jag väl orkar. (Det är iof skönt på sätt och vis, vem gillar skolan liksom?;) men ändå.)

Hittar inte min awesome böjda-rygg-röntgenbild, men kan leta upp den till imorgon, annars kan ni googla namnet om ni inte förstår hur jag menar med kilformat.

Jag har problem med magen, får någon slags kramp i mitten under brösten, där revbenen börjar typ, smärtan är hemsk. får svårt att andas och det känns nästan som om någon står och slår mig i magen. Brukar få det på morgonen och sen när jag är ute och ska till bussen. Får bara massa mediciner som inte hjälper. Ska dock till doktorn igen snart och då blir det förmodligen en gastroskopi.

Jag har inte blivit diagnostiserad än men allt pekar mot att jag har Crohns sjukdom. Det är en kronisk tarmsjukdom, vilket innebär att tarmarna är inflammerade och man blir aldrig frisk ifrån det.

Jag insjuknade i början av sommaren 2012 och har fortfarande inte blivit diagnostiserad. (Har alltid haft ont i magen mer eller mindre sen jag föddes) men då blev det värre och har bara blivit ännu sämre sen dess.

Dom sista veckorna innan jullovet var jag knappt i skolan för hade så ont. Har genomgått en massa kläm och känn, tryck på mage (vilket gör skitont! kan knappt ens röra min mage löst utan att det gör fruktansvärt ont), massa mediciner, gastroskopi och endoskopi, avföringsprov, blodprov, allergi, inga mjölkprodukter, ultraljud och nu ska jag snart få en remiss till att svälja en kapselkamera, vilket tar en massa bilder av ens tarm och då ser vi hur det ser ut för så långt nådde visst inte kamerorna från gastro-/och endoskopin.

Dom har sett små antydningar hela tiden på inflammation så förmodligen är det Crohns, och det kan jag acceptera då jag inte har något annat val och för att det finns medicin att få för att lindra.

Jag tycker bara att det är så synd som dom ovanstående att folk inte tror på en och bara "äsch lite magont är väl inget!" men dom vet inte hur det är! Om man ser mig så ser jag helt normal ut, därför förstår inte folk, dom vet inte hur det är inombords.

Så som någon skrev innan, ska bli så skönt att kunna smälla upp det i ansiktena på dom sedan! :D

Kram på er!

Jag har astma och depression som påverkar mig.

Visserligen inte diagnoserat men har även tvångstankar, panikångest, ångest och ev. asperger/annan bokstavsdiagnos.

Jag har svår dysleksi, skälv klart har den främst hur jag är idag, den är en del av mitt liv som jag alltid kommer att få leva med hur jag än gör, jag hatar den på alla sätt och viss. Utan dysleksi tro jag att jag skulle vara blyg och ha svårt att prata med nya meniskor, att jag har lätt för det idag tro jag beror på att jag har fått lära mig att prata för att komm undan att behöva skriva.

Får lätt eksem, har troligtvis någon form av kontakteksem som uppkommer ibland.

Sedan misstänker jag att jag har IBS

Jag har generaliserat ångestsyndrom, och nacke-axlar-rygg problem.

#2 Jag hade också atopiskt eksem som liten, så nu är jag lite känslig mot t.ex. diskvatten, tomat och lite annat i köket.

Jag vet inte vad jag har för sjukdom, men jag har haft massa olika symptom på en autoimmun sjukdom (SLE, eller liknande), men ingen har kunnat diagnostiserat mig. Jag lever dock ett helt vanligt liv, men blir ofta sjuk och/eller får ont i leder och liknande.

Sen hade jag hemsk mensvärk, vet inte om det var endometrios, men jag har bl.a. svimmat, spytt, legat orörlig och gråtit av smärta. Nu äter jag Cerazette minipiller och slipper mensen, så jag är ganska beroende av dessa piller för att må bra. 

#14 Jag var med känslig mot tomat & ketchup mm som liten.
Nu verkar det vara tillbaka :S Är känslig mot rengöringsmedel, diskmedel mm :S

#15 Hade du eksem som liten? Det är annars normalt att vara känslig mot sånt om man har känslig hud :) Tomat och ananas ska vara lite "ovanligt" men på samma gång helt normalt.

