Måste skriva av mig

(X) Skriva av mig #13

2018-11-29 14:47 #0 av: KentHjärta

Förra tråden var över 1 år gammal och hade ca 300 inlägg, hoppas det är ok att jag startar en fräsch!

-Elliot
ask.fm/sexnoll2

Anmäl
2018-11-29 14:53 #1 av: KentHjärta

Jag drömde om att jag piercade läppen för ca 2 veckor sen och när jag vaknade var jag jätte sugen på att göra det påriktigt. Gjorde det i tisdags och är nu jätte rädd för vad mina föräldrar kommer säga. Är 20 så de har inget med saken att göra egentligen. Men bara tanken att jag döljt min septum i 2 år för min pappa då han verkligen tycker illa om sånt..

-Elliot
ask.fm/sexnoll2

Anmäl
2018-11-29 15:47 #2 av: Calcifer

En yngre internetvän till mig, som "bara" är 18 och som jag ser som något av en yngre syster, mår så otroligt dåligt och sa till mig tidigare i veckan att nu är hon färdig och hon kastar in handduken, i princip. Jag trodde jag hanterat det relativt bra men efter en tid med min väldigt, väldigt duktiga kontaktperson idag så insåg jag att det har jag inte alls. Det var många tankar och känslor jag gått igenom som inte ens jag insett, och hon hjälpte mig att förstå vad det är jag måste fokusera på nu under denna tid. Att det kommer vara tungt och känslosamt är ju givet, men jag måste fokusera så det inte tynger mig mer än det "får", så att säga.

Men mycket är jag arg och förtvivlad också över att någon som är så ung ändå, ska behöva känna sig så fast och utan alternativ att de ser döden som enda vettiga utvägen. Önskar inte det för någon.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2018-11-29 20:31 #3 av: shia

insåg idag att jag vart självskadefri 2 och 1/2 vecka. gången innan det två veckor, å innan dess en månad osv. jämfört med i vintras då jag skärde mig så gott som varje dag. 

samtidigt som jag börjat spy oftare...  eller ja, 5-6 ggr/veckan. ¨

är det någon här med ätstörning som blivit påkommen med att spy? 

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-11-29 22:42 #4 av: shia

Alltså... Jag vet jag skriv mkt å ställ frågor. Och att jag får bäst svar om jag frågat ngn professionell typ psykolog eller så,.
Men alltså. Hur överlever folk utan en våg? 😂 Jag har verkligen ingen aning. Jag vet inte om jag ätit bra eller dåligt då jag ej vet hur det påverkar min vikt, känner mig jättestor 0 känns som jag gått upp 5 kg men är väl omöjligt å göra det på 5 dagar om man ät frukost å middag å någon kaka?
Å sen det här med man ska väl typ äta 2000 kcal/dag ngn norm eller så. Hur tusan kommer man upp i det egentligen utan 0 hetsäta? Alltså 😂 tänkt typ hela kvällen på hur folk utan ätstörning lev

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-11-29 23:00 #5 av: Xseros

Eftersom att du gått på så tunn kost så länge känns det som du går upp mycket. Det gör du dock inte utan du är bara inte van vid att få så mycket näring.


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

Anmäl
2018-11-30 08:32 #6 av: Loka03

#4 vi har ingen våg hemma. Och det är helt ok för mig eftersom att jag vet att siffrorna spelar ingen roll så länge det inte är farligt, men det märker man. Jag styrketränar mycket eftersom jag dansar och då är det vanligt att det extra kilot ör av muskler. Så kilot behöver inte vara fett. Men som många har sagt här så är det bästa om du söker riktig hjälp eftersom det löser sig inte av sig själv. Håller med #5 an att du inbillar dig att du gått upp eftersom att kroppen inte är van.
Kramar till dig!❤️❤️❤️

Anmäl
2018-11-30 13:25 #7 av: shia

❤️❤️ Till alla

Fy fan vad jag hatar migrationsverket å soc 0 alla de sakerna. Man har ju läst en massa om misstag de gjort som påverkat andra osv. Och tyck det känns känslokallt. Men inte tänkt mer. Trodde fan aldrig ens egna vänner skulle drabbas av dem.
En kompis till mig som kom till Sverige för två år sedan. Vi har blivit väldigt bra vänner å bättre å bättre för varje år. Första gången vi börja va med varan var när hon följde me dpå klassresa, vi satt å skrattade i timmar på hotellrummet då vi bara missförstod varandra hela tiden. Idag är hon superbra på svenska å vi pratar å är med varandra i skolan typ hela tiden. Skojar, skrattar. Hennes familj är farlig för henne så när de kom till Sverige skiljdes hon från dem å vart placerad hos en fosterfamilj i staden jag bor. Hennes familj har bott i en annan stad långt borta.

Hon trivs jättebra i sin familj, och i skolan och passar in jättebra. Hon berättade idag att migrationsverket flyttat hennes biologiska familj till vår stad, att det vart ngt misstag så dem hamna i samma stad(liten stad så risken är stor hon möter på dem så hon kan inte gå på stan själv eller så.)
Hennes biologiska familj flytta hit för typ 2-3 veckor sedan. Iaf så vill soc nu hon ska flytta långt bort till annan stad(typ andra sidan Sverige) (tänk typ som om vi bor i Skåne så skulle hon flytta till norra Sverige, den sträckan pratar vi om) p de leta ngn ny familj. Att det blir efter jul då. (grejen är de kan komma på morgonen å säga hon sa packa å flytta, så gjorde de. Förra gången)

Oxv är så frustrerad och ledsen då det är migrationsverket som gjort fel då de visste hon bodde i denna staden och de har typ sagt det vart ett misstag. Men de ja.

Är så mkt kaos kring detta. Men alltså jag förstår inte. Varför flyttar de bara inte hennes biologiska familj? Min kompis har fått svenskt medborgarskap medans hennes biologiska familj ännu inte fått det.
Men hon har en bra familj nu, bra skola, bra kompisar, ska hon behöva flytta till annan stad, skola, sista terminen i nian. Hon blir 16 nästa år.

Gråter så jävla mkt alltså.... Vi har typ pratat om detta hela dagen å hon säg hon tänker på det hela tid dag å natt osv. Vår so lärare gick förbi så vi bad han komma å fråga om de verkligen kunde göra så osv. Och han sa han skulle prata med hennes fosterfamilj, rektorn och se vad de på skolan kan göra. (vart liknande tillfälle förut, berätta han för några år sen(dock hela familjen då som skulle flyttas å de kom på natten å hämtade dem osv. Då kämpade de som sjutton för de skulle få gå klart skolan här osv..

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-11-30 14:12 #8 av: Xseros

Alltså jag blir ganska trött på svenska myndigheter ibland.
MGV, PostMord och SJ. Så himla irriterande att höra när sådant här händer.