Såhär ser atopiskt eksem ut:

Jag kliade alltså sönder både ben och armar och fick bli insmord med kortisonsalva. :/ Har fortfarande ärr från eksemet! Det försvann i alla fall när jag var ca 11 år gammal. :)

#16 Japp det hade jag.
Ja det vet jag ^^, ett tag nu som vuxen fick jag i knävecken :S

Liknar det lite, :)
Pratade med en doktor som kollade när jag hade på fingrarna och de trodde kontakteksem, att jag har känslig hud:D

#17 Jobbigt :/ Jag hoppas att jag slipper eksem för resten av mitt liv xD

Kom på att jag inte kan andas i motvind, om man kan räkna det som en "sjukdom".  Tappar andan helt och måste vände ryggen mot vinden för att kunna andas. Vet inte vad det kan bero på..

#18 Ja det är det verkligen :/
Fått salvor men de hjälper ett tag sedan hjälper de inte mer, så får variera lite.

Jag har Astma och Axelledsluxationer (vilket betyder att min axel hoppar ur led lite då och då)

Jag har astma i form av ihärdig hosta. Den är inte jätteallvarig och kräver därför ofta två nivåer av saker jag reagerar på för att bryta ut ordentligt - t.ex. att jag är förkyld och sover i ett rum med mögel. När det är som värst får jag ofta sömnproblem för att jag hostar så mycket. Tar kortison med långtidsverkande luftrörsvidgande för tillfället, men har börjat känna mig lite tveksam till om det faktiskt fungerar så bra för mig. Det är dessutom en väldigt dyr medicin, så jag planerar att ta kontakt med en ny läkare och få en helt ny utredning.

har daglig kronisk huvudvärk, nedsatt hörsel på ena örat och nedsatt syn på högerögat. :)

Diagnoserad slatter , i knäna, fast mitt är värre än vanligt slatter , ja kan inte sitta på hul för länge oh ja kan knappt vara med på idrotten , för jag har fått fel träningar.. Oh när ja har mens så får ja en sån extrem mensvärk stt ja knappt kan gå t skolan..

#23 Jag har också slatter, i den där knölen som sitter under knäskålarna.. har också värre än det vanliga och det gör fruktansvärt ont :/ kan knappt springa, åka skidor eller någonting i vissa perioder.. men ett tips, testa att tejpa under på och runt knölen så brukar det bli bättre när man tränar, fast det gör så mycket ondare efter träningen då :/

Det enda jag har är extrem mensvärk. Äter receptbelagd narkotikaklassad medecin mot det, och behöver ofta blanda den med ibumtin/alvedon för att det ska hjälpa.

Har blivit mycket bättre sen jag började med p-piller då jag oftast bara har ordentligt ont 1 dag istället för varje (mest extrem de 3 första dagarna dock). Oftast gör det heller inte lika ont som förut. Jag har flera gånger trott att jag på riktigt gått sönder inuti och att jag snart kommer dö.
Detta i kombo med otrolig PMS som håller i sig ett par dagar :/ Så jag hoppar gärna över mensen så ofta jag kan.

#12 vad är ibs? :) Jag har ingen sjukdom förresten

#26 Här kan du läsa om det :)

Jag vet inte riktigt om jag har någon sjukdom, men har haft utslag på olika delar av kroppen i ca 1 år nu. Utslagen kan vara lika stora som ett äpple och klia som fan.. har dem i perioder men lyckligtvis börjar dem minska nu. Ibland händer det att jag får en stor röd fläck på armen där det kommer fram massa vita prickar, som sedan försvinner. Eller så får jag röda fläckar på magen efter att jag duschat, som kliar väldigt mycket. Har kollat med skolsköterskan men hon vet inte riktigt vad det är… känns inte värt att kolla upp igen. Men ja, man kan säga att det påverkar min hälsa :)

Jag har en del diagnoserat. Jag har bl.a ADD, hög depression, ångest, social fobi (svagt dock) och destruktivt betéende.
Sen är jag även laktosallergiker, och är även allergisk mot väldigt mycket saker. Min hud är extremt känslig så den reagerar tex på vanligt shampoo och balsam. 
Sen har jag även tinnitus.

Jag har tidigare även haft anorexia.

Jag har väl en del grejer som inte riktigt är sjukdomar, men som ändå påverkar mig. Har tex grova sovproblem så glömmer jag att ta min sovmedicin eller något sånt så hamnar jag ungefär i psykos för att jag aldrig sover.

Jag har astma, en miljon allergier typ, utreds nu på BUP för ADD/ADHD, väldiga problem med ångest, sen har jag även någon sjukdom i fingrar/tår vilket gör att jag ibland typ tappar känseln i dom och dom blir typ helt vita. Läkaren misstänker även att jag har reuatism. Sen har jag väll skolios också (minimal dock) som gör att jag nästan alltid har ont i ryggen.

Love life! 