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

Anmäl
2018-11-30 22:58 #9 av: shia

Jag vet som bara inte vad jag kan göra för något... För myndigheterna lyssnar inte på oss barn... När jag p hon satt i korridoren å prata så gick vår mentor/so lärare förbi så frågad honom då om de verkligen kunde göra så och om skolan osv kunde göra ngt. Skrev ksk det där uppe. Iaf så börja ju mina tårar rinna och grät typ hela tiden... Var ledsen, frustrerad. Arg.... Känns ju eg sjukt jag skulle börja gråta... Är ju min kompis som drabbas mest... Jag förstår bara inte hur man kan göra så... Flytta ngn som har hittat en familj p vänner å skola å trygghet.

Vi har inte tiden på vår sida heller... Julen kommer med stormsteg... Förstår inte varför det ska bli strul inför varje jul.... Samtidigt hoppas jag innerligt på ett julmirakel... Skett tidigare så hoppas det kan ske... Detta var På riktigt droppen.... Varför ska det hela tiden vara massa tjorv å skit. Kan inte allting bara få vara bra?

Jag borde vara jätteglad. Vi äger det nya huset nu å ska börja flytta saker imorgon men allt jag kan tänka på är de jävla verken å soc. Migrationsverket. Det enda de skapar är migrän å värk...
Och soc sorg och gråt(cry...) ofc så gör de väl bra saker å men är bara så frustrerad....

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-11-30 22:59 #10 av: shia

Jag vet inte heller, tänk om hon måste byta nr å allt till skyddat å inte får prata med någon från härifrån? Tänk om inte vi kmr kunna ha kontakt?
Hon sa det att flyttar de henne kommer hon flytta tbx hit så fort som möjligt, rymms, hoppa på nästa flyg hit osv...

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-12-01 08:45 #11 av: Travis D

Är jätte taggad för vad dagen har att erbjuda. Ska rida min första lektion på Kakan med en ny tränare som förhoppningsvis kommer kunna hjälpa oss =) har inte träffat Kakan på hela veckan och inte ridit på jätte länge utan bara övat trick förra veckan då hon fick en tappsko. Vi var på Sweden International Horse Show, SHIS, det var jätte kul! Mamma gick runt och klappade Alla hästarna hela tiden medans jag kollade på showerna. Vi köpte bara biljetter till mässan då vi tycker uppvisningar inte är så jätte intressant när det alltid är hoppa 150cm o.s.v. jätte söta hästar och ponnyer även en kaspisk häst var där 😱😱😱😱(dom är utrotningshotade) vi shoppade lite och köpte ett par ridlverdragsbyxor och 2 stora hinkar häst godis som man fick plocka själv. Både blev överfulla och dom fick ställa sig på locket för att kunna stänga, den här en väldigt fin buckla i mitten av locket för att godiset trycker ut det 🤣

Anmäl
2018-12-02 10:14 #12 av: shia

#11 hur gick träningen?
Hade turen att direkt hitta en tränare som hjälp mig å min passis jätte mkt(en ridlärare på ridskolan hade henne mkt när jag var ksk 6-10 år å ibland å periodvis efter det)

Jag tror bland de viktigaste för att utvecklas är att fråga å diskutera å bolla idéer med tränaren.
På ett halvår gick jag å min passis för henne från att just å pass kunna trava på en volt i slängtrav å knappt kunna trava i vänster varv överhuvud taget på volten. Till att kunna rida utan martingal, kunna rida ut i skogen utan att han blir stark eller jätteruskig med huvudet.
Att han bär sig mjukt å fint i traven(även inom trav körning har han utvecklats tack vare det) å jag har lärt mig grymt mkt märker det speciellt när jag rid nya hästar eller ridskolehästarna-den man tyckt var seg å svår å ställa går helt plötsligt i form direkt å svarar för minsta hjälp osv(för jag blivit tydligare å bättre på rida osv) vilket gör jag kan fokusera mer på min sits osv.

Kan ibland känna lite hopplöshet när han bara bråkat i galopp fattningarna i ridhuset å endast fick till 1-2 fattningar, men då är min tränare väldigt bra på att påminna mig om vilka framsteg han gjort, å att om han vart såhär ibörjan på året hade det varit nästan en omöjlig dröm om man säg så, å är ganska bra på få mig förstå. Ex förklara hon att han var ju liknande i traven ibörjan-mkt finare nu, han var likadan i galoppen ibörjan-nu tar han ändå galoppfattningen å förstår vad han ska göra och drar inte iväg osv.
Ser även enorm skillnad på de andra hästarna i gruppen(vi är 4) där en på en travhäst börja vara med denna termin(typ1 13 årig travare som endast var skogsriden) kunde knappt trava ett varv på volten å stanna å tjorva. Nu-travar i lugnt tempo och kan börja ställa å forma på volter a 0 rida övergångar osv. Även en ridhäst i gruppen som i våras i galoppen tog typ fem varv på volt å få stopp på å var jättestark. Fattar nu galopp ur skritt å kan rulla hur många varv som helst utan att bli stark p dra osv

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-12-02 10:19 #13 av: shia

Jag tror jag bestämt mig(på riktigt denna gång) å bli frisk.
För vi ska ju flytta nu ut på landet p kmr ha hästar osv på gården. Min passhäst ska bo på vår gård å kmr ha honom som min egna iprincip(förvisso haft det typ hela tiden, får rida han när jag vill p träna å tävla osv men inte haft jättemkt tid då de tar tid å fara dit osv. Men blir helt annars nu när han kmr stå på gården)

Jag vill börja träna (hälsosamt-med syftet att bli stark och orka rida monté, inte för att gå ned i vikt)

Så jag kan ta monté licens nästa år med min passhäst, och sedan börja tävla inom monte(och även ta körlicens efter det. Men han är lite väl svår å köra på banan då han är väldigt stark å köra)

Jag börjar ju gymnasiet sen nästa år till hösten, och det är tre år. Och vill inte slösa de tre åren på samma sätt som dessa år.

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-12-02 10:51 #14 av: Xseros

bra att du bestämt dig! kör hårt! ät och träna!


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

Anmäl
2018-12-02 14:39 #15 av: BokDuvan

#13 HEJAAA DIG!

Anmäl
2018-12-02 14:43 #16 av: Travis D

Karin försökte iaf. Men ibland så får man bara inse.. Efter att levt ett liv fullt med plågor och utan tillit till människor vet jag inte ur detta ska gå.. Vet inte om jag kommer kunna "fixa" henne. Hon är hästen jag älskar men kanske inte hästen för mig? Jag orkar verkligen inte med det här.. Hon skötte sig iaf super och försökte men ju mer övningar från marken och ju noggrannare man kollar så märker man tydligare och tydligare hur hennes förflutna hemsöker henne. Att gå mellan smala utrymmer, såsom i en transport eller bara mellan två tunnor ger henne minnen som jag inte tror hon kommer glömma..

Hur ska detta gå?..