#30 det med fingrarna.. Vad är det för sjukdom? Får nämligen samma sak ibland men trodde att det bara var ngt som hände ibland :s

Jag har inte direkt en sjukdom men jag har Social fobi, depression Panikångest, 5 grader skolios (väldigt lite med andra ord, det beror på att benen är olika långa, dom hoppas att det ska växa till sig) vilket gör att jag har ständigt ont i ryggen, Koncentrationssvårigheter och förmodligen ADHD fast det hör ju ihop med koncentrationssvårigheter…

Har ingeting förutom att mina fötter, händer och näsan alltid är kalla. :S

#33 Mina fötter med! Och oftast händerna med :S
Dålig blodcirkulation :/

#34 Det är hur jobbigt som helst! Får inte röra någon hemma för jag har för kalla händer :p
Ja antagligen :<

Glömde att jag har lågt blodtryck vilket resulterar i illamående, ont i huvudet, yrsel och svimningar, dåliga knän, jag har troligtvis ärvt pappas blodsjukdom vilket gör att jag ALLTID är trött och orkeslös.

Det som påverkar mig mest är dock sociala fobin. Jag kan inte förklara för någon hur hemskt jobbigt det är att få panikångestattacker så fort någon säger hej till mig.

#35 Samma här. kan gå med strumpor & inneskor och ändå ha kalla fötter t.ex :S

#37 Ja, jag med :s

Kraftig skolios (fick diagnosen när jag var 11, stelopererade ryggraden förra året när jag var 18, då hade jag 57 grader sned rygg) vilket ger mig kronisk värk dygnet runt. Det har jag dock lärt mig leva med.

Har även osteokondit i fotlederna (lösa brosk- och benbitar).

Misstänker även att jag har fibromyalgi men har inte gått någon utredning för det ännu då jag vill bli helt återställd från min ryggoperation först.

#31 Minns inte riktigt. Men min mamma & moster har samma sak, så var min moster som berättade någon gång vad det var. Minns tyvärr inte.. Men minns att hon också sa att man får det lättare om man är rökare. Vilket jag är så. Kan testa kolla upp vad det heter 

Ingen diagnos, men jag är 100% säker. tänker inte göra utredning eller något, livrädd för doktorer osv..

tvångstankar, panikångest, ångest, Social fobi, djup depression, ständig stress, ständigt ont och ADHD.

allt kanske inte är "sjukdomar" men tja..

#41 Social fobi är bland det värsta som finns enligt mig. Helst skulle man vilja isolera sig hemma men samtidigt vill man bara vara normal och slippa tänka så himla mycket och slippa bry sig om vad andra tycker. Helst skulle man vilja vara en sån som pratar med alla och är världens modigaste och socialaste person men hur mycket man än försöker så får man panik så fort någon pratar med en.

Önskar att jag bara kunde gömma mig under täcket och aldrig komma fram. Djur är det bästa som finns för dom vågar jag åtminstone prata med. Dom svarar inte och har inget spydigt att säga, dom struntar i hur man går, hur man pratar och allt det som jag oroar mig för i vanliga fall.

Jag har Dyslexi. Och min skola är en jävla idiot skola. Ingen hjälp fasten dom sa det. Har haft det i hela mitt liv. Inge idiot hjälper mig. Gråter på toaletten varje dag. Den enda anledningen till att jag klarar alla proven är att jag pluggar 13 jävla timmar i veckan för att få en jävla E.

Har också ett jävla massa problem med kompisar.

Och är bara 1,52 och väger 34 kg. Och NEJ jag har inte anorexia. Äter jätte mycket, men inget fastnar. Jag tycker själv att jag är jätte smal och oroar mig för hur jag ser ut när jag är vuxen.

Jag har fobi för blodoch annar shit. Men får ta blodprov i armen 2 ggr om året.

Förra året i 7:an fick jag ta prover pga mitt bmi sjunkte. Tog sammanlagt 22 jävla rör och då jag fick ta om det 2 ggr för att jag var för stressad och jag svimmade 2 ggr.

Kul liv? Nej. Hatar det.

Men det finns en bra sak i mitt liv, foto. Mitt liv kretsar kring fotot. Jag är självlärd och är jävligt grym på det. Jag har en egen kamera och 3 objektiv + batterigrepp. Två stativ, fjärrutlösare och masssaaa mera. Det är den ända anledningen till att jag lever. Foto. Och jag stör mig jävligt mycket på tonårstjejer som köper en systemkamera och bara tar massa egopics. Och inte änns vet hur man får fram blixt. Fy på er. Jag kallar det för idiote-som-tror-dom-är-coola-fast-inte-har-ett-liv ungar. Puckon, tror ni att ni är något? Och så skriver dom: "efter 10 år av tjat har jag fått min älskling" . Hallå? ni tappar bort den och tycker inte den är rolig för att ni inte kan ett skit. Kul? Nej. Jag har iallafall sparat för egna pengar i 1år och köpta allt själv.