Anmäl
2018-12-02 15:03 #17 av: shia

#16 förstår till viss del hur du känner/tänker 😐
Ingen kommer kunna "fixa" henne så hon glömmer allt som hänt å bara ser positivt, även om det ksk inte riktigt är så du menar, men ja. Du förstår nog. Men om man jämför med ex om man har ett papper. Slätt å fint. Den råkar illa ut å rivs, knövlas ihop. Man kan veckla ut den, och göra sitt bästa för att släta ut vecken/tejpa ihop. Men den kommer aldrig bli helt slät igen.

Jag skulle inte säga det är fullt negativt ni märker mer och mer hur mkt hon reagerar för, utan det visar bara att ni märker på henne när hon inte trivs,, och kan jobba utifrån det. Vet man inte vad problemet är-gör det svårare för att veta hur man ska hantera det. Mkt får säkert utsluya i vardagen, men kmr nog aldrig bli helt bra från det om. Man säg så.

Vi hade en ett tag som en person ville ha hjälp med, han kunde springa jättefint å fort(kallblod, hade varit bland de bästa om det ej var pga hur han var.) en del sträckor, för att i nästa ta bettet å sticka. Och väjde inget för något.... Världens snällaste å hantera 0 red den även en gång å den var helt annars då, men det var ibland(eller väldigt ofta) den bara stack, som om den var rädd, ungefär som om man skulle säga panikattack och bara spring för det ska försvinna. Vi försökte allt vi kunde, det vart jättestor förbättring, men en dag kunde vi inte göra mer. Dels som det vart bättre insåg man mer å mer hur farlig han kunde bli. Och den trivdes inte. Den trivdes inte med att inte träna men kunde ej träna. Fem år och redan så förstörd. Han fick somna in.
Medans andra har man lyckats få att fungera,

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-12-02 16:34 #18 av: JuliaMG

Jag undrar ibland hur jag ska klara av livet. Ändå sitter jag och uppmuntrar andra till att leva. Säger att självmordstankarna inte är sanna och att du endast överväger det eftersom du är sjuk. Men när det kommer till mig själv är det annorlunda, som att självmords är en glorifierad lösning till ett temporärt problem, som dessutom skulle vara permanent. Jag mår illa när jag tänker på allt det fina jag faktiskt har. Det går framåt. Jag har flyttat hemifrån och bor själv i en egen liten lägenhet, så jag behöver inte vara rädd hemma längre. Jag fick bo hos min kompis i tre månader innan jag fick lägenheten, och jag fick se, för en liten stund, hur mycket jag missat, hur fin en familj faktiskt kan vara. Kan en mamma krama sina barn? Komma med paket och hembakad tårta och sjunga på födelsedagen? Kyssa dem på pannan och stryka dem över kinden? Gå på bio kontinuerligt, äta alla middagen tillsammans och samtidigt hålla samtalen lätta, trevliga. Snälla. Kan man vara i en familj utan att behöva stänga in sig, för hos dem satt vi alltid tillsammans. Vi såg på film på kvällarna, spelade spel. Jag kunde sitta och plugga i köket. Min kompis knackade på min dörr (deras gästrum, och dörren behövde inte ens vara stängd) när jag varit där en längre stund, och så frågade hon mig hur jag mådde. När jag bode hos mina föräldrar stängde jag in mig på mitt rum, och jag var osynlig. Jag existerade inte. När jag berättade för mamma att jag började med antidepressiva mediciner åkte hon ändå bort samma vecka och kom inte tillbaka förrän en månad senare. När jag skrevs in på den psykiatriska avdelningen och berättade det för henne, så kom hon inte och besökte mig. Jag bad inte om det, men ska man verkligen behöva be sin mamma att älska sitt barn, att ge det närhet och trygghet? Min kompis gav mig inget val. Hon kom dit dagen efter med godis, kläder, ritpennor, papper. Hon gick raka vägen fram till mig och drog in mig till den varmaste och tryggaste kramen jag någonsin känt. Och jag kände mig lite mer hel. Efter det fick jag bo hos dem, tills jag hittade en egen lägenhet. Nu åker jag dit ibland, om jag har väldigt mycket självmordstankar. Jag åkte dit för en vecka sedan. Ringde först akutjouren, och de sa att de antingen ville att jag skulle åka till en vän, eller att jag skulle komma in till akuten. Min kompis ringde upp mig på bussen, jag grät, och hon var så orolig. När jag knackade på dörren öppnade hon den, sa ”kom hit”, och drog in mig i en kram. Vi stängde inte ens dörren, fast att det var mitt i natten, trots att det var kallt och det regnade. Jag vill ha en familj. Det var inte det här jag tänkte skulle komma ut i det här meddelandet. Jag trodde jag skulle berätta om de bra sakerna i mitt liv och ifrågasätta varför jag har självmordstankar, men nu saknar jag bara min kompis, och hennes familj. Jag kommer alltid vara tacksam för att jag fick vara en del av den, om än för en liten stund. Det ger mig lite mer anledning till att leva, och jag försöker påminna mig själv om det, även i stunder som dessa. Jag kanske borde åka dit nu, men jag vill inte. Jag kanske borde. Jag känner mig osynlig. Det känns som att jag inte existerar, som att ingen bryr sig om mig. Jag vet att det inte är sant, men känslan försvinner inte ändå. Och ju mer tiden går, desto mer börjar det kännas som att de tankarna verkligen är sanna.

Anmäl
2018-12-02 17:30 #19 av: Travis D

#17 Tack! Om hon är för skärrad i ridningen så kan vi alltid satsa på tricks :D (hon lär sig otroligt snabbt Skrattar) Men man får hoppas på det bästa! :)

Anmäl
2018-12-02 19:04 #20 av: shia

#19 eller hur, ibland vill är hästarna ämnat för ngt annat än det man tror.
(nu drar jag in min passis igen men XD) han såldes ju för 400 000 som travhäst som 2 åring. Nu är han ridhäst, läromästare för nybörjare, bröllopshäst, älskar uppmärksamhet å göra rätt å trivs bra med det han gör =) blir väl ksk licenhäst åt mig sen i monté så prövar vi på det.

En annan travhäst i stallet som var lite för het/inte så snabb. Utvecklades väldigt fort i ridningen å vart skogsmulle/ridhäst/lätt aurond häst.

Vet en ridlärare som berätta att en dressyehäst hon köpte visade sig vara mkt bättre i hoppning. Å en hopphäst som mkt hellre var på dressyr banan =

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-12-02 19:20 #21 av: Travis D

#20 ta k för allt hopp du ger mig!! ^-^

Anmäl
2018-12-02 23:22 #22 av: shia

#21 ❤️
Vet själv hur hopplöst allt kan kännas ibland.
Haha... Vete hur många gånger jag "gett upp" på vissa hästar ibland. Gäll allt möjligt, allt från den hela tiden krångla å är bråkig till hagen eller svår å stark å köra eller svår å rida. (speciellt inom ridningen kan jag säga. Ingen aning om hur många gånger efter vissa ridpass jag sagt att jag aldrig mer ska sitta på denna häst å jag ger upp. Sen analyserar jag vad jag kan ha gjort för fel å göra annorlunda, till att sen vilja pröva rida den där igen å se hur den är om jag prövar på annat sätt XD.

Grejen är-man får ge upp. Men man ska aldrig sluta försöka hitta nya lösningar/försöka nya saker.

Har turen att vara hos en superbra travtränare. Som prövar mkt egna idéer och har alla dörrar öppna. Och tänket att man ska hålla på med hästarna för att det är roligt, (han har hästarna för han tyck om dem å gillar att hålla på med hästar å köra å utveckla dem. Vilket gör alla får den tid de behöver.)

Han har skickat ned en av hästarna söderut under vintern så den kan tävla på banan den står på(han får panik utbrott i transporten efter en incident med annan häst för ett år sen. Vi har prövat allt å försök komma på nya lösningar. (allt från åka litet, stort, lös, bak å fram, jättekort bunden, dövad, blind(alltså en mask), i både hästbil, hästfinka, häst buss. Vissa gånger funkar det 2 h. Andra gångerhar han sönder bilen efter 30 min. Så ja.

Iaf så är han väldigt speciell å rida/köra. 0 fleeera gånger har jag gett upp när jag ridit honom. Ex när det tog oss 50 min å ta oss 2 km till skogen... Bruka ta 50 min totalt å rida tot ksk 1 mil. 5-8 vändor i backen i galopp å 5-6 km,/fram tbx) iaf så efte rjag prövst allt möjligt. (hoppa jag av. Ledde honom en bit fram, i skogen, p sen tbx medan jag de 2 km skällde på honom.
Red han inte på ngn månad sen XD.. Red han sen å då gick det mkt bättre osv(kan variera mkt dag till dag osv)
Haha den hästen alltså...
När jag körde min passhäst i backintrrvaller i vintras... Frös om händerna, han var stark p låg rakt bakåt i typ 1 h totalt å hade spn värk i armarna å slet å kämpa. Tänkte flera gånger vissa körpass att nu ger jag upp å far hem-men envisades mig kvar.
Sen när jag fick köra en annan häst insåg jag hur lätt det kunde vara å ville köra min passis IGEN XD. Föredrog dock att rida galenpanna i galopp intervaller med dem när de körde då han skötte sig bra då, å var bekvämare å varmare å rida i galopp. Enda jobbiga var vi under lite mer än 1h konstant travade/galopperade å inte en enda skrittpaus(utom nedförsbackarna) å jag var typ helt död i svett efteråt(red m vanliga ridbyxor å tunn täckjacka men med öronmuffar å vanliga vantar. - 24 grader XD de andra frös typ ihjäl. Jag svettades.

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-12-03 08:03 #23 av: Xseros

Ibland blir jag väldigt förvirrad av allt hästsnack på denna sidan


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

Anmäl
2018-12-03 10:55 #24 av: BokDuvan

#23 heh kan ba föreställa mig hur förvirrande de kan va för icke-hästmänniskor att läsa allt de o alla konstiga begrepp

Anmäl
2018-12-03 11:10 #25 av: shia

Fy fan... Jag hade tänkt äta lunch idag. Jag la upp på tallriken lika mkt morötter som ris som korvstroganof. Åt morötterna. Jag kunde inte äta mer. Killarna satt vid bordet å de säg jag måst ju äta. Å jämför det jag har med dem å är eg stöttande men klarar inte av det då alla ser på min tallrik. Min kompis bredvid sa jag skulle äta hälften av det jag tagit. (tp 1/4 portion) men alltså, jag klarar det inte. Tog 1/2 korvbit.... Tog mer morötter sen men klara inge mer. Så lämnade matbordet å slängde resten å sitt nu å skakar i ett hörn...
Jag ska äta imorgon. Idag vart som de vart men har typ panik å skakar å alltså min andning är skithög och kämpar med att försöka kontrollera mig.
Jag vet ju att de bada vill väl

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-12-03 14:15 #26 av: Xseros

Det var i alla fall bra att du åt så mycket som du gjorde. Kan du inte typ. sätta dig där de inte sitter eller är de med i samma "gäng" som du? Jag fattar att du inte kan äta "normalt" direkt efter en lång period med ätstörning. Det går gradvis. lägg på lite mer än du åt förra dagen varje dag så är du snart uppe i en "normal" måltid.


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

Anmäl
2018-12-03 14:51 #27 av: Calcifer

Ja, pusha dig absolut inte att du ska äta "normalt" på en gång, det kommer aldrig att gå. Bättre att du tar någon tugga extra varje måltid ett tag innan du kan öka långsamt.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2018-12-03 16:16 #28 av: shia

Dem är typ med i samma "gäng" eller vd man ska kalla det. Men asså grejen är att de är supertrevliga p vara med osv. (de är ju typ artiga å hälsar/säger hejdå osv. Å typ ja, säg positiva kommentarer (ksk har x antal ht timmar där lärarna försökt förklara för dem hur man beter sig gett resultat?

Nejmen grejen är ju att de har rätt i det de säger. Och ja... Alltså.. De försöker.. Vet inte riktigt hur jag ska formulera allt... Men det ligger ju genomtänkta saker i allt de säg, å ja...

Grejen är typ att de inte går att lura. Som jag kan m mina kompisar. Eller prata bort. För de återkommer till samma ämne igen hur mkt jag än försök skoja bort eller prata om annat.

Är väl ksk bra iforsig de inte går dalta runt för då min hjärna hela tiden fokuserar på att dölja å ljuga typ. Och när de då säg konkreta saker å m fakta har inte jag ngt bra svar.
Var som tex en av dem sa först jag inte ens petat i riset-joho du sa jag det har jag visst. Då sa den andra det stäm faktiskt, men du har inte ätit en enda korvbit. Tänkte först hugga tbx med ngt men insåg han hade rätt å vart då tyst. För å sedan försöka skratta bort det hela. Men när 4-5 personer säger samma sak å kollar på en allvarligt är det inte så lätt å skratta bort det hela. Så ja...

.... Vet inte om de låt fel men är typ samtidigt "skönt" eller vad man säg någon ser igenom lögnerna.... Det gör det hela svårare för min ätstörning...

Det känns bara så jäkla typiskt att hela dagen-hänger på lunchen. För allt jag tänker på innan lunch är lunch å allt efteråt på hur lunchen gick.
Är som för varje gång jag försöker bli frisk... Inser jag hur jävla mkt jag sabotterat för mig själv. Och hur mkt tid å jobb det tar...

Samtidigt som det känns skönt ändå att de andra tar mat å ät, å inte sitt å pillar. För kan absolut inte äta mer än den som ät minst om man säg så. Och bara det att den som tar framför mig om den tar mkt, så vågar jag ta närmare en halv vanlig portion. Så jag tar typ 1/8 av det den tar.