Suck on that Bitches!!

Blogg: www.photobylife.blogg.se

Kik: idaarbast

Instagram : idaduvetvem

Facebook: Ida Zetterberg

#42 ja precis!

Jag har inte fått någon diagnos men jag har kraftiga ADHD symptomer i skolan har jag svårt och koncentrera mig och det slutar ofta med att min bästis får gå och leta upp mig och säga till mig att jag får skärpa mig "Ooopss…!" och på kvällarna bruar jag springa runt, Pladdra på som en galning och bli helt crazy :P Sedan har jag de andra symptomerna också, Men jaja, Det får man leva med och göra det bästa av sitvationen (Stavning!?)

Sedan så ca 1 gång var 3 månad bryter jag ihop helt i ca 1 dag. Jag lägger mig i sängen och skriker och gråter och tvingar mig själv att hata mig. Jag sover och sover i princip hela dagen och de stunderna jag är vaken gråter och skriker jag och jag hatar mig själv och mamma vill hålla mig borta från medicin skåp, Köket och knivarna, Nog för att jag aldrig gjort det men då kan jag försöka rusa dit och skrika och slå på mamma för att komma dit. Oftast slutar det med att jag ringer min syster eller bästis och de får lugna mig, Men den dagen accepterar jag :)

Sedan så räknas det säkert inte som en sjukdom men jag är alldelse för mycket engligt andra, Alldeles för självsäker och ja lite halvt bitchig men absolut inte elak på något sätt, Jag står bara upp för mig själv och mina åsikter. Nog för att de som inte kan hantera min personlighet tycker att jag är en "Bitchig jävla fjortis!" men de skiter jag i, Avundsjuka personer ska man bara tycka synd om :)

Rygg-problem, möjligtvis Morbid Scheuermann
har inte kollat upp det än, men utifrån beskrivningar och bilder så är det skrämmande likt.

Har annars problem med ångest, depression, adhd och aspbergers syndrom.

Har tidigare varit ofrivilligt bullimiker och vägde 38kg för 4 år sedan. Idag väger jag 93kg och i och med den hastiga vikt-ökningen så har jag fått bristningar på lår och rumpa.

Inte diagnoserad då jag vägrar gå till någon, men allt pekar åt det

Depression, panikångest, riktigt svår social fobi. Något med mina knän som gör att jag inte kan springa för långt, sitta på huk för länge, göra utfallsteg och sånna saker då knäna "ger upp" och viker sig så jag ramlar ihop. Sen även något med min rygg sen 2009 som kommer och går, har konstant ont, kan knappt röra mig osv. 

Sen ja kanske inte sjukdom.. men ätstörningar, självskadebeteende osv. Japp jag är ett stort problem.

#47
Hade det inte underlättat lite att få en diagnos ställd?
Jag var emot det i 12 års tid och det är inte förrän nu som jag faktiskt inser att jag behöver hjälp. Går jag inte i grund med min fysiska och psykiska ohälsa, så har jag ingenting att leva för.

Jag har problem att ta kontakt med myndigheter och vård. Men ger man sig fan på att det måstes, så gör man det i strid med sin motvilja. Det är så befriande när det väl är klart.

#48 Det hade det säkert, men då det inte är någon som vet om något, skulle det bli kaos hemma. Då dom tror att jag är den där perfekta personen som alltid gör allt rätt osv. Och jag klarar inte av att prata med människor, det går liksom inte..

#48

Är inte det en fördel då?

Att sätta din familj på prov och visa att man inte alltid kan vara perfekt!

#49 Jag lider med dig.. Det skulle bli mycket drama här hemma om jag berättade om mina problem. Min syster skulle ha ett flera timmar långt samtal med mig och.. nej jag vill inte ens tänka på det..

Att prata med psykolog är helt omöjligt för mig. Jag kan verkligen inte prata om mina känslor, särskilt inte med någon jag inte känner, eller jag kan inte prata med folk överhuvudtaget.

#50 nä inte direkt, dom skulle nog ändå bara vifta bort det, och ja eftersom dom måste vara med osv när det gäller psykolog så är det kört redan där. 