För grejen är om ngn så mkt som kommenterar ngt om kalori så slår min kropp på nono å typ brandlarm.. Men det är ingen som säg så på skolan/skolmaten eller pratar om att maten är äcklig eller så. (bortsett från mina undanflykter) då klassen har ganska mkt erfarenheter kring ätstörningar och så så de flesta vet vad man inte kommenterar...
Samtidigt som jag förstå ee inte kan sitta å se varje lunch hur man skippar ännu en måltid å veta att hon mest troligt skippar måltid hemma å. Och anledningen till en massa..
Känns som jag skriv jätteosammanhängande haha...
Borde ksk gö ur en del pro ana grupper jag är med i... Samtidigt som jag lärt mig otroligt mkt om andra länder å engelska så ja...

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-12-03 16:28 #29 av: Calcifer

#28 Du bör absolut gå ur alla grupper som har med pro ana att göra. Sådana grupper kan vara totalt livsfarliga.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2018-12-03 16:32 #30 av: shia

Samtidigt så är det endast de jag kan prata med som har ätstörningar och som inte försök bli friska å kan hjälpa en... De jag känn m ätstörning jag kan prata med är ju nästan friska osv... Å ger ju inga tips på hur jag kan ljuga...

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-12-03 16:36 #31 av: Calcifer

#30 Därför att det är farligt att ge någon med en ätstörning tips på hur de ska kunna göra sin ätstörning värre.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2018-12-03 17:43 #32 av: silverfiisk

#30 Du ska inte ljuga! Jag vet att det inte är lätt att ta sig ur skiten, men du MÅSTE sluta förstöra för dig själv. Du måste be om hjälp att bli frisk och ta emot den hjälpen. Fortsätter du såhär så kommer det att få allvarliga konsekvenser som kan förstöra resten av ditt liv. Ta tag i det innan det är försent! Du förtjänar att må bra, men för att kunna göra det så måste du inse att du är sjuk och behöver hjälp, du måste bestämma dig för att bli frisk, och du måste ta emot hjälp utan att ljuga. Att prata med andra som har ätstörningar och inte vill bli friska hjälper dig inte, det gör bara allt värre.


Anmäl
2018-12-03 17:46 #33 av: BokDuvan

#30 om du tänker så här, som alkoholist börjar du säkert dricka genom att umgås med alkoholister, men umgås du me nyktra som inte dricker så frestas du inte. Umgås du med folk som jämt pratar om vikten och kalorier, ja då hamnar du också på det tänker. Om du istället provar att umgås med ”de friska” som faktiskt verkar bry sig om vad du äter och som inte går på lögnerna kan jag nästan garantera att det kommer att bli enklare att äta mer. Du skulle nästan behöva sitta med killarna så deras friska aptit smittar av sig haha. I detta scenario funkar grupptryck som ngt positivt faktiskt

Anmäl
2018-12-04 07:59 #34 av: shia

Mm förstår hur ni tänker... Gått ur de flesta grupper nu iaf...

Men jag blir så frustrerad och arg och ledsen. Vi håller ju på flytta 0 ska fixa med hagar osv. Det är min storasyrra som ska fixa med de å ringa å höra m träna om de kommit å en granne om han kan hjälpa-men hon gör aldrig det förns typ sist a minuten. Kan inte ens skicka sms att vi är på gården så den kan komma å kolla om den vill. Nä det sluta ju med träna kom när vi inte var där för syrran hade ej skrivit osv. Likadant vänta vi tre h i söndags typ på att han skulle komma men syrran hon skrev ju aldrig att vi var där eller så.
Frågade mamma/pappa nu på morgonen om de ringt å hört m stolparna då vi måste flytta några järnrör först från marken. Både mamma å pappa vart typ skit sura å sa Nej!, vi har mkt annat vi tar det till helgen. Att vi måste prioritera blablabla det vi ska göra först å blablabla. Inte så de sa det på ett normalt sätt att det har vi inte hunnit då vi har mkt annat, men vi ska göra det i helgen. Utan det var typ som att jag borde vetat bättre å inte frågat. Men jag har ju ingen som helst aning om vad de gör eller inte å om de gjort det de ska eller inte...

Varje gång jag frågar ngt svarar de bara vasst å hårt som att jag är korkad jag frågade medans de behandla min syrra som silkestråd.
Men jag sa det att jag inte vet någonting då det är de som vet vad som ska göras men de säg aldrig. Bara de å min syrra. Så hqr det varit hela mitt uppväxt också, jag vet inget. De säger de har sagt men det har de inte. Ex när de tog bort en katt. Kvällen efter frågade jag vart den var. "död, vi tog ju bort den igår, helt känslokallt" och tro mig jag skulle minnas om de sagt det.

När min förra passhäst skulle byta stall. Min syrra som inte hållit på med honom på långa vägar så mkt som mig eller tyck om honom så mkt. Skulle följa med osv. Jag frågade mina föräldrar om jag inte kunde få följa med också, å se vart han skulle ngn stans. "nej det räcker om (min syrra) följ. Blablabla."
Det var min födelsedag jag frågade dessutom... Men sen på kvällen skickade hans ägare och skrev att han skulle byta stall på söndag och om jag ville följa med då. Okej då sa mina föräldrar. Inte ett dugg glad för min skull jag fick följa med.

Sen går syrrans skola före allt. I alla år. När jag gick i 6 an å ville ha hjälp m å bli förhörd inför prov veckan efter. Nä då sa de att syrran går i nian så hennes betyg är viktigare å han skulle hjälpa henne. Frågade varje dag tom kvällen innan samma prov. Nej då sa pappa jah säkert kunde det(han visste inte ens vad det handla om) och att syrran behövde hjälp m en inlämningsuppgift(hon haft typ 4 v på sig men inte gjort den klar)
Fine tänkte jag då, när hon börjat gymnasiet går jag i 7 an å då kan psppa/mamma hjälpa mig. Nä då var det hela tiden prat om syrrans studier då hon läste på distans å hon var så duktig 0 självdisciplinerad som skötte allt hemifrån å fick C i det mesta. Aldrig ett ord om att jag fick A och B på iprincip vartenda prov å nästan bara B och A i slutbetyg. B a ra ett D å två C.

I åttan när jag kraschade. Och försökte ta mitt liv-de frågade hur jag mådde typ 3 kvällar efter det. Enda kommentaren på kvällen när vi kommit hem från sjukhuset å bup å allt - vi är glada du inte hoppade.

Inget mer. Ingen fråga eller något om vad de kunde göra för jag skulle må bättre eller överhuvud taget gjorde någonting.

Nu i nian då. Frågade om hjälp att förhöra inför prov i ex samhällsekonomi dagen efter. - visst efter middagen(åt kl fem.) sen skulle de fixa nå räkningar, sedan syrran. Sen stod de 1 h å prata med syrran om huset vi ksk skulle köpa å hon skulle få som en egen lägenhet nästan osv. Kl 22.00 kunde ppapa hjälpq mig inför provet. Men var då trött å sa som mest ja men det här kan du väl. Likadant m eng osv.
När jag säg jag fick A på ngt prov-de lyssnar knappt. Men när syrran fått typ C eller ett Otroligt B är det typ nästan så vi ska bjuda hem släktingar å fira.

Min farmor trodde tex att jag hade typ just å pass gdk i varje ämne å ksk låg mellan E-d å ngt C. Att syrran bwr mkt bättre.
Minns inte exakt men sa att jag fick 13 A i slutbetyg. Typ 3 B å resten(2 eller 3) C. Å de var nära jag skulle höjt dem till b å några b till A.
Jaha, men det är väl bra sa hon då.

Att jag fixade eget sommarjobb i somras i ett cafe(då syrran jobbade i stallet så kunde ej jobba där) och var i stallet å gjorde samma saker som syrran som jobba 8-13 för att sedan jobba på cafét 14-21. Kom hem kvart i tio. Allt jag fick höra var qtt jag var lat som var trött på morgnarna å tråkig som inte ville följa m åå badstranden. (kunde ha en eftermiddag ledig, å då ksk jag vill måla spela piano eller ngt sådant inte ligga på stranden som jag avskyr.)

De enda som bryr sig om mig är mina klasskompisar och lärare å ridlärare.

De är fan de enda som någonsin frågat hur jag mår. Och märker när jag mår dåligt. Eller håller på krascha igen.
Lärarna försöker verkligen anpassa sig så att jag ska känna så lite press å stress som möjligt.
Mina föräldrar-bryr sig inte överhuvud taget. Bara jag orka hålla kvar mina betyg i nian så är det väl okej säg dem.

Nu det här med flytta-är överlycklig då det betyd min passhäst som betyd allt för mig inte kmr säljas då han kan stå på våran gård. Därför är det viktigt för mig att vi får upp hagarna.
Aallt de säger är att det är bra då syrrans kan ha sitt föl som föds till våren på vår gård då.

Mina föräldrar märker inte om jag tar 2 köttbullar eller 10. De bryr sig inte. Lägger inte ens märke å har aldrig sagt ngt.
När syrran en gång tog lite(men dubbelt så mkt som mig) fråga de vrf hon i te åt mer osv.

När morfar kom å hälsade på för några månader sedan. Var typ det enda han sa vad stor jag blivit å äter som en häst.
Trots jag flera gånger bad han sluta säga så å satt typ med tårar i ögonen vid matbordet-sa varken mamma eller pappa något.

Nu med flytten osv. Pratas det bara om att syrran(hon frå eget sovrum å kök där uppe å vi delar vardagsrum hon å jag där uppe då jag har mitt rum där uppe också) ska göra om köket där uppe som hon vill ha det. Å pappa å mamma bestäm där nere. Å är som inte jag hör till familjen....

Varje syrrans födelsedag sjung de osv. Om de kmr ihåg min öppnar de min dörr tänder trött lampan å säg glädjelös grattis. Får paketen å sen går de iväg. En gång när de glömde bort jag fyllde år började jag gråta för att de inte ens kom ihåg jag fyllde år eller sjunde eller ngt. Vart mamma typ arg å slängde en present på min säng å sa jag var otacksam å bortskämd..

De har aldrig någonsin sagt att jag ridit bra eller var duktig som vunnit alla tävlingar på ridhuset denna termin.
Medans mina ridlärare typ lyft mig skyhögt å beröm hela tiden oavsett hur de går å mina kompisar å allt sådant...

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-12-04 13:12 #35 av: MEML

#34

Förlåt för att jag säger det men...

vilka föräldrar du har som glömmer bort sitt barns födelsedag. Som aldrig bryr sig om dig.

Du är inte bortskämd! Dina föräldrar bryr sig ju inte.
Du måste prata med dem. Skäll ut dem om det behövs och säg vilka skitföräldrar de är. De är taskiga om de håller på så som du skriver!

Medarbetare på

Anmäl
2018-12-04 14:07 #36 av: shia

Du skulle bara veta hur många gånger jag försökt.... Men innan jag ens hunnit säga mer än 10 ord-då kmr hot om att dra in hästar å ridning å månadspeng. Om de ändå vore mobil å pengar de kan jag klara. Men om de drar in häst å ridning. Det klara jag int. Helt enkelt. Då är det bättre å vara tyst.
Kan inte säga ngt helt enkelt...

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-12-04 14:08 #37 av: shia

Men så fort jag gått ut gymnasiet flyttar jag till Skåne å går beridarutbildning och efter det sök jag jobb utomlands så behöver bara så ut några år till

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-12-05 12:01 #38 av: Travis D

Asså jag orkar inte!!
Jag glömde mitt penskrin på mitt skåp och när jag gick och hämtade det var dte helt tomt! Asså omg vem gör så?? Om man ser npgons penskin ligga på ett skåp tar man väl inte sakerna där i?! Asså vad ska jag göra det var i princip helt nyköpt! Jag har redan haft en riktigt illa vecka och nu det här?
Jag har dessutom börjat inbilla mig att saker kommer mot mig.. alltså att jag kan se saker komma mot mig som ingen annan ser O.o. Bl.a löv som åker runt utanför rutan ser ut som jätte malar asså stora som 2 händer som flyger motnrutan och jag ser som svarta saker som också kommer mot mig sånjag hoppar till men sen så är det inget där.. jag typ slänger mig åt sidan så alla stirrar..
Är det typ sömnlöshet eller kan dett vara att jag inte ätit eller druckit tillräckligt? (Vet att det kan vara allla 3) sover ca 7-8h per natt, dricker typ 2-3 koppar te om dagen och äter ca 2 måltider.. är det för lite?

Anmäl
2018-12-05 14:12 #39 av: silverfiisk

#38 Försök att få mer sömn och se om det blir bättre. Du behöver även äta mer än 2 mål om dagen, åtminstone frukost, lunch och middag, men gärna mellanmål också. Dricker du bara te? Te är vätskedrivande så du behöver få i dig annan vätska också.


Anmäl
2018-12-05 14:35 #40 av: Travis D

#39 gillar inte att äta.. inte mer än nödvändigt. Gillar inte att äta lunch i skolan då jag alltid är ensam, brukar äta frukost (vilket jag inte gjorde tidigare men då åt jag sallad till lunchen och om det var något gott) nu och middag. Brukar inte vara nå hungrig när jag kommer hem från skolan och om jag är det har jag typ inget aptit..
ja jag dricker i princip bara te, ett glas vatten då och då men det är inte ofta.. tycker inte om vatten, det smakar inget. Kan dricka saft och sånt om jag är hos min faster (dock mest te där också) hos mamma dricker jag vatten, hennes te är inge gott. Är dock bara där 2 dar vartannan vecka. Jag kan inte vara med henne oftare än så.