#51 jo.. samma här, min pappa är så okänslig man kan bli, skämtar oftast om massa saker och säger att folk är dumma i huvudet osv när dom gör vissa saker, grejen är att jag gör samma saker.. så ja, det finns ingen chans att jag skulle berätta..

Det enda jag kan prata med folk om är hundar.. men även där är det begränsat hur mycket jag klarar av att prata. Annat går inte.

#52 Samma här.. Hundar, och andra djur, är det lätt att prata om men inte att prata om mig själv. Det är det jobbigaste..

#47 känner igen dedär, men du är inget stort problem, du är bra precis som du är. Du också "zlarviig", ni verkar supertrevliga båda 2 :)

Huvudvärk av okänd anledning.
När jag var till hälsocentralen fick jag ingen hjälp. De sa bara att blodproven visade att det inte fanns några större fel där. Så de sa imprincip att jag överdrev att jag hade huvudvärk och bara skulle ta piller för den. Otroligt irriterande.

Hej jag är dammallergiker! :D,

Och bara allmänt trög och klumpig :3

Jag har diagnotiserad hypertoni och trooor att jag har ADD.

#55
Väldigt oprofessionellt gjort av dom. Din huvudvärk kan bero på allt ifrån järnbrist, till psykiska defekter. Du borde kolla upp det lite mer.

#58 Har en vän som varit inne flera gånger för huvudvärk men de hittar inget :/

#58 Jo, jag vet. Hälsocentralen här är ett skitställe rent ut sagt. ;)
Har varit till optikern med. Då sa dem att jag var översynt, men min mamma (som är utbildad sjuksköterska) sa att det var alltför lite för att ge mig huvudvärk när jag inte anstränger ögonen.

#59
Men det kan sitta psykiskt, och det resultatet får man inte ut genom ett provrör. Även spänningar i nacke och rygg kan ge en huvudvärk och sådant syns inte heller i provresultaten.

#54 Tack, du också 😃

Jag har terminal njursvikt, som betyder att mina njurar är så dåliga att de inte är livsuppehållande. Alltså att jag skulle dö inom en vecka om jag slutade med dialys. Funktionen ligger under 2%.

Är det någon mer som har njursvikt så får ni gärna pm:a mig, för jag tycker det är väldigt jobbigt att vara ensam om att vara så ung med det, och det skulle vara skönt att ha någon att utbyta lite tankar med.

Vet inte om man också ska räkna med psykiska sjukdomar, isf har jag också depression, social fobi och posttraumatisk stress (PTSD)

Ångest/panikångest, psoreasis, förkyllningsastma.

detta är ingen sjukdom dräkt men jag har ett kort ben och mitt handikapp

Har haft anorexi och svår depression. Men har självdiagnostiserat mig som frisk numera. :)
Har mer eller mindre konstant huvudvärk, men det är inget jag har kollat upp eftersom jag är ganska säker på att de inte skulle kunna göra ngt åt det då det troligen beror på stress. Har även problem med bihålorna och har haft 6 bihåleinflammationer bara i år. Men det är heller inget jag har kollat upp eftersom jag inte känner mig döende precis. :P

Har Borderline personlighetsstörning, social fobi och toalettfobi som påvekar mitt liv väldigt mycket. Har även problem med eksem som jag funderat på kan vara psoriasis eller någon annan eksem sjukdom men jag är inte säker.

Jag har alltid haft exem och har överkänslig hud. Kan inte använda parfymer, eller parfymerade salvor/krämer utan att hunden bli helt rödflammig och kliar. Sen har jag även Raynauds syndrom.

Kronisk depression, grov ångest samt EDNOS.

Jag är förskyld.

#71 Nä, men förkyld kanske😎

Usch, hemsk tråd haha..

Jag har hjärtfel som håller på att utredas just nu.

Misstänker att jag har vitiligo. :(

Hej astma och allergier 👋

jag har tinnitus efter att jag spelade trombon i en paroad ocg fick tromboner i öronen och jag kan knappt höra i höger öra.

Husdamskvalster. Men inget jag direkt känner av.

Får lätt eksem
Överkänslig mot diskmedel och rengöringsmedel (får eksem lätt då)

#59 Spänner du dig mycket (har axlarna högt upp och så)? För jag gick och tog blodprov och allt men de hittade inget men så en dag när jag gick till skolsystern (för jag hade ont i huvudet och så som du beskriver) så typ masserade hon på mina axlar och det gjorde verkligen jätte ont. Så hon sa att det var för att jag spänner mig och att jag ska försöka tänka på att hålla ner axlarna och ha värmekudde och så ibland och att det är bra om någon masserar.