Anmäl
2018-12-05 15:01 #41 av: silverfiisk

#40 Försök att äta ändå, även om du bara får i dig lite mer än vanligt så är det bättre än inget. Vill du inte äta ordentlig mat så kanske du kan ta en smörgås eller en frukt iallafall. Finns det ingen du kan sitta med i skolan då? Kanske någon från en annan klass eller en lärare? Förstår att det inte är roligt att sitta ensam och äta, men din kropp behöver mat. Tycker du om saft så är det bra att dricka det, inte så nyttigt att dricka ofta kanske, men det finns saft som är sockerfri och utan kalorier. Om du tycker vatten är tråkigt/inte gott så kan du prova att ha i till exempel citron, apelsin, gurka, hallon osv. Då blir det lite smak på det iallafall :)


Anmäl
2018-12-05 16:57 #42 av: Xseros

Har så hiiiimla mycket att göra idag, imorgon ska jag lämna in en träslöjdsuppgift, på fredag har jag kemiprov och på lördag är det julmarknad OCH avläggning av VHF-prov. aaaaaaaaaaaaaaaah hatar årsskiftet i skolan


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

Anmäl
2018-12-05 20:29 #43 av: Ellen_

Jag snodde just med en "skalpell kniv" från slöjden. Vet verkligen inte varför och är rädd för att jag kommer använda väldigt snart...

Anmäl
2018-12-05 20:30 #44 av: Calcifer

#43 Släng bort den omedelbart, innan du gör något livsfarligt!

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2018-12-05 20:43 #45 av: silverfiisk

#43 Snälla du, gör dig av med den. Jag hoppas verkligen inte att du tänker skära dig med den. Tänk på att den är smutsig och full av bakterier vilket kan orsaka svåra infektioner och extremt fula ärr. Släng bort kniven på en gång.


Anmäl
2018-12-05 22:08 #46 av: Emptymoment

#43 En skalpell är lömskt vass, den skär djupt utan att det gör ont. Utan att du ens vet det kan du ha skurit dig så pass illa att det inte går att åtgärda.

Om ingen här kan få dig att inte skära dig, tänk på det jag nu skrev, och tänk även på att 100-tals personer förmodligen har rört den och är därmed väldigt smutsig. Rengör den om du absolut måste skada dig, och tänk på att den skär väldigt djupt och lätt utan smärta. Snälla var försiktig.

That body doesn´t have a Monado anymore, who knows how much life it´s got in it?

Anmäl
2018-12-05 22:46 #47 av: Ellen_

Har redan använt den en gång. Dok inte särskilt djupt och bara ett sår. (Det är rent då läraren lät mig hämta nya blad till en slö skalpell). Jag önskar bara att jag var sämre på att ljuga. Sämre på att dämpa smärtan och bättre på att prata. Ingen vet i min omgivning. De vet att jag tidigare skurit mig men ingen tänker ens tanken att jag skulle kunna må dåligt. De tänker inte på att "en sån som jag" kan gå omkring med en ständig kamp i huvudet om när det är dags att göra mig illa nästa gång. Om någon hade fört mig åt sidan och frågat hur jag mått så hade jag kunnat berätta, berätta allt. Men ingen märker något och ingen frågar. Är rätt säker på att min "kompis" har sett att jag varje vecka har nya sår vid idrotten (när vi byter om) men inte heller hon frågar något. Hon frågar mig aldrig om vad jag har hittat på eller hur jag mår. Allt kretsar bara kringa henne. Medans jag står här, med endast en falsk kompis, nära på att bara slänga alla skit och ge upp. Snälla snälla någon märk att leendet är fake, att ögonen inte har någon livslust. Att under hoodien döljer sig lager av ärr. Sår som på kvällarna eltejpas för att inte blöda på lakanen. Bara för att mamma o pappa inte ska veta något. Vill inte göra de illa som jag alltid gör. Ibland undrar jag helt ärligt om varför jag ens föddes? Var jag menad att bli helt förstörd och ensam eller var det mitt eget val? Jag vet ärligt inte vad som är värst...

Anmäl
2018-12-05 22:51 #48 av: Calcifer

#47 Dina föräldrar kommer må mycket sämre när de får reda på hur dåligt du mått utan att ni pratade om det. Och ja, när, inte om. Det får föräldrar alltid veta förr eller senare, och förr är alltid bättre.

Ibland är det så att man själv måste ställa sig och skrika ut till alla hur dåligt man mår för att man ska få hjälp. Många av de man har runt omkring sig bryr sig, men de har sina egna problem och sitt egna mående att fokusera på och ser kanske inte alltid ens de saker man kan tycka är väldigt tydliga.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2018-12-06 08:44 #49 av: Travis D

Ska prata med kuratorn nu, eller snarare kl. 14:00. Vet att hon ringt mamma. Som alltid man öppnar sig för någon och detta är vad som händer. Jag tänker aldrig berätta för någon igen. Dom vill prata om "hur jag mår" och om att jag "inte har några vänner i min skola". Orkar inte med dethär

Anmäl
2018-12-06 13:44 #50 av: shia

Lycka till ❤️ försök tala sanning, om ände kom från fel person, men om du berättar allt nu så är alla lögner å rollspel över å du behöv inte låtsas mer❤️

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-12-06 13:47 #51 av: Calcifer

#49 Om du berättar något för kuratorn som de anser är viktigt att berätta för dina föräldrar så är det så de måste agera. 

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2018-12-07 21:04 #52 av: Travis D

Asså jag orkar inte!! Mina "vänner" är så jävla dryga..

Först en vän (vi kallar henne "1") Jag skrev att jag va ihop me en killa (nån fråga på tellonym) hon bara "WTF?? Du har ju gjort slut med honom?!!" jag bara "UUm nej?" då svarar hon "K" asså wtf? vem svarar så? det är det otrevligaste sättet att svara på?! Sen försökte jag lätta på stämningen och sa ngt kul hon bara "vaa?" så jag skrev "äh va inget.." då svarar hon "K." med en jäkla punkt efter liksom? vem skriver så??

sen en kompis (som vi kallar 2) Jag frågar "Vill du ses någon dag *jätte glad emoji*" hon bara "aa visst" Då skickar jag "när kan du? *4 funderande emojis*"  då svarar hon "vene" Inte någon tid eller dag eller äns vecka liksom? Sen skriver hon inget mer asså wow, vem gör så?? Dom ända jag typ har kvar dissar mig?? 

Dessutom frågade en kille (min gamla kompis) om vi kunde hänge på torsdag, sen 10 minuter innan jag sluta så sa han "kan inte idag ska göra en grej" asså gör man så?? Blir så frustrerad..

Anmäl
2018-12-07 21:21 #53 av: Calcifer

#52 Jag tycker det låter som om du överreagerar.

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2018-12-07 21:48 #54 av: Travis D

#53 vadå överreagerar? Förklara gärna hur du menar. Jag Du kanske inte fattar hur det är att vara mig men men

Anmäl
2018-12-07 21:52 #55 av: Calcifer

#54 Ingen kan förstå hur det är att vara dig förutom du, så det stämmer naturligtvis. Jag tycker du läser in en massa negativa saker i situationer som kanske är helt oskyldiga. 

"I think the problem with people like this is that
they're so stupid they have no idea how stupid they are."


Anmäl
2018-12-07 22:03 #56 av: shia

Flyttat in i nya huset nu. Sovit två nätter här nu och känns roligt å bra.
Får massage just nu på ryggen av min katt 😂
Igår på musiken var jag så jävla arg på trummorna😂 alltid spelat typ piano men trummorna ville ej det jag ville 😂
Iaf när jag å min kompis satt å öva kom två killar från klassen in för å höra hur det gick(de tvåsom vi sitt m ibland vid maten, (samt en annan också) kan kalla dem 1 å 2.
Iaf spelade vi upp för dem å tro de eller ej men de har lärt sig å ge positiva kommentarer 😂 iaf vete sjutton vad vi prata om men så fråga vi vad det var för mat idag. Grönsakssoppa sa 2.
1 sa till mig
"ja för dig spelar det väl ingen roll, du petar väl å sorterar maten som vanligt utan att äta ngt"
Han ger som hela tiden pikar. Och jag blir jäkligt förbannad. Inte för han säg så. Jag vet han ser osv. Men just att han pratar om det=han håller inte tyst=vete sjutton vem han säg till å vem som hör samt när nu killarna kommenterar osv så har mina vänner hakat på dem också.
Men vill inte säga ngt taskigt då han inte gör det för att vara taskig. Han säger bara ren fakta. Och ärligt jublar jag när det är äcklig mat för då kan de andra inte säga så mkt. (dock så tar de alltid normal portion, macka, sallad å hela alltet)
Jag har levt på havregrynsgröt må-ti. Havregrynsgröt frukost i ons å köttbiffar till middag 1/2 portion. Havregrynsgröt till frukost igår(gör smidig m 0.75 dl havregryn till 1. 5 dl vatten i micron)
Men dock 100 g choklad sen å lax till middag. Tänkte köra på endast havregrynsgröt idag men åt kroppkakor 2 st till middag samt godis.

Men iaf när 1 sa sådär. Väntade han typ på ngt svar men titta bada typ halvsurt/sårat på honom å var tyst. Han fattade(verkade det som) å bytte ämne å fråga hur det gick m flytten osv.

Jag vet inte vart det är jag vill komma med allt detta. Tror jag höll på svimma igår. Vart nästan svart för ögonen, var yr å vart typ dunkande i huvudet å typ tvärvarmt. Satte mig ner å efter ett tag klarnade det.
Är jätteseg att gå i trapporna å måste hålla i räcket. Hatar jag inte kan väga mig har ingen aning om jag gått ned eller upp...

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-12-09 21:34 #57 av: shia

luciashow idag då.

red först inledningsnumret, fackeltåg. skulle rida först men då hästen jag red hade väldigt scenskräck fick en annan ligga först efter någorlunda kaotsik start gick resten bra. sedan byta om å vara med i US inslag. där jag bla ramla m ansiktet i en tårta å sedan dansade ghost busters. 

avslutade med näst sista inslaget med att leda stallbästisen. sedan middag å samma visa igen(i andra showen)

haha lite less efter att ha sett typ alla nr 4 ggr. genrep igår å showerna idag. 

andra fackeltåget gick mkt bättre. 

det sjuka är jag knappt kan stå framför klassen och hålla redovisning eller dansa på idrotten då jag inte vill folk ska se mig. 

men med s

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-12-09 21:39 #58 av: shia

oj råkade skicka haha

men med strålkastare på mig, fullsatt dubbel läktare, inge scen skräck över huvud taget, hade roligt bjöd på mig själv,

lite halvroligt ändå. 

pluggat lite på so.. är glashalt uite så ska bli spännande å se hur det går med bussarna imorgon dårå. 

då det är måndag antar jag killarna sätt sig vid oss igen.  måste beställa vinterskor som inte ser hemska ut(mina är trasiga) och inte dyra. (haha kan köpa ridstövlar för 2-3000 men vanliga vardagsskor- är det över 600 kr börjar jag kolla efter annat haha. 

ketchup grädde å tårta är inte så gott att ha i ansiktet när man dansar, bara så ni vet

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-12-09 23:38 #59 av: Xseros

Hahaha. L
Köp kokboken Basses rätt i skafferiet lär du få något värre. Iaf. Fick alla utom 1 rätt på min VHF-tenta idag. Såååå skönt att ha det över.


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

Anmäl
2018-12-10 18:09 #60 av: shia

Skola idag då...

fick panik imorse å satt 20 min inne på toaletten å försökte lugna mig. 

Musiken gick bra, lyckades sätta trummorna. ska lyckligtsvis ha piano nästa lektion. På engelskan fick vi tbx läs, hör, samt en till läsförståelse från förra v och vart typ chockad. alla rätt på en å 1 fel på de båda två andra. 

Så jag var faktiskt nöjd.

sedan lunch då... vi satt m killarna. lite blandat denna gång, varav en av dem brevid å en framför mig. 

har typ ngt tix eller vad man säg å måste ta lika mkt mat som ris som grönsaker å he det i tre lika stora högar och måste vara x mellanrum för jag ska kunna äta-sitt mest å pillar maten så det är rätt på tallriken. äter sedan grönsakerna å lämnar resten. 

som jag skrivit tidigare är det killarna som nu lägger märke till det å uppmärksammar. eller vad man ska kalla det. 

iaf så killen som satt framför mig då. han sa som förra gången typ, jamen att jag lagt upp maten sådär igen. å han blir tokig för jag sorterar den hela tiden men äter aldrig. 

han sa till han som satt bredvid mig "kolla nu gör hon sådär igen".

"men alltså, suckade han. "skrattade typ själv åt deras reaktioner"
"ÄT!"

så tog han min tallrik, och skakade den så maten for runt på tallriken å ställde ned den. "så nu kan du äta den utan att förstöra ordningen": 

de andra såg ut att tvärt bli spända, typ rädda att jag skulle få ngt utbrott eller så. 

men jag var på bra humör då de kan vara ganska roliga så skratta ironiskt.  och började sortera maten igen å fortsatte sedan äta grönsakerna. 

de kommenterade faktiskt inget mer. 

so, matte, rörelse, svenska. blivit klart med debattinlägg, pluggat det mesta till so provet. 

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-12-10 19:28 #61 av: BokDuvan

Blir galen på religionen, det är sjukt intressant att läsa om Nordkorea men borde kanske ha valt ett lättare land? Aja det är för sent att byta nu så får köra på detta. Ughhh de e så svårt att veta vad jag ska säga imorgon på redovisningen. Behöver nå A i detta för att få ett A i religion. Fy asså vad det inte kommer o gå

Anmäl
2018-12-10 19:33 #62 av: shia

Liten rolig sak jag insåg igår. Vååga knappt dansa för idrottsläraren på gympan. Dansa för fullsatt läktare 2X igår med gräddtårta i ansikte till ghost busters å i lö på genrepet.
Å kan utan problem prata för hela den publiken-men inte för min klass på redovisning.
😂

kom ihåg att du är värd minst lika mycket som personen du ser upp till:) vill du ngt tillräckligt mkt kommer du klara det 

Anmäl
2018-12-10 19:49 #63 av: Xseros

troligtvis för att du inte känner de i publiken


Ljuset är snabbare än ljudet.
Det är därför de flesta människor verkar trevliga tills man hör vad de säger.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.